Att bara orka ”ibland”

Share Button

Igår berättade jag för er varför min boendestödjare städar mitt hem. Men ibland orkar jag faktiskt städa lite och hålla en viss ordning, men det är ytterst sällsynt.

I vilka situationer orkar jag det då? Jo, om jag är gäst hos någon i några dagar eller om hela min lägenhet är så dammig att jag får allvarliga allergiska besvär (vilket nuförtiden nästan aldrig händer eftersom min boendestödjare städar hos mig). Och ibland vill jag försöka för jag vill så gärna tro att jag orkar mer än vad jag gör. I min förra lägenhet städade jag regelbundet i några månaders tid tillsammans med mina dåvarande boendstödjare, men sedan orkade jag inte mer.

Vissa andra med Aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar känner igen sig i det här med att man bara orkar ibland. Jag har träffat de som har ytterst svårt att passa tider men som i vissa nödfall kan lägga all sin energi på att komma i tid. Däremot skulle de inte klara det regelbundet.

Hur kan man bara orka ibland men inte regelbundet, undrar du kanske? Är inte detta ett bevis på att vi egentligen är latmaskar som inte vill skärpa sig? Enligt mig är det inte det. När jag städar, vet jag om att det endast handlar om en undantagssituation eller en mycket begränsad period och att jag efteråt kommer att kunna vila, vilket gör att jag i vissa situationer orkar anstränga mig tillfälligt. Skulle jag däremot överanstränga min hjärna regelbundet, skulle jag gå in i väggen.

Enligt mig är detta naturligt. Jag har även träffat många ”normala” människor utan diagnoser som endast orkar utsätta sig för extrem stress under en begränsad tid. Människor som kanske klarar sig med 3 timmars nattsömn under en semestervecka i Sydeuropa, men om deras arbetsgivare hemma i Sverige krävde av dem att endast sova 3 timmar varenda natt, skulle de inte klara det i längden. Människor som orkar hålla en fasad och vara övertrevliga och artiga mot sina arbetskamrater på jobbet men inte orkar vara lika artiga mot sina familjemedlemmar hemma. Människor som orkat träna och hålla en nyttig livsstil året innan bröllopet för att vara snygga på den stora dagen men inte orkar med den livsstilen längre när bröllopet är över.

En gång träffade jag en kvinna som nästan hade kört slut på sig själv när hon hade fixat sin dotters studentskiva. Hela veckan hade hon jobbat heltid på sitt ”vanliga” jobb samtidigt som hon hade fixat klänningar, storhandlat, lagat maten, bakat och storstädat hela huset. Hon berättade för mig att hon hade orkat anstränga sig till det yttersta i en vecka, men däremot skulle hon ha gått in i väggen om hon regelbundet hade tvingats leva på det här sättet. Och denna kvinna hade ingen diagnos. Om många av er ”normala” bara orkar anstränga er ibland, varför skulle vi med Aspergers syndrom fungera annorlunda?

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

12 reaktion på “Att bara orka ”ibland”

  1. Matte

    håller jag helt med dig om faktist är synd att ”jaha så du har ett handikapp du får skärpa dig lite rycka upp dig ..” ibland så undrar man om folk inser hur det låter att säga så till en som har Aspergers hur man mår .. ”varför ska just jag skärpa mig bara för jag har handikappet för ?” en normal vanlig person utan autism har det ju inte precis bättre enklare oavsett vad går man in i väggen så gör man det och att göra det kan också vara farligt för kroppen hitills så är dina inlägg så givande full med kunskap information förklaringar 🙂 som verkligen gör en glad och man lär så så himla mycket mer om sig som person om diagnosen ^^

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att höra att mina inlägg fått dig att lära dig mer om dig själv! Jag håller med om att människor ofta tror att vi med osynliga funktionsnedsättningar inte vill skärpa oss, det handlar nog om att våra svårigheter inte syns utanpå.

      Svara
      1. Matte

        aaaa mjoo du sa precis här en sak som jag tänkt på ..”det handlar nog om att våra svårigheter inte syns utanpå.” ..vilket tyvärr är väldigt tråkigt och fel och synd också jag vet andra med Aspergers jag är vän med som klarar av en hel del saker som vem som helst även fast dom har diagnosen och en del som jag är övertygad om att bara dom blev sedda och fick en chans att vara sig själva utan rädsla att bli överkörda nertryckta och visa dom är villiga klara av en helt vanlig vardag som vem som helst så skulle dom må mycket bättre men också vara mer öppna och glada med sig själva och sin diagnos 🙂

        Svara
  2. Mats

    Jag kan passa tider om jag verkligen måste men precis som du skriver Paula så håller det inte i längden. Det är samma sak för mig med tex städning, disk och tvätt. Jag tror det handlar om att alla människor måste avsätta en viss mängd mental energi för att omsätta tankar i handlingar. Att använda exekutiva funktioner kostar mental energi och eftersom energikostnaden är så mycket högre för människor med Aspergers syndrom än för normala människor så undviker människor med Aspergers syndrom oftare att göra sakerna. Det handlar inte om vad man klarar och inte klarar. Det handlar om att hjärnan inte tycker det är värt det. Det är så jag ser på saken.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Håller med dig! Men själv skulle jag inte klara av att anstränga mig extremt hårt regelbundet, då skulle stressnivån bli så hög att jag skulle gå in i väggen, och när jag är utbränd klarar jag inte av någonting. Min hjärna tycker inte att det är värt att städa hela tiden, precis som du skriver, och undvikande av sådana jobbiga saker är hjärnans sätt att skydda mig från utbränning. Men jag tror som sagt att det gäller alla människor och inte bara oss med diagnoser att man inte kan överanstränga sin hjärna hur länge som helst. Skulle inte vem som helst gå in i väggen då?

      Svara
      1. Matte

        jo precis är sant ja 🙂 det stämmer men för oss med As så är energi nivån annorlunda och våran fokus ligger på annan nivå vi blir mer utmattade psykiskt inte fysiskt om jag inte minns fel 🙂

        Svara
  3. X

    Hej! Halkade in på bloggen av en slump. Men blev störtintresserad. Jag har inte NPF diagnos. Men har fått mycket stark utbrändhet. Förr kunde jag göra saker mycket disciplinerat. Hålla tider, städa etc på ” normalt” sätt sas.
    Men nu när jag är så gravt utbränd så orkar jag inte mer än precis det du skriver: ibland. Jag känner igen det så otroligt väl! Jag kan göra en engångs ansträngning. För att jag vet att jag sedan får vila. Men om jag tvingas göra det regelbundet får jag mycket starka utmattningssymtom som är långvariga.

    Det du skrev om att vara utslagen 5 dagar eller mer efter uppgifter. Så är det för mig också. Jag är NPF testad men testerna var negativa. Det är stressen och utmattningsgraden som orsakar detta för mig. Men jag skulle för det inte kunnat skriva detta bättre än vad du har gjort här.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej! Jag förstår precis vad du menar. På mina föreläsningar ser jag ofta att människor som är eller har varit gravt utbrända känner ofta igen det här med att man inte orkar så mycket plus att man bara orkar ibland, resten av dagarna går till återhämtning. Och det gör precis inte saken lättare om omgivningen stämplar en som lat och säger: ”men du orkade ju förut”.

      Vad tråkigt iaf att höra att du är utbränd, jag hoppas att du får vila och ta hand om dig ordentligt! För utbrändhet är en sjukdom precis som alla andra.

      Svara
    2. Mats

      Jag kanske inte har Aspergers syndrom. Jag kanske är utbränd. Nej det tror jag inte men utbrändhet påminner om bristen på mental energi i Aspergers syndrom. Dessutom har jag läst att det är vanligt att människor med Aspergers syndrom bränner ut sig i sina försök att leva upp till samhällets förväntningar på dem.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Ja, det har jag också hört och det tycker jag låter logiskt. Vi som har Aspergers syndrom lever ju i en värld som inte är anpassad efter våra behov, skulle inte vem som helst bli utbränd om man ständigt försökte göra mer än vad man klarar av och om man hela tiden försökte anpassa sig efter andras förväntningar? Om världen skulle vara mer anpassad efter oss, skulle vi Aspergare troligen inte bränna ut oss lika lätt.

        Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *