Asperger och stress

Share Button

När man talar om Aspergers syndrom, kommer ordet ”stress” upp väldigt ofta. Vad det sedan är som stressar oss med Asperger kan skilja sig väldigt mycket. Själv kan jag bli väldigt stressad av exempelvis andra människors sinnesstämningar. Om jag märker att någon är irriterad eller otålig, blir stressnivån hos mig ofta så pass hög att jag nästan blir helt handlingsförlamad. För att undvika stress, försöker jag se till att ha god tid på mig att göra saker som är svåra för mig. Jag har exempelvis ofta svårt för att förstå hur olika maskiner och automater fungerar, och när jag vet att jag absolut måste använda en maskin, är jag gärna på plats långt i förväg så att jag hinner klura ut hur den fungerar.

Det allra värsta jag vet är när någon godhjärtad person som försöker hjälpa mig blir frustrerad på mig för att jag inte förstår hur man gör. Då blir jag så stressad att jag förstår ännu mindre hur man ska göra. För ett par dagar sedan när jag skulle använda toaletterna på Kulturhuset, förstod jag inte alls hur toalettspärrarna fungerade. Var skulle man stoppa myntet? Men det gjorde mig ingenting att jag inte fattade direkt, jag hade ju inte bråttom så jag visste att jag skulle ha nästan hur mycket tid som helst på mig att klura ut svaret.

Men ödet ville annorlunda. Snart började en man som stod bredvid spärrarna ropa ”hallå, hallå” till mig flera gånger, men jag bara tittade på honom oförstående. Jag var lite irriterad för han störde min tankegång. Men han gav sig inte utan försökte visa för mig hur man skulle göra och verkade frustrerad över att jag inte förstod vad han menade. När jag märkte hans frustration, blev stressnivån hos mig väldigt hög. Då hade jag bara lust att skrika rakt ut: ”Låt mig vara! Jag har inte bråttom, och det gör mig ingenting om det tar mig tio minuter att klura ut var man stoppar myntet, men däremot gör det mig någonting om du stressar upp mig, då kan jag inte tänka alls”. Men det kunde jag inte riktigt göra för jag visste han förmodligen bara menade väl 🙂

Till slut förstod jag vad han menade, och då kunde jag stoppa in myntet och gå in på toaletten. ”Vad bra, då var Paula säkert lättad”, tänker du kanske. Men det var jag inte alls! Stressnivån hos mig hade stigit upp så pass högt att jag kände mig stressad och irriterad i minst en kvart efteråt. Jag hade föredragit att jag hade själv fått klura ut hur spärrarna fungerade trots att det hade tagit tid. Därför kände jag mig inte det minsta tacksam mot mannen trots att jag tack vare hans hjälp hade kommit in på toaletten lite fortare. Visst, jag visste innerst inne om att han bara hade velat hjälpa mig men tyvärr hade allting blivit väldigt fel.

Många människor säger att vi som har Asperger inte alls påverkas av andra människors sinnesstämningar, men det är en myt, i alla fall i mitt fall. Jag måste vara en högkänslig person som påverkas av sådana här småsaker som många andra förmodligen bara skulle rycka på axlarna åt 😉

Ni som har Asperger, blir ni också stressade av andra människors sinnesstämningar? Om inte, finns det några andra situationer som stressar er speciellt mycket? Ni som inte har Asperger får gärna också svara!

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

23 reaktion på “Asperger och stress

  1. Elisabeth

    Min 16 åriga son använder sig av mindfulness och olika andningstekniker och det fungerar jättebra för honom.:)

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för tipsen! Det har faktiskt fungerat för mig ibland att andas långsamt och djupt när jag är stressad. Bra att du påminde mig om det, jag glömmer bort det ganska ofta 😉 Det är en riktigt bra teknik att använda sig av i stressiga situationer.

      Däremot har mindfulness- och avslappningsövningar aldrig hjälpt mig mig trots att jag gjorde sådana övningar i ett års tid på en Asperger-kurs jag gjorde på S:t Görans sjukhus. Däremot vet jag många andra som tycker att sådana övningar är riktigt bra, så det kan absolut vara bra att testa! Jag tror faktiskt att de fungerar för riktigt många med Asperger och även för andra 🙂 Borde kanske skriva ett inlägg om det i framtiden!

      Svara
  2. Mats

    Jag är diagnosticerad med Aspergers syndrom och känner igen mig i varenda ord i din beskrivning Paula. Jag är extremt lättstressad och blir mentalt paralyserad om jag inte får göra saker i min egen takt. Jag har också provat mindfullness och jag tror att avslappningsträning i kombination med att man får göra saker i sin egen takt är ett bra sätt att sänka stressnivån. Just stresskänsligheten och den psykiska utmattningen av sociala situationer tycker jag är en väldigt stor del av mina problem med Aspergers syndrom.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Mats! Jag tror att avslappningsövningar fungerar för riktigt många. För mig fungerar inte riktigt sådana övningar tyvärr, men eftersom de fungerar för så många andra med Asperger, borde jag kanske skriva ett inlägg om det i framtiden. Däremot fungerar det ganska bra för mig att andas djupt.

      Att få göra saker i sin takt, precis som du skrev, hjälper också. Jag tror att jag borde lära mig att försöka ignorera stressade människor och bli snällare mot mig själv. Att låta mig själv att komma fram till hur spärrarna fungerar trots att det kanske tar 10 minuter och någon annan blir frustrerad. Jag vet ju egentligen om att det inte borde göra någon något om det tar lång tid för mig att göra vissa saker, så länge jag inte blockerar vägen för andra människor eller liknande vill säga 😉

      Svara
  3. Mats

    Jag tycker inte avslappningstekniker hjälper när jag befinner mig i stressade situationer men jag inbillar mig att avslappningsträning sänker den generella stressnivån i livet och att de indirekt gör så att steget till att uppleva stress blir något större även i stressade situationer. Det är få tillfällen i livet som jag är så avstressad som jag är direkt efter ett pass mindfullness. Tyvärr sitter den känslan inte i särskilt länge.

    Jag är också väldigt känslig för andra personers sinnesstämmning och jag har svårt för att ignorera stressade människor. Jag misstänker att detta hänger ihop med diagnosen. Det kanske inte går att lära sig ignorera stressade personer om man har Aspergers syndrom.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Du kanske har rätt! Men jag önskar ändå att jag på nåt sätt kunde lära mig att inte vara så känslig för andra människors sinnesstämningar, det skulle underlätta mycket. Konstigt att många tror att vi som har Asperger inte påverkas av andra människors känslor alls för det stämmer inte. Jag vet många fall där det är precis tvärtom!

      Svara
      1. Mats

        Jag har läst någonstans att personer med Aspergers syndrom har nedsatt praktisk empati men inte nedsatt teoretisk empati. Vi har svårt för att uttrycka känslor men inte svårt att uppleva känslor. Jag upplever att jag har starkare känslor än vad många normala människor har men utåt visar jag oftast ett stenansikte.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Det här med empati hos oss med Asperger är en jätteintressant fråga tycker jag, och jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om det i framtiden! Jag har hört många berätta, precis som du, att de utåt sett visar ett stenansikte och då tolkar omgivningen det som att de saknar empati när det egentligen handlar om att de inte uttrycker sina känslor på ett sätt som omgivningen väntar sig.

          Svara
      1. Mats

        Det är stressande om något sabbar planeringen ja men lika stressande är det för mig att ha en planering. Jag behöver ha dagarna fria och evig tid på mig att uträtta saker men att gå sysslolös hela dagarna hjälper inte för det gör mig också stressad. Jag behöver att ha något som håller mig sysselsatt men utan krav på att det ska vara färdigt innan jag känner att jag är färdig med det.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Alla vi Aspergare verkar funka lite olika på den punkten! Det verkar definitivt vara en myt att alla med Asperger skulle älska planering. Men du verkar tycka om planering på nåt sätt ändå, bara det inte blir för kravfyllt för dig. Det kanske har med stresskänsligheten att göra.

          Jag själv behöver planera, men då planerar jag aktiviteter som jag orkar med. Att äta och duscha är också aktiviteter för mig =) Jag hatar spontanitet. Men om jag är jättetrött och exempelvis inte orkar duscha just den tidpunkten jag planerat, kan jag absolut skjuta upp det och duscha t ex ett par timmar senare.

          Svara
  4. Nathalie

    Hej!

    Vill börja med att skriva att jag tycker om din blogg.

    Sedan att jag känner igen mig mycket i det här med stressen. Ibland räcker sinnesstämningar, ibland att någon pratar snabbt så jag inte hinner uppfatta allt eller att någon står och säger när man snörar skorna NU ÄR DET BARA 10 MINUTER KVAR TILL TÅGET GÅR!…. Men det är ganska skiftande för mig, stressen. Ibland är jag extremkänslig och ibland tål jag en hel del innan jag börjar stressa, men därmed inte sagt att jag inte lätt blir uppstressad. Tappar då även lätt bort mig i vad jag pysslar med för stunden, vilket ju är drygt, inte bara för mig men även för omgivningen kan jag tänka mig.

    Ja jag har AS.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter! För mig är det också lite olika från dag till dag hur pass stresskänslig jag är. Men det här med att någon säger till mig att det bara är 10 minuter kvar tills tåget går stressar mig enormt också! Däremot älskar jag människor som pratar fort, jag gör det själv så jag kanske är van vid det tempot 🙂

      Svara
  5. Mats

    Fysisk aktivitet har en välgörande effekt på hjärnan, till exempel vid stress och depression. Det har dock inte varit känt hur denna skyddande effekt uppnås. Nu har forskare vid Karolinska Institutet i studier på möss visat att när muskler används renas blodet från ett ämne, som bildas vid stress och som är skadligt för hjärnan. Studien publiceras i den ansedda tidskriften Cell.

    http://news.cision.com/se/karolinska-institutet/r/sa-skyddas-hjarnan-fran-stress-och-depression-av-motion,c9651267

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för länken, Mats! Jag är starkt av åsikten att motion i vissa fall kan t om bota depression helt och hållet, och om människor levde mer hälsosamt, skulle antidepressiva mediciner förmodligen inte behöva skrivas ut till en lika stor utsträckning som idag. Men det är naturligtvis olika från fall till fall.

      Men å andra sidan finns det studier som visar att motion inte bra för alla, iaf inte konditionsträning

      http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/trana-kondition-ar-inte-nyttigt-for-alla/

      Svara
      1. Mats

        Tack för länken, Paula! Jag tror jag har missat den nyheten. Vardagsmotion verkar vara det enda som med säkerhet är bra för alla människor:

        Att sitta och ligga still mest hela tiden är dåligt för alla, oavsett gener.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Ja, precis! Vardagsmotion borde vara bra för alla. Jag har dock märkt att jag ibland måste ligga i soffan i flera dagar i rad utan vardagsmotion när jag känner mig extrastressad. Jag har ibland försökt tvinga mig själv att ta en kort promenad eller åtminstone gå in i mataffären på sådana dagar, men då har jag mått ännu sämre. Men sådana stresstillstånd är bara tillfälliga, jag skulle förmodligen inte må bra om jag låg i soffan resten av livet! När jag mår bra, behöver jag ta promenader och träna!

          Svara
  6. Joacim

    Tack för en bra och tankeväckande blogg =)

    Själv har jag en naturlig fallenhet för allt som enligt mig är bygger på logik. Som maskiner, elektronik, datorer, bilar och liknande.
    Däremot blir jag stressad av ologik, om ett sådant ord finns. Till exempel om jag ser att någon, speciellt någon jag känner, är ledsen men de svarar att allt bara är bra när jag frågar. Då blir jag osäker på vad jag ska göra eller inte göra och stressen snurrar direkt igång på högvarv.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Joacim!

      Vad roligt att du gillar bloggen 🙂

      Själv är jag väldigt oteknisk av mig, men jag förstår verkligen varför du gillar maskiner. Jag tycker också att människor kan bete sig ologiskt och att de flesta regler i den här världen är extremt ologiska. Vissa tycker att vi som har Aspergers syndrom tänker ofta hjärnan medan neurotypiker tänker mer med känslorna. Jag kan tänka mig att det kan ligga något i det, fast man kan naturligtvis aldrig generalisera för alla är ju olika.

      Svara
  7. Sanna

    Verkligen en bra blogg!
    Gillar särskilt att du också tar upp olikheterna hos personer med samma diagnos.

    Jag är extremt känslig för andras sinnesstämningar men vet nästan aldrig hur och om jag ska ”svara” eller bry mig om det. För mig är det t.ex. jättejobbigt att vistas med flera personer samtidigt för de har olika sinnesstämningar och det de säger stämmer inte alltid överens med vad de utstrålar. Jag har alltid jättesvårt för att avgöra vad någon menar och om någon verkar irriterad eller sur så är jag alltid rädd för att det är jag som har gjort något som irriterar dem och det tar lång tid innan jag kommer på att deras humör kan bero på andra saker. Däremot förstår jag djur väldigt bra och trivs med deras tydligs och ärliga kommunikation/reaktion och jag har alltid haft mycket lättare för att göra mig förstådd för djur än för människor.
    Jag är 27 år och har ganska nyss blivit diagnosticerad och det är så skönt att ha en förklaring till varför så mycket är så svårt.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Sanna!

      Vad roligt att höra att du gillar min blogg! 🙂 Jag förstår verkligen att det var skönt för dig att få en förklaring till dina svårigheter.

      Vad skönt att höra att jag inte är ensam om att vara känsig för andra människors sinnesstämningar. Precis som du tycker jag att det är jobbigt om andra människors sinnesstämningar inte verkar stämma överens med vad de säger, då blir jag osäker. I den nordamerikanska kulturen är det vanligt att alltid ha ett leende på läpparna, men när jag bodde i Kanada kände jag mig osäker där för jag kände ofta starkt inom mig att när andra människor log brett och berömde mig och sa positiva saker att de inte menade det de sa fullt ut. Och ibland när människor log kändes det som att de ändå var på dåligt humör, och då kände jag mig obekväm. Fast å andra sidan blir jag stressad när andra människor visar tydligt att de är på dåligt humör, men då slipper jag åtminstone känna mig osäker.

      Svara
  8. E

    Känner igen det. när nåt oförutsett sker, eller när man går ifrån rutiner kan jag bli uppjagad, stressad och få panikångest. Stänger som av, och får svårt att fungera. Det gör ju att man får ett kontrollbehov för att undvika det. Och i såna lägen har jag fått blöjor att gardera mig med, då det kan hända olyckor. Intressant nog blir vetskapen att man har dem, en trygghet i sig, som dämpar stressen.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *