10 tips på hur man kan bli en lycklig aspergare

Share Button

När jag föreläser för anhöriga till personer med Aspergers syndrom och autism samt för personer med egna diagnoser, får jag ofta frågan om jag har några tips på hur man kan uppnå bra livskvalitet när man har Aspergers syndrom. Här kommer mina bästa tips:

1. Jämför inte dig själv med neurotypiker! Detta var ett fel jag gjorde när jag var nydiagnostiserad med Aspergers syndrom. Jag grubblade över hur bra mina neurotypiska vänner hade lyckats i livet och hur jag hade misslyckats med allt. Men min psykolog sa till mig att jag måste komma ihåg att jag inte har samma förutsättningar som många andra människor i min närhet och att det inte betyder att jag är sämre än de. Jag insåg att hon hade rätt.

2. Jämför inte heller dig själv med andra med aspergare! Förut undrade jag hur många andra med aspergare lyckades göra saker jag inte lyckades göra och varför alla  inte behövde boendestödjare och godman när jag behövde det, men det är viktigt att komma ihåg att även vi som har Aspergers syndrom är olika varandra och har olika förutsättningar trots att vi har samma diagnos.

3. Kom ihåg att det inte behöver finnas lösningar för exakt alla problem! Förut sa jag till min psykolog att jag tyckte att det var jobbigt med sociala situationer. Då svarade hon att jag förmodligen alltid kommer att tycka att sociala situationer är jobbiga och att det är helt okej att känna så. När jag började acceptera att det inte behöver finnas lösningar för exakt allt och att vissa av mina svårigheter förmodligen kommer att bestå livet ut, började jag må mycket bättre.

4. Välj ditt umgänge med omsorg! Idag väljer jag att endast umgås med människor som förstår mig och som accepterar mig som jag är.

5. Anpassa dina aktiviteter och ditt liv efter din energinivå istället för att kolla hur mycket andra i din omgivning orkar. Visst, du kanske känner människor som kan jobba på heltid, skaffa barn och umgås med vänner på helgerna men jag har fått acceptera att jag har en så pass liten energinivå att jag aldrig skulle orka skaffa barn och att jag måste tacka nej till många aktiviteter när jag är trött. Om jag börjar göra för många saker och leva det liv många av mina neurotypiska vänner lever, blir jag bara utbränd.

6. Var inte rädd för att ställa krav! Precis på samma sätt som alla får byta sin husläkare om de är missnöjda, har vi också rätt att säga ifrån om vi inte är nöjda med det stöd och hjälp man får från kommunen. Om du exempelvis inte är nöjd med dina boendestödjare, be om att få en annan person om det är möjligt. Boendestödjarna är där för din skull för att underlätta ditt liv och du har ingen skyldighet att släppa in människor i ditt hem som du inte trivs med.

7. Lyssna inte på andra människor alltför mycket! Visst, dina boendestödjare, föräldrar och vänner kanske vill hjälpa dig och vill dig väl, men det är bara du som vet hur mycket du orkar och vad du mår bra och dåligt av.

8. Glöm inte att du inte behöver skaffa vänner eller många aktiviteter/hobbies om du inte vill. Mina lärare i skolan tyckte att alla barn borde ha många olika intressen och själv skaffade jag också hobbies som jag inte alls var intresserad av när jag var barn trots att jag trivdes otroligt bra med mina tidtabeller och grammatikböcker, men nu i vuxenåldern har jag insett att mina specialintressen är det enda jag behöver för att vara lycklig. Jag behöver inga andra aktiviteter eller intressen.

9. Glöm inte att svårigheter inte är något att skämmas för. Jag har ibland fått höra från andra människor att jag inte borde vara öppen med att jag har boendestöd, men jag ser boendestöd som ett hjälpmedel i vardagen precis på samma sätt som en närsynt person behöver glasögon. Därför vägrar jag att skämmas. Men självklart behöver du inte berätta något för andra om du själv inte vill!

10. Koncentrera dig på dina styrkor istället för att haka upp dig för svårigheterna!

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

27 reaktion på “10 tips på hur man kan bli en lycklig aspergare

  1. Anneli Ohlsen

    Tack Paula för dina tips om hur man kan bli lyckligare som aspbergare. Också värdefull information till oss som anhöriga! Jag har följt din blogg i ett år och du skriver så bra, jag har lärt mig mycket och fått nya insikter.
    Fortsätt med bloggen 🙂

    Hälsningar
    Anneli

    Svara
  2. Roland Dreckmann

    Mycket bra skrivet.

    Går själv och har mycket av denna ”egen dialog ” med mig själv varje dag. Jag fick min diagnos i Augusti 2015 och är 52 år. Bestämde mig från början att använda min diagnos på mest möjligt positivt sätt.

    En viktig sak jag har börjat säga till dom runt mig som får veta att jag har en diagnos är att dom skall ”se mig – inte min diagnos”. Hittade detta citat på Temple Grandins webbsida.

    Mvh
    Roland

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Roland! 🙂 Vad bra att du använder din diagnos på ett positivt sätt istället för att se det som ett hinder. Det gör jag också!

      Jag tycker att citatet var riktigt bra och jag håller med dig helt och hållet.

      Svara
  3. Linus

    Hej Paula!
    Jag har fått mitt tandvårdskort/ tandvårdsstödsintyg idag.
    De på min gamla kommun Huddinge hittade ett gammalt LSS intyg plus att jag har skickat diagnos papper till hon på landstinget.

    Svara
  4. Ingela

    Du har lärt mig så mycket och hjälpt mig att förstå min vuxna son som har Asperger. Tack! Har lärt mig mycket om mig själv också

    Svara
  5. Mats

    jag inte har samma förutsättningar som många andra människor i min närhet och att det inte betyder att jag är sämre än de.

    Enligt samhällsmallen för ”ett framgångsrikt liv” så är du sämre än normala människor. Du är ”i samhällets ögon” inte lika framgångsrik som normala människor är i din ålder. Jag menar att så länge man jämför sig med samhällsmallen så är man som aspergare sämre än vad normala människor är. Detta eftersom samhället och samhällsmallen är skapad med normala människors förmågor som mall. Det är först när man som aspergare frigör sig från samhällsmallen (lättare sagt än gjort) och skapar sig sin egen mall för framgång i livet som man som aspergare har en chans att bli framgångsrik.

    Det ligger i funktionsnedsättningens natur att man är sämre än normala människor om man har en funktionsnedsättning. Detta är också en anledning att beskriva Aspergers syndrom som en funktionsskillnad istället för som en funktionsnedsättning. Det handlar till stor del om problemformulering. Varför är många människor med Aspergers syndrom olyckliga?
    Jag är varken bättre eller sämre än vad normala människor är. Jag är bara av naturen osannolikt annrolunda jämfört med vad normala människor är. Är det jag som är problemet och som ska anpassas till samhället eller är det samhället som är problemet och som ska anpassas till mig?

    Jag anser att vi som har Aspergers syndrom redan har anpassat oss till det här samhället. Det är en viktig delförklaring till varför vi mår så dåligt i det här samhället. Jag anser att det nu är samhällets tur att anpassa sig till oss. Det är framförallt alla normala människor som borde kognitivt omstrukturera sina hjärnor så att de klarar av att visa människor med Aspergers syndrom hänsyn. De flesta av oss aspergare har redan gjort vår del i att närma oss de normala människornas sociala impotens. Nu är det de normala människornas tur att söka hjälp för sina sociala svårigheter. De normala människornas enda belägg för att de inte har en funktionsnedsättning är att de är i majoritet och att de lever i ett samhälle som är utformat för majoriteten.

    Svara
    1. Mats

      De normala människornas enda belägg för att de inte har en funktionsnedsättning är att de är i majoritet och att de lever i ett samhälle som är utformat för majoriteten.

      Vi som har Aspergers syndrom påstås ha en ojämn begåvningsprofil men är det verkligen så? Begåvningstesten är utformade med den normala hjärnan som mall. Om begåvningstesten istället hade varit utformade med aspergarnas hjärnor som mall så hade troligtvis aspergare haft jämn begåvningsprofil och normala människor hade troligtvis haft en ojämn begåvningsprofil. Min poäng är att man genom att acceptera att Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning och genom att acceptera att vi har en ojämn begåvningsprofil så har man också accepterat att majoritetens mall som måttstock. Omvänt så har vi som har Aspergers syndrom en funktionsnedsättning och en ojämn begåvningsprofil om man har majoritetsmallen som referenspunkt. Det är svårt att bli lycklig om man lever sitt liv helt och hållet på andras villkor.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Jag håller med dig! Enligt lärarna i skolan hade jag svårt för lätta saker och tvärtom, men det är en bedömningsfråga vad som är lätt och svårt. I mina ögon är det andra människor och inte jag som har en ojämn begåvningsprofil. Det är ju enbart majoritetsnormen som har bestämt vilka saker som ska vara lätta och vilka svåra.

        Svara
    1. Mats

      Det förstärker min uppfattning om att landstinget är mer generöst än kommunen med att bevilja tandvårdskort.

      Svara
  6. Tony

    Jag läser ofta din blogg och gillar den, men det här var nog det bästa du skrivit någonsin, tack så mycket och en massa kramar till dig!!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *