Aspergers syndrom och social naivitet

Share Button

Många av oss med Aspergers syndrom eller autism upplever att vi inte har speciellt mycket fördomar. Många av oss tar människor helt enkelt som de är utan att lägga in värderingar om hur man ”borde” vara och utan att ha hänsyn till liknande erfarenheter vi gjort tidigare.

Samtidigt som det är en mycket fin egenskap att sakna fördomar, gav mitt fördomsfria tankesätt även mig problem när jag var yngre. Bland annat gjorde det att jag i likhet med många andra barn med Aspergers syndrom var socialt naiv. Jag ville alltid tro gott om alla människor, och om någon lovade mig någonting heligt, trodde jag alltid blint på h*nom även om jag tidigare gjort erfarenheten att just den personen brukade lura mig. Men jag hade inga fördomar, och jag tyckte att alla människor förtjänade en ny chans. Därför blev jag ett tacksamt mobbingsoffer.

När jag var barn, hände det ofta att mina mobbare sprang iväg med min mössa och kastade den i skogen, och eftersom de sprang betydligt fortare än jag, tog det mig ofta lång tid att hitta mössan, och ibland hittade jag den inte alls. Ibland sa mina mobbare till mig: ”Skulle du kunna ge mig din mössa, Paula, jag vill bara titta på den? Jag looovar dig heligt att jag inte kommer att springa iväg med den den här gången”. Då gav jag dem mössan för att de skulle få titta på den, varpå de sprang iväg med den. Veckan därpå upprepade samma sak. Jag var förvirrad. Varför hade de lovat mig att de inte skulle springa iväg med mössan när de ändå gjorde det? När jag frågade dem, flinade de bara och sa något i stil med: ”Jasså, har jag lovat det?” Då blev jag ännu mer förvirrad. Hade de kanske så dåligt minne att de redan hade glömt bort vad de hade lovat mig bara några sekunder tidigare?

När jag sedan kom upp i övre tonåren, hade jag inte heller några fördomar om nya människor jag träffade. Om 60-åriga män ville träffa mig för att ”prata”, trodde jag blint på vad de sa. Visserligen hade jag gjort erfarenheten att många äldre män inte ville träffa yngre tjejer för att enbart prata, men eftersom jag inte hade fördomar och varje situation var unik och ny för mig, tänkte jag att dessa män kanske var annorlunda: de hade ju sagt till mig att de bara ville prata, så bara det i sig var i mina ögon ett bevis på att de tänkte annorlunda än många andra män! Och när det sedan visade sig att de i själva verket ville något helt annat, blev jag både förvånad och arg. Varför hade de ljugit för mig och inte talat om sina avsikter från början? Då hade jag kunnat säga till dem redan då att jag inte var intresserad.

Idag har jag betydligt fler fördomar än vad jag hade i mina yngre år, och det har gjort att jag inte hamnar i lika många jobbiga situationer längre. Jag har blivit mycket försiktigare. Men samtidigt tycker jag att det är lite synd för nu går jag kanske miste om någonting. Ibland önskar jag att världen var som jag trodde att den var: i den världen existerade ingen ondska, och alla människor sa vad de menade. En sådan värld skulle vara ett paradis för mig!

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

19 reaktion på “Aspergers syndrom och social naivitet

  1. Mats

    Jag tror att dina problem även handlar om nedsatt förmåga till att generalisera och automatisera. Du verkar ha svårt för att lära dig av dina misstag eller rättare sagt du verkar ha svårt för att använda dig av det du har lärt dig i nya situationer.
    Jag upplever inte att jag har samma problemet eller definitivt inte i samma utsträckning iaf. Jag är ganska säker på att jag skulle förstå att barnen skulle springa iväg med min mössa om någon i samma gäng har lurat mig på liknande sätt förut. Jag skulle heller aldrig tro att en person bara är ute efter att prata bara för att personen säger att den vill träffas för att just prata med mig.
    Däremot så har jag ibland varit dålig på att be människor som beter sig illa att dra dit pepparn växer. Jag tror det beror på att jag inte riktigt har förstått att de faktiskt har behandlat mig illa. Sedan att jag har undvikit att gå på samma typ av saker som du har gått på Paula kan bero på att jag är lite paranoid av naturen. Jag misstänker ofta människor för att ha ett illasinnat uppståt. Jag har tex skrivit här på bloggen förut om att jag är väldigt lättkränkt. Det kanske hänger ihop med att jag tolkar in en hotbild i vad människor säger och gör mot mig. Det är svårare att lura en människa som är på sin vakt nästan hela tiden.
    Utredningsteamet sa till mig under utredningen att en del människor med Aspergers syndrom är oerhört aningslösa och lättlurade medan andra är tillbakadragna och misstänksamma. Jag kanske i grunden har samma svårigheter som du har Paula men har kompenserat min naivitet med att omedvetet utveckla ett annat förhållningssätt till andra människor.

    Svara
  2. Mats

    Jag tror att en del av din aningslöshet är typisk för barn även om den är värre i ditt fall än hos många andra barn. Det är nog många tjejer utan Aspergers syndrom som blir lurade av äldre män. Sedan var du nog ett lättare offer att lura mössan av Paula eller att få till en träff med än många andra tjejer i din ålder. Jag tror det ingår lite i att vara barn att leva i en fantasivärld där ingen ondska existerar men barnen inser tids nog att världen inte är fullt så god som de trodde att den var. Det finns riktigt elaka människor. En del av dem har tom diagnoser och de diagnoserna är jag glad att inte jag har.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag har också fått höra samma sak som du, Mats, dvs att vissa barn med Aspergers syndrom är lättlurade medan andra kan vara misstänksamma. Du har rätt i att många yngre tjejer kan bli lurade av äldre män, men när jag och mina vänner var 19, var jag definitivt den enda i vårt kompisgäng som trodde att äldre män på allvar ville lära känna mig för ”vänskap” 😉

      Det allra bästa vore naturligtvis att vara ”lagom” misstänksam, men begreppet ”lagom” existerar inte alltid bland oss Aspergare 😉 Fast nu i vuxen ålder har jag nog lärt mig att bli lagom misstänksam tror jag, men det är en inlärd förmåga.

      Svara
  3. Gösta

    Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag är ju varken flicka eller särskilt vacker, så av naturliga skäl har jag sluppit utsättas för närmanden av den sorten du beskriver, men visst har jag blivit lurad några gånger pga min egen naivitet.

    Du beskriver det som brist på fördomar, jag ser det mera som en godtrogenhet, en ovilja att tro att andra människor vill mig illa.

    Jag tror fortfarande att de flesta människor vill väl. Jag vill tro det, och hellre än att gå runt och misstänka alla så tar jag de smällar jag får när jag har fel. Och jag tycker det numera är mer och mer sällan som jag har fel. Kanske har det att göra med att jag inte träffar så mycket folk nu för tiden,eller också tycker de luriga typerna att det inte är värt besväret att försöka lura mig.

    Men visst önskar jag mig också en värld där folk inte luras och bara säger vad de menar. En sån värld vore både trevlig och enkel att leva i.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Det kanske beror på vad man menar med fördomar. Jag tycker att jag har fördomar nu när jag misstänker att äldre män ofta inte vill träffa yngre tjejer för ”vänskap”, men jag ser det som en ”sund” fördom som är bra att ha. Men du kanske har rätt, det kanske egentligen inte handlar om fördomar utan om godtrogenhet.

      Vad bra att du tror att de flesta människor vill väl! Jag går inte heller runt och misstänker folk hela tiden utan jag antar att jag i många situationer fortfarande utgår ifrån att människor vill väl trots att jag har blivit försiktigare. Men samtidigt blev jag sviken så många gånger i min barndom att jag inte skulle bli speciellt förvånad idag om jag blev sviken igen. Men konstigt nog har jag ändå inte blivit sviken i vuxen ålder och har alltså inte behövt ta några smällar. Jag kanske har blivit en ganska bra människokännare eller något 🙂 Vad bra att det också går bra för dig nuförtiden!

      Svara
      1. Gösta

        Om det är en fördom eller inte beror väl på de faktiska omständigheterna. Om nu många äldre män inte vill träffa unga tjejer enbart för vänskap, utan ofta har andra baktankar, då är det väl ingen fördom att tro att det är så, då är det fakta, då måste man förhålla sig till det. Däremot är det väl en fördom att tro att alla äldre män alltid är ute efter hoppa i säng med alla unga flickor de träffar.

        Att du blivit sviken många gånger är dåligt, det finns inget försvar för det. Att du inte blir det lika ofta nu är bra, men det förtar inte det dåliga med att du blivit det tidigare. Antingen har du, som du själv skriver, blivit en bättre människokännare, eller också är det så att det är lättare att svika ett barn än en vuxen människa. Eller, vilket kanske är troligast, är det lite av båda. Äh, jag vet inte, nu är de bara några lösryckta tankar.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag tror att du har rätt, Gösta! 🙂 Iofs så har jag även i vuxen ålder blivit utnyttjad för min snällhet, men det är en lite annan sak än att bli sviken.

          Svara
  4. Matte

    också en sak jag känner igen mig i .. man är för naiv godtrogen ödmjuk och hamnar lätt i fällorna att bli utnyttjad mobbad leks med och blir andras lilla glada hovnarr och energibank lätt för sånna person att glömma vad man lovar själv bryter ofta löften håller inte sina ord .. men jag som Aspergare jag ska visst rätta mig stå för mig mitt göra rätt för mig hålla mitt ord har blivit väldigt försiktig utav mig och tyvärr så känns det så tråkigt att behöva vara på sin vakt hela tiden man vill ju så gärna tro gott om andra och känsla som uppstår när det visar sig man har fel gör ont beroende på vad förstås men särskilt svårt jobbig är relationer om kärlek och sex tycker jag att fel personer som nog själva inte mår bra känner sig trygga och säkra som bara tar och tar gömmer sig bakom krav regler undanflykter och tvingar en vänta tid som går och går och man får ligga på för att få veta och tills slut blir det bråk och konflikt

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, det är sant att det är tråkigt att behöva vara på sin vakt! Men jag har börjat lita på min magkänsla, vilket ofta har rätt men naturligtvis kan vem som helst ta fel ibland. Sen har jag accepterat det faktumet att man i allmänhet inte bör lita på alla människor man träffar även om jag tycker att det är tråkigt. Alla människor skulle ju gynnas om alla gick att lita på och alla var ärliga med sina avsikter, men en sådan värld är tyvärr utopi..

      Svara
      1. Matte

        jodå helt sant tyvärr så en del man pratar med blir irriterade och sura och verkar inte förstå hur svårt det är när man bär på en riktigt jobbig tråkig tragisk händelse som ligger till bakgrund .. speciellt när det är något som upprepats flera gånger om pga vissa orsaker tex utseendefixering fördomar och att bli utnyttjad för man är godtrogen och naiv snäll ödmjuk svårt säga nej säga stop men har börjat lära mig sånt och visa att jag tar inte skit hur som helst

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag tror att många människor inte kan sätta sig in i hur det kan vara att ha varit med om jobbiga saker när de inte själva varit med om det. Men vad bra att du börjat lyssna på dig själv och säga nej ibland!

          Svara
          1. Matte

            ja det är bra det 🙂 men har lärt mig SÅ enormt mycket och tro det eller ej jag har lärt mig det mesta själv på egen hand igenom ett öppet klokt eftertänksamt förnuftigt och analyserande tänkande själv och iom min förmåga att kunna prata diskutera komma med bra argument sätta ord på vad jag säger öppet är plus och fördel för mig ^^

            Svara
            1. Paula Tilli Inläggsförfattare

              Jag har också lärt mig mycket genom att tänka själv men även genom att diskutera med andra och att lyssna på andra människors erfarenheter. Jag tror att man ofta lär sig av sina misstag och blir mer och mer självsäker med åren.

              Svara
              1. Matte

                ja det är ju så erfarenhet .. men vi med A Autism som jag skrev om många utav oss tänker ju annorlunda mera klart öppet på ett annat sätt världen skulle vara bättre för alla om man tänke mera öppet analyserande klokt och hade mer information och kunskap att bygga upp samhället på med mer respekt och förståelse

              2. Matte

                aaa ska gå på han nu på en gång på Fb stackarn … tur han inte är min chef i köket (A) .. PERKELE !! eller ja jag jobbar inte just nu ju där emot nästan komplett restaurangkök och kock utbildning och thommy är kock 😛

  5. Pingback: När ett Asperger-barn försöker förstå världen | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *