Att hushålla med sin energi

Share Button

Många av oss med Aspergers syndrom och autism har betydligt mindre energi än många andra människor. För att klara oss, måste vi ofta välja vilka saker vi vill lägga vår energi på för vi orkar ofta helt enkelt inte göra lika mycket som många andra. För att jag ska kunna sköta mitt jobb som föreläsare, hushåller jag med min energi på bland annat följande sätt:

1. Sover 12 timmar på nätterna under föreläsningssäsongen. Föreläsningarna tröttar ut mig så pass att jag inte klarar mig på 10 timmars nattsömn. Nu på sommaren när jag inte föreläser klarar jag mig dock bra på 10-11 timmar.

2. Går och lägger mig exakt samma tid varenda kväll under föreläsningssäsongen. Gör inte ens undantag på jul- och nyårsafton eller när jag fyller år.

3. Stänger av mobilen några timmar innan jag ska lägga mig, och sätter på den kanske en timme efter att jag har vaknat. På det sättet får jag återhämtningstid när jag varken störs av ljud eller av att någon oväntat försöker få tag på mig.

4. Plockar inte upp och städar inte efter mig varje dag. Eftersom jag har dålig motorik, spiller jag ofta och mycket: det blir ofta ris på golvet, blåbärsfläckar i soffan osv. Men speciellt under föreläsningssäsongen orkar jag helt enkelt inte sopa varje dag och torka bort det jag spillt. Därför är min soffa full av blåbärsfläckar som inte längre går att tvätta bort. Att hämta en disktrasa från köket skulle förbruka alldeles för mycket energi. Jag plockar endast upp de dagar min boendestödjare ska komma, så att ingenting ligger i vägen när hon ska dammsuga – på det sättet får min hjärna vila på de övriga dagarna. Naturligtvis skulle jag allra helst ha en soffa utan blåbärsfläckar, men jag måste prioritera att lägga min energi på saker som är nödvändiga i livet, såsom att äta och duscha.

5. Väljer bort barn. Okej, egentligen hade jag inte orkat ta hand om barn ens om jag inte hade haft ett jobb, men nu när jag har det så har det blivit ännu tydligare för mig hur lite jag egentligen orkar. Om jag inte ens orkar plocka upp posten från hallgolvet eller torka bort blåbärsfläckarna, hur skulle jag exempelvis orka byta blöjor och gå upp på nätterna?

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

23 reaktion på “Att hushålla med sin energi

  1. Mats

    Jag känner igen mig i det där att inte alltid orka plocka upp efter sig. Jag låter ofta bli att städa upp efter mig om jag tex spiller kaffepulver utanför kaffebryggaren, tappar ett kvitto på golvet osv. Eftersom jag inte har något boendestöd så dröjer det ibland månader innan jag tar tag i det. Jag vill inte att en vilt främmande människa ska komma hem till mig och städa så därför planerar jag att göra mig av med alla mina saker förutom sängen, skrivbordet och soffan. Möbler är till mer besvär än nytta tycker jag.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag förstår verkligen hur du tänker, Mats! Det blir ju lättare att hålla rent när man inte har för mycket möbler som står i vägen. Jag tycker att det är helt normalt att det tar flera månader innan man städar upp efter sig, men det tycker kanske inte andra människor 🙂 Men förut hade jag inte heller boendestöd, och det kunde ta mig ett halvår innan jag plockade upp alla kvitton och annat som hade hamnat på golvet 😉

      Jag vill också helst göra en sak om dagen. Därför tog det mig bara tre månader att skriva klart min bok: jag satt framför datorn från morgon till kväll och bara skrev, skrev och skrev. På det sättet behövde jag inte byta aktiviteter. Men måste ändå erkänna att jag var helt slut efter dessa tre månader, jag var så stressad att jag höll på att tappa hår. Men ändå är jag glad att jag gjorde det 🙂

      Svara
      1. Mats

        Jag kan också bli helt slut efter att jag har avslutat en intensiv period där jag bara har ägnat mig åt en enda sak. Men skillnaden är den att tröttheten uppstår under några månader och inte från en timme till en annan vilken den gör om jag ägnar mig åt flera några aktiviteter under en och samma dag.

        Vad var det som stressade dig när du skrev boken? Hade du en deadline för när boken skulle vara klar? Gick det inte att flytta datumet isf?

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Nej, jag hade verkligen ingen deadline. Anledningen till att jag stressade var nog att min hjärna gick på högvarv under den tiden. Jag fick så många nya tankar hela tiden, och bara skrev, skrev och skrev. Om jag avbröt, än för en kort stund, glömde jag bort vad jag skulle skriva trots att jag skrev stödord. På något sätt kändes det som att om jag skulle avbryta och skriva långsammare, skulle boken aldrig bli klar.

          När jag till slut läste vad jag hade skrivit, var jag aldrig nöjd med resultatet kändes det som, och det stressade mig också. Trots att jag är glad över att jag skrev klart boken, lärde jag mig någonting – nämligen att jag aldrig någonsin bör stressa på det sättet igen. Jag klarade det den gången och det gick bra, men kommer inte vilja göra det igen 🙂

          Svara
  2. Mats

    Det är ganska stor skillnad ur energisynpunkt för mig att hålla på med en sak jämfört med att hålla på med många olika saker under lika lång tid. Jag menar att tex diska i 2 timmar tar inte lika mycket energi som att tex städa i 1 timme, tvätta 45 minuter och diska 15 minuter. För min del tror jag att energiåtgången handlar mycket om aktivitetsbyte. Jag ogillar väldigt mycket att göra flera saker under en och samma dag. Jag vill tvätta en dag, ringa samtal en annan dag, städa en tredje dag osv dvs jag behöver få fokusera på en sak till 100% för att utnyttja min energi optimalt.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vilken tur du har, Celine! Tyvärr hade jag nog inte orkat med barn ändå även om jag hade haft dem som specialintresse eftersom jag är så beroende av min sömn. Men jag vet flera Aspergare som klarar föräldrarollen jättebra och som trivs med att ha barn 🙂 Det är jättebra!

      Svara
      1. Mats

        Det handlar nog mycket om man har en partner som ställer upp eller inte. Jag menar det finns ju relationer där den ena partnern jobbar mycket och den andra halvan tar hand om barnen. I Paulas fall blir det att pappan får ta ett extra stort ansvar eftersom mamma Puala måste sova. Frågan är om en relation mellan en person med Aspergers syndrom och en person utan NPF fungerar om man ska dela lika på ansvaret för familj och hushåll. Jag klarar ju inte ens av att plocka upp efter mig själv. Hur skulle jag då klara av att ta halva ansvaret för hushållet i en familj?

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag tror att det skulle bli jättesvårt att få ett sådant förhållande att fungera, OM nu partnern inte gör nästan allt, vilket min exman gjorde, men jag tyckte att det kändes orättvist. Jag tror däremot att ett förhållande ändå skulle kunna fungera mellan mig och någon utan diagnos, man behöver ju inte flytta ihop och skaffa barn 😉

          Svara
        2. Thomas

          Att vara särbo är nog ingen dum ide,jag känner ett par som varit det i över 35år så när han känner sig i form så bor han hos henne.Dom gör mycket tillsammans som resor när lusten till det kommer

          Svara
          1. Paula Tilli Inläggsförfattare

            Ett särboförhållande skulle passa mig mycket bra, och gärna ett sådant där man inte skulle behöva ses och höras jämt. Jag skulle vara nöjd med att ses ett par gånger i månaden. Det verkar som att särboförhållanden blivit vanligare och vanligare speciellt i Sverige. Mina vänner i Finland förstår sig däremot inte på såna förhållanden, de kan inte alls förstå vad det är för ett förhållande om man aldrig tänker flytta ihop. Men alla är vi olika 😉

            Svara
  3. Anna

    Jag hade i flera år gått runt och frågat mig själv ”men varför blir jag så trött?”. Det har verkligen varit det jag haft mest problem med. Även om jag haft depressions-symptom och ångest så har de så nära hängt samman med tröttheten och tröttheten har så tydligt hängt ihop med mitt liv och hur mycket som krävts av mig. När jag fick min aspergerdiagnos för ett halvår sedan så fick jag en förklaring och nu vet jag att jag blir mer lättuttröttad och att jag behöver mer återhämtning än de flesta. Det är inte bara jag som vill ha egentid, utan det är livsnödvändigt om jag ska må bra. Och jag behöver mycket tid där jag bara kan vara, i vila, sådan tid som jag tidigare känt varit lite ”ful” och ta. Som att ligga minst halva dagen i sängen och lyssna på ljudbok.

    Men det är så oerhört svårt! Att få ihop den där energiekvationen. Jag kämpar med det jämt! Jag har barn. Känns skönt att läsa om andra, och att få det lite bekräftat att ja det kan vara väldigt energikrävande att ha aspergers, därför kan jag inte kräva av mig själv det som ”de flesta” klarar av när det gäller ork till saker. Kommer följa din blogg jag med!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Anna!

      Välkommen som följare! 🙂 När jag hade fått min Asperger-diagnos, tyckte jag också att det var jätteskönt att få veta att vardagen ofta tar mycket energi från oss Aspergare än från andra. Jag hade trott att det var jag som var lat! Vissa tror att det kan fixas med kosttillskott, men så är det inte riktigt. Vi Aspergare måste ju ofta lägga energi på saker som andra gör automatiskt, och då är det inte så konstigt att vi blir trötta.

      Jag kan också ha svårt att få ihop energiekvationen nu när jag föreläser, men det som hjälpt mig är att sänka kraven. Tycker att det är bra att du ligger i sängen halva dagen om du känner för det, det har man lov att göra utan att känna dåligt samvete! Det är inte konstigt att du behöver det, speciellt med tanke på att du har barn.

      Svara
      1. Mats

        Hur vet forskarna att människor med Aspergers syndrom har svårt för att ”automatisera” förmågor? Hur mäter de det?

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Intressant fråga. Jag har ingen aning om hur de kommit fram till det, men eftersom både jag och många andra känner igen sig i det, så vet jag att det stämmer! Alla med Asperger har ju inte det så, men jag har det! Jag måste tänka medvetet på allt jag gör hela tiden, vilket gör att jag blir trött. Förut trodde jag att alla människor i hela världen hade det så, men min psykolog förklarade för mig att de inte hade det. Och då förstod jag plötsligt varför andra människor orkade så mycket.

          Om du har någon läkare som är kunnig inom sånt här, kan du kanske ställa frågan till honom!

          Svara
    2. Thomas

      Att ha asperger eller nåt mer är svårt,jag har det och barn och det har varit jättejobbigt för hela familjen,och ännu jobbigare när sonen också har det.Tröttheten har ju varit kompakt många ggr när man måste engagera sig i barnen.Den andra föräldern utan diagnos kan ju få det tufft,som i mitt fall.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Jag förstår det! Jag beundrar dig som ändå klarat av att skaffa barn, själv skulle jag aldrig orka. Hade jag haft mer ork hade jag definitivt skaffat barn för länge sedan, men jag kan tyvärr inte erbjuda ett barn ett liv det skulle behöva. Jag skulle inte orka köpa julklappar, gå på nöjesparker och sådant som barn förtjänar, och därför har jag avstått.

        Svara
  4. Pingback: God jul! | Paula Tilli

  5. Morgan

    Även utan diagnos så tror jag att energin inte är för evigt. Det är nog bra att hushålla med sin energi för de flesta människor.

    Att ex. Inte orka ta upp posten är väl snarare en konsekvens av vårt moderna samhälle som vi inte riktigt är skapade för. Man måste nog därför acceptera att det ligger post på golvet, och att det snarare är våra normer som styr att de måste tas upp. Jag personligen tycker inte att det skulle vara nåhon fara att lämna dessa där, och ev. Ta upp dem nästa dag när kroppen och energin återhämtats.

    Jag har inte alls någon kännedom om sjukdomen, men tycker själv att saker måste få ligga ibland för att man ska orka med. Ex. Är disk oxh städning återkommande problem som måste tas itu med. Det är liksom inte kul, orken finns dessutom i och med det inte alltid där, vilket är helt normalt för de flesta människor.

    För att råda bot på detta köper ju många välbeställda människor hushållsnära tjänster, vilket är samma där som kompenserar detta, och är knappast inte något som beror på sjukdom.

    Energi är flytande och är hel beroende av vad vi stoppar i oss, liksom de aktiviteter vi utför.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Morgan!

      Du har helt rätt i att alla måste hushålla med sin energi, och alla blir trötta ibland. Men den stora skillnaden ligger i hur pass mycket energi vardagliga saker tar av en. En vanlig vardag dränerar mig så pass mycket på energi att min brist på ork blir en funktionsnedsättning.

      Exempelvis så känner jag ingen utan diagnos som är tvungen att tacka nej till att träffa en vän som är på besök i ens hemstad en gång om året bara för att detta skulle innebära att man kommer hem kl 21, och man måste gå upp nästa dag kl 8:30. Jag måste ha 12 timmars sömn, och jag kan inte göra undantag, annars kollapsar jag. Andra som inte har en diagnos klarar sig vanligtvis på 8-9 timmars sömn, och de kan t om göra undantag då och då och kan sova 6-7 timmars för en gångs skull om det innebär att de får träffa en vän som de nästan aldrig träffar annars. Sedan är det också ovanligt att någon måste tacka nej till att skaffa barn bara för att man inte skulle orka ta hand om dem, eller till att ha ett förhållande eftersom man inte orkar träffas varje vecka.

      Samma sak med posten och reklam. Det är ovanligt att man inte klarar av att plocka upp posten från hallgolvet oftare än en gång i veckan, eller att man inte orkar kamma håret på 3 månader om man jobbar deltid. Människor som köper hushållsnära tjänster orkar oftast ändå jobba 40 timmar i veckan, och de orkar ta hand om barn. Ofta handlar det om att de blir trötta efter jobbet och väljer att ta betala någon som städar åt dem för de är så stressade annars.

      Men mig gör städningen så pass trött att jag absolut inte klarar av att göra det, hur gärna jag än skulle vilja. Förut hade jag inte boendestöd, och när min exman var borta ett halvår i sitt hemland, hade jag inte städat en enda gång under tiden han var borta efterom jag inte hade orkat. Han fick en chock när han kom hem! Med andra ord finns det gradskillnader i ork, på samma sätt som det finns gradskillnader i smärta. Man kan inte jämföra vanlig huvudvärk med den värken en person med hjärntumör känner, och på samma sätt finns det otroligt stora skillnader i hur mycket människor orkar och hur trötta de är. Jag har träffat personer med Aspergers syndrom som inte kan duscha samma dag som de har ringt till en myndighet eller handla mat samma dag som de har haft läkartid trots att de är sjukpensionärer. De orkar nämligen bara göra en sak om dagen.

      Nu säger jag inte att man måste ha Aspergers syndrom för att känna den graden av trötthet jag känner. Jag har träffat neurotypiker som har varit utbrända eller har kroniskt trötthetssyndrom, och de vet exakt vad jag pratar om! Och vissa har det mycket värre än jag! Nu vet jag inte om du är eller någonsin varit utbränd, men om du varit det så vet du hur det är när man verkligen inte har ork och måste spara energi på nästan allt man gör.

      Svara
    2. Mats

      Jag har inte alls någon kännedom om sjukdomen, men tycker själv att saker måste få ligga ibland för att man ska orka med.

      För att råda bot på detta köper ju många välbeställda människor hushållsnära tjänster, vilket är samma där som kompenserar detta, och är knappast inte något som beror på sjukdom.

      Asperger syndrom är ingen sjukdom. Jag föreslår att du läser på om Aspergers syndrom innan du uttalar dig om annorlundaskapet alt funktionsnedsättningen. Jag förelår att du börjar här: http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Leva_med_autism/

      Svara
  6. Pingback: Att prioritera annorlunda | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *