Författararkiv: admin

4 anledningar till att jag älskar att ha Aspergers syndrom

Share Button

Inte sällan pratas det om nackdelarna med Aspergers syndrom och autism, men det som ofta glöms bort är att det även kan finnas mycket positivt i det. Visst, jag tycker att det finns vissa nackdelar med att ha Aspergers syndrom men å andra sidan älskar jag min Asperger och skulle aldrig vilja byta bort det. Varför då? Jo, för att:

1. Mina specialintressen ger mig lycka och mening i livet. Jag behöver inte andra människor eller andra omständigheter för att uppnå lycka, mina specialintrssen räcker för mig. Många har varit förvånade när jag sagt att jag aldrig någonsin i hela mitt liv haft tråkigt när jag är hemma. Det skulle aldrig hända att jag skulle bli uttråkad för jag har ju mina älskade grammatikböcker hemma, och grammatik är mitt stora specialintresse.

2. Jag har en enorm drivkraft. Tyvärr har jag en mycket begränsad mängd energi, men i vissa perioder kan jag däremot jobba väldigt intensivt. Jag skrev min debutbok på tre månader eftersom jag jobbade så koncentrerat och intensivt. När jag bestämde mig för att börja leva hälsosamt, slutade jag äta socker och började motionera. Jag gick ner 30 kg på ett år, och det var hur enkelt som helst! Det enda som behövdes var en stark vilja.

3. I likhet med många andra personer med Aspergers syndrom älskar jag rutiner, och därför har jag utnyttjat situationer och lyckats skapa riktigt bra rutiner. Mina rutiner innehåller bland annat att leva hälsosamt och nyttigt, och därför äter jag inte vitt socker, gluten, färg- och tillsatsämnen, sötningsmedel osv och äter endast mat lagad från grunden. Eftersom jag mår bra av ett rutinbundet liv, känner jag aldrig någonsin sug efter godis, kakor och andra onyttigheter.

4. Jag blir inte lika påverkad av andra människor runt omkring mig eftersom jag lever i en egen bubbla. När jag var barn och tonåring, kände jag visserligen en stor press att bli normal eftersom mina klasskamrater och lärare sa rakt ut till mig att jag borde förändras. Men om ingen säger något till mig, känner jag ingen press att vara som alla andra. Därför har det inte fått mig att må dåligt att media visar upp smala, skönhetsopererade modeller. Att jag ser människor som har perfekta kroppar utan celluliter får mig aldrig att känna att jag inte duger som jag är. 

Share Button

Asperger och selektivt ätande

Share Button

Nu är det flera dagar sedan jag bloggade sist. När jag startade bloggen, hade jag bestämt mig att jag skulle blogga varenda dag men nu märkte jag att det var nog lite för ambitiöst. Dels för att det är svårt för mig att komma in i nya rutiner, och dels för att föreläsningssäsongen faktiskt är i full gång nu så jag har varit mycket upptagen. Men får se hur det ser ut framöver, då kanske kommer jag ha vant mig vid bloggandet, gjort det till en rutin, lärt mig allt om hur bloggen fungerar och kommer att orka göra det oftare 🙂

Som sagt har jag gjort ganska mycket. Det som jag gjort låter kanske inte mycket för er andra, men för mig är det mycket eftersom jag behöver flera återhämtningsdagar när det händer saker. I tisdags var det Öppet Hus på Ågesta Folkhögskola och jag var där för att sälja min bok. Fick några böcker sålda iaf, vilket var kul. Och i onsdags hade jag två föreläsningar: den ena för elever på Sofiaängens skola i Stockholm och den andra var för personal på Lundellska skolan i Uppsala. Så jag fick åka direkt till Uppsala efter Stockholms-föreläsningen. I torsdags och fredags hade jag också grejer inplanerade.

Som jag skrivit förut, kan vardagliga händelser ta otroligt mycket energi för mig, som exempelvis när maten jag får inte ser ut som jag tänkt mig. I onsdags hade jag lite bråttom för jag skulle hinna till Uppsala-tåget efter min Stockholmsföreläsning. Eftersom jag inte hade så mycket tid på mig, hade jag köpt med mig en stor hamburgartallrik som jag skulle äta på tåget. Jag hade varit noga med att beställa hamburgaren utan dressing, hade till och med sagt det tydligt två gånger. Det har nämligen hänt mig ganska ofta att jag fått dressing trots att jag beställt utan, så jag har lärt mig att man måste säga det tydligt två gånger. För att inte riskera låta tjatig, vågade jag inte påminna honom en tredje gång, men detta skulle jag bittert få ångra: När jag kom fram till Centralstationen och skulle äta min hamburgare, var det första jag såg var dressing. Vad jag ångrade att jag inte hade kollat själv på restaurangen! Varför hade jag varit så dum att jag litat på servitören?

hamburgare

Jag blev äcklad och funderade på om jag skulle kasta ut hamburgaren och köpa en ny någonstans, men tyvärr fanns det ingen tid. Då skulle jag missa Uppsala-tåget. Så jag var tvungen att äta upp maten för inte skulle jag kunna köra en föreläsning helt utan mat, då skulle jag kanske bli dålig och svimma. Det var energikrävande och jag var på dåligt humör, men som tur hade jag hunnit lugna ner mig när jag kom till Uppsala och föreläsningen gick bra trots allt.

Ni kanske undrar varför det är så viktigt för mig att få min hamburgare utan dressing. Jo, det är jätteviktigt. Pga min Asperger är jag känslig för vissa smaker och konsistenser. Jag vill att maten ska vara så ”torr” som möjligt, dvs jag undviker bland annat grytor, de flesta soppor, ketchup, senap, majonäs, de flesta såser (gräddsås funkar dock ibland trots att jag föredrar utan, men tomatsås är däremot riktigt äckligt!), dressingar och sådant. Dessutom finns det även en lång lista över andra saker jag inte äter, som exempelvis ost och tillagade grönsaker. Selektivt ätande handlar absolut inte om att man kräver att få allt sitt sätt, utan det handlar om att man verkligen har känsliga sinnen. Vem skulle gå med på att äta mat man får kväljningar av?

Vad skulle kunna hända om jag tvingades äta något jag inte tycker om, undrar ni kanske? Jo, det beror på hur mycket jag äcklas av maten. Av vissa ingredienser får jag kväljningar och då går det inte alls. Senap och ost är till exempelvis ofta riktigt äckligt. Men den här gången var dressingen ”bara” lite äcklig och jag fick inga kväljningar, så det funkade. Försökte svälja allt så fort som möjligt så att min tunga skulle slippa känna på den äckliga smaken och konsistensen. Men trevligt var det inte! Den händelsen tog mycket energi för mig och var psykiskt utmattande. Hade jag inte haft en föreläsning framför mig, hade jag faktiskt slängt maten.

Många ser selektivt ätande som ett problem, men för mig är det inget problem alls: jag har inga problem med att göra en specialbeställning på en restaurang, bara personalen lyssnar på mina önskemål. När jag åker till hem till mina vänner, brukar jag alltid ta med mig egen mat, vilket inte heller är något problem för mig. Jag brukar bara äta nyttig och ekologisk mat så långt det är möjligt till skillnad från många andra (jag vet att hamburgare och pommes varken är nyttigt eller ekologiskt, men när jag har bråttom, gör jag undantag), ser till att få i mig olika slags antioxidanter genom kosten och äter minst 500 g frukt och grönt varje dag. En  dietist sade till mig en gång att hon sällan ser någon som äter lika nyttigt som jag. Därför vägrar jag se mitt ätbeteende som ett problem: jag har bara annorlunda matvanor, men varför skulle det vara fel att göra saker som strider mot normen? Och vem har sagt att exakt alla måste äta tillagade grönsaker? Är inte det viktigaste ATT man äter grönsaker och dessutom flera gånger om dagen?

Share Button

Om Paula Tilli

Share Button

Jag heter Paula Tilli och är född 1979. Under hela min barndom undrade jag varför jag inte var som alla andra och varför just jag alltid hade det så tufft. Därför blev det en enorm lättnad när jag blev diagnostiserad med Asperger och ADD.

Våren 2009 gick jag ut Asperger-informatörsutbildningen på Ågesta Folkhögskola och har sedan dess hållit föreläsningar om diagnosen. Numera försörjer jag mig som föreläsare och har hållit föreläsningar runt om i Sverige och Finland. Mer om mina föreläsningar samt information om hur man kan boka mig finns att läsa här.

Jag har varit med i media flera gånger, bland annat i Dagens Nyheter, Aftonbladet och TV4:s program Vardagspuls.

Min debutbok På ett annat sätt: mina erfarenheter Aspergers syndrom – ett autismspektrumtillstånd (Sivart Förlag, 2013) gavs ut den 28 november 2013, och den kan beställas på bokus.com, eller Adlibris. Boken blev snart en succé och den första upplagan blev slutsåld på endast fyra månader. I boken berättar jag bland annat detaljerat om mina skolerfarenheter, min uppväxt och även om mitt vuxenliv.

Boken är sedan tidigare publicerad på finska och heter Toisin: Minun Asperger-elämäni (Finn Lectura). Den har uppmärksammats mycket i media i båda länderna och har fått mycket bra recensioner från bland annat Bibliotekstjänsten , Specialpedagogik och Allt om skolan. Mer information finns att läsa här.  Min nyaste bok heter Att vara vuxen med Aspergers syndrom (Gothia Fortbildning), och den utkom i november 2015.

OBS! Nu fungerar bloggens följfunktion igen. Följ bloggen genom att fylla i din epostadress och klicka på knappen Skicka. Man kan också följa bloggen via bloglovin eller via RSS. För att följa bloggen via RSS så behöver du en RSS-läsare.


DSCN126420151118_181138-1-1

 

Share Button