Kategorier
Asperger och exekutiva funktioner

En båtresa och en föreläsning

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Den senaste tiden har jag börjat åka hemifrån i sista minuten när jag ska på föreläsningsresor. Förut kunde jag för säkerhets skull vara på flygplatsen tre timmar innan flygets avgång, men nuförtiden blir det ofta en och en halv timme innan. Och samma sak när jag åker tåg eller båt till föreläsningsorterna.

Förut orkade jag planera resan i tid började packa och lämnade hemmet tillräckligt tidigt. Det tog energi att tvinga mig själv att komma igång eftersom jag saknar en startknapp pga mina dåliga exekutiva funktioner, men jag reste ju bara ett par gånger om året så det gick bra. Nuförtiden krävs det däremot att jag har superbråttom för att jag ska orka komma igång med packandet, och därför måste jag stressa varje gång. För att jag ska börja göra det tidigare krävs det hård disciplin och mycket fokus, vilket är svårt när man har Aspergers syndrom och ADD.

Varför har problemet blivit värre då? Jo, det handlar egentligen inte om att problemet blivit värre utan det handlar om att jag börjat resa oftare. För att jag ska orka fortsätta föreläsa måste jag göra mitt liv så enkelt som det bara går.

För dig låter det kanske motsägelsefullt att jag använder ordet ”enkelt” när det handlar om att lämna allt till sista minuten, men för mig är det faktiskt svårt att göra viktiga saker i tid. När min hjärna vet om att jag kan göra uppgiften senare, är jag inte tillräckligt motiverad trots att jag vet att det innebär viss stress att göra allt i sista minuten. Om jag börjar göra saker för tidigt, fungerar inte min hjärna och jag måste säga till mig själv hela tiden: ”packa nu Paula” och en annan del av mig tjafsar emot: ”äsch, det där kan jag göra senare”.

Jag måste egentligen alltid koncentrera mig när jag packar, men jag måste koncentrera mig ännu mer om jag börjar packa för tidigt. Jag vet att det låter konstigt, men några av er som har Aspergers syndrom eller ADHD/ADD kanske vet vad jag pratar om.

Igår straffades jag återigen för att jag hade lämnat allt till sista minuten: jag var tvungen att ta en taxi till Vikingterminalen, och det kostar ju pengar. Till råga på allt kom inte taxin i tid så jag fick ringa och fråga var taxin var någonstans när jag insåg att klockan hade blivit mycket. Jag var ju bara tvungen att hinna till båten eftersom jag inte får missa en föreläsning!

Till slut kom taxin, men istället för att åka den raka vägen till Vikingterminalen åkte chauffören en omväg. Jag skällde ut honom, vilket inte alls är typiskt mig men jag var stressad. Han bad om ursäkt och sa att hans GPS hade visat fel! Till slut var jag trots allt på Vikingterminalen 50 minuter före båtens avgång. När jag kom till hytten, insåg jag att jag hade en vanlig C-hytt istället för en ekonomihytt som jag hade trott att jag hade. Då var kvällen räddad!

Nu är jag snart framme i Helsingfors. Ikväll blir det en föreläsning i Kausala (ja, du läste rätt, jag föreläser ikväll trots att det är fredag) och sedan kommer det bli en hotellövernattning i Lahtis. 

15 svar på ”En båtresa och en föreläsning”

Jag måste egentligen alltid koncentrera mig när jag packar, men jag måste koncentrera mig ännu mer om jag börjar packa för tidigt. Jag vet att det kanske låter konstigt, men några av er som har Aspergers syndrom eller ADHD/ADD kanske vet vad jag pratar om.

Det kan du ge dig den på att jag vet vad du pratar om.

Till slut kom taxin, men istället för att åka den raka vägen till Vikingterminalen åkte chauffören en omväg. Jag skällde ut honom, vilket inte alls är typiskt mig men jag var stressad. Han bad om ursäkt och sa att hans GPS hade visat fel! Till slut var jag trots allt på Vikingterminalen 50 minuter före båtens ankomst. När jag kom till hytten, insåg jag att jag hade en vanlig C-hytt istället för en ekonomihytt som jag hade trott att jag hade. Då var kvällen räddad!

Det som slår mig när jag läser ditt inlägg det är att trots att du är noga med att passa tider och att jag är slarvig med att passa tider så fungerar vi precis likadant. Skillnaden är att jag hade satsat på att anlända 30 minuter före avgång och därför missat båten. Anledningen är att jag tycker det borde räcka att vara där 30 minuter innan och därför inte planerar för mer och att jag avskyr att vänta mer än 30 minuter på avgången.

Det kan du ge dig den på att jag vet vad du pratar om.

Jag kände på mig att jag inte var ensam 😉

Det som slår mig när jag läser ditt inlägg det är att trots att du är noga med att passa tider och att jag är slarvig med att passa tider så fungerar vi precis likadant. Skillnaden är att jag hade satsat på att anlända 30 minuter före avgång och därför missat båten.

Ja, vi verkar trots allt fungera likadant! En person som börjar planera i tid behöver inte ta en taxi bara för att man skulle bli försent om man åkte kommunalt. Jag kommer alltid i tid, men det händer sådana här saker. Om jag hade levt på socialbidrag, hade jag inte haft råd med en taxi och då hade jag varit tvungen att åka hemifrån tidigare. Nu vet min hjärna om att jag har råd med mat även om jag åker taxi någon gång, så därför har jag inte tillräckligt med motivation att börja packa i tid. Men jag vet att du vet exakt vad jag pratar om! 😉

Svara

Hej Paula.

Jag måste egentligen alltid koncentrera mig när jag packar, men jag måste koncentrera mig ännu mer om jag börjar packa för tidigt. Jag vet att det kanske låter konstigt, men några av er som har Aspergers syndrom eller ADHD/ADD kanske vet vad jag pratar om.

Jodå, jag vet precis vad du menar. Packar jag, eller vad det nu är jag ska göra, för tidigt så måste jag tänka på vad jag gör, fundera på det och tänka efter så det blir rätt. Gör jag det i sista ögonblicket då bara gör ja det, utan att tänka så mycket på det.

Kanske är det så att när jag gör det sent så har mitt undermedvetna redan bearbetat vad som ska göras, så egentligen är det redan klart.

Han bad om ursäkt och sa att hans GPS hade visat fel!

Låter som en skitdålig ursäkt för att slippa ta ansvar själv, tycker jag.

Du och jag fungerar exakt likadant! Neurotypiker förstår inte alltid sådana här saker. De har sagt till mig ibland: ”men vaddå, det är bara att ta sig i kragen och börja packa tidigare”. Jag önskar att det var så enkelt som det låter 😉

Låter som en skitdålig ursäkt för att slippa ta ansvar själv, tycker jag.

Jag tycker också att det var en dålig ursäkt! Kanske körde han t om en omväg medvetet eftersom han ville ha mer pengar. Jag orkar tyvärr inte klaga till Taxikurir, men hade jag orkat hade jag definitivt gjort det.

Svara

Jodå, jag vet precis vad du menar. Packar jag, eller vad det nu är jag ska göra, för tidigt så måste jag tänka på vad jag gör, fundera på det och tänka efter så det blir rätt.

Samtidigt så tar det energi för mig att veta att jag behöver packa i framtiden. Samma sak om jag vet att jag ett möte inplanerat i framtiden. Det är precis som om aktiviteterna tar energi bara de finns på ”schemat”.

Till viss del är det så för mig., men det gäller mest den dagen det ska ske. Ska det ske någon annan dag skjuter jag det bara framför mig.

Ska jag göra något speciellt en viss dag, även om det bara tar 10 minuter, är det helt omöjligt att planera in en aktivitet till den dagen, oberoende av om det är privat eller jobbrelaterat. De vanliga vardagsaktiviteterna går bra, men allt utöver det funkar bara med en sak om dagen, oberoende av om det är ett möte, läkarbesök, planera en föreläsning, handla åt min gamla mamma, bilbesiktning, åka och handla eller vad det nu kan vara.

För mig är det också lite så som det är för dig och Mats. Om jag t ex vet om att jag har en föreläsning efter ett par dagar, kan jag ha svårt för att slappna av. Och det stressar också mig när jag vet att jag måste packa, men där gäller det av någon anledning dagen som det ska ske. Annars skjuter jag det framför mig precis som du!

Jag försöker också att planera så lite som möjligt på en och samma dag. Någon enstaka gång när jag har varit ovanligt pigg har jag kunnat tvätta på förmiddagen och träffa en vän på eftermiddagen, men oftast fungerar det inte. Och skulle jag göra så regelbundet, skulle jag bli utbränd.

Svara

Du, jag och Gösta är väldig tlika på den här punkten. Jag känner igen mig mycket i det ni skriver. Men varför är det så? Varför tar en enkel uppgift som inte ingår i de vardagliga rutinerna så mycket energi att man inte klarar av att göra någonting annat samma dag?

Detta är när jag tänker efter ett ganska stor problem för mig för det innebär att hela veckan går åt till ganska enkla saker som normala människor gör av bara farten.

Men varför är det så?

Att det tar mycket energi att göra en sak som inte är rutin det förstår jag men varför tar det så mycket energi att tänka på det? Är det för att man vet att det är så energikrävande och att hjärnan tar ut det i förskott eller vad är problemet? Det borde inte vara energikrävande att veta att man ska göra en sak som tar 10 minuter senare samma dag.

Jag har märkt att det i mitt fall inte handlar om tidåtgången. Vissa människor säger att det inte är konstigt att jag inte har mycket energi eftersom jag bloggar så mycket, men de förstår inte att bloggandet tar mindre energi från mig (även om jag skulle skriva ett och samma blogginlägg i 20 minuter) än att borsta tänderna även om tandborstningen bara tar några minuter.

I mitt fall tror jag det handlar om själva igångsättandet. Jag har ofta stor uthållighet när jag väl är i gång. Jag blir mer trött på att planera att göra saker än jag många gånger blir av att göra dem.

Tex om jag börjar diska så kan jag diska en stor omgång disk. Problemet är att det är så stort steg att just påbörja diskandet.

Jag förstår. För mig kan också vissa saker kännas som ett stort steg även om själva aktiviteten inte tar mycket energi. Ibland har jag viktiga mejl att skriva men jag gör inte det eftersom jag inte kommer igång.

Ja du, det är en bra fråga. I mitt fall tar sådana uppgifter energi eftersom det krävs att jag tänker annorlunda, och det gör mig trött att tänka. Jag har faktiskt hört många Aspergare säga att de inte orkar tänka, så jag verkar inte vara ensam där!

Jag tycker att just det här är min största svårighet. Om jag inte behövde lägga lika mycket energi på vardagliga saker, skulle jag orka så otroligt mycket mer!

Jag ska försöka skala bort alla vardagliga saker ur mitt liv. Diskmaskin, tvättmaskin, handla mat på nätet osv gör att jag slipper många saker som tar mycket energi. Jag hoppas att detta leder till att jag får mer energi över till annat så att det inte leder till att jag orkar mindre och mindre för isf kommer jag inte orka gå ur sängen till slut.

Först när jag läste din kommentar hastigt trodde jag att du menade att du ville sluta använda diskmaskin, tvättmaskin och sluta handla mat. Jag undrade hur du skulle göra istället för att få mat och rena kläder. Men nu förstår jag att du menade att du vill sluta diska för hand och använda tvättstugan. Det låter som en mycket bra idé!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *