Att skilja på äkta komplimanger och artighetsfraser

Share Button

Det sägs att personer med Aspergers syndrom ofta säger rakt ut det de menar utan underförstådda budskap. Själv föredrar jag också tydlig kommunikation. När jag pratar med andra människor, känner jag mig ofta väldigt osäker. Menar de det de säger eller säger de till mig saker bara för att de förväntas göra det?

Om människor alltid menade vad de sa, skulle jag slippa känna denna osäkerhet. Men jag har ofta varit med om att människor sagt till mig en sak och egentligen menat något helt annat. Det har hänt att människor upprepade gånger bjudit mig på middag, och när jag frågat om de vill ha någon present eller om jag kan göra något annat, har jag fått till svar: ”nej, absolut inte”. Och efteråt har de klagat på att jag bara tar emot utan att ge något tillbaka.

Min exman förklarade för mig att det var självklart att dessa människor förväntade sig någonting tillbaka, åtminstone en liten present, och att jag borde ha förstått detta självmant. Och att ”nej, du behöver inte göra något” i detta fall oftast betydde att jag borde ha insisterat på att köpa eller göra något för dem, och att de endast hade sagt så av artighet. Men eftersom jag inte vet vad det är andra människor vill att jag ska göra för dem, föredrar jag att de säger till mig sådana saker rakt ut.

Med sådana här erfarenheter i bagaget har jag ofta haft svårt för att bedöma vad människor menar när de exempelvis ger mig komplimanger. När jag började föreläsa och publiken ofta sa till mig efteråt: ”vilken bra föreläsning”, undrade jag om de verkligen menade det de sa eller om frasen var något som de av ren artighet sa till alla föreläsare. När jag var i Kanada och människor sa till mig att de tyckte att jag talade bra engelska, var jag också väldigt osäker. Tyckte de verkligen det? Jag hade hört dem säga exakt samma sak till andra utlänningar som i mina ögon talade väldigt dåligt och hade svårt för att förstå vanliga fraser.

Idag har jag accepterat att jag ibland har svårt för att skilja på äkta komplimanger och artighetsfraser, och därför får jag leva med att alltid känna viss osäkerhet. Men å andra sidan är det kanske inte så viktigt, eftersom det egentligen inte spelar någon roll vad andra tycker. Det viktigaste är att man är nöjd med sig själv 😉

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

13 reaktion på “Att skilja på äkta komplimanger och artighetsfraser

  1. HL

    Jeg kunne ønske folk var mer okstavlige. Jeg blir også usikker.

    Jeg sier ofte ting som de er, men merker at folk ikke liker det. Man skal ikke si til en person at den har blitt stor, da er man uhøffelig. Men jeg sa jo bare sannheten. Noen ganger er det vanskelig å gjøre ”rett”. Det er som om det blir galt uansett.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag älskar människor som säger som det är. Det är inte så att jag tycker att man behöver säga till förbigående på gatan att de är fula om ingen har frågat efter ens åsikt, det är bara onödigt 🙂 Däremot vill jag gärna att det som människor säger till mig verkligen stämmer och att de inte bara ger komplimanger till mig bara för att man ”ska” göra det.

      Svara
  2. Gösta

    Hej igen.
    Jo, visst blir allting mycket enklare om folk säger vad de menar.

    Men om någon säger till mig att jag inte behöver göra det eller det, så tror jag på det. Om de sen menar något annat tycker jag att det är deras problem, inte mitt. Och klagar de så säger jag det, nästan alltid..

    Om någon säger att jag gjort något bra så tror jag även på det. Då kan jag njuta av det antingen de menar det eller inte. Om de sen inte menar det är det återigen deras problem. Är det mina vänner som säger det vet jag att det är sant, åtminstone nästan alltid. Är det människor som inte är mina vänner så spelar det egentligen ingen större roll för mig vad de tycker. Så då kan jag unna mig nöjet av att njuta av berömmet även om de inte menar det.

    Lite naivt kanske, men det funkar för mig.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tycker att du har en härlig inställning! Och jag förstår vad du menar, trots att jag själv kan ha svårt att ta emot komplimanger i vissa situationer. När jag t ex förut fick beröm för mima föreläsningar, kände jag mig osäker och undrade om de verkligen tyckte att jag var bra. Jag ville ju ha föreläsandet som yrke, men om människor egentligen innerst inne tyckte att jag var en dålig föreläsare, hade jag kunnat lägga ner föreläsandet direkt och varken ödsla tid eller energi på det! Därför ville jag ha ärliga synpunkter! Men nu när människor som beröt mina föreläsningar anlitat mig för föreläsningar flera gånger, vet jag att de förmodligen menat det de sagt 🙂

      Jag tycker att du tänker helt rätt! När du påminner människor om att de faktiskt själva sagt att du inte behöver göra det och det, får de kanske något att fundera på! 🙂

      Svara
      1. Mats

        Nöjda kunder kommer tillbaka. Nu är det kanske inte så vanligt att en verksamhet anlitar dig för en ny föreläsning men de rekommenderar dig knappast till en annan verksamhet om de inte är nöjda med din prestation. Men grundprincipen är ändå den att en nöjd kund kommer tillbaka medan en missnöjd kund den ser man aldrig igen.

        Svara
        1. Mats

          Tydligen anlitar samma verksamhet dig flera gånger förstår jag när jag läser din kommentar mer noggrant. Är det olika åhörare varje gång eller fattar de trögt?

          Svara
        2. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Ja, en nöjd kund kommer tillbaka! Men när jag var i början av min föreläsarkarriär, visste jag inte om att jag skulle bli anlitad igen och/eller rekommenderad vidare, och på den tiden var jag osäker på om de verkligen tyckte att min föreläsning var bra eller om de bara berömde föreläsningen av artighet.

          Haha, jag hoppas att de som anlitar mig igen inte fattar trögt! Ibland kan det t ex vara personalen på ett gruppboende som hör mig föreläsa, och chefen tycker att det vore bra om deras brukare också fick höra mig föreläsa. Och då blir jag anlitad igen för samma ställe men för en annan åhörargrupp. I våras föreläste jag för LSS-chefer i Uppsala, de tyckte att föreläsningen var bra och förra veckan fick jag föreläsa för deras medarbetare. Då var det bara en av cheferna som fick höra mig föreläsa 2 gånger men annars var åhörargruppen ny.

          Svara
  3. Gösta

    Men nu när människor som beröt mina föreläsningar anlitat mig för föreläsningar flera gånger, vet jag att de förmodligen menat det de sagt

    Jo, det verkar väl vara ett rätt tydligt indicium på att de verkligen menar det.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *