När man inte vet varför man känner som man gör

Share Button

Vissa personer med Aspergers syndrom och autism, liksom jag själv, kan ha svårt att identifiera sina känslor. Ibland vet man inte hur man känner och hur man mår, ibland vet man hur man känner utan att veta varför man känner så. När jag exempelvis pluggade på Ågesta Folkhögskola, kunde jag inte fortsätta studierna på det andra året. Jag mådde helt enkelt för dåligt av att sitta i klassrummet på lektionerna även om jag inte hade något emot mina klasskamrater som personer. All min energi tog slut och jag blev deprimerad av att vara i skolan utan att jag förstod varför.

Däremot var det inga problem för mig att bli anställd på Ågesta Folkhögskola och ha möten med lärarna en eller två gånger i veckan, men så fort vi skulle ha ett möte där de andra aspergerinformatörerna skulle vara med, mådde jag riktigt dåligt och klarade inte av det. Och detta trots att jag tyckte att de andra informatörerna var trevliga. Jag kunde inte förklara för lärarna varför jag kände som jag gjorde för jag visste inte det själv. Som tur var accepterade lärarna att jag kände så här och ifrågasatte aldrig mina känslor.

Förut har jag fått höra i liknande situationer att allt bara handlar om min attityd. ”Självklart kan du träffa dina fem klasskamrater och ha ett möte med dem om du kan träffa fem lärare, allt handlar bara om vilja”, brukade min omgivning säga till mig i sådana situationer, och jag tyckte själv också att det lät logiskt. Varför skulle jag klara det ena men inte det andra? Jag hade ständigt dåligt samvete över att jag hade dålig attityd och försökte ändra på mig själv och mina känslor om jag saknade en giltig förklaring, men det gick inte. Jag mådde helt enkelt för dåligt.

När min psykolog sa till mig att jag inte alltid behöver ha en förklaring till alla mina känslor började jag förstå att jag inte ens behöver förklara mig. Det faktum att jag känner i min kropp att jag inte klarar av en viss sak eller känner på ett visst sätt bör räcka som en förklaring för min omgivning. Tyvärr kräver Försäkringskassan och LSS-handläggarna i kommunen en förklaring till varför jag inte klarar av saker som jag förväntas klara av, men som tur är kan jag alltid ta hjälp av andra människor som kan hjälpa mig att formulera ansökningar.

Eftersom jag har lärt mig att använda mig av strategier likt ovan, stör det mig inte speciellt mycket längre att jag inte alltid kan förklara mina känslor. Förutom att acceptera situationen har jag dessutom vid behov börjat förklara för människor i min omgivning att jag kan vara dålig på att prata om känslor. Om någon vill prata om känslor med mig eller om jag har en konflikt med någon, är det lättare för mig att skriva. Trots att jag inte alltid är bra på att skriva om känslor heller är det lättare för mig att skriva än att prata eftersom jag då får betänketid. 

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

14 reaktion på “När man inte vet varför man känner som man gör

  1. Carola

    ❤️❤️❤️❤️❤️ Det är så skönt att läsa det du skriver! Ibland blir jag så lättad att jag kan börja gråta☺️

    Svara
  2. Pingback: 5 anledningar till att jag fick Asperger-diagnos sent | Paula Tilli

  3. Essa

    Det här med betänketid stämmer verkligen på mig också. Särskilt om jag är osams med någon. Jag har jättesvårt att prata med personen för jag kan inte sätta ord på vad jag känner i situationen. Men när jag fått tänka ett tag kan jag plötligt ”komma på” det och då skriver jag det gärna till personen för då får jag prata till punkt också 😉

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag har jättesvårt att prata med personen för jag kan inte sätta ord på vad jag känner i situationen.

      Samma här! 😉 Jag kan ibland bli helt blockerad när jag ska prata om känslor. Ibland vet jag att jag känner något i kroppen men kan inte komma på hur jag känner, så jag får tänka ett tag och skriva ner mina tankar. Jag hade en kompis förut som tyckte att det var fegt av mig att skriva till henne när jag var arg, men jag kunde inte formulera mig med ord när jag träffade henne, och därför behövde jag sätta mig ner och tänka en liten stund.

      Svara
    2. Mats

      Jag har svårt för snabba samtal. Jag tror inte det handlar om känslor i mitt fall utan mer om att jag behöver mer betänketid än normat. Kanske för att jag bearbetar vad människor säger mer detaljerat än normalt eller något.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Jag har ofta fått höra att jag pratar alldeles för fort och människor kan bli irriterade på mig för deras hjärna hänger inte alltid med på mitt tempo 😉 Jag tror att det beror på samtalsämnet hur fort jag tänker, ibland tänker jag extremt långsamt och ibland snabbt. Och när jag tänker fort kommer pratet också fort utan att jag märker det men jag försöker sakta ner när människor påminner mig om det. Speciellt viktigt är det när jag pratar i tv eller föreläser.

        Svara
  4. Nathalie

    Det är som att du skriver EXAKT om mig!! Herregud vad jag känner igen mig!! Glad att jag hittade din blogg! TACK! Du får mig att känna mig mindre ensam! <3

    Svara
  5. helena ribbing

    Tack för att du förklarar så att jag förstår! (Har ändå läst sex böcker om AS utan att riktigt förstå) Känner igen allt du beskriver hos mannen jag levt med i 15 år. Det verkar viktigt att alla fördelar med AS tas tillvara och att svårigheterna accepteras (och förstås) av omgivningen. Det är i sanningens namn ofta frustrerande. Men kärleken sägs ju övervinna allt

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad bra att mina blogginlägg har hjälpt dig att förstå Aspergers syndrom bättre! Jag håller definitivt med dig om att det är viktigt att fördelarna hos varje individ bör tas tillvara och svårigheterna accepteras. Tyvärr är det inte alltid så i vårt samhälle 🙁

      Svara
  6. Pingback: När man försöker hitta på egna förklaringar | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *