När man inte vågar fråga

Share Button

Vi som har Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd får ofta rådet att vi kan ställa frågor om det finns något vi inte förstår eller om någonting är oklart. Samtidigt som rådet är välmenat och detta fungerar mycket bra i miljöer där det finns förståelse för våra svårigheter och där vi känner oss trygga, känner alla av oss inte alltid oss bekväma med att ställa frågor. Ibland får man inte så bra bemötande om man ställer extremt många frågor, ibland blir man dumförklarad, ibland vill man helt enkelt inte vara till besvär och ibland skäms ma helt enkelt för att inte ha förstått något som är självklart för alla andra i sällskapet.

Jag har själv alltid haft mycket svårt för att lära mig praktiska uppgifter. Vissa saker har jag aldrig lyckats lära mig, och andra saker lär jag mig med tiden om någon visar mig gång på gång hur man gör. Jag har haft svårt för att lära mig att knäcka ägg, sätta upp en strykbräda, sy, bädda sängen och liknande saker. Jag har också många gånger haft svårt för att trycka på knappar med rätt styrka för att knapparna ska fungera. Ibland trycker jag för lätt och ibland för hårt och då händer det ingenting.

När jag reste med Finlandsfärjan förra året och åt på frukostbuffén, ville jag hämta juice från juicemaskinen men lyckades inte få juice hur mycket jag än försökte. Kocken visade för mig hur man tryckte på juiceknappen för att få juice, men när jag ville ha juice vid senare tillfällen på samma dag och hade frågat samma kock för att visa mig igen, var han inte lika tillmötesgående längre. Förmodligen hade han tröttnat på att jag hade svårt för att lära mig en uppgift som var så enkel i hans ögon. Och när jag såg hur han himlade med ögonen när jag fick ställa samma fråga hela tiden, kände jag mig inte trygg med att be om hjälp längre.

När jag jobbade som au pair i Österrike och mamman i familjen skulle visa för mig hur man pumpar en cykel och använder barnsäkrade uttag, var hon villig för mig att visa för mig första gången. Detta trots att jag såg på henne att hon tyckte att det var lite märkligt att jag inte kunde lista ut själv hur man gjorde. Men när jag fick samma uppgift en andra, tredje, fjärde och femte gång och bad om hjälp igen, tappade hon till slut tålamodet med mig och orkade inte visa längre.

Samma sak var det när jag gick i skolan. De flesta lärare tappade till slut tålamodet med mig och mina klasskamrater skrattade åt mig när jag ställde frågor som var självklara för dem. När jag frågade vem Madonna var, blev jag utskrattad för de tyckte att det var konstigt att det fanns någon som aldrig hade hört talas om Madonna. Ibland hade jag förstående lärare som förstod att jag hade svårigheter inom vissa ämnen och dessa lärare kunde säga till mig att jag alltid fick fråga om jag inte förstod något. Då kände jag mig trygg med lärarna i fråga, men jag kände mig fortfarande inte trygg med att ställa frågor inför mina klasskamrater. Därför är det mycket viktigt att elever med Aspergers syndrom ges en möjlighet att ställa frågor och gå igenom svåra uppgifter i enrum med läraren så att hen slipper skämmas inför klasskamraterna!

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

16 reaktion på “När man inte vågar fråga

  1. Ann Möller

    Hej Paula! Vill bara tala om hur tacksam
    Jag är som hitta till din blogg! Fick min
    diagnos 2013 när jag var 55år. Så mycke
    svar som jag har fått på din blogg.
    Vill säga än en gång hur tacksam jag
    är. Och lycka till i framtiden, du kommer
    att gå långt i livet med din erfarenhet av
    aspies och din förmåga att kunna
    uttrycka dig. TACK Ps. Jag bor oxå i
    Bagis

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att du hittade till bloggen, Ann, och tack för allt det fina du skrev 🙂 Kul att höra att min blogg har hjälpt dig! Det måste ha varit skönt att äntligen få en diagnos.

      Svara
  2. Mathias

    sånt där kan vara jobbigt när man ber om hjälp många gånger om och folk tycker att man borde ha lärt sig något blir irriterade och tappar tålamodet och humöret det gör att man känner olust och blir otrygg att fråga om hjälp hur man ska göra turligt nog så har inte alla med aspergers svårt med sånt heller

    Svara
    1. André

      Ja, och gör man det själv så blir det fel (Inte alltid men har hänt) hatar när folk ska ta för givet av det mesta.

      Svara
  3. Helene aspergerinformatpr

    Jeg våger ikke å spørre om krigen, annen historie som er allment kjent eller geografi. Jeg har hull i kunnskapen fordi det aldri nåde fram til meg og fortid jeg bare lærte det så jeg kunne svare på tester, men ikke kunne stoffet ordentlig. Jeg fikk gode karakterer, men kan ingenting. Begynner jeg å spørre nå, tenker folk at jeg er dum. Jeg har en annen måte å oppleve verden på, og for meg bar ikke andre verdenskrig eller geografi håndfast nok.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Samma här, jag har också mycket svårt för historia och ibland även för geografi! Men fördelen med att jag har svårt för att lära mig vissa saker har gjort att jag har blivit förstående för att andra kanske inte vet saker som jag kan och jag dömer inte när andra frågar mig om saker. Förut hade jag en kompis som trodde att Irak och USA var grannländer, men jag blev inte chockad för jag har tack vare mina egna erfarenheter inställningen att alla inte behöver kunna och veta allt 🙂

      Svara
  4. Karro

    Bra skrivet! Så sant! När bjuds det på nästa föreläsning (du haft i samarbete med Habiliteringen)? Finner ingen info om nästa tillfälle Hälsn Karro

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Karro, och vad roligt att höra att du är intresserad av mina föreläsningar! Min nästa öppna föreläsning kommer att vara den 23 mars i Helsingborg. De flesta av mina föreläsningar är inte öppna för allmänheten utan det är utbildningar för t ex kommuner, lärare osv. Men annars brukar Habilitering och Hälsa anordna öppna föreläsningar med mig varje höst. Vi har inte bokat något nytt tillfälle men jag antar att det kommer att bli någon gång under hösten 2017.

      Svara
  5. Kaisu Uimaniemi

    Hej Paula!
    Tack för din fin bok och dessa block!
    Hur kan man hjälpa någon som ha aspergen / autism?
    Ofta är aktiviteter till ungdomar och barn, men sen vuxna barn vart ska de hitta hjälp?
    Det verkar som om vårt samhälle är skapat till isolerade människor och då aspergerare kan vara ännu svårare att hitta någon kontakt med omgivning. Varför är det så svårt? Olika habiliteringcenter har ofta rullstolsbundna kunder och då passar inte aspergeraren dit heller. Kan du kanske starta en aspergergrupp i facebook som har info om olika möte och aktiviteter och som är såna som du själv. Ung men inte barn. Ett tips!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Kaisu!

      Vad roligt att du gillar min bok och bloggen! 🙂 Habiliteringen brukar vara väldigt bra för de flesta aspergare, iaf här i Sverige men du kanske bor i Finland? De allra flesta aspergare jag känner går eller har gått till habiliteringen regelbundet och väldigt många har positiva erfarenheter för de har oftast kunskap om Aspergers syndrom och är vana vid att ta emot aspergare till skillnad från många psykiatriska mottagningar. Jag har tyvärr ingen möjlighet att administrera en facebookgrupp i nuläget eftersom jag har så mycket annat i mitt liv, men annars kan jag rekommendera http://www.aspergerforum.se. Där finns det en kontakttråd för aspergare där man kan ta kontakt med andra och hitta mejlkompisar och vänner i verkliga livet. Där brukar folk också annonsera träffgrupper för aspergare. Annars har jag planer på att starta en kontakttråd här i min blogg där aspergare som söker en vän eller en partner kan skriva för att få kontakt med andra!

      Svara
  6. Catarina

    Känner igen mig mycket. Har oxå svårt med frågor – även när andra frågar mig (blir otroligt störd när folk bombarderar mig med frågor..vet inte varför ens) Ibland känns det svårt att greppa hela situationen för man ser detaljerna o det är svårt att veta vart man ska börja. Man blir lite av en expert på att försöka lista ut hur saker ska vara och det tar såå mycket energi.
    Jag råkade fråga samma personal i bistron på destination Gotland utan att ens upptäcka det – förrän jag kom hem o det äntligen klack till i mig varför personen såg så konstig ut…Det är inte lätt..

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Skönt att jag inte är ensam! 🙂 Jag kan själv också bli störd när andra bombarderar mig med frågor men mest när det gäller saker om mitt liv, typ folk som ber mig förklara mig hela tiden 🙂

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *