Att prioritera annorlunda

Share Button

Ibland gör personer med Aspergers syndrom eller autism annorlunda val, prioriterar andra saker än andra och gör saker på ett annat sätt. Själv har jag ofta fått höra i många situationer: ”Men ska du inte göra på det här sättet istället? Det skulle bli mycket enklare”. Jag kan ibland göra saker på ett sätt som i andra människors ögon är krångligare, men det finns alltid en orsak till att jag gör saker på mitt sätt: för mig är det enklare att göra som jag gör.

Jag har tidigare skrivit till er att jag låter posten ligga på hallgolvet i ungefär en vecka innan jag lyfter upp den, och att jag gör detta eftersom jag måste hushålla med min energi. Skulle jag lyfta upp posten från hallgolvet varje dag, skulle jag så småningom kunna bli utbränd eftersom alla sådana här praktiska sysslor kräver att jag koncentrerar mig fullt ut på det jag gör, ungefär på samma sätt som när jag ska försöka lösa en svår matteuppgift.

Andra människor tycker ofta synd om mig och tycker att jag inte kan leva på det här sättet. Jag har fått förslag från flera personer att jag skulle kunna sätta en korg under brevinkastet så att breven inte skulle behöva ligga på golvet en hel vecka. Det skulle vara en enkel lösning på problemet, tycker många.

Men för mig skulle det inte vara någon fungerande lösning. Varför inte det då? Jo, då skulle jag behöva antingen försöka hitta en lämplig korg på nätet eller i en affär. Dels skulle det kräva att jag tar initiativ och gör något som inte tillhör mina rutiner, vilket är energikrävande för oss som har stora brister i de exekutiva funktionerna. Och dels tar det väldigt mycket energi av mig att leta och köpa saker i affärer och på nätet. Visst skulle jag kunna ge pengar till min boendestödjare och be henne att köpa en sådan korg till mig, men eftersom jag inte skulle orka vara delaktig i det, skulle det kännas som att jag skulle utnyttja henne och be henne agera som min betjänt i onödan.

Visserligen skulle det se trevligare ut om posten låg i en korg och inte på golvet, men eftersom en postkorg inte känns som en nödvändighet, väljer jag att lägga min energi på andra saker istället. Om jag köpte en postkorg, skulle förlusten av mina förlorade energidepåer efter inköpet vara ett mycket stort problem för mig jämfört med den lilla vinsten att hallgolvet skulle börja se trevligare ut. Vinsten skulle inte väga upp mot förlusten helt enkelt.

Dessutom skulle jag behöva lyfta upp posten från korgen när den blivit full, och därför kan jag lika gärna lyfta upp posten från golvet känns det som. Och eftersom jag redan har vant mig vid att leva med att det finns post på golvet, stör inte breven mig nämnvärt. Därför har jag hittat en annorlunda strategi för att lösa problemet än vad många andra förmodligen hade gjort i min sits, nämligen acceptans: Att acceptera att det ligger post hemma hos mig på hallgolvet 🙂

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

8 reaktion på “Att prioritera annorlunda

  1. Emma Pettersson

    Jupp, ingen hR dött av lite post på golvet trot jag =p det är konstigt att normaltänkande tycker vi bör tänka som dm men att de skulle tänka som oss det kan de inte begripa.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Du har helt rätt, lite post dör man inte av 🙂 Och även om jag skulle tycka att det var trevligare om posten inte låg där och jag skulle lyfta upp den om jag hade mer ork, tycker jag inte att det här är ett stort problem. Jag har mycket större problem i livet än det här.

      Jag tror att andra människor inte kan begripa mitt val att strunta i att köpa en korg eftersom de inte kan förstå hur mycket energi det tar av mig att göra vanliga saker som att gå i en affär och köpa något jag inte är van vid att köpa. En sådan här sak är ingen stor grej för dem, och därför kan de ha svårt att förstå att det kan vara en jättestor grej för någon annan. Vi som har Asperger har svårt för mentalisering sägs det, men ibland känns det som att neurotypiker har lika svårt för det som vi 🙂

      Svara
  2. Anna

    För mig är det precis tvärtom; jag skulle bli jättestressad av att inte ta upp och öppna posten direkt. Och jag behöver ha mycket ordning kring mig för att minska kaoset i huvudet 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad intressant att alla vi fungerar så så olika! Jag försöker göra så lite som möjligt för att spara min energi, och därför tar jag upp posten från golvet innan min boendestödjare ska komma så kan vi läsa dem tillsammans. Jag tycker att det är enklare att ta allt på en och samma gång! 🙂

      Svara
  3. hl

    Jeg åpner posten med en gang. Jeg slipper alt annet jeg har i hendene for å åpne posten. Det var det beste jeg visste da jeg kom hjem fra skolen: Lese reklamen. men mange andre ting må jeg ha på min måte. SOm at jeg må holde heklenålen slik jeg vil holde den og kulepennenn ”feil”.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag hatar däremot reklam! Jag har funderat i flera år nu på att sätta en lapp i dörren där det står ”ingen reklam”, men det har inte blivit av.

      Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack! Men jag kan ändå inte lova att jag kommer att orka beställa inom den närmaste framtiden 😉 Visst, det är lättare när jag nu vet var en sådan korg finns att köpa, men det gäller att orka göra en beställning och hämta den också, vilket också tar energi.

      Jag tror helt enkelt att min hjärna väljer att prioritera bort en postkorg eftersom det inte är livsnödvändigt för mig att ha en sådan och jag även mår bra utan en korg, på det här sättet kan jag spara energi till att göra saker som är viktigare 🙂

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *