När man saknar förmågan att sortera bort oviktiga detaljer

Share Button

I likhet med många andra med Aspergers syndrom och autism har jag i vissa situationer svårt att sortera bort onödiga detaljer. Än så länge jag kan minnas har jag exempelvis haft svårt att hitta en sak eller ett föremål bland många andra saker. Jag kan ha svårt att hitta en bok bland andra böcker i bokhyllan, och framför allt har jag alltid haft svårt att hitta varor på hyllorna i mataffärer. Jag kan inte ens räkna de gånger jag frågat personalen i mataffärer var de exempelvis har bikarbonat eller äppelciervinäger, personalen bara har hänvisat mig ”ditåt” eller ”till den och den hyllan”, jag har gått och letat men inte hittat och fått lämna mataffären tomhänt. Ibland har jag frågat igen och bett personalen följa med mig och visa tydligt var grejen jag letar efter finns, men ibland känner jag att jag inte vill besvära personalen igen och bestämmer mig för att prova lyckan i någon annan mataffär istället.

När jag gick i skolan, var min största skräck slöjd- och hemkunskapslektionerna. Förutom att jag hade svårt att lära mig sy och laga mat rent praktiskt, hittade jag oftast inte de grejer som behövdes till uppgiften som tyg, tråd, stekpanna osv, Många gånger hände det att läraren försökte förklara på vilken hylla, skåp eller rum grejerna fanns, men om det fanns många grejer på samma ställe smälte allt bara ihop i min hjärna och jag kunde inte urskilja detaljerna, dvs de grejer jag behövde. Jag skämdes ihjäl när jag var tvungen att erkänna att jag inte hade hittat för då tappade lärarna ofta tålamodet med mig. Och då fick jag dåligt samvete för att jag hade besvärat läraren och kände mig dålig eftersom mina klasskamrater hittade direkt.

Ibland har det hänt att människor tror att jag inte försöker tillräckligt och bara är lat, och då kan de säga att de inte tänker hjälpa mig och låter mig vara utan grejen om jag inte hittar själv. Men då har jag faktiskt fått vara utan grejen och exempelvis sova utan lakan eller kudde om jag har letat och letat och inte hittat. Att hota mig på det där sättet har aldrig fungerat för min oförmåga att hitta har ingenting med bristande motivation att göra.

Många gånger händer det att människor höjer rösten när de upptäcker att jag inte hittar, men då blir jag bara stressad och får ännu svårare att hitta. När jag upptäcker att någon är arg eller stressad, blir min funktionsförmåga nämligen lätt ännu sämre. Därför är det bäst för mig att man talar med mig med en lugn röst och inte tappar tålamodet. För ibland händer det faktiskt att jag hittar till slut, men det kan ta mycket längre tid än hos andra människor.

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

9 reaktion på “När man saknar förmågan att sortera bort oviktiga detaljer

  1. Sofia

    Det där med att bli misuppfattad av många som lat, oengagerad, passiv eller rent av oförskämd är något som leder till en kedja av missuppfattningar. Kan dela med mig av en specifik situation i grundskolan:

    Jag minns tydligt hur jag upprepade gånger blev utskälld av träslöjdsläraren för att jag liksom du har svårt att följa muntliga instruktioner, framförallt när de inte är det minsta detaljerade. Jag försökte att inte vara till besvär och kunde leta rätt länge. När jag inte hittade föremålet och frågade mer specifikt vart det ligger och om inte läraren ville visa, kunde det slå hus i helvete. Då tolkade han det inte sällan som om jag ej lyssnat och roat mig med andra saker under en kvart. En gång blev jag så ledsen att jag gick ut när han inte såg och började gråta hysteriskt vartefter jag ringde efter pappa som kom dit och pratade med träslöjdsläraren.

    Läraren hade alltså uppfattat att jag var nonchalant och blev därefter arg. Jag blev ledsen och tyckte han var elak. Han trodde i sin tur att jag hade gått iväg och skämts och skulle be om ursäkt sen.

    Inte förrän pappa pratade med honom om min upplevelse av det hela kunde han förstå lite mer. Jag hade inte fått diagnos ännu men efter den incidenten ändrade träslöjdsläraren attityd mot mig. De andra barnen tyckte att det daltades med mig (fick extra stöd från lärare i liknande situationer också efterhand) men det bekymrade mig inte. Arbetet på slöjdlektionerna blev lättare och mer produktivt som resulterade i VG i både sy- och träslöjd när jag gick ut nian.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för att du delade med dig av historian, Sofia! Stackars dig, jag förstår verkligen vilken panik du måste haft när läraren blev arg på dig trots att du försökte göra ditt bästa 🙁 Så kände jag själv hela tiden också när jag gick i skolan så jag kan verkligen relatera till den här händelsen! Vilken tur att din lärare ändrade sitt beteende och att allt slutade bra. Vad bra att du hade en så snäll pappa som förstod dig! Mina föräldrar tyckte tyvärr att jag inte försökte tillräckligt och därför hade lärarna enligt dem rätt att bli arga på mig om jag inte hittade något. Vad bra att du fick ett bra betyg i sy- och trädslöjden till slut! 🙂 Det fick tyvärr inte jag 😉

      Svara
      1. Sofia

        Hade önskat att alla fick samma chans som jag. Min pappa är väldigt duktig på att snacka (och få sin vilja igenom, haha) så det var väl tur för mig. Har inte haft problem själv att artikulera mig men lärarna har en tendens att ta en vuxen person mer seriöst när kritik framförs om skolans verksamhet.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Vad bra att lärarna lyssnade på din pappa! 🙂 Tyvärr är det som du skriver att lärarna ofta tar en vuxen person mer på allvar.

          Svara
  2. Orolig mamma

    Hej! När min son gick ur nian sa hans klasslärare att de aldrig tidigare haft en elev som inte hittade grytorna på hemkunskapen under hela högstadiet. Ingen visste då om hans problematik ( inte vi heller). Vi skrattade lite åt det hela då vi alla trodde att dessa saker berodde på tankspriddhet (men ofta ointresse i andra fall).
    Jag tror tyvärr är de flesta med AS och liknande NPF diagnoser fått mkt ”skäll” och mött mkt intolerans, tyvärr även av oss föräldrar då vi inte vetat/förstått och därmed ställt för stora krav m m. Det är ngt som JAG som mamma är väldigt ledsen för, nu när jag vet….

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag håller med dig, jag tror också att många barn med Aspergers syndrom råkar illa ut i skolor när lärarna och föräldrarna tror att allt beror på ointresse, lathet eller tankspriddhet. Så tänkte även mina föräldrar, så din son är definitivt inte ensam där! Det är lätt att föräldrarna ställer alltför stora krav när de inte vet om barnets svårigheter. Det är också bland annat därför det är viktigt med diagnoser, tycker jag.

      Svara
    2. Mats

      Jag tror tyvärr är de flesta med AS och liknande NPF diagnoser fått mkt ”skäll” och mött mkt intolerans, tyvärr även av oss föräldrar då vi inte vetat/förstått och därmed ställt för stora krav m m.

      Jag tror att väldigt många av aspergarnas svårigheter beror på en okunnig omgivning.

      Det är ngt som JAG som mamma är väldigt ledsen för, nu när jag vet….

      Det finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk. Försök att lära av dina misstag och försöka att förhålla dig annorlunda till din son i framtiden.

      Svara
  3. Pingback: Låt aldrig ett barn få känna sig oönskad! | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *