Ibland behöver vi aspergare avlastning

Share Button

Vi som har Aspergers syndrom eller autismspektrumtillstånd tycker ibland att en vanlig vardag tar väldigt mycket energi, och därför måste vi ibland spara på våra energiresurser. Ibland tycker omgivningen att vi borde öva på det vi har svårt för eller försöka göra saker vi egentligen inte orkar göra, men det som alla inte förstår är att vi ofta måste betala ett väldigt högt pris om vi tvingar oss själva.

Det tar exempelvis väldigt mycket energi av mig att ringa telefonsamtal. Förut hade jag en annan boendestödutförare som hade som praxis att inte ringa samtal åt sina klienter utan de gav endast tips och mentalt stöd genom att sitta med i rummet när klienten ringde själv. Men denna metod fungerade inte på mig eftersom mitt problem inte är att jag skulle vara orolig för att ringa samtal eller att jag inte skulle veta hur man gör när man ringer utan mitt problem är att det tar mycket energi av mig att ringa dessa samtal.

Om jag inte hade vetat hur man ringer telefonsamtal, hade det varit bra för mig med en boendestödjare som ger mig tips och berättar vad man brukar säga när man ringer till myndigheter. Om jag hade haft social fobi och varit rädd för att ringa samtal, hade det eventuellt varit bra för mig att få mentalt stöd och peppning. Men nu har jag inte något av dessa problem, utan jag behöver någon som ringer åt mig så att jag orkar göra de viktigaste sakerna i min vardag som exempelvis att sköta mitt jobb, duscha och handla mat. Min energi räcker inte till allt, och därför måste jag hushålla med min energi.

Däremot kan jag ringa samtal ibland när jag verkligen måste. Jag måste ju exempelvis kunna ringa till mina kunder vid behov när de bokar föreläsningar av mig för kunderna skulle troligen få ett konstigt intryck av mig om jag inte ens kunde ringa till dem själv. Dessa samtal tar också energi av mig, men eftersom jag är noga med att hushålla med min energi i min vardag klarar jag av det. Men eftersom jag måste spara energi till sådana här nödvändiga samtal, orkar jag inte ringa hyresvärden, läkaren, arbetsförmedlingen och andra myndigheter för min energi räcker inte till allt samtidigt.

Andra människor tror ibland att telefonsamtal skulle börja ta mindre energi av mig genom övning. Men mamma vägrade ringa mina telefonsamtal när jag blev vuxen, och därför var jag tvungen att börja göra det själv. Under de första åren jag var gift med min exman, var jag dessutom tvungen att sköta både mina och hans telefonsamtal för han kunde ingen svenska i början. När jag ringde, ringde och ringde blev jag absolut mer van vid att ringa samtal, men däremot var energiåtgången fortfarande lika hög. Jag antar att myndighetssamtal innebär en viss sorts socialt samspel som inte är automatiserad hos mig, och vi som har Aspergers syndrom tycker ofta att socialt samspel tar energi, så jag tror inte att detta går att träna bort hos mig.

Ibland hjälper det inte att utsätta sig och öva, utan ibland behöver vi aspergare avlastning i form av någon som gör saker åt oss så att vi orkar med vår vardag!

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

10 reaktion på “Ibland behöver vi aspergare avlastning

  1. Mats

    Du tog magen ur munnen på mig eller om det var orden du tog ur munnen på mig med det här inlägget. Jag har precis samma upplevelser av telefonsamtal som du redogör för i blogginlägget. Jag hade dock inte svårt för att långprata med kompisar i telefon när jag var barn/tonåring. Jag vet inte varför jag tycker det tar så mycket energi nuförtiden. Det kanske beror på att jag numera mest telefonerar med läskiga typer på myndigheter och arbetsplatser.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag tycker också att privata telefonsamtal tar mer energi nuförtiden än vad de gjorde förut fast jag pratar privata samtal i telefonen också. En förklaring till att samtal tar mer energi av mig nuförtiden kan vara myndigheterna precis som du beskriver. En annan förklaring kan vara att jag har blivit så bekväm med mejl och upptäckt att det är så mycket skönare när man får svara i sin egen takt.

      Svara
  2. Jenny

    Känner precis likadant. Har aldrig haft svårt för att ringa och har även ringt viktiga samtal åt andra, förr. Men nu tar min energi slut direkt, oavsett om jag pratar med vänner eller myndigheter. Vet inte varför det har blivit jobbigare med åren. Jag känner mig så otillräcklig när jag inte ringer och pratar med vänner eller familj. Har också väldigt jobbigt med att låta glad när någon ringer, fast jag är helt slut….samtidigt förstår jag ju den som ringer, om den undrar vad det är med mig, när jag inte låter överlycklig. Vilket jag kanske borde göra när mina släktingar och vänner ringer, och speciellt när mina stora barn ringer. Tack för en bra blogg, med hög igenkänningsfaktor.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att höra att du gillar bloggen, Jenny! 🙂

      Det som du beskriver att man måste låta överlycklig när man svarar i telefonen känner jag igen. Det som är intressant är att jag tycker att det kan vara kulturellt också. I Sverige känns det som att man måste låta glad i rösten när man stöter på någon man känner på gatan eller när man talar i telefon, men i Finland är det vanligare att man låter neutral. Därför kan många utlänningar tycka att finnar låter väldigt hårda och sura när de pratar. Vissa aspergare har sagt till mig att de gillar den finska kulturen eftersom artighetsfraser inte är lika viktiga där. Nu vet jag inte om dina vänner och familj skulle gå med på att sms:a eller mejla dig istället, men det kan annars vara ett tips för folk som inte gillar att prata i telefon.

      Svara
      1. Jenny

        Jag försöker hålla mina konversationer så mycket som möjligt, via sms eller messenger. Det fungerar bäst Gott nytt år!

        Svara
  3. Patrik

    Det är lättare med mail kan jag tycka även om det också tar en del energi. Jag blir ibland irriterad över saker och det kan vara vilken smågrej som helst egentligen. Eller så har en sak fastnat i huvudet som jag vill säga men inte hinner med för att den andra pratar på men saken som fastnat i huvudet måste ut annars så kan jag inte ens höra vad den andra säger. När man skriver så hinner man reflektera innan man reagerar och då kan det bli mera genomtänkt och då kan man läsa igenom någon gång innan man skickar iväg också. Jag brukar säga att jag oftast fungerar bättre litterärt än verbalt 🙂 Tack för en bra och läsvärd blogg.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Du är definitivt inte ensam om att fungera bättre litterärt än verbalt 🙂 Jag kan dessutom tycka att det är lättare att kommunicera med en person åt gången för om det är flera så pratar bara alla på och då hänger jag inte med. Vad roligt att du gillar min blogg!

      Svara
      1. Patrik

        Det kanske är vanligt att man mera vill skriva än prata i vissa fall när man har en autismspektrumdiagnos? Fick min diagnos så sent i livet, tidigare har jag mest trott att det ”bara är jag”. Jag har en lätt hörselnedsättning också vilket säkert också bidrar till att det känns kaotiskt när många pratar samtidigt då är det svårt att hänga med. Bubblar lätt in mig med någon annan om det är många på en gång. Eller så tittar jag på min son om han är med, blir lite som en lugn oas att vända sig till.
        Min pappa är från Finland så kan känna igen det där med att man kanske är lite mindre öppet hjärtliga där, eller vad man nu ska kalla det. Generellt kanske det är en fördel att bo i norden för oss. Nordbor pratar sällan om de inte blir tilltalade lite som jag själv. Hoppas du har en jättefin Jul och Nyår!

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag tror absolut att det är vanligt att man vill skriva hellre än prata när man har en diagnos inom autismspektrat. Jag kan verkligen förstå att din hörselnedsättning gör det ännu svårare att hänga med i pratet och att det också bidrar till att du föredrar att skriva istället.

          Jag tycker också att det är en fördel att bo i norden! Svenskarna pratar betydligt mer än finnar men även i Sverige har jag aldrig upplevt samma sociala krav som jag upplevde när jag var utbytesstudent i Kanada.

          Hoppas du får en jättefin jul och nyår också, Patrik!

          Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *