Är det svårare att ha Asperger som vuxen?

Share Button

När jag föreläser, får jag ibland frågan om jag tycker hur det är att vara en vuxen med Aspergers syndrom jämfört med att vara ett barn med Aspergers syndrom. Är det någon skillnad? Blir vissa svårigheter bättre eller sämre eller är det likadant?

Vissa saker tyckte jag faktiskt var lättare när jag var barn. För oss som har Aspergers syndrom kan vardagen ta otroligt mycket energi, och när jag var barn, var det mina föräldrar som bestämde vad jag skulle göra. Då slapp jag tänka och fatta mina egna beslut och därmed behövde jag inte ”överanstränga” min hjärna. Dessutom var det mina föräldrar som skötte hushållssysslorna, betalade räkningarna och handlade maten. Då slapp jag ta ansvar och kunde därmed spara min energi till andra saker istället såsom att träffa mina vänner.

Umgänget med andra människor var också lättsammare på något sätt på den tiden. Som barn ställdes det inga större krav på mig. Antingen lekte vi hemma hos någon av oss eller så var vi ute. Jag behövde varken tänka på att bete mig på ett speciellt sätt eller oroa mig för om och vad jag skulle bjuda mina gäster på. Vissa vuxna brukar däremot vänta sig att bli bjudna på middag när de är hemma hos sina vänner när det är middagsdags, och då duger inte alltid min kalla och i deras ögon torra kyckling och ris som legat i kylen i tre dagar. Nej, många tycker att maten ska vara färsk och lagad på ett sätt som de tycker är rätt. Och många vill inte heller äta tomaten som en hel, vilket jag brukar göra. Nej, de vill hacka tomaten och de vill även gärna ha andra grönsaker till. Naturligtvis måste de vara hackade, och det får även gärna vara någon dressing eller vinägrett till. Till kaffet vill de gärna ha socker eller mjölk, och ibland har jag helt enkelt glömt bort att köpa hem dessa saker.

Jag ser inget fel med att ha förväntningar när man går hem till andra människor, och det är inget fel på människor som har förväntningar jag inte kan förstå mig på. Men däremot kan det bli väldigt fel när någon inte kan uppfylla dessa förväntningar. Och så blir det i det här fallet. Sådana krav här stressar mig enormt, och jag har ingen energi att fixa sådana saker. Många människor tycker att jag hade fler gemensamma intressen med andra människor när jag var yngre, men enligt mig är det deras krav och sätt att umgås på som förändrats när vi blivit vuxna. Det är alltså inte jag som har förändrats, utan omständigheterna 😉

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

8 reaktion på “Är det svårare att ha Asperger som vuxen?

  1. Elisabeth

    Är det något du känner att dina förääldrar kunde tränat eller förberett dig mer på när det gäller övergången till vuxenlivet?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Det där var en bra fråga! Och jag tror att det är olika för olika Asperger-personer. Om svårigheterna handlar om att man helt enkelt inte förstår sådana här saker, tror jag att det är bra att föräldrarna kan förbereda barnet. Men i mitt fall handlar det helt enkelt om energibrist: jag orkar inte tänka på många saker åt gången, och det har aldrig blivit bättre genom träning. Från mig tar vardagliga saker som att duscha och plocka upp posten från hallgolvet från golvet energi. Trots att jag duschar regelbundet och mina föräldrar lärde mig att göra det, tar det inte mindre energi för det, men duscha måste man ju göra ändå 🙂 Eftersom mina vardagliga måsten tar så här mycket energi från mig, orkar jag inte uppfylla sådana här ”vuxna krav” trots att mina föräldrar försökte förbereda mig lite. Men vem vet, din son kanske fungerar helt annorlunda 😉

      Svara
  2. Elisabeth

    Det jag har märkt nu på lovet är att städa, duka av etc fungerar bättre än hemma i vardagen. Han gör det helt självmant! 🙂 Det är kanske för att hans hjärna får vila mer nu och att han inte har någon tid att passa. Han får ta det i sin egen takt.
    Till hösten blir det en stor omställning. Han ska gå ”vanligt gymnasium” så han behöver ett sommarlov med mycket vila och få dagarna som dom kommer.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag kan verkligen känna igen mig i det här med att man har mer ork på somrarna! För mig kan det bli superstökigt hemma när det varit mycket föreläsningar och min boendestödjare inte varit hos mig på ett tag, men nu på sommaren har jag mer ork att diska osv.
      Hoppas det kommer att gå bra för din son i höst! Det är bra att han får vila lite nu så att han kan samla på sig energi.

      Svara
  3. Mats

    Jag fungerar också bättre i vardagen om jag inte har andra saker för mig som tar energi. Jag upplever att jag har en energimängd att spendera på olika saker varje dag. Om jag har några ”måsten” så tar de all energi för dagen och då orkar jag inte med saker som är mindre nödvändiga som att tex städa, diska mm. På motsvarande sätt så orkar jag oftast med att tvätta, städa eller diska om jag inte har något annat inplanerat de dagarna jag gör de sakerna. Jag tror att jag ahde klarat av att sköta mitt hem om jag hade haft det som ”ett arbete”. Tex tvätta på måndagar, vila onsdagar, diska torsdagar, vila fredagar, städa fredagar, vila lördagar och diska på söndagar igen. Jag tror jag orkar göra flera saker under samma dag men det blir jobbigt för att komma igång om jag vet att jag har fler saker att göra efter det jag gör först. Jag blir stressad av att att ha flera saker inplanerade under samma dag. Jag brukar dela upp veckans ”måsten” på flera dagar för att ”orka”.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag fungerar precis som du, Mats, förutom att jag till skillnad från dig inte orkar städa alls. Jag hade inte heller orkat det om jag hade haft det som ett ”arbete”. Men jag måste också planera bara en aktivitet för en och samma dag så att jag inte blir utbränd. På somrarna när jag inte har föreläsningar händer det iofs ibland att jag orkar träna och träffa en kompis på en och samma dag om jag råkar ha ovanligt mycket energi, men oftast föredrar jag att bara göra en aktivitet om dagen. Vissa dagar måste jag stanna hemma utan att göra något. Jag har märkt att det är väldigt vanligt att vi med Asperger blir trötta av vardagliga saker.

      Svara
  4. Mats

    Jag tror att jag hade samma sociala svårigheter när jag var barn som jag har nu som vuxen men att de inte orsakade lika stora problem pga just de anledningar som Paula räknade upp. Det här är en ganska viktig fråga egentligen eftersom en viktig skillnad mellan Aspergers syndrom och differentialdiagnoser som depression, social ångest, schizofreni mm är att problemen som beror på Aspergers syndrom kan spåras tillbaka till barndomen.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Den miljö man lever i och omständigheterna kan verkligen göra att svårigheterna inte syns lika mycket eller tvärtom. Många människor tänker inte ens på hur mycket krav det egentligen ställs på vuxna för de flesta människor kan uppfylla de krav jag räknade upp.

      Ibland kan det vara svårt att skilja på social fobi, ångest och Asperger kan jag tänka mig för personer som har någon av dessa diagnoser kan bete sig på ungefär samma sätt. Men en duktig läkare ska naturligtvis kunna se skillnaden.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *