Paula i Mellanöstern, del 5

Share Button

Så i torsdags gjorde jag äntligen min allra första föreläsning på engelska! Tyvärr kunde inte Stephen komma och lyssna på mig eftersom han föreläste samtidigt i ett annat rum. Det var tråkigt eftersom han gärna hade velat höra mig föreläsa men det blev tyvärr inte så den här gången.

Innan föreläsningen hade jag frågat värdinnan hur lång rasten skulle vara, och hon svarade att de inte brukar ha raster på två timmars föreläsningar. Jag blev förvånad men samtidigt glad. Dels för att jag skulle slippa avbryta min föreläsning mitt i (jag tycker inte om att ta pauser om jag håller på med någonting jag tycker om) och dels för att jag på detta sätt fick mer tid.

Majoriteten av åhörarna bestod av kuwaitier, varav många inte kunde någon engelska. I början var det svårt för mig att komma ihåg att tala tillräckligt långsamt så att tolken skulle hinna hänga med på vad jag sa. Det var en utmaning för mig att medvetet behöva tänka på att tala långsamt, men jag lyckades 🙂 Ibland kände jag mig osäker på om tolken verkligen översatte allt rätt, hur kan man lyssna och prata samtidigt? Men eftersom publiken alltid skrattade på rätt ställe, måste det ha blivit rätt.

I slutet hade jag en frågestund precis som jag brukar hemma i Sverige, och då fick tolken översätta frågorna till engelska. Frågorna liknade de som publiken brukar ställa i Sverige, i stil med: om du hade chansen att återfödas, skulle du välja att födas med eller utan Aspergers syndrom? Är det vanligt att barn med Aspergers syndrom blir mobbade i skolan? osv

När föreläsningen var över, funderade jag på om jag skulle våga fråga åhörarna om jag skulle få ta en bild på publiken. Jag bestämde mig för att ta mod till mig och frågade om det var okej och la till att de som inte ville vara med på bilden inte behövde vara det. Publiken såg smått förvånad ut, men ingen prosteterade. Efter föreläsningen bildades det en lång kö för alla ville prata med mig, bli fotade tillsammans med mig och känna på mitt blonda hår.

En mamma till en tonårspojke med Aspergers syndrom sa till mig att hon kände igen sin son i min berättelse och att sonen hade gjort exakt liknande erfarenheter. Jag har ibland funderat på hur personer med Aspergers syndrom känner sig i andra kulturer, men jag tror att människor från olika kulturer är mer lika än vad man tror.

10334353_10152903646522848_1466511379461844230_n13795_10152903646647848_1638226049959748945_n10014551_10152903646367848_6671362844182526249_n20141115_111428

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

19 reaktion på “Paula i Mellanöstern, del 5

  1. Mats

    Varför filmade de föreläsningen?

    Det var starkt av dig att resa till Kuwait och föreläsa Paula. Det verkar du har gjort bra och det lär behövas där lika mycket om inte mer än här hemma i Sverige.

    Du skriver om en man som heter Stephen men jag tycker han ser påfallande olik ut som en oljeshejk. Hur gick det med shejken? Blir det någon kuwaitisk lyxhustru av dig eller förblir du ensamstående fattigfru i Sverige?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Eftersom det var många som föreläste samtidigt som jag i andra rum och föreläsningssalar, kunde inte alla medarbetare som jobbar i autismcentret se min föreläsning. Därför filmades den så att de kan se den efteråt.

      Ja, Stephen var tyvärr ingen oljeshejk. Det visade sig att jag fick återvända som en fattigfru hem till Sverige, men vem vet, kanske kommer jag ha bättre tur i Saudi Arabien nästa år 😉

      Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Haha, hoppas de inte såg ut som mina lädershorts! 🙂 Jag insåg att jag varken ägde kjolar eller klänningar som går över knäna, men jag frågade faktiskt medarbetarna där och de tyckte att min klänning passade bra att föreläsa i. Tydligen har Kuwait till skillnad från Saudi Arabien inga klädkoder för utlänningar förutom att man inte får ha en bikini på sig eller visa magen eller brösten. Och jag såg inga utländska tjejer i Kuwait som var täckta utan vissa hade korta kjolar på sig.

      Med tanke på att Saudi Arabiens prinsessa vill att jag ska föreläsa i Saudi Arabien, kan min klädsel inte ha chockat henne heller 🙂 Fast i Saudi Arabien kommer jag naturligtvis behöva täcka mig helt.

      Svara
  2. Anna

    Intressant att läsa om ditt Mellanösteräventyr! Låter som att du är väldigt nöjd med resan och din föreläsning? 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, jag är verkligen supernöjd 🙂 Så här i efterhand tycker jag faktiskt att Kuwait-resan är den mest lyckade och spännande utlandsresa jag någonsin gjort, och jag har rest rätt mycket.

      Svara
  3. Pingback: Min bok kommer att bli publicerad på engelska! | Paula Tilli

  4. Pingback: Arbetslinjen? | Paula Tilli

  5. Pingback: Att använda sin Aspergers syndrom som en ursäkt | Paula Tilli

  6. Pingback: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och glömska | Paula Tilli

  7. Pingback: Att klamra sig fast vid en person | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *