Kategoriarkiv: Föreläsningar

Nu har jag klantat mig ordentligt!

Share Button

Nu har jag klantat mig ordentligt och lyckats boka föreläsningar för Kristihimmelsfärdsdag! Det var kursvärdinnan som upptäckte misstaget för hon har ju av förståeliga skäl ingen lust att jobba på en helgdag 😉

Tidigare har jag skrivit datumen för dessa föreläsningar, men nu är föreläsningen som jag hade råkat boka för Kristihimmelsfärdsdag flyttad till den 12/5. Vårens utbildningar om Aspergers syndrom för skolpersonal och föreskollärare kommer alltså att äga rum på följande datum (anmälan sker till Kompetenstjänst):

Karlstad: 9/4, sista anmälningsdag den 4/3

Stockholm: 21/4, sista anmälningsdag den 18/3

Göteborg: 7/5, sista anmälningsdag den 1/4

Jönköping: 12/5

Dessutom kommer den öppna föreläsningen i Norrköping vara den 23 mars. Den här föreläsningen anordnas av Björckhälsan.

Vilken tur att kursvärdinnan upptäckte misstaget för ingen lärare hade troligen heller haft lust att gå på en utbildning på en röd dag, och jag hade riskerat mötas av en tom föreläsningssal. Det hade inte varit speciellt roligt för mig att föreläsa i ett tomt rum och prata med väggar! 🙂

En gång för ca 1,5 år sedan hände det faktiskt att Ågesta Folkhögskola anordnade en föreläsningskväll med mig och ingen dök upp, troligen för att föreläsningen var på en varm sommardag mitt i sommaren. Om ingen hade upptäckt misstaget, hade samma sak kunnat hända i år på Kristihimmelsfärdsdag. Vilken tur att kursvärdinnan var uppmärksam 🙂

Share Button

Öppen föreläsning om Aspergers syndrom i Norrköping

Share Button

Nu har jag bokat en till öppen föreläsning om Aspergers syndrom! Jag kommer att föreläsa i Norrköping den 23 mars mellan kl 13 och 16. Annars kommer jag ju även ha andra öppna föreläsningar under våren. Det finns ett begränsat antal platser för föreläsningen i Norrköping, så det är bra att köpa biljetter i förväg. Hoppas vi ses! 🙂

Share Button

Dagens föreläsning gjord!

Share Button

Så idag höll jag en föreläsning om Aspergers syndrom för skolpersonal, anhöriga och elever på Klaragymnasiet i Olofström. Precis innan jag började min föreläsning idag slog det mig att det här var första gången på ca 3 månader jag föreläste i Sverige. I början av november föreläste jag ju Kuwait, och i slutet av november, hela december och januari har jag bara föreläst i Finland. Det kändes faktiskt lite ovant att föreläsa på svenska igen efter så här lång tid, men det gick bra! 🙂

När jag föreläser brukar jag vara uppe i varv och inte märka hur trött jag är. Först när jag satte mig på flygplanet kände jag hur utmattad jag faktiskt var! Men det är nog inte så konstigt, idag fick jag ju resa hela dagen och fick dessutom sitta ett tag på ett försenat SJ-tåg, och idag var det en lång föreläsning plus hemresan. Jag tycker att det är intressant att tröttheten brukar komma efteråt och att jag i stunden inbillar mig att jag är hur pigg som helst.

Samma sak gäller när jag ska lägga mig på kvällarna. Många människor säger att man inte ska lägga sig om man inte känner sig trött, men det rådet fungerar inte på mig alls. Jag är kvällsmänniska och känner ofta inte på kvällarna att jag är trött även om jag skulle varit hur trött som helst hela för- och eftermiddagen. Jag kollar alltid hur mycket klockan är, och ser jag att det är läggdags lägger jag mig oavsett hur jag känner mig i kroppen. Många gånger händer det att jag somnar på 5-10 minuter trots att jag känt mig hur pigg som helst när jag lagt mig och trott att jag inte kommer att kunna sova! Det kanske har med min Aspergers syndrom att göra att jag inte alltid känner hur jag mår i kroppen.

Som jag berättade för er igår förstod jag nästan ingenting av personalens och elevernas dialekt när jag föreläste sist på exakt samma ställe 2009. Idag märkte jag till min förvåning att jag förstod allt vad de sa till mig! Jag har nog mina föreläsningar i Skåne att tacka för, och jag är faktiskt riktigt glad att jag börjat förstå dialekter bättre! 🙂

föreläsning.asperger320150129_121039

Share Button

Föreläsning i Blekinge

Share Button

Imorgon kommer jag föreläsa om Aspergers syndrom för elever och skolpersonal i Olofström, Blekinge. Men det är inte vilket ställe som helst, från det stället har jag nämligen starka minnen. Det var just på det här stället jag hade mitt allra första föreläsningsuppdrag efter att jag hade gått ut informatörslinjen på Ågesta Folkhögskola. Året var 2009, och jag åkte dit med skolans assistent Sofia och två andra Aspergerinformatörer. De andra Aspergerinformatörerna var precis i samma sits som jag: vi hade visserligen övat på att hålla kortare föreläsningar om Aspergers syndrom under utbildningen, men det här var första gången vi höll en ”riktig” föreläsning och fick betalt.

Som många av er kanske redan vet är jag inte speciellt allmänbildad. Jag kan mycket om Aspergers syndrom och mina andra specialintressen, men tillhör inte ett ämne mitt specialintresse, vet jag oftast ingenting om ämnet eftersom andra ämnen inte intresserar mig. Och om jag ska göra något, tar jag endats reda på den nödvändiga informationen och inget annat så att jag inte stressar mig själv i onödan.

Det var även så här när vi skulle till Blekinge: jag hade inte kollat på kartan var Blekinge låg, men ställets position på kartan var enligt mig ingenting jag behövde veta. Eftersom jag gick i skolan i Finland, lärde jag mig inte speciellt mycket om svensk geografi i skolan, och även om jag hade gjort det, skulle jag säkert ha glömt bort allt nu eftersom geografi inte intresserar mig speciellt mycket.

I Kristianstad sa Sofia att vi skulle gå av. ”Vad, skulle vi inte av i Blekinge?”, undrade jag, men hon hörde mig inte. Jag visste att vi skulle få skjuts till skolan, och jag antog att vi skulle skjutsas till Blekinge.

Framme i skolan fick jag en ny chock. Jag förstod nämligen nästan ingenting vad rektorn och lärarna sa. Varför talade de svenska på ett helt annat sätt än vad jag var van vid? Eftersom jag inte är uppvuxen i Sverige, var jag inte van vid dialekter. ”Talar era elever samma dialekt som ni?”, frågade jag en av lärarna. ”Jag är rädd att de gör det”, svarade han leende. Jag fick panik. Vad skulle jag göra under frågestunden, jag skulle ju ändå inte förstå frågorna? Skulle jag be om att få frågorna skriftligt? Jag sa till en av Aspergerinformatörerna att hon skulle få översätta frågorna till mig och hon lovade att hon skulle göra det.

Eftersom vi hade åkt nattåg till Kristianstad och klockan bara var ungefär halv sex på morgonen när vi anlände, var jag helt slut. Därför frågade jag om det fanns något rum jag skulle kunna få sova lite i innan föreläsningen, och personalen fixade ett rum till mig.

Precis innan jag skulle börja min föreläsning frågade jag högt om Blekinge centrum låg i närheten, och alla började skratta. ”Paula, Blekinge är ingen stad, det är ett landskap precis som Skåne”, förklarade en av de andra Aspergerinformatörerna för mig. ”Ojdå”, svarade jag. Det var något nytt för mig. Jag hade trott på allvar att staden vi föreläste i hette Blekinge och att vi skulle gå av vid en tågstation som hette så!

Föreläsningen gick bra, men efteråt tänkte jag att jag troligen inte hade lämnat ett speciellt bra intryck. Jag hade inte ens förstått vad människor sa till mig trots att jag själv talade svenska, jag hade velat sova innan föreläsningen och jag hade trott att Blekinge var en stad! Vad tänkte de om mig nu?

Sedan den här föreläsningen har jag haft hur många föreläsningar som helst, och idag är jag van vid att föreläsa. Jag är t om även mycket mer van vid att lyssna på olika dialekter eftersom jag föreläst en del i Skåne 🙂 Och eftersom personalen fortfarande kommer ihåg mig efter så här många år och de nu vill ha en ny föreläsning av mig, kan jag inte ha lämnat ett lika dåligt intryck som jag trodde då. För nu sitter jag på tåget på väg till exakt samma ställe, men den här gången ensam. Och till skillnad från förra gången vet jag den här gången vart jag ska: jag ska till Olofström som ligger i landskapet Blekinge!

Share Button

Vårens öppna föreläsningar om Aspergers syndrom

Share Button

Eftersom Ågesta Folkhögskola har sagt upp samarbetet med Medalgon Utbildning och de föreläsningar jag hade bokat med Medalgon därmed inte kommer att bli av, har det varit osäkert ett tag om jag kommer att ha öppna föreläsningar i vår eller inte. Jag har nämligen ganska sällan öppna föreläsningar. De flesta av mina föreläsningar är ju utbildningsdagar om Aspergers syndrom för t ex lärare i en viss skola, anställda i en viss kommun osv, och dessa föreläsningar är inte öppna för allmänheten.

Men nu kommer jag i samarbete med Kompetenstjänst ha öppna föreläsningar i olika städer runt om i Sverige. Dessa föreläsningar är egentligen utbildningar om Aspergers syndrom för förskole- och skolpersonal, men vem som helst som är intresserad av att lära sig om hur man bör bemöta barn med Aspergers syndrom är välkommen att komma och lyssna på mig! Jag kommer att föreläsa för lärare mellan kl 13 och 16:30 och förskolelärare mellan 18 och 21 i respektive stad. Utbildningarna för förskollärare kostar 695 kr exkl moms, och utbildningarna för lärare kostar 1495 kr exkl moms. Det är samma biljettpris för alla, oavsett om man jobbar med barn eller inte.

Föreläsningarna kommer att äga rum på följande datum:

Karlstad: 9/4, sista anmälningsdag den 4/3

Stockholm: 21/4, sista anmälningsdag den 18/3

Göteborg: 7/5, sista anmälningsdag den 1/4

Jönköping: 14/5, sista anmälningsdag den 8/4

Observera datumen för anmälningstidernas utgång så att Du inte missar chansen att få biljetter! Anmälan sker till Kompetenstjänst.

Share Button

Sista chansen att boka en föreläsning om Aspergers syndrom till Er arbetsplats!

Share Button

Nu är det sista chansen för arbetsplatser att boka en kostnadsfri föreläsning om Aspergers syndrom via projektet Vägar till jobb! Detta erbjudande gäller endast arbetsplatser och Arbetsförmedlingar, och vi tar emot bokningar fram till våren så länge det fortfarande finns pengar kvar i vår budget. Så boka gärna en föreläsning så fort som möjligt så att Ni inte missar chansen!

Projektföreläsningarnas syfte är att förmedla hur det är en anställd med Aspergers syndrom och vilka fördelar det finns i att anställa en Aspergare samt leverera konkreta tips och metoder. Längden på föreläsningen är oftast en timme, men det går även att boka en kortare föreläsning om Ni önskar. Föreläsningen är kostnadsfri, och det tillkommer inga rese- eller andra kostnader. Så ta chansen nu och boka en projektinformatör till Er arbetsplats! Alla vi projektinformatörer har egen Asperger-diagnos och erfarenhet av att föreläsa.

Jag har redan hunnit boka en del föreläsningar under våren, så jag kan inte garantera att jag kan komma på önskat datum, men jag har fortfarande en del lediga tider i februari och mars. Om arbetsplatsen ligger långt från Storstockholm, är det möjligt att projektet skickar dit någon annan än mig om vi har någon annan projektinformatör som bor i närheten. Innan jag kan tacka ja till ett uppdrag, måste jag ha projektledarens godkännande.

Om Ni är intresserade av att boka en gratis föreläsning om Aspergers syndrom, kontakta mig via min hemsida. Andra ställen än arbetsplatser får naturligtvis boka mig också för föreläsningar, och då skräddarsyr jag gärna föreläsningen efter Era önskemål. Kontakta mig för prisinformation.

Share Button

Trött

Share Button

Nu har jag långa dagar bakom mig, och min energi börjar ta slut! Idag föreläste jag mellan kl 10 och 15:45 i Riihimäki, Finland, och nästan hela gårdagen gick åt resande.

När jag kom fram till hotellet igår, skulle jag skriva ett blogginlägg och blev extremt irriterad över att upptäcka att det blivit något fel med min laptop. Att skriva i bloggen eller att surfa överhuvudtaget har blivit någon slags lugnade syssla för mig, något som jag vill göra dagligen. Vi som har Aspergers syndrom är som bekant inte alltid förtjusta i oväntade händelser, och när en oväntad händelse har med datorer att göra, kan jag bli extremt stressad. När jag oväntat inte kunde blogga igår, fick jag lite panik. Jag tog det lugnt istället och tog en skön kvällspromenad.

Idag föreläste jag för en rätt så stor publik i ett stort auditorium. Jag blev glad över att upptäcka att det även fanns ett barn med på föreläsningen. Barnet var dessutom väldigt engagerad i det jag hade att berätta och räckte t om upp handen under frågestunden.  Jag var lite orolig för att han skulle få tråkigt eftersom dagen var väldigt lång, men min oro verkade vara obefogad. Roligt att även den yngre generationen är intresserad av Aspergers syndrom!

Under frågestunden fick jag även en fråga om vad jag tycker om rådet att man inte borde tillåta en person med Aspergers syndrom att syssla med sina specialintressen för mycket. Detta råd håller jag inte med om alls. Visst borde omgivningen gripa in om specialintresset är skadligt för personen själv eller för någon annan, men om intresset bara är lite ovanligt, som exempelvis att läsa tidtabeller, borde man enligt mig lämna personen ifred. Varför borde normen få diktera vilka intressen som är accepterade och vilka som inte är det? Om man tänker efter så har även många personer utan Aspergers syndrom skadliga saker för sig på fritiden, som exempelvis att röka, utan att andra människor griper in, så varför skulle personer med Aspergers syndrom inte få syssla med sina harmlösa specialintressen på fritiden?

Nu kommer det bli ett mycket välbehövt jullov för mig!

20141218_151501

Share Button

Vårens föreläsningar

Share Button

Snart är jag klar med alla föreläsningar för höstsäsongen. I tisdags föreläste jag bredvid Vasa i Finland, och den 18 december kommer jag föreläsa i Riihimäki, Finland. Därefter blir det ett mycket välbehövt jullov för mig då jag bland annat kommer att kunna planera vårens föreläsningar.

Till våren 2015 kommer jag inte fortsätta samarbeta med Medalgon Utbildning, vilket innebär att jag tar hand om alla föreläsningsbokningar själv. Så från och med nu kan ni kontakta mig direkt via min hemsida om ni vill boka en föreläsning om Aspergers syndrom, jag har fortfarande lediga dagar efter nyår! Ni som redan hunnit boka en föreläsning med mig via Medalgon till våren, vänligen kontakta mig via min hemsida!

Share Button

Föreläsning idag!

Share Button

Nu har jag gjort veckans föreläsningar och är tillbaka hemma i Sverige! I förrgår föreläste jag i Lahtis, och i morse blev det en föreläsning i Helsingfors. Idag bestod åhörarna av personer med egna Asperger-diagnoser, lärare, personal från arbetsförmedlingar samt andra som genom jobbet kommer i kontakt med personer med Aspergers syndrom.

Jag har ofta undrat när den dagen kommer då jag råkar snubbla inför åhörarna, jag är ju som bekant motoriskt klumpig, ramlar ofta, spiller vatten och dricka och gör mig illa. Att välta vattenglas och att tappa mina anteckningar mitt i föreläsningar har jag ju redan gjort, men att snubbla har jag hittills undkommit. Men i morse var det dags: jag märkte inte att det fanns en liten tröskel vid scenen, och naturligtvis ramlade jag omkull. Iofs hände detta under rasten när jag höll på att förbereda mig inför föreläsningen, men många åhörare satt ändå på sina platser och såg snubblandet.

”Gick det bra?”, undrade några åhörare, men ja, det gjorde det! Jag snubblar så ofta att jag oftast inte ens tänker på det. Det är oftast andra människor som blir rädda och oroar sig över att jag kanske gjort mig illa, men jag får sällan allvarliga skador av snubblanden. Och det var inte bara en negativ sak att jag hade snubblat för nu hade jag ju ett färskt exempel att använda mig av när jag skulle förklara för publiken hur det är att ha svårigheter med motoriken och automatiseringen och hur det är när man alltid behöva tänka på hur man går så att man inte står i vägen för någon eller ramlar. Fast visserligen behöver man inte ha Aspergers syndrom eller autism om man snubblar, vem som helst kan ju snubbla när som helst 😉

Jag gjorde även en till liten tabbe: när jag skulle berätta publiken vad min hemsida hade för adress, råkade jag säga bokstäverna ”N” och ”U” på min hemsida på svenska och inte på finska vilket jag borde ha gjort. När jag höll på att prata om min hemsida, tyckte jag att någonting kändes lite fel och konstigt utan att jag kunde sätta fingret på vad det var. Först när jag hade lämnat föreläsningssalen kom jag på att jag hade råkat säga bokstäverna på fel språk. Jag undrar vad åhörarna tänkte. Antingen trodde de att jag pga min Aspergers syndrom har en annorlunda talmelodi och därför uttalar vissa bokstäver på ett annat sätt, eller så förstod de att jag bott i Sverige för länge och därför råkade uttala bokstäverna på ett svenskt vis. Men det var ingen jättestor tabbe, det känns bara lite komiskt nu efteråt 😉

Förutom snubblandet och den lilla språktabben gick föreläsningen jättebra 🙂

20141127_095926

Share Button

Paula i Mellanöstern, del 5

Share Button

Så i torsdags gjorde jag äntligen min allra första föreläsning på engelska! Tyvärr kunde inte Stephen komma och lyssna på mig eftersom han föreläste samtidigt i ett annat rum. Det var tråkigt eftersom han gärna hade velat höra mig föreläsa men det blev tyvärr inte så den här gången.

Innan föreläsningen hade jag frågat värdinnan hur lång rasten skulle vara, och hon svarade att de inte brukar ha raster på två timmars föreläsningar. Jag blev förvånad men samtidigt glad. Dels för att jag skulle slippa avbryta min föreläsning mitt i (jag tycker inte om att ta pauser om jag håller på med någonting jag tycker om) och dels för att jag på detta sätt fick mer tid.

Majoriteten av åhörarna bestod av kuwaitier, varav många inte kunde någon engelska. I början var det svårt för mig att komma ihåg att tala tillräckligt långsamt så att tolken skulle hinna hänga med på vad jag sa. Det var en utmaning för mig att medvetet behöva tänka på att tala långsamt, men jag lyckades 🙂 Ibland kände jag mig osäker på om tolken verkligen översatte allt rätt, hur kan man lyssna och prata samtidigt? Men eftersom publiken alltid skrattade på rätt ställe, måste det ha blivit rätt.

I slutet hade jag en frågestund precis som jag brukar hemma i Sverige, och då fick tolken översätta frågorna till engelska. Frågorna liknade de som publiken brukar ställa i Sverige, i stil med: om du hade chansen att återfödas, skulle du välja att födas med eller utan Aspergers syndrom? Är det vanligt att barn med Aspergers syndrom blir mobbade i skolan? osv

När föreläsningen var över, funderade jag på om jag skulle våga fråga åhörarna om jag skulle få ta en bild på publiken. Jag bestämde mig för att ta mod till mig och frågade om det var okej och la till att de som inte ville vara med på bilden inte behövde vara det. Publiken såg smått förvånad ut, men ingen prosteterade. Efter föreläsningen bildades det en lång kö för alla ville prata med mig, bli fotade tillsammans med mig och känna på mitt blonda hår.

En mamma till en tonårspojke med Aspergers syndrom sa till mig att hon kände igen sin son i min berättelse och att sonen hade gjort exakt liknande erfarenheter. Jag har ibland funderat på hur personer med Aspergers syndrom känner sig i andra kulturer, men jag tror att människor från olika kulturer är mer lika än vad man tror.

10334353_10152903646522848_1466511379461844230_n13795_10152903646647848_1638226049959748945_n10014551_10152903646367848_6671362844182526249_n20141115_111428

Share Button