5 nya påståenden och sanningar om Aspergers syndrom

Share Button

Tidigare skrev jag ett inlägg om 5 myter och sanningar om Aspergers syndrom och eftersom inlägget fick så bra respons, skriver jag 5 nya missuppfattningar samt mina svar på dessa.

1. Påstående: Om man har Aspergers syndrom betyder det att man inte kan känna empati. Därför kan en Aspergare inte vara en bra förälder och bör inte skaffa barn.

Mitt svar: Att man har Aspergers syndrom behöver inte betyda att man inte klarar föräldraskap. Det finns många utmärkta föräldrar med Aspergers syndrom. I vissa fall kan Aspergers syndrom innebära att man endast ägnar sig åt ett intresse/en syssla åt gången och gör det riktigt bra. Jag har hört talas om fall där barnet blivit förälderns specialintresse, och då har föräldern verkligen gjort allt för sitt lilla barn. Om en Aspergare alltså känner att h*n klarar ett föräldraskap, är det troligt att det är så!

Dessutom: när man läser diagnoskriterierna, står det ingenting om bristande empatiförmåga! Ibland kan vi råka såra andra människor oavsiktligt, men oftast handlar det om att vi inte alltid förstår hur andra människor tänker, och inte om att vi inte skulle bry oss.

2. Påstående: Man bör inte diagnostisera människor hur som helst.

Mitt svar: Jag håller med. Varför skulle man diagnostisera en fullt frisk person med cancer? Och varför skulle man diagnostisera någon med rörelsehinder när personen i själva verket kan gå?

MEN: Aspergers syndrom är en osynlig diagnos, och svårigheterna syns långt ifrån alltid utanpå. Därför bör inte människor utan specialistläkarkompetens ha åsikter om vem som har Aspergers syndrom och vem som inte har det. Om jag som en vanlig person utan kunskap skulle gå till ett sjukhus och ge mina synpunkter om vilka patienter kirurgen borde operera och vilka som klarar sig utan operation, skulle jag förmodligen få konstiga blickar. Varför skulle det vara mer okej att en person utan kunskap ifrågasätter någons Asperger-diagnos?

3. Påstående: Om man har några månaders erfarenhet av att arbeta med en person som har Aspergers syndrom, vet man vad diagnosen innebär.

Mitt svar: Jag brukar säga att om man har jobbat med en person med Aspergers syndrom, betyder det att man har jobbat med EN person med Aspergers syndrom. Däremot har man nödvändigtvis ingen aning om hur andra Aspergare fungerar. Jag har träffat personer som har över 10 års erfarenhet om Aspergers syndrom genom högskolestudier, arbete eller eget föräldraskap och ändå känner de att de behöver veta ännu mer om diagnosen. Och trots att jag själv har levt med Asperger i hela mitt liv, jag har läst nästan alla böcker jag kommit åt om ämnet och jag är en utbildad Asperger-informatör med 2 års utbildning, upptäcker jag fortfarande nya saker om diagnosen. Även om jag redan vet mycket, känns det som att jag aldrig blir fullärd.

4. Påstående: Diagnoser stämplar människor i onödan. Alla människor känner sig onormala då och då. Det gäller bara att ändra på sin attityd och tro på sig själv.

Mitt svar: Innan jag fick diagnosen, hade jag i 24 års tid försökt intala mig själv att jag var normal och hade samma förutsättningar som andra människor. Jag kämpade riktigt hårt, men när jag inte kunde lära mig saker som var lätta för andra, som exempelvis att koka kaffe eller att ställa upp en strykbräda, fick jag utskällningar.

Det faktum att jobbet tröttade ut mig så mycket att jag inte orkade kamma håret och inte hade någon livslust fick dessutom människor att tro att jag var konstig och lat. När jag fick diagnosen, var jag alltså redan stämplad. Diagnosen räddade mig från lathetsstämpeln och fick acceptera mig själv som den unika och annorlunda person som jag är.

Om jag försökte ändra på min attityd och förska intala mig själv att jag var som alla andra när jag i själva verket inte är det, skulle det vara samma som att en person med exempelvis ett allvarligt synfel började intala sig själv att h*n inte behöver glasögon och slutade använda dem. Varför blunda för fakta när det är lättare att acceptera sig själv som man är?

5. Påstående: Om en Aspergare klarar av att sköta ett heltidsjobb, behöver h*n inte boendestöd.

Mitt svar: Ofta kan det vara precis tvärtom! Vi Aspergare har ofta en väldigt ojämn begåvning plus begränsad mängd med energi. Jag måste välja vad jag lägger min energi på. Nu när jag börjat jobba, har jag ännu mindre energi att göra hemsysslor jämfört med förut. Förut orkade jag exempelvis att lyfta upp posten från halvgolvet varje dag, nuförtiden när jag föreläser mycket orkar jag bara göra det en gång i veckan.

Dessutom kan man ibland vara väldigt duktig på en färdighet och mycket dålig på andra. Jag tycker exempelvis att det är svårt att bädda sängen och koka kaffe, men jag tycker det är otroligt lätt att tala många språk, blogga och åka runt Sverige och Finland och hålla föreläsningar om Aspergers syndrom. Att jag nyligen åkte till Kuwait helt ensam för att föreläsa om Aspergers syndrom betyder alltså inte att jag skulle klara mig utan boendstöd hemma!

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

22 reaktion på “5 nya påståenden och sanningar om Aspergers syndrom

  1. Thomas

    Särskilt skolpersonal har dålig eller ingen kunskap alls,undantag finns ju förstås.Har en kompis som är lärare som sa till mig att jag kan ju inte ha en sådan diagnos och förresten var var han av åsikten att det finns inga diagnoser för alla har väl en släng av det ena eller andra,jag svarade att det är ju inte så konstigt att det är som det är i skolan med lärare som tycker som han..det har ju inte hänt så mycket i skolvärlden på området.Jag har ju barn med asperger och jag själv med,och ser nu för min son’s del att det är svårt för han,trots att han nu går i en skola med en linje speciellt för asperger

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Usch ja, det är verkligen tråkigt att det inte hänt mycket i skolvärlden. Och skolan är trots allt ett ställe dit alla barn måste gå, så där är det extraviktigt med kunskap!

      Det här med att alla har en släng av det ena eller andra är ett dåligt argument mot att neuropsykiatriska diagnoser inte borde ställas. Visst, alla kanske har svårt med något då och då, men förmodligen inte till den graden att svårigheterna blir en funktionsnedsättning.

      Med samma argument borde man kunna avslå en 90-årings ansökan om hemtjänst efterson alla känner då och då att man inte orkar laga mat! (jag vet att många gamla människor tyvärr inte heller får tillräckligt mycket hjälp idag, men många tycker förmodligen att det är fel) Och en födande borde inte klaga eftersom alla har ont i magen ibland!

      Svara
      1. Mats

        För att inte tala om alla människor som sitter i rullstol. Alla har väl en släng av en det ena eller en det andra rörelsehindret. Förresten tror jag ändå inte på diagnoser. Jag om någon vet vad jag pratar om för jag är lärare och saknar både utbildning och erfarenhet om det jag uttalar mig om.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Ja, tänk om man kunde säga att alla har en släng av ett rörelsehinder. Och med det argumentet skulle egentligen alla ha en släng av allt, även cancer, och ingen skulle få hjälp med någonting längre.

          Svara
    2. Mats

      Har en kompis som är lärare som sa till mig att jag kan ju inte ha en sådan diagnos och förresten var var han av åsikten att det finns inga diagnoser för alla har väl en släng av det ena eller andra

      Det är uppenbart inte bara flygvärdinnor som har kompetens att på stående fot avgöra om människor har Aspergers syndrom. Det värsta är inte att din kompis läraren uttalar sig om saker som han knappast har kompetens att uttala sig om utan det värsta är att han arbetar med barn och ungdomar. Man blir på riktigt mörkrädd när man hör sådana här historier. Vi lever i en galen värld. Tur att det finns några lärare som har lite vett i skallen iaf annars hade jag gett upp hoppet om de svenska lärarna och den svenska skolan för länge sedan.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Ja, vi lever verkligen i en galen värld! Att en flygvärdinna inte förstår är tråkigt, men att en lärare inte förstår är riktigt illa. En lärare som inte förstår vad Aspergers syndrom och andra diagnoser innebär borde inte få jobba som lärare.

        Svara
  2. Eva Lindstein

    Jättebra förklarat, Paula! Tydligt och självklart. Varje person med ”kunskap” som tror sig veta hur det ”egentligen” förhåller sig borde få detta skrivet i pannan!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Eva, vad roligt att höra att du tycker att jag förklarar det bra! 🙂 De som tror sig veta har ofta ingen aning om hur det egentligen ligger till.

      Svara
  3. Tina

    Så bra! Tack! Har en aspie dotter som är precis så ”ojämn” som du beskriver. Önskar alla kunde förstå detta, framförallt skolan.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Kul att du gillar inlägget, Tina! Det är tråkigt att många skolor fortfarande har en dålig förståelse för bland annat vad en ojämn begåvning innebär.

      Svara
  4. Mats

    1. Påstående: Om man har Aspergers syndrom betyder det att man inte kan känna empati.

    Så här säger Wikipedia om Aspergers syndrom om empati:

    En person med Aspergers syndrom kan ha problem att förstå andra människors känslor; de meddelanden som sänds genom ansiktsuttryck, ögonkontakt och kroppsspråk missas ofta. De kan också ha problem med att visa empati med andra människor. Därför kan personer med AS uppfattas som egoistiska, själviska eller hänsynslösa. I de flesta fall är dessa etiketter orättvisa, eftersom beteendet beror just på dessa svårigheter att läsa av andra människors känslomässiga tillstånd. De blir vanligen chockade, upprörda och ångerfulla när de får reda på att deras handlingar är sårande eller olämpliga. Personer med AS har helt normala känslor. De känslomässiga bindningar som de kan ha (exempelvis till föremål snarare än till människor) verkar dock ofta underliga eller kan till och med framkalla oro hos personer som inte delar deras perspektiv.[12] Denna begränsning av förmågan att avläsa sina egna och andras känslor har benämningen alexitymi, en grekisk term som myntades 1972 av P.E. Sifneos och betyder ”frånvaro av ord för känslor.”[13] Senare undersökningar har bekräftat att 85% av personer med AS-diagnoser har någon form av alexitymi,[14] ett resultat som ställer viktiga frågor för framtida forskning rörande hur man kan förklara den höga komorbiditeten. Enligt Tony Attwood kan alexitymi också förklara svårigheter som personer med AS har med att hantera ilska, där oförmågan att uttrycka känslor i ord gör personen benägen att använda fysiska handlingar för att uttrycka sin sinnesstämning och få utlopp för sin känslomässiga energi.[15]

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Bra att Wikipedia nämner att beteendet ofta kan bero på att vi kan ha svårt för att läsa av andra människors känslotillstånd och att vi kan bli chockade när vi får veta att vi oavsiktligt råkat såra någon. Många tror ju fortfarande att vi inte skulle bry oss.

      Jag har aldrig använt fysiska handlingar och har inte träffat någon med Aspergers syndrom som sagt sig göra det. Tvärtom har jag träffat flera som skadat sig själva när de mått dåligt, de har alltså vänt ilskan inåt. Jag påstår inte att fysiskt våld aldrig förekommer hos Aspergare och jag har inga siffror att hänvisa till, men jag hoppas bara texten inte får människor att tro att personer med Aspergers syndrom i allmänhet skulle vara aggressiva! För det finns även aggressiva neurotypiker som använder fysiskt våld.

      Svara
      1. Anna

        Kanske att personer inom autismspektrat som har svårt att alls uttrycka sig i ord (som t.ex. har en språkstörning) oftare tar till fysiska metoder för att försöka bli förstådda? Jag har inget belägg för detta, men kan tänka mig att det måste vara frustrerande att inte kunna uttrycka sig alls, oavsett om det gäller känslomässiga situationer eller inte.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag tror absolut att det är så! Många människor skulle definitivt bli frustrerade och kanske aggressiva om de levde i en värld där de inte blev förstådda. Lägg därtill att omgivningen ofta bemöter personen helt fel, vilket kan leda till ännu mer frustration. Men jag känner inga våldsamma Aspergare, och jag hoppas att människor inte börjar förknippa Aspergers syndrom med aggressivitet när de läser sådana här texter.

          Svara
  5. Anna

    Superbra skrivet!! Det finns verkligen en himla massa dumma fördomar och okunskap om asperger som det är bra att du slår hål på genom att skriva om dem 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Anna! 🙂 Ja, det finns verkligen en massa fördomar ute i samhället. Människor har fortfarande den stereotypiska bilden av oss, och de förstår inte att Aspergers syndrom kan se väldigt olika ut.

      Svara
  6. Karin

    En före detta kompis till mej ägnade en hel vecka utomlands med att skälla på mej. Hon sa att jag visst inte har asperger eller add. Jag var ju medveten om mina brister, det har inte personer som har diagnoserna på riktigt. Hon talade om för mej att jag lurat alla som jobbar inom psykiatrin, det teamet som utredde mej, mina vänner (utom hon då) och slutligen mina föräldrar att jag har asperger. Hon sa att jag lurat försäkringskassan för att få ut pengar istf att jobba. Och en hel del andra otrevligheter. Jag var tvungen att ljuga för henne för jag hade inte en chans i världen att komma ifrån. Eftersom vi var utomlands så kändes det som hon medvetet skällde på mej där för att kunna ställa mej mot väggen. När jag var tonåring så var jag tydligen mitt riktiga jag.
    Den här människan har ingen som helst utbildning i sjukvård, psykiatri eller något sånt. Hon känner mej och jag är en psykopat för att hon själv är det. Men hon vägrar bli utredd.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Usch, vad obehagligt, och vad arg jag blir! Låter som att ”vännen” ville manipulera dig genom att medvetet skälla ut dig utomlands. Med vilken rätt skällde hon ut dig, och hur har det påverkat henne att du fått diagnoser? En bra vän gör INTE så och det lät inte som att hon ville dig väl. Vad bra att hon idag är en före detta vän för hon förtjänar inte din vänskap!

      Svara
    2. Mats

      Hon sa att jag visst inte har asperger eller add. Jag var ju medveten om mina brister, det har inte personer som har diagnoserna på riktigt.

      Det är väl just förmågan till självreflektion som är en av de saker som ofta skiljer människor med Aspergers syndrom från många människor med klassisk autism dvs människor med Aspergers syndrom är ofta smärtsamt medvetna om sina problem med att fungera tillsammans med andra människor. Det är så jag har förstått det iaf.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Ja, det där var en väldigt okunnig kommentar av ”vännen”. Många med Aspergers syndrom säger att det är ångestfyllt att känna sig annorlunda. Om vi Aspergare inte skulle vara förmögna att förstå att vi är annorlunda, skulle det betyda att alla författare runt om i världen som skrivit böcker om Aspergers syndrom ur ett inifrån perspektiv inte har Aspergers syndrom på riktigt. Och så är det ju inte.

        Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *