Har alla människor arbetsförmåga?

Share Button

”Klart alla kan jobba med något, man måste bara hitta sin nisch”, är ett uttalande jag ofta hört. En annan sak jag ofta hört är: ”Men det finns så otroligt många hjälpmedel idag och anpassade anställningar, därför bör alla som har Aspergers syndrom eller autism kunna hitta arbete i dagens arbetsmarknad. Man måste bara kanske kämpa mer än många andra, men allt går om man vill”.

Sådana uttalanden får de personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som lever på aktivitetsersättning, sjukersättning eller socialbidrag att framstå som lata. Allt handlar om ju bara om vilja, eller hur? Jag lyckades ju också bli Aspergerinformatör trots att jag har Aspergers syndrom. Visst var det riktigt tufft och jag gick till och med in i väggen till slut, men jag lyckades ändå få ett diplom. Jag kämpade tillräckligt mycket! Och eftersom jag klarade det, kommer alla andra som har Aspergers syndrom också kunna plugga till något eller jobba med något om de bara kämpar tillräckligt mycket. Visst är det så?

Svar: nej. Vi är alla olika och har olika förutsättningar. Vissa har lyckats bli Aspergerinformatörer utan att gå in i väggen, jag lyckades få ett diplom med en stor ansträngning och någon annan skulle kanske inte klara det alls oavsett hur mycket man skulle anstränga sig. Enligt mig är det farligt att dra oss Aspergare över en kam och påstå att alla kommer att kunna klara någon utbildning eller något jobb. Bara för att någon klarar det, betyder det inte att alla kommer att göra det. Precis på samma sätt som neurotypiker klarar att åstadkomma olika mycket, gäller samma regel för oss som har Aspergers syndrom. Vad är det som säger att alla med Aspergers syndrom kommer att hitta ett passande jobb och att ingen behöver sjukersättning?

Jag är övertygad om att många fler med Aspergers syndrom skulle kunna arbeta om de bara fick rätt stöd, och därför är det viktigt att arbetsgivare är flexibla och anpassar arbetsplatsen så att fler kommer ut i arbete. Innan man blir beviljad sjukersättning, är det alltid viktigt att personens arbetsförmåga prövas ordentligt. Men för vissa med Aspergers syndrom är det ett heltidsjobb att få vardagen att gå runt: om de exempelvis har bäddat sängen, orkar de inte ringa ett telefonsamtal eller duscha på samma dag. Om det tar så mycket energi att få vardagen att gå ihop, hur skulle man kunna arbeta?

Jag har tur eftersom jag är bra på att analysera människors beteende, duktig på att prata och tycker att ämnet Aspergers syndrom är intressant. Därför passar jag som föreläsare. Men om jag hade varit exakt samma person som jag är nu men haft svårt för att prata inför en publik, inte funnit diagnosen ett intressant ämne och jag inte hade kunnat uttrycka mina känslor med ord, hade jag varken kunnat blogga eller föreläsa om Aspergers syndrom, och då hade jag behövt sjukersättning på heltid.

Det är fel att påstå att alla människor har en arbetsförmåga! Jag är övertygad om att de flesta med Aspergers syndrom kan leva ett bra liv, men för att uppnå en bra livskvalitet måste man ibland sänka kraven och hitta strategier för att anpassa sitt liv efter sin ork. Och ibland kan en sådan strategi vara acceptans: Att acceptera att man har mindre ork än andra och stanna hemma med sjukersättning! Om man är sjukpensionär, behöver det inte automatiskt betyda att man mår dåligt. Jag har träffat många sjukpensionärer som mår bra och är nöjda med livet.

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

18 reaktion på “Har alla människor arbetsförmåga?

  1. hl

    Jeg blir så glad hver gang du skriver. Da spretter jeg inn på bloggen din. Jeg har i dag hatt mange lesere på min blogg http://aspergerinformator.com , og har tenkt masse på deg som så enormt mange flere. Jeg tenker: Blir du også overveldet? Og jeg tenker, jeg må fortsette å skrive. Fordi det er viktig. Du har vist meg at det er vitktig. Og du betyr noe, selv om du ikke jobber i en spesialtilpasset arbeidsplass der du flytter ting på et lager. Jeg er stolt av deg!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack HL! 🙂

      Jag har också blivit stressad ibland, men jag har lärt mig att hantera bloggandet bättre nu. Exempelvis svarar jag på kommentarerna i stunder då jag har som mest ork. Jag har märkt att lagom är bäst när det gäller bloggandet! Jag märkte att det var för mycket för mig att blogga varje dag, men varannan dag passar mig bra just nu 🙂 Vad bra att din läsarskara har växt och att du kommer att fortsätta att skriva! 🙂

      Svara
  2. Johanna Berg

    Så sant!

    Fick min diagnos sent (23) så jag hann bli helt slutkörd, få panikångest och få körtelfeber innan.

    Har 75% sjukersättning och hittade rätt arbetsplats (daglig sysselsättning) i slutet av förra året. Fyller 32 nu.

    Att bara ta sig upp och till jobbet är det jobbigaste. Nu klarar jag 7 timmar i veckan delat på 2 dagar pga min stresskänslighet.

    Jag är så nöjd och jag har lagt min dröm om lönebidrag eller dyl, på hyllan tills vidare.

    Att må bra är så mycket viktigare än pengar.

    Tyvärr så måste man upptäcka det själv för jag har varnat andra med samma problem men de lyssnar inte.:(

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Johanna!

      Vad tråkigt att du också hann bli slutkörd när du fick din diagnos! Samma sak hände med mig: jag hade hunnit fylla 24 och hade en massa problem och sjukdomar. Precis som du hade jag haft körtelfeber, och nu efteråt har jag tänkt på att det måste ha berott på att jag inte mådde bra. Förut var jag infektionskänslig, men nuförtiden är jag nästan aldrig sjuk längre.

      Vad bra att du hittat en meningsfull sysselsättning och att ditt jobb passar dig! Jag är jätteglad för din skull 🙂 Jag håller med dig om att det är mycket viktigare att må bra än att ha pengar. Jag tror, precis som du, att alla måste upptäcka detta själva. Och vissa som har Aspergers syndrom klarar ju att jobba heltid, vissa deltid och andra orkar inte jobba alls.

      Det tog mig ett tag att förstå och acceptera att jag måste sänka kraven i mitt liv, men när jag gjorde det så började jag må bättre. Jag hoppas bara att Försäkringskassan kommer att vara inne på samma linje, annars kommer jag söka socialbidrag för den tiden jag inte jobbar om pengarna inte räcker.

      Svara
  3. Elisabet Persson

    Jag har nog med att sköta sonen och hemmet. Är helt slut vid 18-tiden! Dessutom klarar jag ingen stress. Har hel sjukersättning. Har även bipolär som läkaren skrev som huvuddiagnos utan att prata med mig!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag förstår att du är slut redan vid 18. Många av oss med diagnoser klarar ingen stress, jag är likadan! Egentligen är jag stressad nästan hela tiden, men när det händer för många saker samtidigt, klarar jag inte det alls.

      Konstigt att din läkare skrev en huvuddiagnos på dig utan att ha pratat med dig. På min utredning står det att jag även uppfyller diagnoskriterierna för DCD, men läkaren nämnde inget om detta under utredningen, och jag upptäckte detta först långt senare.

      Svara
  4. Thomas

    1948 lanserades en ny typ av barnbidrag, ett allmänt. Med allmänt menas att alla får ett lika stort barnbidrag, oavsett inkomst,jag känner till personer med mycket hög inkomst och förmögenhet som öppnar ett konto till barnet när det föds och sätter in barnbidraget varje månad till barnet blir myndigt och på så sätt har ett startkapital som kan användas till studier eller en bostadsrätt,så det här med att alla ska ut och jobba oavsett förmåga eller sjukdom är ju riktigt fult tycker jag.Tänk om alla föräldrar kunde köpa en bostad till sina barn eller hjälpa till om barnen har asperger/adhd så mycket lättare det kunde bli.Det sticker i ögonen på många om någon får sjukbidrag eller aktivitetsstöd,för de kostar ju skattepengar,men det gör väl barnbidrag också och där får ju alla det fattig som rik.Jag är sjukpensionär p.g.a av min fysiska sjukdom så periodvis fungerar det bra,men sen blir det stunder som är riktigt jobbiga,värst är nog att personer som säger att så mycket du fixar när dom ser att jag grejar,men dom ser inte hur jag blir efter att jag har tagit i för mycket då jag blir liggande på golvet för att räta ut ryggen och inte klarar av det som jag gjorde dagarna innan.Ibland hör man om föräldrar med barn som har npf som fått mycket hjälp och stöd medan andra får kämpa med skola och försäkringskassan till bristningsgränsen och då kan man fundera på varför det är så olika i Sverige idag 2015.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Du har så rätt i det du skriver! Barnbidrag är också ett bidrag precis som du skriver, men detta ifrågasätts inte på samma sätt som sjukersättning och socialbidrag. Det är vanligt att de rika ser ner på de fattiga, och situationen är inte bättre i Sverige. Om man är socialbidragstagare, får man ”skylla sig själv”, tycker många. Jag önskar att alla fick prova på att leva på soc under ett års tid, då skulle de få känna på vad det innebär!

      Det är helt fel att vissa får kämpa så mycket för att få stöd. Olika kommuner verkar ha helt olika regler.

      Svara
    2. Mats

      Ibland hör man om föräldrar med barn som har npf som fått mycket hjälp och stöd medan andra får kämpa med skola och försäkringskassan till bristningsgränsen och då kan man fundera på varför det är så olika i Sverige idag 2015.

      Ja för olika är det. Det är ett som är säkert:

      Chansen att som sjuk få rätt mot Försäkringskassan i domstol varierar fortfarande stort över landet. I Luleå får fyra av tio rätt, i Stockholm bara en av tio. Domstolarnas rättssäkerhet granskas just nu av två olika instanser. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bostadsort-avgor-vem-som-far-ratt-mot-forsakringskassan-1

      Svara
  5. Anna

    Bra och nyanserat skrivet! Du gör viktigt jobb med din blogg och föreläsningar 🙂 Hoppas du blir piggare snart och inte tar slut på dina krafter.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Anna! 🙂 Jag tror att sjukersättning på deltid skulle kunna hjälpa mig, hoppas jag får det i framtiden! Men fram till dess försöker jag ta det lugnt och inte köra slut på mig själv 🙂

      Svara
  6. Jenny

    Jag har länge kämpat med att hitta rätt plats för mig på arbetsmarknaden. Men varje försök har bara slutat i ännu sämre mående. Jag vill så gärna hitta ett yrke som passar mig och jag hoppas fortfarande att det finns en plats där jag kan passa in! Men ibland tvivlar jag verkligen på om det finns något arbete för mig.
    Jag har ett år kvar tills jag fyller 30 år och min aktivitetsersättning tar slut, så om ungefär ett halvår är det dags för mig att ansöka om sjukersättning. Jag vill arbeta men verkar inte klara av det just nu. Jag skulle nog behöva någon slags speciallösning som jag inte riktig hittat än.

    Jag känner att så mycket är inriktat på att hitta ett arbete. Men egentligen borde det inte vara allra viktigast att man kan arbeta. Egentligen borde det vara allra viktigast att man mår bra!

    Jag ville bara dela med mig av mina tankar. Tack för en riktigt bra blogg! Jag har följt dig länge, men det är första gången jag kommenterar 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Jenny!

      Vad tråkigt att alla praktikplatser har lett till att du mår ännu sämre! 🙁 Och jag hoppas verkligen att du lyckas hitta någon lösning innan du fyller 30. Enligt mig skulle den bästa lösningen vara att tidsbegränsad sjukersättning återinfördes, på det sättet skulle många fler få tid på sig att pröva på sin arbetsförmåga på olika arbetsplatser i lugn och ro utan stress. Men allt handlar ju om politik.

      Vad roligt att höra att du gillar bloggen! 🙂 Jag hoppas att du lyckas hitta ett arbete som passar dig och får dig att må bra. Jag håller tummarna för dig!

      Svara
    2. Mats

      Jobs need to be chosen that make use of the strengths of people with autism or Asperger’s syndrome. Both high and low functioning people have very poor short-term working memory, but they often have a better long-term memory than most normal people. I have great difficulty with tasks that put high demands on short-term working memory. I cannot handle multiple tasks at the same time. Table 1 is a list of BAD jobs that I would have great difficulty doing. Table 2 is a list of easy jobs for a visual thinker like me. I have difficulty doing abstract math such as algebra and most of the jobs on Table 2 do not require complex math. Many of the visual thinking jobs would also be good for people with dyslexia. http://www.iidc.indiana.edu/?pageId=596

      Jag tror det är viktigt att du identifierar dina styrkor och svagheter och därefter söker ett arbete som motsvarar din begåvningsprofil och dina intressen.

      Svara
  7. Ann

    Hej Paula!
    Tack så mycket för denna text den är en tröst för mej just nu.
    Jag har blivet slutkörd och försöker jobba deltid 25% har utmattnings symton och är sjukskriven håller också på att utredas. Nu funderar jag på att be min läkare sjukskriva mej på heltid. Den tanken känns jättetuff men det är vad jag skulle behöva just nu. Jag ska också till lägga att jag fått ett mycket bra stöd av min läkare och försäkringkassan.
    Mycket vänliga hälsningar Ann

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Ann!

      Jag blir glad över att höra att inlägget var en tröst för dig.

      Vad tråkigt att du har fått utmattningssyndrom 🙁 Eftersom jag själv har varit utmattad ett par gånger vet jag hur det känns! Många som aldrig haft utmattningsdepression inbillar sig att det bara handlar om att man känner sig lite trött och stressad, men om de bara visste hur det känns. Utmattning är faktiskt en allvarlig sjukdom!

      Jag tycker att du ska lyssna på din kropp. Om din kropp talar om för dig att du ska bli sjukskriven på heltid, är det viktigt att du tar kroppens på allvar så att utmattningen inte ger dig långvariga konsekvenser. Tillfrisknandet går otroligt mycket snabbare när man får vila!

      Jag förstår att tanken på att sjukskriva dig på heltid känns tuff, men försök att tänka på att du förhoppningsvis inte kommer att behöva vara sjukskriven på heltid för evigt. Ibland kan bara några månader göra susen! Om du får dina krafter tillbaka, kommer du kanske kunna återgå till 25%. Krya på dig, jag hoppas att du mår bättre snart!

      Svara
  8. Pingback: Asperger-anpassad | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *