Nej, tjat hjälper inte autistiska barn!

Share Button

När jag föreläser om Aspergers syndrom, får jag ofta frågan vilka metoder som fungerar på barn med asperger, autism och neuropsykiatriska diagnoser. Eftersom barn med Aspergers syndrom är väldigt olika varandra, brukar olika metoder fungera på olika barn men det finns en metod som aldrig fungerar på någon. Vilken metod då? Jo, tjat!

Du som läser detta inlägg har säkert många gånger tagit till dig tjat. Trots att det aldrig fungerat, har du förmodligen försökt igen. Och det är mänskligt att ta till sig tjat när man är frustrerad. Du kanske har tjatat på ditt barn för att hen inte gör läxor, inte passar tider, glömmer skolböcker hemma, äter onyttigt eller går och lägger sig för sent på kvällarna. Men det är helt naturligt att tjat inte fungerar för ingen, oavsett om man har en neuropsykiatrisk diagnos eller ej, vill höra tjat.

Tyvärr har jag själv också tjatat på min omgivning flera gånger innan jag förstod att denna metod inte fungerade. Ni som följt min blogg ett tag vet säkert att hälsa och hälsosam livsstil är en av mina specialintressen, och eftersom jag ofta fick höra tjat av andra, började jag också tjata på min omgivning. Jag tjatade på mina nära och kära att de skulle sluta äta godis och andra onyttigheter och jag tjatade på min exman att han borde sluta röka. Men tror ni att det blev resultat? Nej!

Vad kan man då göra istället för att tjata? Allt beror på situationen. Ibland måste man helt enkelt acceptera att barnet inte lever som man önskar som förälder, speciellt om hen är vuxen. Om barnet struntar i att göra läxor, kan det bero på att barnet är helt slut och inte har någon energi till det. Många barn med Aspergers syndrom och autism tycker att en vanlig skoldag tar väldigt mycket energi. När jag gick i skolan, var jag helt enkelt helt slut efter skoldagarna. Att jag ständigt fick höra tjat gjorde situationen bara värre, då fick jag ännu mindre energi.

Om ditt barn har svårt att passa tider eller tappar bort saker kan du sätta dig ner tillsammans med barnet vid ett tillfälle när ni båda känner er lugna. Då kan du fråga barnet hur ni kan lösa situationen tillsammans. Du kan exempelvis säga: ”Jag ser att du ofta tappar nycklarna/busskortet, hur ska vi lösa situationen? Finns det något jag kan göra? Kan jag hjälpa dig att hitta ett bra förvaringsställe för föremålet?” Om barnet märker att du försöker hjälpa hen istället för att tjata, finns det en chans att hen är samarbetsvillig och orkar försöka lösa situationen tillsammans med dig. Ibland kan mutor och belöningar hjälpa. Det allra viktigaste är att komma ihåg att Aspergers syndrom och svårigheterna inte försvinner av tjat!

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

5 reaktion på “Nej, tjat hjälper inte autistiska barn!

  1. Jennie

    Kommer så väl ihåg min mammas tjat om att inte glömma saker; ”Men Jennie, jag sa ju till dig”, ”Men Jennie, du måste lära dig komma ihåg”, ”Men Jennie, varför ska du alltid glömma bort allting?”
    Trettio år senare kommer jag fortfarande inte ihåg, så jag älskar alla kalendrar, antecknings-widgetar o väckarklockor med alarm på min mobil. Nu äntligen slipper jag stressen o pressen att försöka komma ihåg. Jag har också accepterat att jag inte kommer lära mig komma ihåg, det var svårt men nu känns det som en stor tyngd försvunnit…Jag duger som jag är!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad bra att du har accepterat dig själv som du är! Själv använder jag också kalendrar och det funkar otroligt bra. För ett par dagar sen upptäckte jag iofs att jag hade råkat skriva fel datum på en tågresa men som tur var åkte jag på rätt datum till slut ändå 🙂 Jag tycker själv att det funkar jättebra att skriva alla datum i kalender men det är inte alla som tycker att det fungerar. Jag kan tänka mig att det är svårt om man antingen inte kommer ihåg eller inte orkar att kolla vad man skrivi i kalendern 😉

      Svara
      1. Jennie

        Ja problemet med en pappers-kalender är ju att jag glömmer ATT jag skrivit nåt o sen inte kollar den tillräckligt ofta. Så mobilens kalender med påminnelse-funktion är helt oumbärlig för mig. Den har hjälpt mig som ensamstående förälder oxå så min son tex slipper komma till utflyktsdagen utan matsäck.. (dåligaste samvetet jag haft) Så istället har jag har satt en påminnelse dagen innan att kolla så allt finns hemma o gör klart på kvällen. Gav mig själv vuxen-poäng när jag kom på det

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag håller definitivt med om att mobilkalendern är oumbärlig. Däremot förbereder jag mig tyvärr inte kvällen innan när jag ska någonstans utan i sista minuten, jag är hopplös när det gäller att skjuta upp saker 😉 Men bra att du börjar förbereda dig i tid!

          Svara
  2. Pingback: Så här motiverar man personer med nedsatta exekutiva funktioner | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *