Kategoriarkiv: Trötthet och ork

Att kunna lyssna på sin kropp

Share Button

Trots att jag har blivit bättre och bättre på att inte bry mig om alla måsten, har det tagit tid för mig att inse att jag aldrig får jämföra mig själv med andra människor och deras energinivå. Människor som jobbar på heltid, har barn och husdjur, klarar sig på 8 timmars sömn och dessutom städar sina hem då och då har mycket mer energi än jag, och därför bör jag inte kolla på vad andra gör när jag ska avgöra hur mycket jag orkar. Det enda som krävs är att jag lyssnar på min kropp.

När jag var yngre, drömde jag om att skaffa barn och husdjur när jag skulle bli vuxen. Men numera har jag accepterat att jag aldrig någonsin kommer att kunna göra det eftersom jag har insett att jag inte skulle orka ta hand om dem. Vissa dagar har jag mer ork, andra dagar mindre. Men eftersom husdjur och barn behöver skötsel varje dag, skulle det inte fungera om jag endast orkade ge dem mat en gång i veckan.

Det som har tagit mig tid att förstå är att jag måste ge min kropp återhämtning om jag vill må bra. Eftersom jag brukar sova 12 timmar varje natt, är jag van vid att få höra kommentarer i stil med: ”Oj, vad mycket du sover” och ”Nu kommer du sova bort hela dagen om du inte går upp snart.” Och därför har jag omedvetet haft dåligt samvete om jag legat i sängen längre än 12 timmar för jag har lärt mig att det är dåligt att sova bort hela dagen och att ligga i sängen alldeles för länge. Jag har inte vetat om varför det är dåligt, men jag har omedvetet haft min mammas röst i huvudet.

Men idag och igår har jag tillåtit mig själv att ligga i sängen flera timmar efter mina 12 timmars sömn, så det har blivit minst 15 timmars nattsömn och -vila för mig. Visst, jag har missat solljuset, jag har struntat i alla måsten, och jag har inte diskat men jag har lyssnat på min kropp och mår därför bra. Det är inte så att jag måste avstå från roliga aktiviteter, men däremot måste jag vila ordentligt. Ju mer jag lyssnar på min kropp, desto bättre mår jag. Och ju bättre jag mår och ju mer jag låter min kropp återhämta sig, desto mer aktiviteter klarar jag av i slutändan!

Share Button

Ibland är det bäst att acceptera situationen

Share Button

Ibland när andra människor får veta hur otroligt lite energi jag har, ger de mig råd om vad jag borde göra och äta för att få mer energi. Och när jag sedan inte orkar testa de metoder som de rekommenderar till mig, säger de att det inte är konstigt att jag är trött om jag inte är villig att ändra på min livsstil.

Men det som alla människor inte alltid förstår är att jag har testat otroligt många saker och lagt mycket pengar för att få mer energi. Eftersom ett av mina största önskemål i livet har varit att få mer energi, har jag genom åren hunnit testa otroligt många metoder. Det som jag bland annat har testat efter andra människors rekommendationer är:

1. Utesluta gluten- och mjölkprodukter

2. Äta LCHF

3. Vistas minst en timme i dagsljus varje dag

4. Gå och lägga mig exakt samma tid varje dag och gå alltid upp samma tid, oavsett om det är julafton, nyår eller vardag

5. Gå på akupunktur och hypnos

6. Äta större portioner mat varje dag (trots att jag är noga med att få i mig rätt kaloriintag, har vissa trott att jag äter för lite och därför har jag under perioder testat att öka kaloriintaget rejält och äta betydligt fler kalorier än rekommenderat utan resultat)

7. Äta onyttigare (Jag äter extremt nyttigt och äter bland annat inte vitt socker, sötningsmedel, jäst och mycket annat och konstigt nog har jag ibland fått höra att det är min nyttiga livsstil som gör att jag inte har energi, därför testade jag under en period att äta kakor, bullar och godis med resultatet att jag bara mådde ännu sämre)

8. Motionera regelbundet

9. Sluta motionera (för jag märkte att motion gjorde att jag mådde sämre)

10. Äta diverse kosttillskott trots att jag får rätt mängd antioxidanter och vitaminer genom kosten

11. Öka och minska på de timmar jag sover under natten

De flesta av dessa metoder har jag testat under längre perioder. Men eftersom det tar mycket energi av mig att testa nya saker hela tiden och jag fortfarande har extremt lite energi trots att vissa av dessa metoder faktiskt har hjälpt mig till en viss del, har jag istället slutat lyssna på andra människors råd och accepterat det faktum att jag inte orkar lika mycket som andra människor. Att jag inte orkar följa nya råd och testa nya saker handlar inte om att jag inte skulle vilja få energi, det handlar om att jag mår bättre av att acceptera mig själv som jag är än att försöka sträva efter något som ändå är ouppnåeligt för mig.

När min läkare förklarade för mig att vi som har Aspergers syndrom måste lägga mental energi på saker som andra människor gör automatiskt och att medfödda funktionsnedsättningar inte försvinner genom en ändrad livsstil, förstod jag att jag aldrig kommer att bli som en neurotypiker när det gäller energinivån, oavsett vad jag äter och gör! Det är ju inte så att jag vaknar med en minskad energinivå utan det är de vanliga vardagliga aktiviteter som tar all min energi.

Jag har förstått att jag aldrig kommer att kunna skaffa barn eller husdjur, klara mig på mindre än 12 timmars sömn på nätterna eller att leva ett så kallat ”normalt” liv. Men det är ändå okej! Jag kan ändå uppnå en god livskvalitet genom att unna mig själv återhämtning när min kropp behöver det och fokusera på de saker i livet som jag faktiskt mår bra av!

Share Button

När man gör allt för att undvika telefonsamtal

Share Button

Många människor har svårt för att förstå varför vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism har svårt för att tala i telefon. Men det är verkligen energikrävande för mig att försöka tolka in vad min samtalspartner säger och menar om jag endast hör dennes röst.

Ett undantag är om jag pratar i telefon med någon jag känner väldigt väl och vi endast diskuterar lättsamma saker, då har jag oftast inga problem med att prata. Men när det däremot blir ett mer ”officiellt” samtal och man ska diskutera något viktigt, bränner det mycket energi om jag inte ser personen.

I vissa perioder är jag tröttare än andra, och under dessa perioder orkar jag inte prata i telefon alls. Då gör jag nästan allt för att undvika det: en gång för några år sedan hade jag fått en föreläsningsförfrågan, men när det visade sig att kunden ville ställa frågor till mig om föreläsningen via telefon, ändrade jag mig och tackade nej till föreläsningen. Jag skulle absolut ha orkat föreläsa, men däremot hade jag ingen energi att tala i telefon. Därför gav jag föreläsningen till informatörselever på Ågesta Folkhögskola istället.

För några veckor sedan ville redaktören från Gothia Förlag träffa mig. Jag har ju skrivit ett nytt bokmanus som heter ”Att vara vuxen med Aspergers syndrom”, och eftersom boken går till tryckeri snart, ville redaktören diskutera med mig vilka ändringar som skulle göras i boken innan den kommer ut. När hon föreslog att vi skulle prata om allt via telefon, tackade jag nej och förklarade att jag ville åka till deras kontor istället och prata om ändringarna ansikte mot ansikte. Och hon gick med på det.

Trots att träffen innebar att jag fick resa en bit och sedan resa hem igen, tog det mindre energi för mig att åka dit än vad ett telefonsamtal skulle ha tagit. Från skala från 0 till 10 var energiåtgången för resan kanske 4, medan ett telefonsamtal hade legat på runt 7. Att jag skulle ha sparat tid genom att prata med redaktören i telefon spelar ingen roll, tidåtgången har inget att göra med hur mycker eller lite energi en viss syssla tar!

Share Button

Mitt hypoaktiva liv med ADD

Share Button

När människor träffar mig, tror många felaktigt förmodligen av anledningen att jag pratar mycket att jag skulle vara en väldigt aktiv person. Jag brukar säga att jag endast är verbalt hyperaktiv, i övrigt är jag extremt underaktiv. Mina automatiseringssvårigheter gör exempelvis att jag helst vill vara stilla på ett ställe, oavsett vad jag gör. När jag rör på mig, går på ett ställe från ett annat, fixar, plockar undan osv blir jag otroligt trött. Därför försöker jag göra så lite som möjligt.

Många personer med ADD är enligt min erfarenhet underaktiva, men ibland känns det som att jag är ännu mer extrem. Förmodligen beror det på att jag har svårt att använda motoriken. När jag föreläser om Aspergers syndrom, sitter jag alltid ner eftersom jag blir otroligt trött av att stå upp och prata samtidigt. Att stå upp och gå runt i scenen skulle ta all min energi, men när jag däremot sitter ner, blir mina föreläsningar otroligt mycket mer levande och jag blir inte lika trött efteråt. Om jag bestämmer träff med någon i stan, föreslår jag alltid att träffen ska vara på ett fik, i en restaurang eller på något annat lämpligt ställe där man kan sätta sig ner och prata. Skulle vi gå runt i affärer, skulle jag bli helt utbränd.

Även när jag är hemma försöker jag göra så lite som möjligt. Jag går inte ut med soporna förrän soppåsen har blivit extremt full, jag plockar inte undan om det inte är nödvändigt, jag äter hela tomater för jag orkar inte hacka dem och göra sallad och jag har oftast flera glas vatten i mitt rum så att jag slipper gå i köket flera gånger under samma dag. Oftast kan jag sitta i mitt rum väldigt många timmar i sträck utan att lämna rummet alls.

När jag för några år sedan hade inneboende, satte han ofta i köket och vardagsrummet och undrade om jag inte blev uttråkad i mitt rum. Men det blev jag inte alls, tvärtom! Jag skulle däremot må väldigt dåligt om jag tvingades gå runt i lägenheten flera gånger om dagen. För att spara min energi försöker jag sitta stilla så mycket som det bara går. Därför skulle jag aldrig orka skaffa barn då får man ju inte sitta stilla utan man skulle behöva ständigt gå runt i lägenheten och springa efter barnet! 

Share Button

Sluta tvinga barn med autism att gå i skolan på heltid!

Share Button

När en frisk person utan Aspergers syndrom eller autism vaknar efter en natt med dålig sömn känner hen kanske att skol- eller arbetsdagen kommer att bli jobbig. Hen kanske dricker en kopp kaffe vilket kan hjälpa lite, men samtidigt känner hen att hen måste skärpa sig till max hela dagen. Det kanske blir slarvfel på jobbet, och hen måste ta det lugnare än vanligt. Men det är ingen stor fara för man kan alltid kompensera den dåliga sömnen natten efter!

Men tänk dig om man alltid skulle vara tvungen att leva så, varenda dag, år ut och år in! För många personer med Aspergers syndrom, autism och/eller AD(H)D är det nämligen vardag. Allt tar extremt mycket energi, oavsett hur man har sovit. Och det hjälper inte att sova eller att dricka kaffe för allt är fortfarande lika energikrävande. Därför behöver man tillräckligt mycket vila och återhämtning mellan varven så att man inte blir sjuk.

Under min studietid på Ågesta  Folkhögskola fick jag gå upp kl 7 på morgnarna och kom hem efter 15 på eftermiddagarna. Vissa dagar hade jag boendestöd, och när boendestödet hade gått hade klockan hunnit bli 18 eller 18:30 och det var dags att äta middag. För att orka skärpa mig även nästa dag behövde jag 12 timmars sömn, och jag hade därmed behövt gå och lägga mig direkt efter att boendestödet hade gått hem. Skolan tog nämligen extremt mycket energi av mig trots att den var Asperger-anpassad.

Men eftersom jag fick anstränga mig i skolan och med min boendestödjare till max behövde jag även lite fritid som exempelvis att sitta vid datorn eller att läsa grammatik som är mitt stora specialintresse. De dagar jag la mig kl 19 fick jag tillräckligt mycket sömn, men då bestod mitt liv endast av sömn och att ”skärpa sig till max”, och att leva så i längden skulle göra vem som helst deprimerad. När jag istället la mig 20:30 eller 21 fick jag ha 1-2 timmes rolig fritid för återhämtning, men då fick jag åka till skolan dagen efter med ögonen i kors och var helt slut i kroppen.

När jag tog upp problemet med skolan, fick jag tillåtelse att ha en kortare skoldag en dag i veckan, att komma försenad till skolan ibland samt att vila hemma en hel dag om jag var för trött att gå i skolan. Sådana här småsaker kan göra susen för oss med Aspergers syndrom. Tack vare att jag fick mer vila kunde jag ta in betydligt mer information i skolan, och därför räckte min energi till att skriva min bok och att börja föreläsa om Aspergers syndrom. Utan skolans förståelse och stöd hade jag däremot aldrig kunnat bli föreläsare.

Sluta tvinga barn med Aspergers syndrom, autism och andra NPF-diagnoser att gå i skolan på heltid om barnet inte orkar! Är inte det bättre att barnet mår bra och orkar ta in någon information än att hen blir utbränd och inte lär sig något alls? Varför tvinga barn att ha en heltidssysselsättning när jag och många andra vuxna inte orkar plugga eller jobba på heltid?

Share Button

När en person med Asperger inte ens orkar syssla med sina specialintressen

Share Button

När människor får höra hur enormt lite jag orkar, tycker de ibland att det låter konstigt att en vanlig vardag kan kosta mig så mycket energi. Ibland tror de att jag mår extremt dåligt eftersom jag inte orkar plocka upp posten från hallgolvet, borsta tänderna eller duscha varje dag. Att duscha brukar i andra människors ögon vara en uppiggande aktivitet, och därför kan de ha svårt att förstå att jag måste planera duschandet i min energi-kalender trots att jag mår bra i övrigt.

Men eftersom mina rörelser inte är automatiserade utan jag måste koncentrera mig noga på vad jag gör och tänka på vartenda steg, är det inte alls konstigt att jag blir trött av alla praktiska aktiviteter. För mig är det naturligt att bli trött av sådana här saker eftersom jag alltid blivit det så länge jag kan minnas. När jag var barn, tyckte jag att det tog energi att hoppa hopprep, spela kurragömma och göra sådana saker som barn i allmänhet brukar gilla, och detta berodde också mina svårigheter att automatisera. Jag gör ingenting i farten, utan min hjärna måste överansränga sig för att göra praktiska aktiviteter överhuvudtaget. Jag har vant mig vid att planera min energikonsumption, och jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kunna vara att ha nästan obegränsat mycket energi, vilket de flesta människor i mina ögon har.

Det som däremot inte brukar ta någon energi av mig är mina specialintressen. Jag får energi av mina specialintressen, precis på samma sätt som andra människor blir pigga av att duscha. Många människor tror att vi med Aspergers syndrom måste bli trötta av att syssla med våra specialintressen, men det blir vi oftast inte. Om någon annan klagar över trötthet, är det ingen som säger till personen: ”det är klart att du är trött för du duschar ju varje dag”, men däremot får vi som har Aspergers syndrom ofta höra: ”om du är trött, måste du sluta syssla med dina specialintressen så där mycket”. Sanningen är att det är sällan våra specialintressen som tröttar ut oss utan tvärtom kan vi bli trötta och hängiga om vi inte får syssla med våra specialintressen!

Med detta sagt har jag i sommar inte orkat vara i skogen lika mycket som förut trots att blåbärsplockning är ett av mina specialintressen. Det är inte själva blåbärsplockningen som tröttar ut mig, utan det är andra saker runt omkring: att ta på mig skogskläderna och gummistövlarna, att ta med mig ett kärl och fylla på vattenflaska, att promenera den tre minuter långa sträckan från mitt hem till skogen och att förflytta mig i skogen när jag har plockat klart på ett ställe. Att efter skogen kontrollera att jag inte har fästingar i kroppen, att tvätta händerna och att byta om till andra kläder är också mycket tröttsamt.

Oftast brukar jag vara piggare och har kunnat lägga energi på ovannämnda aktiviteter trots att det tar energi (det har trots allt varit värt det med tanke på hur mycket jag älskar att plocka blåbär och hur mycket extraenergi jag får av det!), men i år har jag varit så extremt trött och svag att jag knappt kunnat plocka blåbär pga detta. Att jag misstänker att jag har utvecklat kroniskt trötthetssyndrom beror alltså inte på att jag inte orkar lägga havregrynspåsen i skåpet eller att lyfta upp posten från hallgolvet eftersom jag alltid tyckt att dessa saker är energikrävande. Att jag misstänker att något är fel beror på att jag inte ens orkar plocka blåbär!

Share Button

Att behöva övertydlighet

Share Button

Att vi som har Aspergers syndrom eller autism ofta behöver tydlighet är allmänt känt. Men enligt mig behöver även många neurotypiker övertydlighet. Det har hänt mig flera gånger att jag exempelvis träffat LSS-handläggare som varit skeptiska till om jag verkligen behöver fortsatt boendestöd i lika stor omfattning som tidigare. Att jag förklarat för dem att jag inte orkar städa har inte räckt till för dem som förklaring.

Först när de ringt till min boendestödjare har de förstått vad jag menar med ”ork”. Min boendestödjare har behövt vara övertydlig för dem och förklara exakt vad jag har för svårigheter och hur trött jag faktiskt blir av helt vardagliga saker. Det är först då de har förstått varför jag inte klarar av att städa.

I år har jag gjort läkarundersökningar och har pratat med läkaren om min trötthet. I början sa jag till honom att jag var så trött att jag inte kunde leva ett normalt liv. Då trodde jag att jag var tydlig nog, och därför var jag mycket förvånad när han senare frågade mig saker som: ”Brukar du träna? Brukar du ta promenader ute? Har du barn? Jobbar du på heltid?”

När jag har sagt att jag naturligtvis varit tvungen att sluta träna och ta promenader pga min trötthet och att jag inte har skaffat barn för min trötthet har hindrat mig, och först då har läkaren blivit förvånad och sagt: ”Oj, är du så pass trött? Det förstod jag inte alls”. Då har han förstått att jag verkligen menat allvar, och jag har förstått att jag inte har varit tydlig nog. Att säga att man inte klarar av att leva ett normalt liv pga trötthet räcker oftast inte för läkarna behöver ändå att få allt förklarat ännu tydligare. Man måste vara övertydlig helt enkelt!

Jag har nu under sommaren gjort flera prover för att kolla om jag lider av någon vitaminbrist, om min lever, mina njurar och min sködkörtel fungerar som de ska och om jag har borrelia. Eftersom mina värden var bra, kommer jag nu troligen få en remiss till utredning för kroniskt trötthetssyndrom. Personligen vet jag att Aspergers syndrom kan orsaka trötthet, men eftersom jag vill ansöka om permanent sjukersättning, behöver jag alla underlag som jag kan få.

Share Button

Vardagen har en enormt hög prislapp

Share Button

Många av oss med Aspergers syndrom och autism tycker att vanliga vardagliga aktiviteter bränner extremt mycket energi. Själv brukar jag jämföra energinivån med pengar. Om man har lite, måste man leva sparsamt. Och har man extremt lite, kan man ligga inom riskzonen för svält. Olika aktiviteter har väldigt olika prislappar, och tidåtgången har inte nödvändigtvis något att göra med hur mycket en viss aktivitet kostar.

Vanliga vardagliga aktiviteter är extremt dyra (=energikrävande) för mig. När jag vaknar på en vanlig morgon, har jag 100 kr. När jag duschar, kan hälften av dessa försvinna och jag har 50 kr kvar, och då har jag inte ens hunnit äta frukost. Att duscha är nästan den allra dyraste aktiviteten för mig, men det är skönt att ha det gjort nu.

Vid frukostdags blandar jag havregryn med vatten och sätter kastrullen på kokplattan. Detta kostar mig 5 kr. Egentligen skulle det kunna kosta 20 kr, men jag har lärt mig att spara 15 kr genom att låta havregrynspåsen ligga framme på diskbänken när jag inte använder den. Förut förvarade jag påsen i kökskåpet, men eftersom jag med åldern lärt mig att det kostar mig för mycket att öppna skåpet och ta fram havregrynspåsen, har jag lärt mig att jag inte bör förvara påsen där om jag inte vill börja svälta. Jag måste nämligen tänka mycket noggrant vilka saker jag vill lägga mina pengar på.

Dags att läsa min mejl. Jag ser att en kund vill diskutera med mig via telefon om ett föreläsningsupdrag. Jag funderar lite. Att ringa samtal kostar mig minst 35 kr eftersom det är så krävande, hur mycket pengar har jag kvar? Eftersom jag har 45 kr kvar och jag inte vet hur mycket pengar jag kommer att ha resten av veckan, är det bäst att ringa nu.

Efter samtalet har jag 10 kr kvar, och det är dags att gå till tandläkaren. Vilken tur att det är en billig aktivitet eftersom det endast handlar om tandkontroll och mottagningen ligger nära mitt hem! Jag sminkar mig, vilket kostar 2 kr, men eftersom det är så roligt, är det värt att lägga pengar på det. När jag är klar med sminkningen, inser jag att jag har 8 kr kvar och jag därmed inte har råd att kamma håret, vilket skulle kosta mig 5 kr. För att spara pengar går jag till tandläkaren med okammat hår.

Tandläkarbesöket var inte så dyrt idag, jag kom undan med endast 4 kr eftersom tandläkaren bara kontrollerade mina tänder. Så jag har 4 kr kvar när jag kommer hem. Nu måste jag fundera på vad jag vill lägga dessa pengar på. Ska jag lägga pengarna på att svara på sms som jag fått de senaste dagarna och inte svarat på? Men det kostar 3 kr att svara på sms, och det har jag inte råd med eftersom jag har viktigare saker att göra. Därför bestämmer jag mig för att svara på jobbmejl istället, vilket är billigare eftersom jag slipper knappa med mobilen. Jag har fått många jobbmejl, och att svara på dem kostar mig 2 kr idag. Denna prislapp varierar dock kraftigt från dag till dag.

Nu inser jag att jag endast har 2 kr kvar trots att klockan bara är 13, och jag måste spara mina pengar för att orka äta mina matlådor till lunch och middag samt att orka borsta tänderna ikväll. Reklam och viktiga brev får som vanligt ligga kvar på hallgolvet eftersom jag inte har råd att plocka upp dem, och eftersom jag inte har råd att hänga upp mina kläder i galgar när jag byter om till pyjamas, kastar jag kläderna på hallgolvet. Hela min lägenhet är stökig eftersom jag inte haft råd att plocka undan på en vecka, och jag har varit tvungen att kasta skräp på golvet för att spara pengar. Soppåsen skulle behöva slängas, men det har jag inte råd med att göra idag, och troligtvis kommer jag inte ha råd imorgon heller.

Eftersom den här dagen var extremt dyr och jag borstar tänderna på kvällen trots att jag egentligen borde ha spara pengarna och jag därmed levt över mina tillgångar, har jag endast 90 kr när jag vaknar nästa morgon. Till min förfäran upptäcker jag att det kostar 85 kr att duscha idag, vilken prishöjning på bara en natt! Så pengarna räcker inte till mycket idag, och jag måste vänta med viktiga ärenden tills jag har mer pengar igen, vilket kan dröja flera dagar. Allt som inte är livsviktigt, som exempelvis att svara på sms eller mejl på facebook, låter jag bli att göra.

Jag kan inte låta bli att avundas människor som har en billigare vardag än jag. De har också 100 kr när de vaknar, men däremot brukar det vara gratis för dem att duscha. Ibland får de till och med ännu mer pengar om de duschar: de känner sig så pigga och fräscha efteråt, så efter duschandet har de ibland till och med 105 kr.

Att diska frukosttallriken eller att ringa ett jobbsamtal kostar dem kanske högst 2 kr. Därför har de råd att jobba heltid eller att skaffa barn, i de flesta fall både och, och ofta har de till och med pengar att skaffa fler än ett barn. Dessutom har de råd att kamma håret varje dag, borsta tänderna två gånger om dagen samt duscha en gång om dagen.

Visst, de kanske i likhet med mig inte har råd att gå på gymmet på flera månader eller höra av sig till vänner varje vecka eftersom det är mycket, mycket dyrt att jobba heltid och samtidigt ha barn, men de har trots allt råd med det viktigaste: att ha familj och jobb, betala räkningar, kasta soporna och att sköta sin hygien. Och eftersom de till skillnad från mig klarar allt detta helt självständigt utan att ta hjälp av exempelvis boendestödjare, svälter de förmodligen inte trots att många är fattiga när de går och lägger sig på kvällen.

Share Button

Städning och upplockning med boendestödjaren

Share Button

Idag blev det städning och upplockning med min boendestödjare. Jag förstår inte ens hur det kunde se ut som det gjorde hemma hos mig. Eller jo, egentligen förstår jag det: jag hade inte haft boendestöd på en vecka, och därför hade det hunnit samlas grejer.

I köket hade jag bland annat riktigt tomma fruktförpackningar och tvätt på golvet. I vardagsrummet var det diverse grejer överallt. Och i hallen låg en öppnad resväska direkt vid dörren som man fick gå runt för att komma in i lägenheten. Den hade legat där efter tisdagens föreläsning för jag hade inte orkat flytta den från hallen efter föreläsningen.

En av anledningarna till att jag nyligen blev utbränd var att jag hade för höga krav på mig själv. Efter att jag för snart 12 år sedan fick veta att jag har Aspergers syndrom, sänkte jag kraven rejält, men ändå inte tillräckligt eftersom jag trots allt blivit utbränd några gånger. Trots att jag alltid haft stökigt hemma, har jag under de senate veckorna sänkt kraven ännu mer, vilket känns bra.

Varför har jag inte sänkt kraven mer tidigare då? Jo, på något sätt har jag hört min mammas röst i bakhuvudet, och hon har tutat i mig sedan jag var barn hur det bör se ut i ett hem. Det får inte vara grejer mitt på golvet så att man måste hoppa över eller gå runt dem, alla gamla förpackningar och allt skräp ska slängas i soporna med en gång, och det får absolut inte ligga tvätt i köksgolvet. Min förklaring att det faktiskt är lättare för mig att gå runt saker hemma än att plocka upp sakerna från golvet har mamma alltid vägrat lyssna på.

Trots att jag gick i flerårig terapi för att lära mig att tänka om och inte ha för höga krav på mig själv, har jag alltid på något sätt haft dåligt samvete och tänkt: ”herregud, tänk om mamma skulle se stöket”. Mamma bor i Finland, och med tanke på att hon aldrig kommer hit så finns det ingen risk att hon skulle se något, men jag har alltid haft en liten röst i bakhuvudet som viskat: ”tänk om”. Och denna röst har gjort att jag inte klarat av att sänka kraven tillräckligt mycket trots att min psykolog gång på gång har påmint mig om att jag inte får jämföra mig själv med andra människor. Jag har ju Aspergers syndrom, och därmed måste jag lägga ner energi på saker som andra människor gör automatiskt. Och i mitt fall resulterar detta i att det blir stökigt hos mig, speciellt när jag är trött.

För att inte bränna ut mig, måste jag planera vilodagar, och på vilodagarna kan jag inte slänga skräp i papperskorgen, hänga kläder i galgar, kasta sopor eller överhuvudtaget lägga någonting på sin plats. Skulle jag göra det, skulle det inte vara en ordentlig vilodag för då skulle min hjärna behöva överanstränga sig.

Jag är stolt över mig själv nu. Det är inte själva stöket som jag är stolt över, utan jag är stolt över att jag blivit bättre och bättre på att sänka kraven. Tyvärr ställer jag fortfarande ibland för höga krav på mig själv, men jag är på god väg till att bli bättre 🙂

Share Button

Att göra så lite som möjligt

Share Button

Eftersom en vanlig vardag och i synnerhet alla praktiska uppgifter tar extremt mycket mental energi av mig och många andra med Aspergers syndrom, har jag blivit proffs på att klara min vardag genom att göra så lite som möjligt. Eftersom jag inte gör någonting automatiskt utan jag måste kommandera min kropp att utföra rörelserna när jag exempelvis ska plocka upp ett klädesplagg från golvet, försöker jag låta bli att göra sådana saker om jag absolut inte måste.

Om jag aldrig hade träffat andra människor, hade jag trott att det jag känner är helt normalt och att alla gör på samma sätt som jag. Men eftersom jag ser hur andra människor gör hemma hos sig, har jag möjlighet att jämföra. Många andra människor bäddar exempelvis sängen, viker sin tvätt i tvättstugan och kokar nytt ris varje dag bara för att nämna några exempel.

Jag däremot bäddar aldrig sängen, jag slänger den rena tvätten i IKEA-påsen för att låta det mesta ligga kvar där tills det är dags att tvätta igen och jag förvarar storkok av ris i kylen för att äta det i flera dagar. Dessutom duschar jag aldrig i onödan och kammar inte håret om jag inte ska någonstans. Allt detta är ett utmärkt sätt att spara energi för att skydda mig själv från utbrändhet.

Tidigare undrade jag varför min boendestödjare brukade flytta tvättmedlet från hallbordet till badrummet, men hon tyckte av någon anledning att badrummet skulle vara ett utmärkt förvaringsställe. Men jag var inte alls lika imponerad och undrade varför tvättmedlet inte skulle kunna vara på hallbordet: på det sättet behöver jag inte gå och hämta tvättmedlet från badrummet när jag har tvättid utan jag kan bara ta med mig det, vilket också sparar otroligt mycket energi.

Av samma anledning förvarar jag även havregryn, ris och liknande på köksbänken. De flyttas tillfälligt till köksskåpet när min boendestödjare ska rengöra köksbänken, men snart är de tillbaka där de var från början. På det sättet behöver jag inte ta lika många steg på morgnarna när jag ska koka havregrynsgröt.

Share Button