Aspergers syndrom=långt ifrån lagom

Share Button

Ibland sägs det att man är långt ifrån lagom när man har Aspergers syndrom eller autism. Detta stämmer säkert in på alla, men på mig stämmer det definitivt in. Det känns som att man förväntas sminka sig lagom mycket, ta hand lagom mycket om sitt utseende lagom mycket, syssla med sina intressen lagom mycket, äta lagom nyttigt, prata lagom mycket och ja, you name it.

Men problemet är att jag inte är någon lagom-människa. När jag var yngre, brydde jag mig exempelvis inte om vad som var nyttigt och vad som inte var det. Jag drack 2 liter cola per dag, levde mycket på godis och popcorn och hade 30 kilos övervikt.

När jag började bli intresserad av nyttig mat, bestämde jag mig för att börja äta så ekologiskt och naturligt som möjligt, och därför köper jag exempelvis inte hem odlad fisk eller uppvärmd, oekologisk honung längre. Att äta godis, glass eller transfetter finns inte på kartan för mig idag. Hälsosam livsstil har blivit ett av mina specialintressen, och jag njuter verkligen både fysiskt och mentalt av att vara hälsosam.

”Man måste unna sig lite sötsaker ibland, det är viktigt”, har jag ibland fått höra. Då har jag inte förstått någonting. Varför är det viktigt? Vad skulle hända med mig om jag bara åt nyttigt, skulle det vara skadligt på något sätt? I början av mitt nyttiga liv åt jag faktiskt lite sötsaker för andra människors skull så att de skulle sluta tjata, men jag märkte att det inte gav mig något. Hela min kropp och själ längtade efter att få sluta helt och hållet med allt som inte var nyttig. Och när jag senare gjorde faktiskt lyssnade på mig själv och slutade med sötsakerna helt och hållet, tyckte alla att jag hade blivit fixerad och extrem. Trots att jag enligt BMI är helt normalviktig, känner sig vissa människor t om provocerade.

När jag tog upp detta med min psykolog, förklarade hon för mig att andra människor kan ha svårt att förstå att vissa personer med Aspergers syndrom faktiskt kan trivas med att leva på ett sätt som är ”långt ifrån lagom”. Många andra människor kan oftast inte vara lyckliga om de måste gå in i något till 100%, medan jag fungerar tvärtom.

Hon förklarade också att människor reagerar mer på saker som är ovanliga. Om man alltid tackar nej till cigaretter för hälsans skull, är det oftast accepterat eftersom det finns ganska många människor som aldrig röker. Då är det ingen som tycker att man är fixerad. Men om man däremot tackar nej till vitt socker och transfetter för hälsans skull, är det mer ovanligt, och därför tycker människor att jag är fixerad. Men eftersom detta är mitt specialintresse och det dessutom är bra för min hälsa, är det en bra ”fixering”.

Idag undviker jag människor som känner sig provocerade av min livsstil, ger mig taskiga kommentarer eller tjatar på mig att jag borde ändra på min kost. Och jag stormtrivs med min livsstil som är långt ifrån lagom 🙂

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

11 reaktion på “Aspergers syndrom=långt ifrån lagom

  1. Salalalalallad

    Det är något jag har märkt när jag försökt mig på olika dieter och liknande. Dels att folk blir fruktansvärt provocerade av det, men också att jag, när jag väl bestämt mig, blivit supermotiverad och inte blivit ett dugg sugen på godis och liknande.
    Däremot har jag tyvärr haft svårt att hålla dieter och därför lever jag ganska osunt.
    Skulle behöva ta tag i det där på riktigt.

    Men det är skönt att läsa att du faktiskt lyckats och att du mår bra av det.
    Hur gjorde du för att komma igång när du satt fast i skräpmatsträsket?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad tråkigt att din omgivning också har blivit provocerad när du slutat äta godis 🙁 Om man hoppar över måltider, skulle jag förstå om omgivningen reagerar, men om man bara äter nyttigt, borde de inte lägga sig i tycker jag!

      Jag hoppas att du lyckas med ditt mål någon gång! Jag tror att man har goda chanser att lyckas om man inte ser ändringen som en diet utan som en livsstil. Sen är det viktigt att man också själv trivs med kosten man äter. Jag håller tummarna för dig!

      Som svar på din fråga så var en stark vilja det enda som krävdes för mig. Under tiden jag levde på skräpmat ville jag faktiskt leva onyttigt, och därför hade jag inga tankar eller mål att ändra på det, snarare tvärtom. Jag var deprimerad och ville dö. När en läkare varnade mig för att jag hade högt blodtryck, blev jag glad för då skulle min dröm om att få dö ung kanske förverkligas!

      Det där låter helt konstigt nu efteråt, men så tänkte jag. Anledningen till min depression var att jag varken orkade jobba eller göra hemsysslor. Men när jag fick min Asperger-diagnos och blev beviljad aktivitetsersättning, försvann min depression med en gång och plötsligt fick jag en livslust som jag aldrig tidigare haft. Eftersom jag inte längre ville dö ung, ville jag plötsligt ändra på mitt liv och därför började jag äta nyttigt 🙂

      Svara
  2. Essa

    Klockrent Paula! 😀 Jag tror att folk blir provocerade ofta för att de själva inte klarar av att vara så nyttiga. Jag tror knappast att de tjatar på dig för din skull utan för att de själva skulle känna sig lite bättre om du åt socker ibland. Jag tycker inte man ska säga ”alla måste kunna unna sig ibland”. Själv VILL jag unna mig tex socker ibland men då vill jag istället säga ”JAG vill unna mig”. Och i ditt fall så tycker jag att du ska unna dig det DU vill. Unna dig att ALDRIG äta socker tycker jag! 😉

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Essa! 🙂 Jag har alltid haft svårt att förstå att människor tycker att det är en så stor sak vad någon äter/inte äter att de t om blir provocerade av det. Mat är bara mat, tycker jag! 😉

      Och du har så rätt i att man ska unna sig det man vill. Nuförtiden säger jag att jag unnar mig en livsstil utan socker! Om jag skulle tvinga mig själv att äta onyttigheter för andras skull, skulle jag leva på deras villkor. Då skulle det inte kännas som att jag unnar mig socker, utan det skulle kännas som att jag inte unnar mig den livsstil jag vill leva efter.

      Svara
  3. Pingback: Att vara öppen med främlingar | Paula Tilli

  4. Pingback: När man blir intensiv i sina vänskapsrelationer | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *