Kategorier
Asperger och perception

Aspergers syndrom och annorlunda perception

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Många av oss med Aspergers syndrom har en annorlunda perception, vilket bland annat innebär att vi kan vara över- eller underkänsliga för olika sinnesintryck.

Ofta underskattas det faktum hur otroligt mycket känsliga sinnen egentligen kan påverka ens beteende och vardag. Vissa tycker att det är så obehagligt med beröring att de inte klarar av att gå på folktäta ställen i rädsla av att oavsiktligt bli nuddade. Vissa får ont i huvudet av att gå i stan på en vanlig dag i stan eftersom det blir för många intryck, och vissa klarar inte av att åka kommunalt på grund av luktöverkänslighet. Andra, däribland jag själv, klarar absolut inte av många smaker, vilket gör att jag måste se till att hitta något att äta när jag inte är hemma.

Vuxna Aspergare kan ofta kommunicera och tala om för omgivningen vad som känns obehagligt, men det är inte alltid barn kan göra det. Istället blir de oroliga och lättirriterade när deras sinnen blir överbelastade i ett stort klassrum, och då stämplas de som ”stökiga” och ”trotsiga”. Min bror som också har Aspergers syndrom led ofta av migränattacker under sin skoltid eftersom det helt enkelt blev för mycket ljud för honom i klassrummet.

Jag brukar säga att om man tvingar ett Asperger-barn med extrakänsliga sinnen att vistas i ett vanligt klassrum, är det som att tvinga en ”normal” person utan diagnos att vistas i ett rum där hela väggarna är fulla med olika tv-skärmar med extremt starka färger och ljus, och naturligtvis är ljudet på den allra högsta volymen. Personen tvingas bära kläder som kliar och gör ont, och dessutom luktar det mycket illa i rummet. Vem skulle orka koncentrera sig i en sådan miljö?

13 svar på ”Aspergers syndrom och annorlunda perception”

Sonen har superkänsliga öron. Att nudda öronen känns som knivar som skär. Därför är det helt uteslutet att gå till en frisör så jag klipper honom hemma. Som tur är vill han ha det riktigt kort:)

Jag hade faktiskt väldigt svårt för att bli klippt som barn eftersom jag var rädd för att bli klippt i öronen. Det handlade nog mer om rädsla än om att jag hade känsliga öron men jag kommer ihåg känslan av obehag när frisören kom åt öronen. Det är nog vanligt att även barn utan Aspergers syndrom har känsliga öron hos frisören så det är inte säkert at det har med Aspergers syndrom att göra i mitt fall. Men minnet poppade upp när jag läste att din son har så känliga öron att du måste klippa honom hemma.

”Andra, däribland jag själv, klarar absolut inte av många smaker, vilket gör att jag måste se till att hitta något att äta när jag inte är hemma.”

Är rädd att jag inte förstod det här.

Jag menar att om jag ska någonstans, bestämmer jag alltid i förväg vad jag kommer att äta. Om jag ska ut och inte tar med mig egen matlåda, kollar jag upp i förväg vilka restauranger det finns i närheten. Eller om jag ska hem till nån, tar jag med mig egen matlåda eller åtminstone något mellanmål vilket jag flera gånger gjort när jag exempelvis varit hemma hos dig.

Svara

Vilken intressant artikel! Jag tror att min näsa inte skulle anpassa sig till nya lukter fort, så jag fungerar nog på samma sätt som de autistiska barnen. Dessutom har jag märkt att jag har ett underkänsligt luktsinne. Det händer ofta att andra människor märker att det luktar illa någonstans medan jag måste anstränga mig för att märka samma sak.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *