månadsarkiv: maj 2014

Skillnaden på att ha Aspergers syndrom och att lida av Aspergers syndrom

Share Button

1425574_698883673466308_1977377544_n

Share Button

Asperger och varierande ork

Share Button

Jag har ofta hört omgivningen kommentera min varierande ork, och jag vet flera med Asperger som också känner igen sig i det. Vissa dagar orkar jag diska, andra dagar orkar jag inte det. Förut orkade jag endast blogga vid några enstaka tillfällen i månaden, men de här dagarna har jag plötsligt fått inspiration att göra det varje dag. Vissa dagar kan jag hantera oväntade händelser, andra dagar kan jag inte det. Ibland har jag fått undrande blickar och kommentarer som: ”men du klarade ju det igår, hur kommer det sig att du inte klarar det idag?”

frågetecken

Men igår var det en helt annan dag, och det har ingenting med dagen idag att göra. Igår hade jag kanske sovit bättre, och igår var min dag kanske mer förutsägbar, och då räckte min energi även till andra saker. Det finns mycket som tar energi för mig i min vardag. Alla oförutsägbara händelser tar energi för mig precis på samma sätt som många normalstörda blir trötta efter att exempelvis ha jobbat över på jobbet. När det sker en oväntad händelse på en dag när min energinivå redan är på botten, orkar jag helt enkelt inte alltid hantera det. 

Enligt mig är det inte bara vi Aspergare som har varierande ork, utan enligt min erfarenhet gäller det många normalstörda också.  Skillnaden är bara att vardagen ofta tar mer energi för oss med Asperger än för många normalstörda, och därför blir vi ofta trötta mycket fortare. Men många normalstörda orkar ju också olika mycket olika dagar. Många skulle exempelvis inte orka storstäda på samma dag när de har jobbat över i flera timmar, men däremot skulle de förmodligen orka köra en storstädning på helger när de är lediga. Och är inte det helt naturligt?

 

 

Share Button

Asperger och taktil överkänslighet

Share Button

Jag läste en intressant artikel om hud mot hud-beröring. Enligt artikeln aktiverar hud mot hud-kontakten andra delar av hjärnan än övrig känsel, och autistiska personer kan ha rubbningar i just detta nervsystem som forskarna kallar CT.

Det är allmänt känt att många av oss med Asperger eller autism kan reagera annorlunda på beröring. Enligt min erfarenhet är det inte bara hud mot hud-kontakt, som exempelvis handskakning, som kan skapa obehagskänslor hos personer med Asperger eller autism. Vissa upplever att tvättlappar i kläderna skaver så mycket att de inte kan koncentrera sig, och andra ogillar att duscha eftersom de små vattendropparna kan kännas som små nålar mot huden. Då kan det vara lättare att bada.

duscha

Som barn var jag ibland känslig mot en viss slags beröring. När vuxna hjälpte mig att klä på mig, kändes det ibland så obehagligt i kroppen att jag bara skrek och skrek, och då sågs jag som ett besvärligt och trotsigt barn. Däremot föll det mig aldrig in att säga högt att det faktiskt kliade och kändes obehagligt – det var nämligen en självklarhet för mig att det kändes obehagligt och därför trodde jag att det var lika självklart för alla andra. Att informera vuxna om att det kändes obehagligt kändes lika onödigt som att berätta för dem att det gjorde ont på en person när man slog denne eller att himlen var blå – det visste ju alla redan om så det behövde man inte säga högt. Jag trodde att det var ett nödvändigt ont att ibland bli tortyrerad på det där sättet, och jag hade dåligt samvete över att jag inte orkade stå ut med ”tortyren” och skrek och protesterade ibland, till skillnad från andra barn som höll sig lugna. Först när jag som vuxen fick min Asperger-diagnos, förstod jag faktiskt att alla andra barn inte hade varit lika känsliga som jag och att det inte hade gjort ont på dem.

 

Share Button

Behov av tydlighet

Share Button

När jag lär mig nya saker, behöver jag i vissa fall tydligare instruktioner och längre tid på mig  än många andra människor. När jag var yngre, undrade jag alltid varför och kände mig dum, men efter jag att jag fick min Asperger-diagnos, fick jag förklarat för mig att behovet av tydliga instruktioner var vanligt bland många av oss med Asperger. Förmodligen beror det på att våra hjärnor fungerar på ett lite annorlunda sätt och ibland tolkar vi språket på ett annat sätt än andra.  Dock gäller inte detta alla färdigheter, vissa saker lär jag mig nämligen mycket snabbare än många andra. Jag lärde mig att läsa och skriva i 3 års ålder, och jag lärde mig även att räkna mycket tidigt. Men vissa andra saker har jag däremot riktigt svårt för.

Ibland blir jag arg på mig själv för att jag inte alltid förstår allt. En sak som jag aldrig någonsin har förstått mig på är SL-maskiner. En gång försökte jag att fylla på mitt SL-kort i 10 minuter och ändå lyckades jag inte göra rätt trots att jag läste instruktionerna flera gånger! Instruktionerna var skrivna på ett otydligt språk som jag inte kunde förstå, allt blev bara kaos för min hjärna. Så jag fick till slut ge upp och gå in i den närmaste Pressbyrån för att fylla på kortet där istället. Sådana situationer kan vara riktigt frustrerande.

automat

När jag för ett par dagar sedan skulle åka iväg till en föreläsning, upptäckte jag att mitt SL-kort hade gått ut. Tyvärr sålde inte spärrvakten några SL-kort, och han försökte förklara för mig från biljettluckan hur SL-maskinerna fungerade. Men det som jag bara hörde var: ”blablablablabla”, och min hjärna kunde inte registrera någonting! Jag hade bråttom och blev mer och mer frustrerad. Tyvärr kunde inte spärrvakten komma ut från biljettluckan och hjälpa mig, och han kanske också blev frusterad över att jag inte förstod någonting. Till slut fick jag springa till närmaste mataffären och fylla på kortet där! Vilken tur att jag hann till föreläsningen ändå 🙂

 

 

 

Share Button

Angående mordet i USA

Share Button

I förrgår skrev SvD och Metro om en kille som hade mördat människor i USA, och familjens talesperson skulle enligt tidningar ha sagt att killen hade behandats för sin ”Asperger-sjukdom”. En föreläsarkollega till mig, Jill Carlberg Söderlund, skrev ett mycket läsvärt öppet brev till SvD angående myten om autism och massmord. Ett stort eloge till Jill!

 

 

 

Share Button

Föreläsning på Åsö Vuxengymnasium

Share Button

Åsö3

Idag föreläste jag på Åsö Vuxengymnasium inom projektet Vägar till jobb. Projektets syfte är att informera arbetsgivare om vilka fördelar det finns att anställa en person med Asperger samt ge konkreta tips och metoder hur man kommer förbi de utmaningar som kan uppstå på arbetsplatsen. Jag föreläste på exakt samma ställe förra månaden, och eftersom de hade varit så nöjda, ville de ha en ny föreläsning idag. Precis som förra gången, gick föreläsningen jättebra! Det var en ganska liten publik, ca 10 personer, och då finns det mer utrymme för diskussion.

Precis som förra gången, råkade jag först gå vilse i korridorerna. Först hittade jag inte till föreläsningssalen, och efter föreläsningen hittade jag inte ut. Det är så typiskt mig! I likhet med många andra med Aspergers syndrom har jag nämligen dåligt lokalsinne. Jag måste vara på ett ställe flera gånger innan jag hittar dit, och jag måste koncentrera mig fullt ut när jag går. Har jag tänkt på någonting annat när jag gått, hittar jag definitivt inte, oavsett om jag varit på stället 1 eller 5 gånger tidigare! Och när det är så många våningar med flera rum som ser likadana ut, blir det kaos i min hjärna. Jag lyckas aldrig registrera när, var och hur många gånger jag svängt till höger och vänster. Vilken tur att det oftast finns snälla människor som hjälper mig, vad skulle jag göra utan dem? Facebook smileys Kärlek

 

 

 

 

Share Button

Högg ihjäl tre före dödsskjutning – Metro

Share Button

Högg ihjäl tre före dödsskjutning – Metro.

Metro skriver idag om hur en 22-årig kille med Aspergers syndrom mördade flera personer i Kalifornien. Familjens talesperson ska ha sagt att killen behandlats för ”sjukdomen”.

Undrar när människor kommer att förstå att Asperger inte är någon sjukdom?! Vissa tycker att jag överreagerar och att det inte spelar någon roll vad Asperger kallas för, men det spelar en mycket stor roll för mig. Detta av följande anledningar:

1. Om Asperger felaktigt kallas för sjukdom, kan det i värsta fall medföra allvarliga konsekvenser för oss Aspergare. Då kan andra människor få för sig att vi kan ”behandlas” och bli ”normala” och då riskerar vi att bli bemötta på fel sätt. Vi vill ju bli accepterade som vi är, inte normaliseras!

2. Det är riktigt skrämmande om man börjar kalla annorlundaskap för sjukdom. Vem har rätten att bedöma hur man ska vara? Normer och värderingar skiftar ju mycket beroende på vilken tid och kultur man lever i.

För övrigt hoppas jag att alla människor kommer att förstå att det inte finns några belägg för att vi Aspergare skulle begå brott i större utsträckning än andra människor. Visst KAN man vara mördare och ha Aspergers syndrom, men å andra sidan kan man likaväl vara normalstörd och vara mördare!

De senaste åren har media uppmärksammat några brott som Aspergare begått, men detta talar inte för att vi skulle utföra fler våldsbrott än andra människor. Enligt min gissning kan detta bero på att OM en Aspergare undantagsvis skulle begå ett brott, kan brottet förmodligen vara lite extra bisarrt vilket gör att media lättare upmärksammar fallet. Om tidningarna nämner Asperger i samband med ett brott, borde det vara deras skyldighet att informera läsarna om att det inte finns någon forskning som tyder på att våldsbrott skulle vara vanliga bland oss. Asperger och brott har inte med varandra att göra!! Punkt.

Share Button

Att hålla det man sagt

Share Button

Efter min föreläsning i fredags fick jag en intressant fråga från en åhörare i publiken om bokstavlighet. Han berättade att han kommit i kontakt med Asperger-personer som varit arga på honom när han kommit efter 17 minuter trots att han sagt till dem att han skulle komma efter en kvart.  Han har själv alltid tyckt sig hålla tiden men detta har dessa Asperger-personer inte hållit med om. En kvart är ju 15 minuter och ingenting annat, har han då blivit informativt tillrättavisad om. Och han undrade om jag också tänkte likadant.

Historien fick mig att le för mig själv. Jag är nämligen själv bokstavlig och har ofta irriterat mig på människor som inte ursäktat sig när de inte hållit vad de sagt. Tidigare har jag skrivit om Asperger och bokstavlighet här. När jag var yngre, kunde jag irritera mig mycket på människor som dök upp en minut över tre trots att vi bestämt att ses utanför Åhléns City klockan tre. Tunnelbanan gick ju oftast var tioende minut, och jag hade två tunnelbanetåg att välja mellan: den första skulle komma fram till T-Centralen klockan 14:50 och nästa exakt 15:00.

I min värld var det självklart att jag alltid av respekt till min väninna tog den som skulle komma fram 14:50, det skulle ju ta MINST två minuter att gå uppför rulltrapporna från tunnelbaneperrongen, och tänk om tunnelbanan skulle fastna i en tunnel? Jag ville ju inte låta någon vänta på mig i onödan för tid är pengar enligt mig. När det sedan visade sig att min väninna dök upp 15:04, blev jag irriterad för om jag vetat om detta i förväg, hade jag ju kunnat ta nästa tunnelbana och göra något vettigare under dessa 10 minuter. För mig handlade det här med tiden om respekt till sina medmänniskor och ingenting annat!

tre

Jag har senare fått förklarat för mig att klockan tre på NT-språket inte betyder exakt klockan tre, utan ungefär klockan tre. Och därför är det alltså okej att dyka upp några minuter över. När jag fick begreppet översatt till mitt bokstavliga Asperger-språk, utvecklade jag plötsligt en mycket större tolerans för människor som inte höll tider. Då förstod jag att deras sätt inte handlade om orespekt utan helt enkelt om ett annorlunda sätt att uttrycka sig. Men i ärlighetens namn tycker jag fortfarande det är lite konstigt för tydligen gäller inte denna några-minuters regel i alla situationer. Jag har nämligen fått förklarat för mig att om jag har bokat tid hos läkare, arbetsintervju eller en föreläsning klockan tre, måste jag vara på plats senast klockan tre och inte några minuter över. När jag frågat om anledningen, har jag fått till svar att det handlar om respekt.

Ibland är det svårt för mig att förstå varför jag inte respekterar publiken på mina föreläsningar om jag dyker upp försenad på min föreläsning, men dyker jag däremot upp försenad när jag ska träffa en väninna, respekterar jag henne ändå! 

Men på något sätt har jag lärt mig att acceptera att det är så, och därför skäller jag inte ut någon som kommer efter 17 minuter trots att han sagt att han kommer efter en kvart. Numera översätter jag alltid i förväg för mig själv i mitt huvud att klockan tre egentligen kan betyda vad som helst mellan tre och halv fyra beroende på vem man gör planerna med, och när jag från början har den inställningen, är det lugnt. Jag har dessutom insett att jag i många situationer måste inrätta mig efter andra människors tankesätt om jag vill undvika onödiga konflikter, vilket jag vill. Men det är inte alltid så lätt 😉

Share Button

Den första upplagan av min debutbok slutsåld!

Share Button

Jag hade aldrig någonsin kunnat ana att min debutbok På ett annat sätt: mina erfarenheter av Aspergers syndrom – ett autismspektrumtillstånd (Sivart Förlag) skulle bli en sådan succé i både Sverige och Finland! I Sverige blev den första upplagan slutsåld på ca fyra månader, och just nu arbetar Sivart Förlag med en ny upplaga. Enligt tryckeriet kommer det vara klart runt vecka 25, så ni som kontaktat mig och frågat om boken får hålla ut lite till! 🙂

Om ni har bråttom så har Attentions  webbutik eventuellt några exemplar kvar. Eller om någon av er råkar kunna finska så går den finska versionen som Finn Lectura gett ut att beställa bland annat  här. Men annars kommer jag meddela er här i bloggen när den nya svenska upplagan kommit ut! 🙂

böcker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Share Button

Föreläsning på Misa idag!

Share Button

Nu har jag gjort veckans sista föreläsning. Dagens föreläsning var på Misas konferens för både personal och deltagare med olika diagnoser. Misa driver ett empowerment-projekt som heter Kraftkälla, och det var projektgruppen som anordnade konferensen. Föreläsningen handlade om min uppväxt med Asperger, mobbing i skolan, missförstånd jag råkat ut för osv. Kul att det var så många åhörare i publiken och att publiken hade så många frågor! Frågorna var faktiskt så många att jag inte hade möjlighet att svara på alla då det var dags för fikarast och vi redan pga frågorna hade redan dragit ut över tiden. Men på rasten hade jag eget bord för bokförsäljning, och då kom publiken och ställde de frågor de inte hunnit ställa under frågestunden. Jag fick faktiskt extremt många böcker sålda idag!

Det som jag lade märkte till idag var att många deltagare kom fram till mig efteråt och berättade om sina egna erfarenheter med mobbing. Extremt många av dem hade också blivit mobbade och utfrysta i skolan för att de, precis som jag, inte varit som ”alla andra” och inte tillräckligt ”coola” och ”häftiga”. De hade också varit utanför och ensamma på rasterna, klasskamrater hade flyttat på sig när de kom till matsalen osv. Man får hoppas att skolorna ser lite ut bättre idag, men tyvärr får man fortfarande läsa i media om barn som råkar ut för exakt samma sak idag 🙁

Trots att jag fick höra om många jobbiga saker idag, blev föreläsningen lyckad och jag stannade länge efteråt för att prata med åhörare. Kul att jag fick en så positiv respons! =)

20140523_141037         20140523_154337-1

 

 

 

 

 

 

 

 

Share Button