Kategoriarkiv: Theory of Mind

När man inte får respons och börjar tjata

Share Button

”Farfar, kan jag få glass?”, frågade jag farfar när jag var barn. Men farfar reagerade inte och jag fick ingen glass. Mina föräldrar förklarade för mig att farfar hade dålig hörsel och att jag skulle behöva tala tillräckligt tydligt och högt med honom och upprepa mig. Så jag frågade igen och då fick jag min glass. När jag sa till farfar att jag hade bett honom om glass tidigare, svarade han att jag alltid skulle få fråga honom igen om jag inte fick svar för om han inte reagerarade, betydde det att han inte hade hört vad jag hade sagt.

Så småningom lärde jag mig att man fick upprepa saker om man inte fick någon reaktion av farfar, och då började kommunikationen med honom fungera mycket bra. Men tyvärr fick jag för mig att den här reglen gällde i alla situationer för jag i likhet med många andra barn med Aspergers syndrom hade svårt att förstå sociala regler och föra över information från en situation till en annan. Jag trodde att om jag pratade med en person och jag inte fick speciellt mycket respons från denne så skulle jag få upprepa mig och fortsätta prata med personen tills jag fick svar. Jag hade ingen aning om att det bara var just farfar som hade dålig hörsel och inte andra människor som exempelvis mina lärare, klasskamrater och grannbarnen.

”Kan du hjälpa mig?”, kunde jag fråga läraren i skolan. När jag inte fick ordentlig respons, frågade jag igen och igen tills läraren frågade mig irriterat varför jag var så tjatig och inte kunde vänta med min fråga. Kunde jag inte se att hon inte hade tid just då och förstå att skulle hjälpa mig senare? Men nej, det kunde jag inte. Precis som många andra barn med Aspergers syndrom hade jag svårt att förstå kroppsspråk, och eftersom jag inte förstod att om man fick lite undvikande svar så betydde det förmodligen att personen inte hann eller ville svara just då och att jag borde vänta lite. Jag trodde att det som gällde hemma hos farfar gällde överallt.

På samma sätt förstod jag inte alltid att andra människor inte alltid ville lyssna om jag pratade om mina specialintressen. Om jag inte fick tillräckligt mycket respons, fortsatte jag prata för de hade kanske inte hört eller förstått vad jag hade sagt? Om de inte hade velat lyssna på mig, borde de i min värld säga rakt ut att de inte var intresserade och isåfall hade jag självklart respekterat det. Att jag tjatade berodde alltså inte på att jag skulle ha varit hänsynslös utan jag förstod helt enkelt inte hur andra människor fungerade.

Share Button

När mentaliseringsförmågan sviktar

Share Button

När jag fick min Asperger-diagnos, läste jag att en dålig mentaliseringsförmåga är ett vanligt drag hos personer med Aspergers syndrom och autism. I början tyckte jag inte att jag hade svårt med mentalisering eftersom jag alltid varit den som folk har vänt sig till när de känt sig ledsna (jag trodde att mentaliseringsförmåga var samma som empati) och att den enda anledningen till att jag inte alltid förstod andra människor var att jag tänkte annorlunda än de.

Men idag har jag förstått att en mentaliseringsförmåga betyder mycket mer än så, som exempelvis att ha en föreställningsförmåga. Man kan exempelvis ha svårt att bryta rutiner och att pröva på nya saker eftersom man plötsligt kommer att behöva tänka annorlunda och måste tänka i sin hjärna hur den nya situationen kommer att bli.

Själv är jag i 95% av fallen inte ens intresserad av att pröva på nya saker eftersom jag har så begränsade intressen. Därför blir jag oftast besviken när jag prövar på något nytt, oavsett om det gäller en ny aktivitet eller en ny maträtt. Men ibland finns det något som jag gärna vill testa eftersom det låter intressant men jag måste vänta på rätt tidpunkt tills jag klarar av att göra det. Alla nya saker kräver nämligen noggrann planering eftersom man måste göra något annat än vad man är van vid och därför måste jag vara mentalt redo.

När jag är stressad, orkar dessutom inte min hjärna alltid tänka på varför andra människor gör och säger som de gör. Då är min hjärna fokuserad på att hantera stressen, och därför kan min mentaliseringsförmåga svikta i sådana situationer. En stressig arbetsplats är ett exempel på en sådan situation. När jag arbetade som kassörska i en mataffär, var jag så fokuserad på att hålla koll på alla intryck och att försöka göra rätt att jag ofta inte ens tänkte på varför jag skulle göra vissa saker. Därför blev det ofta helt fel.

Ibland hände det att kunder kom fram till min kassa och gav mig trasiga matvaror som de hade hittat i butikshyllorna. Fokuserad som jag var på att betjäna kunderna hade jag aldrig energi över att analysera närmare över varför de gav mig dessa trasiga förpackningar. Jag blev lika förvånad varje gång detta hände men artig som jag var tackade jag kunderna ändå. När mitt arbetspass var slut, la jag tillbaka de trasiga matvarorna tillbaka i butikshyllorna. När en av mina kollegor såg vid ett tillfälle vad jag höll på med, undrade hon varför i hela världen jag la tillbaka dessa varor tillbaka i hyllorna. ”Men vad menar du nu?”, frågade jag förvånad. Kollegan suckade och förklarade för mig att det borde vara självklart att trasiga matvaror inte ska tillbaka i hyllan för ingen kund vill köpa en trasig förpackning.

Jag kände mig dum som inte hade tänkt på detta innan. I andra omständigheter hade jag förstått att det är självklart att ingen vill köpa en trasig vara men jobbet tog så mycket energi av mig att min tankeförmåga hade försämrats kraftigt. Jag hade bara lagt tillbaka varorna i hyllan som en robot utan att fundera på varför jag gjorde det.

Share Button

Theory of Mind vs. egoism

Share Button

Vissa personer med Aspergers syndrom eller autism kan ha svårt för Theory of Mind eller mentalisering som det heter på svenska, vilket bland annat innebär en förmåga att sätta sig in i andra människors tankar och känslor.

En bristande mentaliseringsförmåga är något som ofta förknippas med Aspergers syndrom, men det är viktigt att komma ihåg att alla med Aspergers syndrom inte har svårt med mentalisering. Lena Nylander skriver i sin bok Autismspektrumstörningar hos vuxna – några frågor och svar att vissa med Aspergers syndrom presterar mycket bra i tester som mäter mentaliseringsförmågan.

En person som har svårt för mentalisering kan exempelvis ha mycket svårt för att förstå att andra människor inte känner på samma sätt som man själv gör trots att man befinner sig i samma situation. Detta kan göra att någon med Aspergers syndrom kan ha svårt för att förstå att någon h*n vill bli vän eller tycker om med inte vill bli vän med h*onom. Någon annan kan ha otroligt svårt för att förstå att partnern gjort slut på förhållandet och att partnern kanske inte var lika lycklig i förhållandet som personen själv. I sådana situationer kan personen tänka: ”Men vaddå, jag såg ju att min partner var lycklig, och eftersom jag själv var otroligt lycklig, måste h*ns lycka varit lika stor som min”.

Många förväxlar mentaliseringssvårigheter med egoism. En person med en svag mentaliseringsförmåga kan exempelvis upplevas som hänsynslös eftersom h*n kan tjata på att få sin vilja igenom utan att ta hänsyn till andra, men det är viktigt att komma ihåg att egoism och en bristande mentaliseringsförmåga är helt olika saker. Om man inte har en förmåga att förstå att andra människor kan känna på ett annat sätt än man själv gör, är det otroligt svårt att ta hänsyn till deras känslor.

Själv har jag inga svårigheter med att förstå att andra kan känna på ett helt annat sätt än jag själv, mina svårigheter ligger istället i att jag har svårt att veta hur de känner sig om de inte talar om det för mig rakt ut. Jag har otroligt svårt för att tolka andra människor, och därför vet jag inte vad de menar och vad de tycker om mig. Det har hänt att jag själv trott att någon haft otroligt roligt i mitt sällskap men senare fått höra att jag varit jobbig och ignorerat andras tecken för att de inte vill umgås med mig. Men eftersom jag inte märkt några sådana tecken, har jag inte kunnat ta hänsyn till dem.

Eftersom jag är medveten om att jag har svårt att tolka andras kroppsspråk och har en tendens att misstolka deras uttalanden, känner jag mig ofta otroligt osäker på vad människor egentligen tycker om mig. Om jag exempelvis är i ett förhållande och killen säger till mig: ”jag är lycklig med dig”, har jag svårt att bedöma om han menar att han verkligen är lika lycklig som jag eller om han bara är ”lite” lycklig. Min exman tyckte att det var jobbigt att jag inte kunde tolka honom mellan raderna utan han var tvungen att säga allt rakt ut.

Jag har hanterat denna osäkerhet på olika sätt genom åren. När jag var yngre, oroade jag mig ofta i andras sällskap och tänkte: ”Stackars personen, tänk om h*n har jättetråkigt i mitt sällskap utan att jag märker det men känner sig tvungen att umgås med mig”. Anledningen till att jag oroade mig var att jag var rädd att jag fick andra att må dåligt. Idag känner jag mig fortfarande lika osäker på vad andra tycker om mig, men det stör mig inte längre. Nuförtiden känner jag istället att det är andra människors ansvar att sluta umgås med mig om de skulle ha tråkigt eller inte trivas i mitt sällskap. Mitt ansvar är endast att göra mitt bästa och vara mig själv. Därför oroar jag mig inte längre.

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att alla människor förmodligen har svårt för att tolka andra människor då och då. Skillnaden är att vi med Aspergers syndrom oftast har ännu svårare för det än andra.

Share Button

Aspergers syndrom och Theory of Mind

Share Button

Vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ibland ha svårt för att sätta oss in i andra människors situation, sägs det. Svårigheten att sätta sig in i andras behov kallas för bristande Theory of Mind eller mentaliseringsförmåga som det heter på svenska.

Men ibland undrar jag vad denna svårighet beror på. Är det så att alla med Aspergers syndrom som inte kan förstå andra människor verkligen har svårt för att sätta sig in i andras situation eller beror det på att vi tänker och fungerar annorlunda än normen? Om man tänker annorlunda och reagerar annorlunda på situationer än omgivningen, är det naturligt att man kan ha svårt för att förstå att andra inte skulle reagera på samma sätt som man själv. Många neurotypiker har ju också ibland svårt för att förstå oss som har Aspergers syndrom just för att de inte tänker på samma sätt som vi även om de inte ska ha bristande Theory of mind.

Idag åt jag lunch med Lotta och Johan som driver talarförmedlingen Viktiga Tal som jag kommer att samarbeta med. Vi diskuterade hur vi ska lägga upp öppna föreläsningar framöver, och Lotta nämnde att vi skulle behöva bjuda deltagarna på kaffe och någon macka på rasten. Jag blev paff. ”Vad menar du, måste vi bjuda åhörarna på fika?”, frågade jag förvånad. Hon undrade hur jag hade tänkt att åhörarna skulle orka lyssna på min långa kvällsföreläsning efter jobbet om de inte fick något smått att äta under fikarasten, hade jag kanske tänkt att de skulle få förbli hungriga? ”Okej visst, då bjuder vi på fika”, svarade jag, fortfarande skeptisk och förvånad.

I det här fallet skulle många säkert tänka att jag har bristande mentaliseringsförmåga eftersom jag inte verkade bry mig om andra människors behov: jag kom ju inte självmant på tanken att åhörarna kanske skulle vilja få något att äta. Men det är inte så att jag inte bryr mig om andra människor, utan jag visste inte alls om att åhörare brukar vilja bli bjudna på mackor under en föreläsning! Själv brukar jag ha med mig egen mat i kylväskan när jag går ut, och jag vill absolut inte bli bjuden på mat. Det är mycket enklare att göra egna matlådor för då kan jag ta med mig exakt så mycket mat jag vill ha, och dessutom kan jag vara säker på att jag kan äta mat jag tycker om. Varför skulle jag äta andra människors mat när jag inte ens vet vad de kommer att bjuda mig och hur mycket mat jag kommer att få? Det är alltid bäst att ta det säkra före det osäkra.

Jag blev förvånad när Lotta förklarade för mig att andra människor inte brukar ta med sig egen mat när de går ut. Jag kunde inte bara förstå det. Varför skulle man inte ta med sig egen mat när man går på en föreläsning eller någon annanstans, det är ju extremt enkelt att göra matlådor? Är det inte jobbigt att inte veta i förväg hur maten man kommer att få kommer att se ut? Och finns det inte en stor risk att bli besviken om man låter någon annan bjuda en på mat, då har man ju själv ingen kontroll? Men nej, tydligen tänker inte andra människor som jag, föklarade Lotta för mig. Tydligen blir de glada om de får något att äta på en föreläsning!

Eftersom Lotta förklarade allt tydligt för mig, vill jag nu bjuda åhörarna på fika på mina föreläsningar. Men hur hade jag kunnat komma på tanken själv att bjuda dem på något om jag inte ens visste om hur andra människor tänker och vad de förväntar sig?

Share Button