Kategoriarkiv: Exekutiva funktioner

Att fatta tokiga beslut

Share Button

Jag har tidigare skrivit om hur vi som har Aspergers syndrom kan ha svårt för exekutiva funktioner, vilket bland annat kan innebära att några av oss kan ha svårt för att fatta snabba beslut. Jag kan även ibland bedöma situationer på ett helt annat sätt än vad många andra skulle göra, vilket kan göra att beslutet jag fattar är helt tokigt i andra människors ögon.

Även på hemvägen från Kuwait fick jag byta plan på Frankfurts flygplats, och där var jag nära att fatta ett i andra människors ögon tokigt beslut om Maria, en medarbetare från Asperger-föreningen i Spanien, inte hade gripit in.

När jag hade stigit av planet i Frankfurt, hade jag märkt till min förfäran att mitt plan till Stockholm skulle lyfta efter 55 minuter. Och eftersom man skulle vara vid gaten allra senast 15 minuter innan planets avgång, hade jag i praktiken endast 40 minuter på mig att gå igenom passkontrollen, åka tåg från terminal 2 till terminal 1, köa igenom säkerhetskontrollen och att gå den långa vägen fram till min gate.

När jag till slut kom till kön till passkontrollen, såg jag hur otroligt lång kön var. Då insåg jag ett hårt faktum: jag skulle missa mitt flyg till Stockholm. Då fick jag tänka lite. Vad skulle jag göra nu? Vad var det rätta? För det fanns ju endast följande två alternativ:

A) Acceptera situationen,  övernatta i Frankfurt och köpa en ny biljett hem till Stockholm. Visserligen skulle min resväska gå direkt från Kuwait till Stockholm, men jag skulle förhoppningsvis få resväskan senare.

B) Be andra människor om att få gå före i kön.

Jag bestämde mig för alternativ A. Att be andra om att få gå före i kön existerade inte i min värld. När jag var barn, fick jag lära mig från mina föräldrar att man inte fick tränga sig före i kön utan man skulle vänta artigt på sin tur även om man skulle vilja att kön gick fram snabbare. I min värld gällde detta i alla situationer förutom i nödfall. Och nödfall handlar för mig endast om liv och död, och inte om att man skulle tvingas övernatta i Frankfurt och köpa en ny biljett hem trots att det skulle innebära att jag eventuellt skulle bli ca 5000 kr fattigare. Visst, jag har ett mycket lågavlönat jobb och 5000 kr är en stor summa för mig, men jag skulle kunna skaffa inneboende så att jag skulle få råd att betala extrakostnaderna. I mina ögon var inte min situation tillräckligt allvarlig för att jag skulle ha rätten att besvära mina medköande genom att tränga mig före i kön.

När Maria insåg att jag faktiskt menade allvar, kunde hon inte acceptera mitt beslut. Då klappade hon några människor på axeln och förklarade för dem att jag tyvärr skulle behöva tränga mig före eftersom mitt plan skulle gå snart. Alla var förstående och ingen protesterade. När jag hade gått igenom kontrollen, sprang jag fort till gaten och hann till mitt plan precis i sista minuten! 🙂

Share Button

Att växla mellan uppgifter

Share Button

”Nu är mötet slut, och ni får åka hem”, sa projektledaren till oss Asperger-informatörer för projektet Vägar till jobb i måndags. Men vi fortsatte att sitta kvar och prata. ”Ni får verkligen gå om ni vill, ni behöver inte stanna kvar här längre”, sa hon efter ett tag igen, men ingen steg upp.

Som bekant är långt ifrån alla med Aspergers syndrom och autism förtjusta i möten. Jag har alltid sagt på jobbet att jag vill undvika möten så långt det går, och inte sällan tackar jag nej till dem. Att sitta på möten tar nämligen oftast ännu mer energi av mig än att föreläsa om Aspergers syndrom, speciellt om det är många människor på mötet. Men eftersom jag inte har några föreläsningar den här veckan, Attentions lokal inte ligger jättelångt från mitt hem och det inte var många människor på mötet i måndags, gick det bra för mig att vara med den här gången.

Dessutom är det inte pratet efteråt som slukar upp all min energi utan snarare det faktum att jag måste åka hemifrån för att ta mig dit plus hålla min uppmärksamhet uppe under mötet. Men nu var jag redan där, och mötet var slut. Därför ville jag gärna stanna kvar där för att prata med de andra informatörerna: nu fick vi ha roligt och skratta utan krav. Men jag kan förstå att det kunde vara svårt för projektledaren att förstå varför jag som inte är speciellt förtjust i möten inte ville åka därifrån så fort som möjligt.

Det fanns också en till anledning till att jag inte ville åka hem: jag orkade inte. Tidigare har jag skrivit att vi som har Aspergers syndrom kan ha svårt för exekutiva funktioner, vilket bland annat kan innebära att några av oss har svårt för att byta fokus och att avbryta handlingar. Att ta på mig ytterkläderna igen, gå till tunnelbanan och åka hem kräver mycket av min fokus, så därför var det mycket mer bekvämt för mig att sitta kvar på möteslokalen: då kunde jag bara sitta stilla och inte behövde fokusera på något nytt.

Eftersom jag inte tycker om att växla mellan uppgifter, föredrar jag ofta att endast fokusera på en uppgift om dagen. Det var bland annat därför jag skrev min bok på tre månader: det kändes som att det var enklare för mig att sitta framför datorn från morgon till kväll i tre månaders tid än att endast skriva på boken endast några timmar om dagen och sprida ut skrivandet på en längre tid. Om jag hade spridit ut skrivandet, hade jag behövt bestämma mig vad jag skulle göra efter dessa timmar, och jag hatar att tänka. Ju mer jag tänker, desto tröttare blir jag. Det är bland annat därför jag och vissa andra med Aspergers syndrom älskar rutiner.

Share Button

Att fatta snabba beslut

Share Button

Många av oss med Aspergers syndrom har svårt för exekutiva funktioner, vilket är ett samlingsbegrepp för många olika förmågor. Exekutiva funktioner omfattar bland annat förmågan att anpassa sig till nya situationer, att byta fokus, att fatta snabba beslut och att komma igång med nya uppgifter samt att avsluta dessa.

Själv har jag mer eller mindre svårt för exekutiva funktioner. Exempelvis så ogillar jag att fatta snabba beslut, då kan jag bli nästan helt handlingsförlamad vilket kan resultera i att beslutet jag fattar blir helt tokigt.

När jag för några år sedan var ny på mitt gym där medlemmar även kan träna under gymmets stängningstider, hände det plötsligt att en man frågade mig utanför dörren om jag kunde släppa in honom på gymmet med mitt kort. Han ville träna, och han hade glömt sitt gymkort hemma. Då blev jag paff och frågade mig själv i ca 15 sekunders tid: Vad ska jag göra nu? Vad är det rätta? Till slut släppte in honom med mitt kort eftersom jag hade bråttom till tunnelbanan och jag inte hade tid att tänka något mer.

Först efteråt kom jag på att jag hade fattat ett helt tokigt beslut. Jag kom på att jag förmodligen hade gjort något otillåtet, och personalen skulle kunna se genom kamerabilderna att någon utomstående hade kommit in med mitt kort, vilket skulle kunna leda till en varning. Gymmet skulle dessutom öppna efter ca tio minuter, och då hade mannen kunnat gå in och prata med personalen. Då hade han antingen kunnat betala en engångsavgift för träning eller kanske legitimera sig för personalen så att de skulle kunna se att han faktiskt var medlem. Men när sådana här oväntade händelser uppstår, kan jag inte alltid tänka klart.

När jag var yngre, hände det ibland att mina vänner frågade mig om jag ville följa med dem på olika aktiviteter. Ibland svarade jag ”ja” utan att tänka, och först efteråt kom jag på att jag inte alls ville det. Men eftersom jag är en bokstavlig person som under några som helst omständigheter inte vill bryta sina löften, slutade det med att jag följde med och mådde dåligt.

Min psykolog har lärt mig en riktigt bra strategi för att hantera sådana här situationer, nämligen att be om betänketid, vilket har blivit min räddning. Idag brukar jag svara att jag vill fundera hemma i lugn och ro och återkomma med svar efter några dagar. Och den metoden har visat sig att fungera mycket bra! Fast tyvärr fungerar den inte i exakt alla situationer, som när jag exempelvis blir ombedd att göra något med en gång. Då kan det fortfarande bli fel.

Ni som har Aspergers syndrom, har ni också svårt att fatta snabba beslut?

Share Button