Asperger och sömnproblem

Share Button

Vad trött jag är idag!!  Trots att jag sover lite bättre nu är förra året, finns det fortfarande nätter då jag vaknar ca 1 gång i timmen. Inatt var det en sådan natt. Jag somnade nästan med en gång, men vaknade om en timme igen och somnade om. Och så fortsatte det hela natten. Jag kom aldrig någonsin in på någon djupsömn. Men det är ingen idé att sova länge på morgonen eller ta en tupplur på dagen, då blir mina sömnproblem bara värre.

En sak som det inte pratas lika mycket om som jag skulle vilja är kopplingen mellan Asperger och sömnproblem. Trots att sömnsvårigheter inte nämns i diagnoskriterierna, har majoriteten av alla Asperger-personer jag träffat antingen sömnproblem eller åtminstone en avvikande dygnsrytm. Och en avvikande dygnsrytm kan ju ställa till problem i det här samhället om man ska ha ett vanligt 8-16 jobb. Jag har hört olika teorier kring vad som orsakar sömnproblem. En del menar att det beror på att hjärnan är annorlunda organiserad hos oss och därmed har vi en avvikande melotoninproduktion, andra menar att det beror på att vi  Aspergare ofta måste handskas med mer stress än andra i vår vardag, vilket påverkar sömnen negativt.

Jag tycker att det här med sömnsvårigheter vid Asperger är intressant. Jag har själv alltid tyckt att min vardag är väldigt stressig, men förut när jag gick hemma med aktivitetsersättning i över 7 års tid och inte hade någon sysselsättning, minskade stressnivån betydligt. Då mådde jag som bäst, sov som ett barn och vaknade alltid utvilad. Men nu när jag börjat arbeta som föreläsare, innebär det stress trots att jag brinner för mitt jobb. Sedan jag började föreläsa mer regelbundet, vilket var för ca 1,5 år halvår sedan, har jag börjat få allvarliga sömnproblem. Eftersom problemen började samtidigt som jag började föreläsa och jag sover bra när jag har semester, ser jag ett direkt samband.

Eftersom jag har hälsa som specialintresse och vill leva så naturligt som det bara går, är jag skeptisk mot sömntabletter. Därför försöker jag undvika sånt så gott det går. Förut svor jag t om att jag aldrig nånsin stoppa i mig sömnpiller under några omständigheter.  Jag är ju t om så extrem att jag undviker vanliga vitaminpiller och ser istället till att få i mig tillräckligt mycket vitaminer och antioxidanter genom min kost, så varför skulle jag ta sömnpiller? Men det är så lätt att uttala sig när man aldrig varit i situationen själv.

Det hände mig också. När det hade gått ett år och min sömn fortfarande påverkade allvarligt min vardag, kände jag att jag var tvungen. Jag fick inse att det inte gick att leva som jag gjorde: jag hade börjat få självmordstankar, grät för minsta lilla, ramlade ständigt och gjorde mig illa, kunde inte duscha, äta eller läsa, och allt detta på grund av att jag inte sov. Jag insåg att jag trots allt inte ville se tillbaka till mitt liv som gammal och bara minnas alla mina ungdomsår gick åt att jag inte sov. Så jag bad min läkare att skriva ut sömntabletter åt mig. Dock tar jag dem så sällan som det bara går.

Vissa tycker att det är knäppt av mig att inte ta dem oftare. Många vet nämligen hur dåligt jag mår de flesta dagar pga att jag inte sover ordentligt och undrar varför jag torterar mig själv på det här sättet när ett litet piller skulle kunna göra mig pigg och få mig att må bra. Även min läkare tycker att jag borde vara snällare mot mig själv. Men jag vägrar. Hellre testar jag naturliga metoder, som t ex livsstilförändringar. Många tycker att jag redan har testat nästan alla livsstilsförändringar, sömnhygientips och huskurer som finns, vilket kanske är sant, men jag vill testa ännu fler! Jag är envis, troligtvis pga min Asperger och ger aldrig upp. Dessutom har jag hittat några saker som fungerar ganska bra och eftersom det ibland känns det som att sömnproblemen går åt rätt håll, är jag optimistisk.

Nästa gång, vilket troligtvis blir imorgon såvida jag sover ordentligt inatt och orkar skriva ett nytt inlägg, kommer jag skriva mer om vilka naturliga metoder som fungerat för mig för bättre sömn.

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

11 reaktion på “Asperger och sömnproblem

  1. André

    Hej, Jag vet inte hur vanligt med sömnbesvär som drabbar oss som har den här diagnosen men jag känner igen mig. Jag är ungefär sådär nu jag kan inte sova hur mycket jag vill… varje natt är så olika varje kväll.. ibland tidigt på kvällen och vaknar upp 00:00 pigg som fan ibland sömlös till klockan 4-5 och sover till 10 och mår skit. Är det värt att ta sömnpiller jag är också ganska emot piller även fast jag är sjuk tar jag ingenting.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag vet inte heller hur vanligt det är med sömnsvårigheter bland oss med Aspergers syndrom, men de flesta aspergare jag träffat har åtminstone några slags svårigheter med sömn. Men å andra sidan vet jag även flera neurotypiker som har sömnsvårigheter, så jag har ingen statistik på hur vanligt det är just bland oss.

      Som svar på din fråga så vet jag inte riktigt om det är värt att ta sömntabletter eller inte, det beror på situationen. Jag är ju egentligen emot mediciner helt och hållet och jag vägrade ta sömntabletter in i det sista trots att jag hade haft allvarliga sömnsvårigheter sedan minst ett år tillbaka. Men när min boendestödjare frågade mig hur jag vill minnas tillbaka mitt liv när jag är gammal, fick det mig att tänka. Jag hade nämligen ingen livsglädje när jag hade sömnsvårigheter och ville bara dö, och då tänkte jag på att det skulle vara absurt om jag skulle förstöra hela mitt liv bara pga att jag inte sover ordentligt. Jag menar, jag var ju inte deprimerad på något annat sätt, den enda anledningen till att jag mådde dåligt var att jag inte sov! Därför började jag äta sömntabletter, men jag tar inte dem varje natt. Och andra mediciner än sömntabletter försöker jag fortfarande undvika så gott det går!

      Jag vet att jag inte skulle behöva sömntabletter om jag inte hade mitt jobb. Det var när jag började föreläsa som mina sömnproblem dök upp, när jag hade aktivitetsersättning sov jag bra på nätterna. Jag är medveten om att det är mitt jobb som stressar mig och som gör att jag inte sover!

      Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Har läst en stor del av texten nu och allt låter intressant! Själv har jag också svårigheter att komma till ro och somna, men endast om jag varit ute sent, ätit en stor måltid för nära inpå läggdags eller suttit vid datorn sent på kvällen. Om jag bara ligger i soffan och läser en bok innan läggdags, somnar jag oftast mycket lättare!

          När jag var barn, hade jag däremot inga sömnsvårigheter i den bemärkelsen att mina föräldrar inte hade några som helst svårigheter att få mig att lägga mig för kvällen eller att sova middag. Jag sov otroligt mycket redan då!

          Svara
  2. André

    Jadu… jag har börjat somna runt 1 på natten och vakna 7 men stiger upp vid 10. Ironiskt nog så fick man nät strul som fick mig att börja ta promenader vilket fungerade super bra. Dock så är man ju så pass beroende av nätet så det är ju lite tråkigt.

    Paula, hur fick du motivationen att studera och ja göra det du gör idag? Jag har dötrist om dagarna och vill så mycket men… det är så mycket val man har efter skolan, fundera på att plugga igen men… är väldigt osäker för jag stressade enormt mycket i gymnasiet för ja min mor hör till stressen. Vill gärna ha min egen bostad och studera i sådana fall men det funkar inte så om jag har förstått det rätt.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag är också beroende av datorn, men däremot måste jag stänga av den minst ett par timmar innan läggdags om jag inte tagit en sömntablett för annars sover jag jättedåligt. Ibland har jag fastnat framför datorn och måste ta en sömntablett bara pga det för jag vet att jag inte kan somna annars.

      Egentligen hade jag ingen motivation att studera och jag trivdes bra med att gå hemma utan att göra något, men det som gjorde att jag ändå sökte till Ågesta var att jag hade blivit trött på alla fördomar om Asperger. Dessutom skulle jag fylla 30 och jag var livrädd för att bli utförsäkrad, därför kände jag mig tvungen att göra något under sista året jag hade aktivitetsersättning. Jag är glad att jag gick på Ågesta, men däremot skulle jag aldrig studera idag igen för skolan tog all min energi och jag mådde dåligt. Det var inget fel på skolan utan ”felet” var hos mig, jag menar att det är jag som inte har energi.

      Om du har tråkigt om dagarna, tycker jag absolut att du ska testa studera något som intresserar dig! Om det skulle få dig att må dåligt, kan du alltid hoppa av. Det enda problemet är att många måste ta CSN-lån och skuldsätta sig.

      Svara
  3. André

    Det låter som ett bra sätt att varva ner faktiskt. Sen är det väldigt svårt på helger tillexempel om man vill lägga sig senare och sedan lägga sig tidigt på Lördagen.

    Angående studera så får jag väl skärpa mig och verkligen leta efter något. Tror lärarna ansåg att jag bara var för lat i högstadiet. Det är bara det att jag inte tänkte på min diagnos under den tiden, jag började läsa mer om den efter jag hoppat av ironiskt nog. Jag såg inte vad för möjligheter jag hade. Visst mamma sa till dom om diagnos men gjorde dom något? Nepp.
    Där bör skolorna hjälpa till utan att man ska behöva tjata sig till.
    bra val du gjorde, det ska du ha cred för 🙂 vi får se hur det kommer bli. Bara genom att läsa får mig att tänka till lite mer. Därför brukar jag läsa ibland på din blogg och se hur andra har det och få läsa andras erfarenheter. Bra gjort fortsätt med det 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Det du beskriver är tyvärr vanligt i många skolor 🙁 Självklart borde man få hjälp och stöd utan att behöva tjata till sig det och jag hoppas att det blir verklighet någon dag. Mina lärare tyckte också att jag var lat i skolan, men jag hade ingen diagnos på den tiden så de trodde på riktigt att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig om jag hade försökt.

      Tack, jag är glad över att jag började föreläsa trots att jag aldrig skulle orka börja om igen idag 🙂 Skolan tog mycket mer energi av mig än vad föreläsningarna gör.

      Svara
    2. Mats

      Tror lärarna ansåg att jag bara var för lat i högstadiet.

      Det är sorgligt att eleverna lyssnar på lärarnas amatörhypoteser.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *