När omgivningen tror att problemet är löst

Share Button

Vi som har Aspergers syndrom och autism kan ibland reagera på oväntade händelser och andra stressiga situationer betydligt kraftigare än andra människor. Själv kan jag bli stressad om jag ska göra två saker samtidigt eftersom jag har en dålig simultanförmåga. Jag kan också bli mycket stressad om jag vet att det finns någonting jag absolut måste göra som jag inte får glömma bort. Eftersom jag är rätt glömsk av mig och vet om att jag rätt glömmer eller tappar bort viktiga saker om jag inte påminner mig själv om det hela tiden är jag också mycket stressad när jag vet att det finns något som jag absolut inte får tappa bort.

Min kräkfobi har också gjort att jag blir rädd om jag ser någon kräkas, om jag inbillar mig att jag mår illa eller tror att jag har utsatt mig själv för smitta. Då kan jag ibland fråga omgivningen saker som: ”Tror du att jag kommer att bli smittad? Hur stor risk tror du att det kommer att vara? Vad ska jag göra om jag måste kräkas?”

När omgivningen ser på mig att jag är stressad eftersom jag pratar och andas fort, får jag ofta höra att jag måste ta det lugnt och att jag inte får glömma bort att andas. När jag som barn ställde frågor om magsjuka, fick jag höra att jag måste sluta tänka på det och börja tänka på roliga saker istället. När omgivningen såg att jag andades lugnt och slutade ställa frågor om magsjuka, fick jag beröm och sa att det var bra att allt var bättre nu.

Men problemet var att allt inte alls var bättre, tvärtom! Allt var kanske bättre i omgivningens ögon eftersom jag blev tyst, och då var alla andra nöjda. Men jag mådde bara sämre inuti. När jag är stressad, måste jag få andas och prata fort, då mår jag bättre efter ett tag. Om jag fokuserar på andningen och försöker ta det lugnt när jag inte känner mig lugnt, känns det bara som att jag lurar kroppen och jag börjar må dåligt på insidan eftersom jag inte får bejaka mina känslor. Och om jag inte får prata om min rädsla för magsjuka, mår jag bara ännu sämre eftersom då är jag helt ensam med min rädsla. Att behöva låtsas att jag känner något annat än vad jag gör är bland det värsta jag vet.

Omgivningen tycker ibland att om problemet inte syns utåt så finns det inte längre men oftast är det inte så.  Ofta är det helt tvärtom! Därför är det viktigt att omgivningen frågar den berörda personen hur hen vill bli bemött när hen är stressad eller mår dåligt. Alla har olika strategier att hantera stress, och min är att acceptera stressen och låta kroppen reagera. Så länge man inte skadar andra människor när man är stressad vilket jag inte gör måste alla få hantera stressen som de vill. Ibland kan det vara bra att låta kroppen vara stressad istället för att försöka ta djupa andetag!

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

7 reaktion på “När omgivningen tror att problemet är löst

  1. Eva

    Vissa personer mår inte bra av sina tankar och stressar upp sig, oroar sig i onödan och får oregelbunden andning . En del har inte kunskap om att det går att påverka sitt mående med sina tankar och sin andning. En del kan behöva lära sig det för bevisligen hjälper det många. Hur ska man som vägledare hitta rätt?! Många personer som jag möter kan jag misstänka ha autismspektrumstörning, men det finns ingen utredning gjord. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, mer än att uttrycka min känsla av att det är så himla svårt att göra rätt! Jag fattar ju att man får fråga sig fram för att försöka hamna rätt, men det är verkligen inte enkelt även om man vill göra gott. Vad tänker ni som läser?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Eva!

      Du har helt rätt i att många inte har kunskap om detta. Många tycker exempelvis att mindfulness-övningar är bra och fungerar i sådana situationer även om de inte fungerar på just mig. Jag förstår verkligen att det är svårt att göra rätt, speciellt med tanke på att alla aspergare inte alltid vet hur de vill bli bemötta i stressiga situationer. Vissa vill att någon hjälper dem att fokusera med andningen, andra inte. Därför tycker jag att om personen inte vet vad som är bäst kan man testa hjälpa personen att fokusera på andningen, och i en annan situation kan man låta personen avreagera sig och vara stressad. Efteråt kan man fråga personen vad hen tyckte fungerade bäst. Ibland måste man prova sig fram för att märka vad som fungerar! Det allra viktigaste är att inte utgå från att samma metod fungerar på exakt alla utan vi behöver individuella lösningar.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *