Kategoriarkiv: Asperger och andra diagnoser

Mitt hypoaktiva liv med ADD

Share Button

När människor träffar mig, tror många felaktigt förmodligen av anledningen att jag pratar mycket att jag skulle vara en väldigt aktiv person. Jag brukar säga att jag endast är verbalt hyperaktiv, i övrigt är jag extremt underaktiv. Mina automatiseringssvårigheter gör exempelvis att jag helst vill vara stilla på ett ställe, oavsett vad jag gör. När jag rör på mig, går på ett ställe från ett annat, fixar, plockar undan osv blir jag otroligt trött. Därför försöker jag göra så lite som möjligt.

Många personer med ADD är enligt min erfarenhet underaktiva, men ibland känns det som att jag är ännu mer extrem. Förmodligen beror det på att jag har svårt att använda motoriken. När jag föreläser om Aspergers syndrom, sitter jag alltid ner eftersom jag blir otroligt trött av att stå upp och prata samtidigt. Att stå upp och gå runt i scenen skulle ta all min energi, men när jag däremot sitter ner, blir mina föreläsningar otroligt mycket mer levande och jag blir inte lika trött efteråt. Om jag bestämmer träff med någon i stan, föreslår jag alltid att träffen ska vara på ett fik, i en restaurang eller på något annat lämpligt ställe där man kan sätta sig ner och prata. Skulle vi gå runt i affärer, skulle jag bli helt utbränd.

Även när jag är hemma försöker jag göra så lite som möjligt. Jag går inte ut med soporna förrän soppåsen har blivit extremt full, jag plockar inte undan om det inte är nödvändigt, jag äter hela tomater för jag orkar inte hacka dem och göra sallad och jag har oftast flera glas vatten i mitt rum så att jag slipper gå i köket flera gånger under samma dag. Oftast kan jag sitta i mitt rum väldigt många timmar i sträck utan att lämna rummet alls.

När jag för några år sedan hade inneboende, satte han ofta i köket och vardagsrummet och undrade om jag inte blev uttråkad i mitt rum. Men det blev jag inte alls, tvärtom! Jag skulle däremot må väldigt dåligt om jag tvingades gå runt i lägenheten flera gånger om dagen. För att spara min energi försöker jag sitta stilla så mycket som det bara går. Därför skulle jag aldrig orka skaffa barn då får man ju inte sitta stilla utan man skulle behöva ständigt gå runt i lägenheten och springa efter barnet! 

Share Button

Aspergers syndrom, autism och OCD, del 2

Share Button

Igår berättade jag för er att jag i likhet med många andra med Aspergers syndrom även har blivit diagnostiserad med OCD, och precis som jag lovade, fortsätter jag att skriva om ämnet idag.

En av anledningarna till att jag utvecklade kontrolltvång var förmodligen det faktum att jag var livrädd för att glömma och tappa bort viktiga saker. På grund av min Aspergers syndrom klarar jag inte av att tänka på flera saker samtidigt, vilket gör att jag i stressiga situationer lätt kan glömma bort att stänga av spisen eller att låsa dörren. Med tanke på att jag alltid måste tänka medvetet på allt jag gör, stänger jag inte av spisen och kylskåpsdörren automatiskt efter att jag använt den utan jag måste även lägga ner mental energi på att göra det. Och eftersom jag var medveten om min glömska, blev förmodligen mitt kontrolltvång en strategi för mig att kontrollera att jag inte hade glömt att göra något viktigt.

Min starka ångest och känsla av utanförskap i tonåren var troligen en annan anledning till att jag utvecklade tvångssyndrom. Jag kände mig annorlunda utan att förstå varför, och tvångshandlingarna lindrade min ångest för stunden.

Tack vare att jag fick min Asperger-diagnos försvann min ångest i samma veva nästan helt och hållet, och därmed blev mitt tvångssyndrom också mycket bättre. Nuförtiden har jag fortfarande lite av mitt tvångssyndrom kvar, men inte till den graden att det skulle störa mitt liv. På grund av min glömska är det förmodligen t om bra för mig att jag behållit en viss del av mitt kontrolltvång. Om det skulle försvinna helt och hållet, skulle jag förmodligen tappa bort alla mina saker.

En sak som hjälpte mig att bli frisk från mitt överdrivna kontrolltvång var att jag började fråga mig själv vad som skulle vara det värsta som skulle kunna inträffa. Vad skulle exempelvis hända om jag glömde att låsa dörren? Då skulle jag kanske inbrottstjuvar komma in och stjäla alla mina saker. Vad skulle hända om det faktiskt inträffade? Jag skulle isåfall behöva köpa nya kläder och en ny dator, vilket skulle kosta flera tusenlappar, men mina föräldrar skulle kanske skulle kunna låna pengar till mig om detta verkligen skulle hända. Det skulle inte vara roligt alls och jag skulle ha några tråkiga månader framför mig, men varför oroa mig nu och förstöra mitt liv när katastrofen inte ens har inträffat?

Eftersom mitt tvångssyndrom blivit bättre, har jag ibland börjat slarva bort mina saker. Vid några tillfällen har jag exempelvis tappat bort ett nyinköpt tunnelbanekort och därmed förlorat ca 800 kr. Samtidigt som mina föräldrar blivit missnöjda och klagat över att jag blivit slarvigare, är jag själv glad över att jag blivit det. Hellre betalar jag extra och köper nya saker som jag ibland tappat bort än förstör hela mitt liv genom att vara på helspänn och kontrollera nästan 1000 gånger om dagen att jag inte tappat bort någonting. 800 kr för bortappade SL-kort är trots allt ett rätt billigt pris att betala när jag tänker på vad jag fått för de pengarna: jag har nästan blivit frisk från mitt tvång!

Share Button

Aspergers syndrom, autism och OCD, del 1

Share Button

Att det finns ett samband med Aspergers syndrom och OCD, alltså tvångssyndrom, är känt hos många läkare. Enligt autismforum verkar även tvångssyndrom förekomma oftare hos anhöriga till personer med autism än hos anhöriga till personer med Downs syndrom och normalbefolkningen.

Jag fick min OCD-diagnos några år innan jag blev diagnostiserad med Aspergers syndrom. I mitt fall har tvånget främst handlat om kontrolltvång: att kontrollera att spisen är avstängd, dörren låst osv. Att kontrollera saker någon extra gång då och då gör de allra flesta människor, men när tvångshandlingarna börjar ta över hela ens liv, blir det ett handikapp. När mitt tvång var som värst, kunde det ta mig minst en timme att gå och lägga mig på kvällarna. Under den timmen kontrollerade jag bland annat att jag verkligen hade låst ytterdörren och stängt kylskåpsdörren. Jag led också till en viss del av räknetvång, och jag hade svårt att läsa böcker eftersom jag tvingade mig själv att räkna hela tiden hur många sidor boken hade osv.

”Kan inte du sluta utföra dina tvångshandlingar, situationen blir ju bara värre om du fortsätter?”, frågade oförstående människor mig ibland. Men nej, det kunde jag inte. Trots att jag var medveten om att min ångest bara lindrades för stunden när jag gav efter mitt kontrolltvång, kunde jag inte stå emot impulsen när jag kände ett tvång att kontrollera. Skulle jag ha tvingat mig själv att stå emot tvånget, skulle jag ha mått så dåligt att jag inte hade velat leva mer. Jag hade t om hellre varit utan mat i ett par dagar och stått emot min impuls att äta än låtit bli att utföra mina tvångshandlingar, så stark var min ångest. Och för att tillfälligt bli av denna ångest, hade jag inget annat alternativ än att utföra mina tvångshandlingar.

På samma sätt som en person med influensa oftast inte klarar av att gå upp ur sängen, klarar en person med tvångssyndrom oftast inte av att bryta sina tvångshandlingar utan professionell hjälp. Och när man är som sjukast, orkar man inte alltid att skaffa professionell hjälp och genomgå terapi mot sitt tvång, det kan i en sådan situation kännas som en övermäktig tanke att gå emot sitt tvång. Därför går det inte bara att ”skärpa sig och ta sig i kragen” när man har OCD, man måste också vara tillräckligt stark för att orka bli frisk.

Imorgon kommer jag fortsätta skriva om mitt tvångssyndrom och berätta för er varför jag tror att jag utvecklade tvång och vad som gjorde att min OCD blev bättre. Hej så länge!

Share Button

Asperger och andra diagnoser

Share Button

Eftersom jag fått inläggs-önskemål om min ADD-diagnos, skriver jag några rader om det idag. Egentligen brukar jag själv inte fundera speciellt mycket på vad som beror på min Asperger och vad som beror på ADD för enligt mig är alla människor unika individer med sina egna styrkor och svagheter, oavsett om man har en diagnos eller ej. Ibland kan det t om vara svårt för att hålla diagnoserna isär. Okej, vissa av mina drag såsom tendensen att uppsluka i specialintressen är typiska för Asperger-personer och båda diagnoserna har egna diagnoskriterier. Men det här med att jag har svårt för att komma igång, dvs har svårigheter i exekutiva funktioner, är vanliga för både Asperger och ADD-personer trots att det inte nämns i Asperger-diagnoskriterierna så där vet jag inte riktigt vilken diagnos jag ska ”skylla” på. Eller kanske både och? 🙂

De ADD-drag jag har är att jag har svårt att hålla uppmärksamheten  uppe (dock har jag flera gånger ifrågasatt detta för jag har extremt lätt att koncentrera mig när det gäller mina specialintressen), jag kan vara lite disträ och slarvig och tappar lätt bort grejer. Sen är jag extremt underaktiv till skillnad från många ADHD-personer som är hyperaktiva. Många som inte känner mig blir förvånade när jag berättar för dem att jag är underaktiv, kanske för att jag är verbalt hyperaktiv och pratar fort och mycket så människor får förmodligen en helt annan bild av  mig. Men jag är faktiskt till många människors förvåning väldigt lugn.

Anledningen till att jag koncentrerar mig på min Asperger-diagnos mer än på min ADD är att jag anser att min Asperger definitivt påverkar mitt liv mer. Men egentligen borde jag kanske skriva om hur det är att leva med NPF-diagnoser istället för att skriva om bara Asperger för jag har ju trots allt flera diagnoser.

Share Button