Normalitet ligger alltid i betraktarens öga

Share Button

När jag var barn och tonåring, hade jag aldrig hört talas om Aspergers syndrom, ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag visste därmed inte att sådana här diagnoser ens existerade. Om man var normalintelligent och inte klarade av samma saker som ens jämnåriga, då var man lat. Så trodde jag och så var inställningen i Finland när jag växte upp. Därför var det ingen som kom på tanken att jag skulle kunna ha Asperger eller någon annan  diagnos.

Som 18-åring åkte jag till Kanada som utbytesstudent, och där gick jag till en kanadensisk high school i ett års tid och bodde hos en kanadensisk värdfamilj. Förutom vanliga gymnasieämnen, läste jag där ett ämne som hette ”Work Experience.” Det innebar att man varje skoldag skulle praktisera på en valfri arbetsplats under ett par timmar.

När personalen i skolan frågade mig vad jag hade för önskemål angående praktikplats, svarade jag att jag gärna ville arbeta i en skolklass med barn med speciella behov, förslagsvis Downs syndrom. Varför jag ville arbeta just med barn med speciella behov visste jag inte riktigt, jag kände bara att jag skulle passa in i en sådan miljö eftersom jag hade empati och inte dömde de som avvek från normen.

Skolpersonalen förklarade för mig att de inte hade någon klass med barn med Downs syndrom, men däremot en klass för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis Aspergers syndrom eller ADHD. Skulle jag vara intresserad av det, undrade de. Jag hade ingen aning om vad Asperger och ADHD var för något, men jag tackade ja. Jag visste inte alls hur jag skulle bemöta dessa barn, men jag räknade med att få handledning på plats.

När jag kom hem, berättade jag för mamman i min värdfamilj att jag skulle börja praktisera i en klass med barn med Aspergers syndrom och ADHD. Hon tittade på mig med en förskräckt min och utbrast: ”Men Paula, dessa barn är riktigt jobbiga och svåra att förstå sig på, jag tycker att du ska fundera en gång till. Barn med sådana här diagnoser är inte alls normala!” Jag blev orolig. Vad menade hon? Hade jag tagit vatten över huvudet?

Snart började min praktik. Döm om min förvåning när jag stormtrivdes med dessa barn från dag ett. Jag tyckte inte alls att de var svåra att förstå sig på, däremot tyckte jag att så kallade ”normala” barn i vanliga klasser var mycket mer oberäkneliga. Varje gång jag tillfälligt fick praktisera på en vanlig klass, längtade jag tillbaka till specialklassen.

Jag förstod ingenting. Vad hade mamman i värdfamiljen egentligen menat? Och varför hade dessa barn fått diagnoser överhuvudtaget? Jag tyckte att de verkade helt normala. Däremot föll det mig aldrig in att även jag skulle kunna ha Aspergers syndrom, jag trodde att sådana här diagnoser alltid ställdes när man var liten. Men ändå tyckte jag att allt verkade märkligt.

Sex år efter min praktik fick jag veta att även jag hade Aspergers syndrom och ADD, och då förstod jag. Det var ju självklart att dessa barn var helt normala i mina ögon eftersom jag själv fungerade på samma sätt! Normalitet ligger alltid i betraktarens öga.

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

2 reaktion på “Normalitet ligger alltid i betraktarens öga

  1. Supermamsen

    Så sant! Bra skrivet!
    Precis som det är med miljön. Med rätt anpassningar behöver inte miljön vara ”handikappande”.
    Det finns mycket att jobba med i skolor för att stötta och hjälpa elever med NPF.
    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack, vad roligt att du gillar inlägget! 🙂 Ja precis, skolor har verkligen mycket kvar att göra. Vem som helst skulle ju bli handikappad i fel miljö!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *