Skaffa barn när man har asperger?

Share Button

När jag föreläser, är det många som frågar mig om man kan skaffa barn och klara av ett föräldraskap när man har asperger eller autism. Eftersom vi med Aspergers syndrom är otroligt olika varandra och klarar olika mycket, är den frågan omöjlig att svara på. Precis som neurotypiker är olika och alla neurotypiker inte passar som föräldrar, gäller samma sak oss med Aspergers syndrom. Men däremot finns det absolut ingenting som säger att man inte skulle klara av ett föräldraskap bara för att man har asperger!

Ibland kan någon person med Aspergers syndrom visserligen ha stora mentaliseringssvårigheter och därmed skulle en sådan person kanske inte alltid kunna förstå barnets behov och inte klara av att trösta barnet. Och vissa aspergare, bland annat jag själv, skulle däremot klara av den känslomässiga biten utmärkt men vi upplever att hela vardagen tar så pass mycket energi att vi aldrig skulle orka ta hand om ett barn. I sådana situationer är det kanske inte så lämpligt att man blir förälder.

Men detta gäller långt ifrån alla med Aspergers syndrom: Många har inga problem alls att klara av ett föräldraskap, och långt ifrån alla aspergare har mentaliseringssvårigheter. Jag har träffat otroligt många aspergare som är utmärkta föräldrar till sina barn. Vissa av dem tycker att de fått kämpa mer än andra för att orka gå upp på nätterna osv, medan andra har känt att de inte behövt kämpa mer än neurotypiska föräldrar. För vissa föräldrar med Aspergers syndrom har barnuppfostran blivit ett specialintresse, och därför har deras Asperger t om hjälpt dem att bli bra föräldrar.

Personligen skulle jag aldrig orka vara en förälder, vilket är anledningen till att jag inte har skaffat barn. Min exman hade gärna skaffat barn med mig när vi var gifta och han lovade t om att han skulle sköta barnet helt och hållet om jag inte skulle orka. Jag funderade på hans förslag för jag är väldigt barnkär och barnen älskade mig när jag jobbade på dagis. Men jag kom ändå fram till att det inte skulle vara rättvist mot barnet. Det hade inte varit rätt om min exman hade gjort exakt allt och jag bara hade orkat byta en blöja en gång i månaden eller varannan månad. Och tänk om det hade hänt honom något?

”Men min släkting har också Aspergers syndrom. Hon har också en begränsad mängd energi och hon har fått kämpa otroligt mycket mer än andra för att vara mamma, men hon har klarat det trots att det varit tufft. Och därför skulle du också orka, man orkar mer än vad man tror”, är något som jag ibland får höra.

Men bara för att några andra aspergare med begränsad mängd energi orkar ta hand om ett barn, betyder det inte att jag också skulle orka. Det finns gradskillnader i allt, även i energinivåer. Dessutom fick jag också höra att jag skulle orka ta hand om mitt hem och lära mig att städa när jag flyttade hemifrån, men det klarade jag ändå inte av och därför fick jag boendestöd. Om jag inte ens orkar ta hand om mitt hem, hur skulle jag orka ta hand om ett barn?

Men som sagt är alla med Aspergers syndrom olika. Att jag saknar orken att göra praktiska saker som att byta blöjor betyder inte att alla andra med Aspergers syndrom som har begränsad mängd energi också saknar orken. Vissa aspergare tycker att det sociala på jobbet och fritiden tar mest energi, men de orkar ändå sköta ett barn och de är utmärkta föräldrar. Jag däremot är tvärtom: jag tycker att det praktiska tar mer energi än det sociala, och därför tar det betydligt mer energi av mig att byta en blöja på ett barn än att hålla föreläsningar om Aspergers syndrom.

Share Button

Prenumerera på mina blogginlägg

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

10 reaktion på “Skaffa barn när man har asperger?

  1. Anna-Carin

    Tack för att du skriver så mycket om sådant som jag känner igen mig i ! Det är väldigt tröstande. Jag är gift och skulle kunna tänka mig barn men att aldrig kunna få vara fri utan hela tiden ha fokus på barnet skulle ta så otroligt mycket energi att jag behöver avstå från det för att orka med min vardag med hushållssysslor och att umgås med min man med mera.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att du tycker att mitt inlägg är tröstande. Och jag förstår precis vad du menar! Det skulle också ta mycket energi av mig att fokusera på ett barn. Förut trodde jag att man automatiskt får extraork när man får barn och att jag skulle klara av ett föräldraskap om jag blev mamma, men om jag inte ens klarade av att sköta ett hem när jag flyttade hemifrån, finns det ingenting som tyder på att jag skulle orka sköta ett barn.

      Visst stämmer det säkert att människor som inte har en funktionsnedsättning får extraork när de får barn, men min psykolog förklarade för mig att om jag inte ens orkar ta hand om mig själv och mitt hem och dessutom känner starkt att jag inte skulle orka med ett barn, är det säkert så.

      Svara
  2. Frida

    Just det här är något som jag har funderat mycket över på sistone. Jag är också väldigt barnkär och har alltid sett det som en självklarhet att jag ska ha barn framöver. Men nu på sistone känner jag mer och mer som du beskriver – jag har inte den energin över i vardagen, det vore inte rättvist mot barnet, och vad händer om min sambo inte orkar eller om nåt händer?

    Det som blev det mer eller mindre avgörande (ja, visst drömmer jag fortfarande efter en lösning som skulle möjliggöra föräldraskap) var när en bekant sa: ”men du är ju en jätteviktig person för dina syskonbarn och vänners barn, och för ett barn att få ha någon vuxen som inte är förälder och där man inte behöver konkurrera med dennas egna barn är ovärderligt!” – ja, det stämmer ju! Jag får vara supercoola (nåja) moster Frida, när jag har energin att verkligen gå in i barnlek, och det kan jag faktiskt känna mig nöjd med!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      För mig var det också förut en självklarhet att jag skulle skaffa barn. Visst hade jag mina tvivel på att jag inte skulle orka, och jag funderade mycket på det när jag var i tonåren. ”Men jag tror att jag aldrig kommer att orka sköta ett hem och ta hand om barn”, sa jag till mina föräldrar och vänner på den tiden. ”Men äsch, så känner alla tonåringar. Du kommer att klara allt galant den dagen du flyttar hemifrån och blir vuxen”, fick jag till svar. Och jag trodde att det var så. Jag trodde att det liksom fanns någon magisk knapp som gjorde att man automatiskt fick mer ork när man blev vuxen.

      Vad härligt att du har syskonbarn som du kan leka med! 🙂 Min bror har inga barn och jag har inga kusiner, så det finns inga barn i min släkt. Däremot har jag ett litet gudbarn på snart 2 år som bor i Finland, men eftersom jag bor i Sverige träffar jag honom sällan. Och även om jag bodde i Finland, skulle jag tyvärr inte ha mycket ork att ta hand om honom även om jag tycker om barn! Min ork har bara minskat och minskat med åren.

      Svara
  3. Mats

    Min exman hade gärna skaffat barn med mig när vi var gifta och han lovade t om att han skulle sköta barnet helt och hållet om jag inte skulle orka.

    Din exman har ingen syster som är som han och singel men tvärtom i könet?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Haha! Han har faktiskt flera systrar i sitt hemland, men de är nog för gamla för dig och dessutom redan gifta, vissa av dem har dessutom redan barnbarn 😉 Däremot har han flera syster- och brorsdöttrar som också bor i hans hemland, men de kan ingen engelska. Några av hans systerdöttrar hade gärna velat gifta sig med min bror när jag visade en bild för dem, men när de frågade mig om han sköter sina dagliga böner ordentligt och jag svarade att han inte ens är muslim, ändrade de sig direkt 😉

      Svara
      1. Mats

        Några av hans systerdöttrar hade gärna velat gifta sig med min bror när jag visade en bild för dem, men när de frågade mig om han sköter sina dagliga böner ordentligt och jag svarade att han inte ens är muslim, ändrade de sig direkt

        🙂

        Jag trodde när jag läste början av meningen att de skulle fråga om han skötte sin dagliga hygien. Men det var tydligen inte det som var det viktiga.

        Svara
  4. Pingback: Normalitet är inte samma som bra livskvalitet | Paula Tilli

  5. Pingback: Vissa saker kommer alltid vara jobbiga | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *