Kategorier
Paulas blogg

Nu är bloggen äntligen igång igen!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Hej på er alla mina kära bloggläsare! 🙂

Det var länge sen. Jag hoppas att ni fortfarande kommer ihåg mig  🙂 Jag vet att jag inte har bloggat på över ett år och det var meningen att det bara skulle bli en kortare bloggpaus. Efter att det hade gått några månader hade min inkorg fyllts på med skräppostkommentarer vilket gjorde att jag sköt upp att logga in på bloggen. Och ju längre jag sköt upp att blogga, desto sämre samvete fick jag för er skull för jag hade ju skrivit att jag snart skulle börja med bloggandet igen. Men ni vet säkert hur det är med bristande exekutiva funktioner när man har Aspergers syndrom 🙂 Resultatet blev såklart att jag bara sköt upp bloggandet mer och mer och det blev helt enkelt inte av att jag loggade in på bloggen.

Ju längre tiden gick, desto mer börja jag glömma bort bloggen och förra året tänkte jag att det var bättre att jag skulle koncentrera mig på föreläsningarna istället vilket jag också gjorde. I min hjärna tänkte jag ju att ”alla” fattade hur det låg till för jag föreläste ju! Men nu när jag äntligen loggade in efter kanske 15 månader upptäckte jag att jag hade fått otroligt många kommentarer från många bloggläsare som var oroliga och undrade om jag levde. Och då insåg jag att även om det var självklart för mig att jag mådde bra och föreläste och föreläser så var det inte lika självklart för er andra för majoriteten av er har kanske inte varit på mina föreläsningar under det senaste året. Och ni har inte fått något levnadstecken från mig.

Jag är ledsen att jag har gjort så många av er oroliga, det var inte meningen 🙁 Jag ber verkligen om ursäkt! Jag måste verkligen säga att jag har blivit rörd över hur många som har saknat mig och skrivit oroliga mejl till mig för jag hade inte förstått hur mycket min blogg hade betytt för många av er <3 Men ni som har oroat er och saknat bloggen kommer förhoppningsvis kunna glädjas åt att jag nu kommer att öppna bloggen igen. Nu har jag raderat alla skräppostkommentarer vilket har tagit mig flera timmar och nu har jag börjat planera höstens kommande blogginlägg. Om ni har några önskemål om ämnen som har med Aspergers syndrom eller autism att göra så får ni gärna skriva era önskemål i kommentarrutan.

Slutligen så går det såklart fortfarande bra att boka mig för föreläsningar om asperger och autism ur ett inifrån perspektiv via kontaktformuläret via min hemsida. Precis som tidigare anpassar jag mig alltid efter målgruppen och jag skräddarsyr självklart föreläsningen efter era önskemål. Längden på föreläsningen kan vara allt ifrån 45 minuter och 7 timmar men jag rekommenderar att man bokar mig minst för 2 timmar då man inte hinner säga så mycket på kortare tid. Jag har fortfarande en del lediga tider för hösten.

Och ja, just det. På grund av den nya personskyddslagen har jag tagit bort möjligheten att prenumerera på mina blogginlägg. Så ni som läser mina blogginlägg regelbundet får helt enkelt besöka bloggen med jämna mellanrum. Det går dock fortfarande att följa mina blogginlägg via Facebook.

Vi hörs mycket snart igen! 🙂

24 svar på ”Nu är bloggen äntligen igång igen!”

Trevligt att du är tillbaka Paula! Du har inget att be om ursäkt för. Mitt i prick tar du upp det så typiska att ”skjuta upp” i stället för att aktivt agera – regelbundet och i jämn takt. Svårigheter (jag, du och fler med AS har) och som är kopplat till bristande exekutiva funktioner.
Lotta

Ja visst är det så att man verkligen skjuter upp istället för att agera. Man är liksom antingen eller. Men nu har jag gjort en plan om att jag ska skriva på bloggen på morgonen eller eftermiddagen och vila på kvällen. Nu när jag liksom vet vilken tid på dygnet jag ska blogga så kommer det bli enklare att hålla rutinen 🙂

Svara

Välkommen tillbaka, Paula!
Kan du ta upp familjelivet och relationen där både barn (tonåring) och förälder har Asperger. Goda råd?

Tack ASD-mamma! 🙂 Jag kan absolut ta upp ämnet. Tyvärr har jag personligen själv ingen erfarenhet av familjeliv där en förälder och barn har asperger för jag har själv inga barn. Men däremot har jag fått höra många berättelser från andra när jag föreläst för anhöriga. Så jag kan ta upp saker jag lärt mig från dem.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *