10 tips till lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom

Share Button

Många elever med Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd får inte det stöd de behöver i skolan, vilket kan få förödande konsekvenser. Här har jag samlat mina bästa tips på vad du som jobbar som lärare och har elever med Aspergers syndrom eller andra neuropsykiatriska diagnoser bör tänka på.

1. Ha inga förutfattade meningar om hur barn med Aspergers syndrom ska fungera. Personer med Aspergers syndrom är olika varandra och behöver stöd med olika saker. När du får ett barn med Aspergers syndrom i din klass, lär känna barnet som individ. Vad har just detta barn för svårigheter och styrkor?

2. Om eleven har känsliga sinnen, minimera intrycken i klassrummet. Se till att lampan inte är för stark, gardinerna inte för mönstrade, att det inte finns tickande klockor eller andra bakgrundsljud som kan distrahera och så vidare. Tillåt eleven vid behov att sitta i ett separat rum när hen gör uppgifter.

3. Skriv tydliga scheman där det framgår vad som kommer att hända under veckan och använd bilder vid behov. Många barn med Aspergers syndrom behöver veta i förväg vad som kommer att hända. Om ni ska göra en klassresa, måste du förklara tydligt vad resan innebär och kanske till och med visa bilder på resmålet. Vad kommer att hända under klassresan, var och när kommer ni att äta, vad behöver barnet med sig, vilka kommer att följa med?

4. Acceptera att alla barn med Aspergers syndrom inte orkar gå i skolan på heltid. Många människor med Aspergers syndrom upplever att vardagen tar väldigt mycket energi, och ibland kan vi känna oss helt utbrända. Därför är det också viktigt att du aldrig tvingar barnet till skolan om hen har ångest! Om barnet slutar gå i skolan helt och hållet, är det någonting som är fel på skolan, inte på barnet.

5. Fundera på om det verkligen är viktigt att barnet får läxor. Läxor kan belasta barn med Aspergers syndrom alldeles för mycket, och därför är det viktigt att sänka kraven. Om du ändå tycker att barnet ska få läxor, kan det i vissa fall underlätta om barnet får göra dem under rasterna eller kanske stanna kvar i skolan efter skoldagens slut och göra läxorna där.

6. Kolla om du kan utnyttja barnets specialintressen när du undervisar nya ämnen. Barn med Aspergers syndrom kan ha mycket svårt för att lära sig ämnen de inte är intresserade av.  Är barnets specialintresse exempelvis matlagning, kan barnet kanske lära sig matematik bättre om hen får räkna hur mycket ingredienser som behövs om hen ska laga mat till X antal personer.

7. Förutsätt inte att barnet automatiskt förstår saker som är självklara för andra barn trots att hen kanske har klassens bästa betyg i nästan alla ämnen. Jag har hört talas om fall där barnet varit extremt intelligent men haft en bristande mentaliseringsförmåga och inte kunnat förstå varför det gör ont på klasskamraterna när hen slår dem. Det gör ju inte ont på hens egen hand när hen slog dem, så därför tyckte hen inte att det borde ha gjort ont på klasskamraterna heller. För att få hen att förstå varför behövde hen läsa sociala berättelser.

8. Om barnet inte orkar gå ut på rasterna, tillåt barnet att vila inomhus med en valfri aktivitet så att barnet har chansen att samla på sig energi. Många barn med Aspergers syndrom upplever nämligen att rasterna tar ännu mer energi än lektionerna. Om barnet går ut på rasterna, behöver du ibland hjälpa barnet att bli inkluderad alternativt låta barnet att vara ensam om det är det hen vill.

9. Se till att barnet får tillräckligt tydliga instruktioner när hen får uppgifter. Du kan med fördel skriva tydligt vad barnet ska göra exakt, var hen kan hitta informationen som behövs till uppgiften, vilka redskap (papper, penna osv) som kommer att behövas, hur länge man ska hålla på med uppgiften och så vidare. Se till att alla instruktionerna är tillräckligt tydliga så att barnet slipper fråga och känna sig dum!

10. Om barnet absolut inte kan lära sig ett visst skolämne trots att du försökt motivera barnet och utnyttja barnets specialintressen, acceptera att alla barn inte kan lära sig allt. Utnyttja barnets styrkor istället för att haka upp sig för svårigheterna! Alla behöver inte kunna allt.

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

47 reaktion på “10 tips till lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom

  1. Camilla

    oj precis vad vi skall börja kämpa med nu,,, jag har ju skrivit förut att jag i 6 år försökt få någon att förstå min dotters problematik, Bup har ju bara sagt att jag inte skulle titta på henne med de ögonen medans jag har känt ( vilka ögon skall jag titta med jag förstår ju henne verkligen inte … I skolan har jag frågat varje termin – märker ni något med henne men nej det verkar så normalt så nja kanske hen kunde visa lite irritation när de ändrade i schemat eller om de andra barnen inte räckte upp handen etc etc men nej ingenting medans vi hemma kämpar med utbrott , icke fungerande middagar sömnproblem och frustration. Har din dotter problem i skolan frågar många , nej de säger inget har jag sagt men nu är det nog så att jo hon har problem i skolan men hon VISAR det inte där. Vi har fått allt hemma , kämpat iväg henne på morgonen ( har flexibla arbetstider så vi har kunnat göra det) Har ibland trott att det kanske därför hon är så lat , dåligt uppfostrad och massor av annat som andra tyckt och trott. I dag gick hon inte bara skrek ( vi får ha hörselkåpor på oss) och det har varit endel sådana dagar nu då hon helt enkelt inte orkat gå,,,och vi kan inte mer än låta henne vara hemma , bär inte iväg en skrikande hysterisk 11 åring, hon skulle ändå springa ur bilen . Kan inte med att göra så mot henne

    Jag sökte mig ju utanför kommun och vi har under en månadstid fått en ordentlig utredning och igår kom svaret (vilket jag redan misstänkt i många år) Autism . De säger bara autismspektrat nu för tiden för jag frågade om det va typ asberger men de sade nja mycket men inte allt o nu mer är asberger och högfungerande etc etc inom autism med olika svårigheter o styrkor man . Så nu börjar jobbet.
    När de sade att man kunde se en tydlig rödtråd och att hon inte alls va svår att diagnostisera brast det för mig,,, Tack va duktiga ni är äntligen några som ser vad jag har sett . Sen va jag i ett töcken kommer inte riktigt ihåg va de sade om styrkor o svagheterna etc etc men vi har fler möten då vi också skall dit med vår dotter så de får förklara för henne. Jag kan inte prata med henne om detta, när jag försöker håller hon bara för öronen.

    Det va 3 duktiga pedagoger, psykologer och pedagog som utrett vår dotter nu gäller det bara att hitta rätt strategier och få skolan att lyssna ,,,, Jag är så trött men kommer att kämpa för min älskade dotters skull

    Svara
    1. Mats

      De säger bara autismspektrat nu för tiden för jag frågade om det va typ asberger men de sade nja mycket men inte allt o nu mer är asberger och högfungerande etc etc inom autism med olika svårigheter o styrkor man .

      Jag rekommenderar dig att fokusera på att förstå din dotters styrkor och svårigheter istället för att fokusera på om hon har ”klassisk” Autism, Atypisk autism, Högfungerande autism eller Aspergers syndrom. De olika ”autismspektrumstillstånden” är precis som du själv skrev varianter på diagnosen Autismspektrumtillstånd i DSM-V. Det finns så klart mycket som förenar autister inom ett ”autismspektrumområde” men eftersom det också finns väldigt stora individuella skillnader mellan olika autister så är det viktigt att identifiera hur autismen yttrar sig hos den enskilda individen dvs i det här fallet din dotter.

      Sen va jag i ett töcken kommer inte riktigt ihåg va de sade om styrkor o svagheterna etc etc men vi har fler möten då vi också skall dit med vår dotter så de får förklara för henne.

      Jag rekommenderar dig att ”förhöra” utredarna ordentligt vad gäller din dotters styrkor och svagheter. Det kommer du troligtvis att ha igen flera gånger om i ditt fortsatta arbete med att hjälpa din dotter. Det är flera av oss som kommenterar här i bloggen och som har diagnosen Aspergers syndrom som upplever att vi inte har fått tillräckligt bra förklaringar på våra styrkor och svagheter av utredningsteamet.

      Jag tycker också att du ska ta kontakt med Autism- och Aspergerförbundet och Attention för att få hjälp och hjälpa andra människor som befinner sig i samma situation. Förlita dig inte på att skolan kommer att förstå dig och din dotter. Du kommer nog att behöva hjälpa skolan att hjälpa din dotter.

      Svara
    2. Mats

      2013 publicerades DSM-5, den senaste version av den amerikanska diagnosmanualen DSM. I den fördes autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd från den tidigare versionen samman till en övergripande autismdiagnos.

      Individens behov och förutsättningar förändras inte
      Att diagnostiska kategorier byter namn förändrar inte individers behov av stöd. Syftet med att förändra diagnoser och kriterier är att kunna ge bättre förutsättningar för rätt individuellt stöd.

      Under en period kommer vi troligen att omväxlande i olika sammanhang använda begreppen ”autism”, ”autismspektrumtillstånd”, ”Aspergers syndrom” etc. Autism- och Aspergerförbundets ordförande Eva Nordin-Olson säger så här:

      ”Det viktiga är att man i skolor, verksamheter, hos handläggare och på annat håll har kunskap om och förstår att det i grunden handlar om olika namn för samma funktionsnedsättning.” http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=97090

      Svara
    3. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad bra att din dotter äntligen har fått en diagnos, grattis! Jag vet att du tidigare har skrivit att du har kämpat mycket med henne så det är säkert en lättnad för er. Nu har du fått en bekräftelse på att hon inte är lat och ouppforstrad. Det är precis som du skriver: hemma vågar hon visa att hon mår dåligt eftersom hon känner sig trygg med er men i skolan är hon inte lika trygg, och där visar hon inte hur hon mår.

      Jag håller med Mats om att det viktiga inte är att fokusera på vad diagnosen som din dotter har heter utan det viktigaste är att kartlägga hennes behov. Nuförtiden heter diagnosen autismspektrumtillstånd, men stödbehoven är fortfarande samma.

      Svara
  2. Camilla

    Tack Mats och Paula! Känns tryggt att ha hittat din sida , ni är ju liksom
    specialister även om många har olika svårigheter o styrkor . Och ja jag skall verkligen ta reda på mer om min dotters styrkor o svagheter ( även om jag nog känner till en del vid det här laget) återstår att se vad skolan tänker göra. Men som jag skrev till någon i dag. Skutan skall vändas,kommer nog gå igenom många oväder men den här skutan skall bannemig inte sjunka…, Nu har jag kämpat länge nog för att få någon att se min dotters svårigheter som jag har sett det. Nu ger jag inte upp för att få den hjälp hon behöver men förstår att det nog är lättare sagt än gjort med tanke på att skolan o samhället är gjort för Äpplen kan vi säga men det finns ju fler frukter !!!!!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hoppas allt går bra för din dotter! Om inget annat fungerar kan du alltid fundera på en specialklass för det har hjälpt många barn med neuropsykiatriska diagnoser.

      Svara
  3. Helena Malm

    Hej! Känner precis igen allt du skriver. Har en son med precis samma beteende och samma ålder. Vi föräldrar får helt enkelt vara starka och kämpa så gott det går. Det är svårt för utomstående att förstå vilket otroligt jobb och tålamod vi föräldrar måste ha varje dag, året om. Önskar er allt gott.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Helena! Ja precis, tyvärr är det svårt för utomstående att förstå hur det kan vara, och vissa tycker att föräldrar borde kämpa mer. Om de bara visste hur det kan vara!

      Önskar dig allt gott med!

      Svara
  4. Camilla

    Jag får luska vad som finns, provar med den hon går i först. Är rädd för att vi får flytta om det inte går bra för i denna kommun finns inte så mycket att välja på vad jag vet! Får jag kopiera dina 10 råd till lärare o ge till skolan ??

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vissa föräldrar har tyvärr behövt flytta för att barnet ska få stöd och hjälp, men så ska det naturligtvis inte vara!

      Du får gärna länka till mitt inlägg och skicka det till skolan om du skickar det via mejl. Eller annars kan du skriva ut tipsen och ge till dem, det är helt okej för mig 🙂

      Svara
  5. André

    Bra inlägg 🙂 Det är väldigt få lärare som ger hänsyn till elever med diagnosen. I mina erfarenheter var det inga eller jo 1 och efter jag bestämde mig att hoppa av gymnasiet försökte dom med ett desperat försök för att få mig att ändra mig.

    Jag tycker självklart du ska ge råden till skolan. Rekommendera att läsa mer om diagnosen. Sen blir det ju tuffare ju äldre man blir. Ta högstadiet tillexempel där det blir en helt annan miljö samtidigt man är i sina tonår. Att säga att barnet har en diagnos hjälper knappast vill jag säga. Det är bättre att konfrontera dom och fråga vad dom kommer göra för att underlätta barnets skolgång.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att du gillade inlägget! Tyvärr är det många som upplevt samma sak dom du och råkat ut för lärare som inte tar hänsyn till diagnosen. Vissa lärare har inte ens förstått en så enkel sak som att eleven kan behöva lugn och ro när hen gör skoluppgifter!

      För mig blev det också tuffare ju äldre jag blev. I högstadiet var det plötsligt mer krav på att kunna reglerna i socialt samspel och att klara av att byta klassrum och lärare hela tiden. Det blev tufft!

      Svara
  6. Pingback: 10 tips till lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom | Paula Tilli | Vilse i klassen

  7. Camilla

    Ja Helena, jag tror att det inte går att förstå för utomstående . Därför är det skönt att läsa bloggar etc där man känner igen sig. Önskar er allt gott med! Det är bara att kämpa på

    Svara
  8. Anarkoautist

    Detta är ju faktiskt vettiga tips. Undrar dock över detta:

    ”Jag har hört talas om fall där barnet varit extremt intelligent men haft en bristande mentaliseringsförmåga och inte kunnat förstå varför det gör ont på klasskamraterna när hen slår dem. Det gör ju inte ont på hens egen hand när hen slog dem, så därför tyckte hen inte att det borde ha gjort ont på klasskamraterna heller.”

    Är det verkligen sant? Jag tolkar det som att du utgår ifrån hörsägen (”har hört talas om”). Viktigt med källkritik. Vem har berättat det? Jag tror aldrig jag hört någon autist berätta, att hen haft problemet att hen inte förstår att andra inte vill bli slagna. Det kan ju hända att den som berättat om de här fallen kanske har missförstått situationen? Den generella poängen att det som är självklart för vissa inte är självklart för andra, det är en bra poäng. Men kunde illustreras med ett annat exempel. Just detta exempel, oavsett om det är baserat på fakta eller inte, kan ses bekräfta skadliga myter om att autister saknar empati. Även om det inte är det du uttryckligen säger.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej, och tack för dina synpunkter! Att barnet inte förstod att det gjorde ont på klasskamraterna när hen förstod dem är ett riktigt exempel från ett ställe där jag föreläst. Anledningen till att jag ofta skriver vagt och inte specifierar närmare är att jag inte vill att någon ska känna sig utpekad och/eller igenkänd. Men där berättade iaf personalen hur de först missförstått barnet och trott att hen inte brydde sig om andras känslor och senare löste sig situationen tack vare sociala berättelser. Jag har även hört flera liknande exempel på personer som t ex inte förstått varför man ska duscha, och personalen har fått förklara det tydligt många gånger med hjälp av pedagogiska exempel och sociala berättelser att andra människor tycker att man luktar illa när man inte duschar och att det faktiskt kan störa andra att man luktar illa. Självklart finns det alltid en risk att det är ett missförstånd, men jag tror att det är på riktigt eftersom sociala berättelser har löst situationen i många fall. Och anledningen till att sociala berättelser används är just att vissa personer med Aspergers syndrom och autism har svårt att förstå andra människor.

      Jag är medveten om att dessa exempel är extrema, men jag tar ibland upp extrema exempel i bloggen med mening för att människor ska förstå att autismspektrat är otroligt brett och att det även finns människor som har otroligt svårt med Theory of Mind trots att de har en ojämn begåvningsprofil och är intelligenta i övrigt. Det är viktigt för mig så att lärarna och personal på gruppboenden inte tror att personen bara vill provocera när det egentligen handlar om att hen inte förstått hur hens handlande kan påverka andra människor. Jag är också alltid noga med att poängtera att alla är olika och att det oftast är en myt att personer med autism saknar empati. Har även skrivit inlägg om ämnet i bloggen tidigare.

      Jag tror att vissa personer med Aspergers syndrom – dock långt ifrån alla – absolut kan ha svårt med kognitiv empati, dvs att förstå varför andra människor reagerar som de gör. När de väl förstår det, känner de oftast affektiv empati dvs sympati med personen. I det här fallet hade barnet svårt med kognitiv empati, men när hen väl förstod varför hen inte fick slå sina klasskamrater kände hen affektiv empati. Här kan man läsa mer om kognitiv och affektiv empati: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=empati

      Jag tror aldrig jag hört någon autist berätta, att hen haft problemet att hen inte förstår att andra inte vill bli slagna.

      Nu vet jag inte vad har du för erfarenheter av Aspergers syndrom/autism och på vilka ställen du har träffat aspergare. Men kan det vara så att många personer som har otroligt svårt att sätta sig in i andra människors tankar och känslor inte kan ta upp sådana här exempel eftersom de inte alltid ens har förstått att de har svårigheter och dessa personer kanske inte ens går på träffgrupper eller kommenterar bloggar? Jag menar, alla är inte medvetna om att de har svårigheter med Theory of Mind, och därför kan de inte berätta. Nu har jag ingen källa till det här utan jag skriver endast utifrån mina erfarenheter.

      Sven Olof Dahlgren har skrivit i sin bok ”Varför stannar bussen när jag inte ska av?” om personer som har större svårigheter med Theory of Mind, som exempelvis om ett barn som har tyckt att det är roligt att få andra barn att gråta eftersom det ser roligt ut men hen har inte förstått att människor som gråter är ledsna och inte mår bra. Jag känner personligen inte igen mig i hans bok alls eftersom det handlar om personer som har större svårigheter och jag har aldrig haft svårt att förstå varför jag inte får slå andra, men boken gav mig ändå förståelse för hur vissa personer med asperger eller autism kan uppleva omvärlden. Den här boken har hjälpt mig mycket när jag föreläst på ställen där det varit personer som har sådana här typer av svårigheter.

      Svara
      1. Anarkoautist

        ”Nu vet jag inte vad har du för erfarenheter av Aspergers syndrom/autism och på vilka ställen du har träffat aspergare. Men kan det vara så att många personer som har otroligt svårt att sätta sig in i andra människors tankar och känslor inte kan ta upp sådana här exempel eftersom de inte alltid ens har förstått att de har svårigheter och dessa personer kanske inte ens går på träffgrupper eller kommenterar bloggar? Jag menar, alla är inte medvetna om att de har svårigheter med Theory of Mind, och därför kan de inte berätta. Nu har jag ingen källa till det här utan jag skriver endast utifrån mina erfarenheter.”

        ”Kanske”, ”kan vara”. Det faktum att jag har svårt att förstå andra är inte relevant, om jag inte tolkar det på ”rätt” sätt. Du har självklart rätt att OM autister saknar självinsikt och inte kan berätta så kommer den berättelsen aldrig att höras. Att sedan många autister skriver och berättar om sina svårigheter utifrån sina egna tolkningar blir då irrelevant. Den autistiska tolkningen kan inte vara rätt. Theory of Mind låter då som ett finare ord för projicering. Men visst kan det vara så att det finns autister som inte ens förstår att de har svårigheter. Men detsamma kan sägas om dig. Jag kan säga att du helt saknar förmåga att sätta dig in i hur andra känner, och att du inte förstår hur dina handlingar eller ord påverkar andra. Och jag behöver bara hänvisa till mina personliga erfarenheter för att bevisa att detta är problem som de flesta NT har.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Självklart är det inte irrelevant att många autister skriver och berättar om sina svårigheter, och det har jag aldrig påstått att det skulle vara det. Ofta är det den neurotypiska världen som missförstår autister, och just därför behövs det kunskap om inifrån perspektiv. Men däremot kan inte en autist tala för alla autister eftersom autister är individer, precis som NT:s är det. Och vissa har mer svårigheter, andra mindre. Och självklart kan man ifrågasätta Tony Attwood, Sven-Olof Dalgren och alla andra specialister som skriver om autism.

          Men detsamma kan sägas om dig. Jag kan säga att du helt saknar förmåga att sätta dig in i hur andra känner, och att du inte förstår hur dina handlingar eller ord påverkar andra.

          Vi känner inte varandra, och därför kan du inte säga vad jag har svårt och lätt med. Du har rätt i att jag haft svårt att förstå hur mina ord påverkar andra (speciellt tidigare i livet), men däremot skulle jag inte påstå att jag helt saknar en förmåga att förstå hur andra känner. I vissa situationer har jag det, i andra har jag inte det, men det förändrar inte det faktum att sociala berättelser faktiskt har hjälpt personer som har svårt att förstå andra människors känslor. Därför är det viktigt att den kunskapen kommer fram.

          Svara
  9. -

    Hej!

    Jag blev jätte glad när jag läste det här blogginlägget som du har skrivit, eftersom jag verkligen känner att de allra flesta lärare idag inte alls har någon kunskap om funktionsnedsättningar överhuvudtaget, så nu kanske det är någon av dem som läser ditt inlägg och faktiskt förstår att det behövs ändringar i skolorna för att inte konsekvenserna ska öka.

    Jag känner igen mig väldigt mycket i flera av de punkterna du tog upp i inlägget; flera av de lärare jag hade när jag gick i grundskolan (skulle ha gått första året på gymnasiet nu, men har tagit sabbatsår på grund av utbränning) förstod inte hur jag mådde, fastän de hade fått information från mina föräldrar om vad de kunde göra för att bättra på skolmiljön för mig. Det gick ett och ett halvt år efter det att jag hade fått diagnosen Aspergers syndrom som de faktiskt gjorde någonting, och det var endast för att jag inte kom till skolan på flera veckor i slutet av höstterminen på nian.
    Det bra var att jag fick ett rum där jag kunde vila upp mig, och (som tur var) en assistent några år äldre än mig som hade liknande intressen. Men då var det väldigt sent, och lärarna förväntade sig nästan att jag skulle bli som ‘vanligt’ igen.

    Det hände även en gång att en av lärarna kom in i rummet som jag skulle arbeta i, och såg att jag och assistenten tittade på videos istället för att arbeta, och blev sur för att jag inte ‘gjorde det jag skulle’. Vilket var helt fel eftersom jag varken orkade eller kunde koncentrera mig.

    En annan lärare kommer jag ihåg väldigt tydligt när jag läste punkt nio. Denne lärare gav oss i klassen en uppgift som handlade om ifall ljudet från en stereo hördes ifall ingen person var hemma i huset.
    Hon hade skrivit: ”Hörs ljudet? Svara ja eller nej och resonera ditt svar”. Jag svarade att ja, det hörs. Men det fick jag fel på, eftersom hon hade sagt att det inte hördes.

    Det finns många fler exempel jag skulle kunna ta upp, men det jag vill få fram är att jag verkligen tycker att inlägget var riktigt bra, och att fler definitivt behöver läsa det.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej! Vad kul att höra att du gillar inlägget 🙂

      Vad tråkigt att det i ditt fall har gått så långt att du blivit utbränd och tvingats ta ett sabbatsår. Så kan det bli när man får krav på sig som man inte kan uppfylla. Jag har också varit utbränd så jag vet hur det känns, och det tillståndet är verkligen inte att leka med 🙁

      Läraren som blev arg på er för att du tittade på filmer istället för att arbeta saknade helt och hållet förståelse för hur det kan vara när ens ork och energinivå varierar och att man ibland bara inte klarar av att göra uppgifter. När jag pluggade på Ågesta gjorde jag ofta andra saker än just skoluppgifter eftersom jag inte orkade göra något annat just då. Men det var en specialanpassad klass.

      Lycka till, hoppas du blir frisk från utbrändheten snart!

      Svara
    2. Mats

      Jag blev jätte glad när jag läste det här blogginlägget som du har skrivit, eftersom jag verkligen känner att de allra flesta lärare idag inte alls har någon kunskap om funktionsnedsättningar överhuvudtaget

      Jag kan ”trösta dig” med att det inte bara är en känsla du har. Det är fakta:

      2010 såg det ut så här:

      Barn med autism och asperger får sällan den hjälp de har rätt till i skolan. Framför allt saknar lärarna ofta kompetens för att möta de här eleverna. Den bilden bekräftas nu av Eva Nordin-Olson som är förbundsordförande på autism- och aspergerförbundet. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4264451

      2015 ser det ut så här:

      Av lärarna som deltagit i kartläggningen ansåg närmare 90 procent att lärarutbildningen inte förberedde dem på att arbeta med elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Även bland specialpedagoger eller speciallärare kände sig en minoritet tillräckligt förberedda. http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2015/10/20/larare-brister-kunskap-adhd-autism

      Det är bara att inse. Lärarna fixar det inte.

      så nu kanske det är någon av dem som läser ditt inlägg och faktiskt förstår att det behövs ändringar i skolorna för att inte konsekvenserna ska öka.

      Jag har gett upp hoppet om att den svenska skolan ska inkludera elever med Aspergers syndrom. Jag tror att lärarna saknar resurser i form av pengar, kunskap, intresse och begåvning till att anpassa skolan efter elever med Aspergers syndrom. jag förespråkar därför att man istället erbjuder elever med Aspergers syndrom att gå på specialskolor (inte särskolor!) för elever med just Aspergers syndrom om de inte klarar av att gå i den vanliga skolan.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        jag förespråkar därför att man istället erbjuder elever med Aspergers syndrom att gå på specialskolor (inte särskolor!) för elever med just Aspergers syndrom om de inte klarar av att gå i den vanliga skolan.

        Jag håller med dig!

        Svara
  10. Mats

    Viktig läsning:

    Det ska bli tillåtet att tvångsvårda barn på grund av beteenden som beror på en funktionsnedsättning, föreslår utredningen ”Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU”.

    Förslaget öppnar dörren för omfattande tvångsvård av barn med någon form av autism (som till exempel Aspergers syndrom), ADHD eller Tourettes syndrom. Dessa barn uppvisar ofta sådana beteenden som utredningen avser. http://www.aftonbladet.se/debatt/article21830902.ab

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för länken. Jag läste den igår och hade tänkt skriva ett blogginlägg om det igår men hann inte. Ska göra det senare idag istället!

      Svara
  11. Pingback: Pedagogisk ledare | Pearltrees

  12. Pingback: 10 råd till föräldrar till barn med Aspergers syndrom | Paula Tilli

  13. Fredrik

    Jag är lärare på gymnasiet och har haft flera elever med asperberg. Jag känner igen behoven som du skriver om från mina elever, om än att de har haft olika behov.

    Det jag funderade över är punkt 4: att unga med asperger ibland inte orkar gå i skolan på heltid. Jag känner igen detta hos en del jag har träffat – det är väldigt ansträngande för vissa personer att vara igång hela dagarna. Tycker du att det i så fall kan vara ett bra alternativ att lägga upp en plan för att gå gymnasiet på fyra år istället för på tre år?

    Jag har i varje fall funderat på om inte det vore smart för en del, för att på så sätt kunna låta en person med asperger få mer lugn och ro med studierna, kunna fördjupa sig utan stress i det som är intressant i skolan, och inte behöva bli utbränd. Samtidigt kanske en del skulle tycka att det är ett nederlag att gå ett år längre i skolan än de flesta gör. Vad tror ni här i kommentarsfältet?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Fredrik!

      Jag tror absolut att det kan vara ett bra alternativ att lägga upp en plan på gymnasiet på fyra år för vissa elever med Aspergers syndrom, men naturligtvis beror det på eleven och hens förutsättningar. Men vissa kan tycka att det tar mycket energi att gå i fyra år, och de kanske inte orkar med det heller om de tycker att det är jobbigt att vara i skolan. Jag tycker i alla fall att det skulle vara bra att ha fyra års gymnasium som alternativ om eleven kan få välja.

      I Finland får eleverna faktiskt välja om de vill gå på gymnasiet i två, tre eller fyra år, det enda viktiga är att de läser ett visst antal kurser. Och det brukar fungera bra! Själv valde jag tre år trots att jag var utbränd. Jag fick nämligen ångest av skolan och hade inte klarat av att gå i fyra år även om jag hade fått kortare dagar. Jag ville få gymnasiet överstökat så fort som möjligt.

      Svara
      1. Mats

        Men vissa kan tycka att det tar mycket energi att gå i fyra år, och de kanske inte orkar med det heller om de tycker att det är jobbigt att vara i skolan.

        För egen del kan jag säga att det inte hade gjort någon skillnad om jag gått fyra år istället för tre år. Jag var så trött på gymnasiet och skolan var så dåligt anpassad efter mina behov att inga extraår i världen hade kunnat rädda upp min gymansieutbildning. En alternativ lösning är att låta elever med Aspergers syndrom läsa ett extra år på komvux eller folkhögskola. Det hade garanterat passat mig bättre än att läsa ett år extra på gymnasiet. Det viktiga är nog att eleverna ges många alternativ eftersom olika lösningar kan passa olika elever olika bra. Ett av dessa alternativ skulle kunna vara att läsa fyra år istället för tre.

        Svara
    2. Mats

      Samtidigt kanske en del skulle tycka att det är ett nederlag att gå ett år längre i skolan än de flesta gör. Vad tror ni här i kommentarsfältet?

      Jag tycker det låter väldigt vettigt att erbjuda elever med Aspergers syndrom en plan för att gå gymnasiet på fyra år istället för på tre år. Nackdelen är så klart att de därmed också förlorar ett inkomstår. Detta är dock inte ett problem i realiteten eftersom aspergarna är så diskriminerade i arbetslivet att de i praktiken bara går miste om ett socialbidragsår.

      Svara
  14. Fredrik

    Jag tror att jag försöker tänka på punkterna ovan, men har ni fler generella förslag på hur man skulle kunna anpassa studierna för någon med asperger?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Det är väldigt olika eftersom alla har olika behov. Men generellt sett behöver många en lugn studiemiljö och kan ha svårt för stora klasser. Det är bra att tänka på struktur, många behöver tydliga veckoscheman och har svårt för förändringar i schemat. Jag själv tyckte att friluftsdagar och klassutflykter var det som var jobbigast i skolan, och jag kunde ha ångest i flera veckor i förväg. Allra helst hade jag velat skippa sådana dagar helt och hållet och stanna hemma.

      Sedan behöver vissa mer tid för att göra uppgifter och att skriva prov, och andra behöver lära sig på ett annat sätt än sina klasskamrater. Vissa har lättare att lära sig genom bilder, andra behöver andra inlärningsmetoder. Några kan ha svårt att studera flera ämnen åt gången och behöver endast lära sig ett ämne om dagen eller i veckan för det kan bli jobbigt när man behöver tänka på flera saker på samma gång. Det är också viktigt att inte tvinga Asperger-elever till grupparbeten för det kan ta väldigt mycket energi.

      Det finns också många fler saker, och jag glömde säkert bort en del saker men du kommer kanske få svar från mina andra bloggläsare! Men det viktigaste att komma ihåg är att varje elev är olika, och det som fungerar på en elev fungerar inte nödvändigtvis på en annan.

      Svara
      1. Mats

        Det är väldigt olika eftersom alla har olika behov.

        Och inte nog med att olika elever med Aspergers syndrom har olika behov. Behoven ser också olika ut beroende på samtida diagnoser som ADHD, DCD, OCD, dyslexi, ätstörningar, depression, ångest osv. Vissa av dessa tillstånd kommer och går medan andra alltid finns där och anpassningen kan därför behöva se olika ut inte bara från en elev till en annan utan för en och samma elev över tid.

        Svara
  15. Fredrik

    Hur ser ni som läser i bloggen och har erfarenhet av asperger på att ha speciella aspergerklasser? Fördelar och nackdelar gentemot att gå i en ordinarie klass?

    Svara
    1. Mats

      Jag gick i en vanlig klass när jag gick i skolan men jag tror att jag hade mått bättre av att gå i en speciell aspergerklass. Jag förespråkar speciella klasser och skolor för elver med Aspergers syndrom eftersom jag tycker att skolan är alldeles för dålig på att anpassa undervisningen och skolmiljön till elever med Aspergers syndrom. I den bästa av världar behövs inte speciella aspergerklasser/skolor men sett till verkligheten så tycker jag att elever med Aspergers syndrom ska erbjudas alternativet att gå i speciella aspergerklasser/skolor. Jag tycker också att det är viktigt att eleven och elevens föräldrar själva får välja eftersom det kan vara väldigt individuellt om eleven behöver gå i en aspergerklass eller inte.

      Svara
    2. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag håller med Mats om att det är bra med aspergerklasser. Många som jag träffat som gått i vanliga klasser och senare bytt till aspergerklasser har tyckt att:

      1. Vanliga klasser har inte klarat av att anpassa undervisningen tillräckligt mycket, dessutom har det varit alldeles för många intryck trots att Asperger-barnet ibland fått sitta i ett separat rum för att göra skoluppgifter.

      2. Många har känt sig utanför i vanliga klasser eftersom Asperger-barnet har känt sig annorlunda och jämfört sig själv med sina klasskamrater.

      De som förespråkar vanliga klasser tycker ofta att risken finns att barnet inte blir tillräckligt integrerat och börjar leva i en skyddad värld om hen placeras i en aspergerklass. Men jag håller inte med om dessa argument. Varför utsätta barn för mycket ånget i onödan? Nu menar jag inte att vanliga klasser alltid skulle vara dåliga, vissa aspergerbarn går i vanliga klasser och trivs bra men enligt min erfarenhet trivs många barn bättre i aspergerklasser.

      Svara
      1. Camilla

        Risken är väl att alla vill gå i Asbergerklasser sedan eftersom det kommer vara så lugnt och ordnat i dem . Nu va detta med glimten i ögat jag skrev det, men lite sanning ligger det nog i det.

        Jag vet inte hur min dotter skulle tycka , hon har ju precis fått diagnosen Autism ( skulle ha hetat Asberger eller autism med normalbegåvning eller något sådant för ett tag sedan)

        Hon vill ju inte veta av att hanteras annorlunda , eller byta klass då hon ändå trivs i klassen ( säger hon ) men vet ju inget annat.
        Det är först nu eller egentligen skolavslutningen i fjol som hon vägrade gå på, då skrek hon till mig att ”det va jag som tvingat henne varje gång , hon hatar minsann skolavslutningar” som skolan har börjat märka av vårat problem henne iom en viss skolfrånvaro.Sista månaderna har hon haft en frånvaro på ialla fall i snitt en gång i veckan.
        I går fick jag inte iväg henne , och gudarna skall veta att vi verkligen försöker.
        Men i dag gick det bra , i dag verkar jag ha gjort rätt för det va det hon skylde på igår. Men det kan ju också vara så att hon va piggare i dag efter att ha vilat igår?
        Efter skolavslutningen i fjol som hon inte gick på, men jag va där eftersom min son gick ut årskurs 6 då, frågade hon mig om …… ( en kille som oftast inte kan va still) hade sprungit runt eller hur det gick när klassen va på scen. Troligtvis va hon väl orolig för att det skulle vara stökigt när klassen stog på scen framför alla föräldrar. Dumt egentligen och ha den där scen, men andra tycker väl det är ok.

        Summa summarum jättesvårt att veta vad som är bäst men en sak vet vi ju att alla mår bra av lugn o ro och att bli sedda i klassrummet. Förtroende mellan lärare o elever. Det måste till mer resurser till skolan annars kommer vi få se fler hemma sittare o barn som är utbrända innan ens livet out there har börjat.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag tycker personligen att skolavslutningar, och även skolutflykter och friluftsdagar ska vara frivilliga. När jag gick i skolan, undrade jag varför jag skulle vara där för vi hade ändå ingen undervisning då och dessa dagar skapade bara ångest.

          Absolut kan det vara så att din dotter var mer utvilad idag. Och när man är utvilad kan det vara så att man inte reagerar på saker man skulle reagera på när man är utbränd. Så fungerar jag i alla fall!

          När det gäller aspergerklasser så är det självklart viktigt att fråga barnet vad hen tycker, vissa trivs i en vanlig klass och vill inte byta. Och du har helt rätt i att risken finns att alla snart vill börja gå i aspergerklasser, och därför är det viktigt att skolor startar fler aspergerklasser om det skulle bli så istället för att göra aspergerklasserna större.

          Svara
        2. Mats

          Hon vill ju inte veta av att hanteras annorlunda , eller byta klass då hon ändå trivs i klassen ( säger hon ) men vet ju inget annat.

          De får de inte för de har ingen diagnos. Däremot är det viktigt att de neuropsykiatriska utredningsteamen inte diagnosticerar barn bara för att barnens föräldrar vill att deras barn ska få extra resurser. Men det gäller ju på sätt och vis redan i dag med tanke på att Aspergers syndrom omfattas av LSS så det är inget nytt bara för att eleverna får rätt till aspergerklasser/skolor om de har Aspergers syndrom.

          Svara
          1. Mats

            Oj. Mitt förra svar var ett svar på:

            Risken är väl att alla vill gå i Asbergerklasser sedan eftersom det kommer vara så lugnt och ordnat i dem .

            Att din dotter inte vill hanteras annorlunda tror jag beror på att hon inte har accepterat sin diagnos fullt ut. För hon har ju behov av att hanteras annorlunda. Det ligger i diagnosens natur. Men det är inte säkert att hon behöver gå i en aspergerklass/aspergerskola för det.

            Svara
          2. Mats

            Dessutom är det om jag förstår saken rätt inte diagnosen som berättigar till extra resurser utan det är skolans bedömning av behovet som gäller. Skolan kan alltså enkelt säga att eleven inte har rätt till aspergerklass eftersom den inte har de behov som elever med aspergers syndrom har. Dock kan man mycket väl tänka sig att det skulle kunna finnas en elev med autistiska drag som skulle kunna behöva gå i klassen. Men någonstans måste man dra gränsen och skolan gör det enkelt för sig om de indirekt hänger upp rätten till aspergerklass på just att eleven har de svårigheter som psykiatrin har klassificerat som Aspergers syndrom.

            Svara
            1. Paula Tilli Inläggsförfattare

              Ja precis, det är inte diagnosen som berättigar till stöd och hjälp utan det är barnets behov som styr. Däremot vet jag faktiskt inte vad lagen säger om resursklasser/aspergerklasser för barn med autistiska drag. Jag menar, ett barn kan ju ha så pass stora svårigheter att en vanlig klass trots extraresurser kan vara alldeles för kaotisk, men samtidigt har läkarna bedömt att barnet inte har svårigheter för alla områden som krävs för att få en Asperger-diagnos. Jag vet att ett barn utan diagnos har rätt till stöd och resurser, men jag vet faktiskt inte om föräldrarna med lagens stöd kan kräva att barnet sätts i en aspergerklass. Någon annan av mina bloggläsare kanske är bättre insatt i det här!

              Svara
  16. Mats

    Skolan fortsätter att diskriminera elever med Aspergers syndrom:

    Hälften av barnen som har Aspergers syndrom eller andra former av autism blir inte godkända i skolan. Det visar en undersökning från Autism-aspbergerförbundet. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=6421791

    Av enkäten framgår att knappt hälften av eleverna med autism i grundskolan når betyget E i svenska, engelska och matematik medan en jämförbar siffra för alla elever i grundskolan är 86 procent. Att inte bli behörig till gymnasiet och där kunna gå en utbildning efter eget intresse är en tydlig inkörsport till ett livslångt utanförskap. http://www.svd.se/skolan-foljer-inte-lagen-for-elever-med-autism

    Cameron Thompson är en kille som nog hade stannat hemma från den svenska skolan. The Growing Pains of a Teenage Genius: https://www.youtube.com/watch?v=7dnxUq9fMv8
    http://www.walesonline.co.uk/news/local-news/meet-15-year-old-whos-already-sitting-2514148

    Svara
  17. Pingback: 5 tips på hur man motiverar barn med Aspergers syndrom | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *