När specialintressen ger ångest

Share Button

När jag var liten och spenderade en del av sommaren hos mormor, sa hon till mig en gång att det fanns blåbärsskogar precis utanför hennes hem. Hon uppmanade mig att springa in i skogen och plocka blåbär istället för att bara sitta och leka hemma. Jag lydde hennes råd och plockade blåbär. Jag plockade, plockade och plockade. Och varje sommar under de kommande åren när jag åkte till henne plockade jag extremt mycket blåbär och spenderade enormt många timmar i skogen.

Då började de vuxna tycka att jag hade fastnat för mycket och att jag borde syssla med något annat emellanåt. Jag förstod inte vad de menade för mormor hade ju själv bett mig gå i skogen förut och tyckt att jag borde plocka blåbär. ”Jo, men det finns gränser. Hon menade säkert inte att du skulle bli så här besatt av blåbär”, fick jag höra. För tydligen var det inte bra att bara fastna för ett enda intresse, då skulle livet bli alldeles för begränsat. Jag förstod inte varför man inte fick fastna för jag mådde som allra bäst när jag fick koncentrera mig på ett enda intresse åt gången.

Idag är jag 37 år gammal och vet om att jag mår som bäst när jag får fastna (därmed inte sagt att alla med Aspergers syndrom fungerar som jag). De allra flesta människor tycker att livet blir tråkigt om man fördjupar sig i ett enda intresse alltför mycket istället för att ha många intressen, variera mellan dem och att testa nya saker. Men jag vet vad som fungerar för mig: ju färre intressen, desto bättre.

Jag ser hur många fördelar som helst med att bara ha ett fåtal begränsade intressen som man fastnar för, men däremot finns det en nackdel för mig: om jag av någon anledning måste sluta tillfälligt med något specialintresse så känns det tomt i början. Blåbärsplockning är ju ett intresse som jag verkligen älskar och som ger mig otroligt mycket. Jag plockar fortfarande blåbär regelbundet i enorma mängder trots att det är oktober och bären inte är lika söta längre. Men samtidigt känner jag just nu lite ångest över tanken på att blåbärssäsongen snart glider mot sitt slut.

Inatt drömde jag en hemsk mardröm: jag såg ut genom fönstret och såg oväntat att det låg snö på marken! Jag grät eftersom den första snön automatiskt innebär blåbärssäsongens slut. Men när jag vaknade i morse och insåg att det bara hade varit en hemsk mardröm vara jag glad igen för det betydde att jag kunde gå i skogen som vanligt idag och plocka blåbär.

Ibland tror andra människor att det inte är bra för mig att vara ”besatt” av blåbärsplockning som de uttrycker det eftersom jag alltid känner mig lite nedstämd de första dagarna efter blåbärssäsongens slut. Men fördelarna med blåbärsplockning överväger definitivt nackdelarna trots den lilla ångesten jag känner varje år. Jag vänjer mig nämligen mycket snabbt vid tanken på att inte kunna plocka blåbär på över ett halvår tills blåbärssäsongen börjar igen nästa år. Ångesten jag känner vid blåbärssäsongens slut är obetydlig jämfört med glädjen jag känner under de 3-4 månader som blåbärssäsongen varar.

Om du har en närstående med Aspergers syndrom som ibland känner lite ångest över saker som har med specialintressen att göra, behöver det inte betyda att intressen i fråga är dåliga eller skadliga. Och när du tänker efter, finns det kanske också saker i ditt eget liv som ibland skapar dig viss ångest trots att dessa saker inte är det minst skadliga för dig. Du kanske är lyckligt gift och har roligt med din partner jämt men känner ångest och saknad ett par gånger om året när din partner åker på några veckors affärsresa. Betyder det att det är skadligt för dig att vara gift och att det skulle vara bättre för dig att skilja dig eftersom saknaden ger dig ångest ett par gånger om året? Nej, just det! Du är ju lycklig alla andra dagar om året när din partner är hos dig och detta överväger nackdelarna!

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

En reaktion på “När specialintressen ger ångest

  1. Pingback: Vad göra när ett specialintresse blir skadligt? | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *