Varför eftersträvar många människor att gå upp tidigt?

Share Button

Många av oss med Aspergers syndrom har en annorlunda dygnsrytm. Vissa går och lägger sig sent och vaknat inte förrän senare på eftermiddagen, andra vaknar däremot väldigt tidigt. Vissa sover ovanligt mycket eller lite.

Själv behöver jag sova runt 12 timmar under föreläsningssäsongerna för att orka med vardagen. Jag är egentligen en person som mår bäst av att gå och lägga mig runt 2 på nätterna och vakna kanske runt 13-14-tiden på eftermiddagen, men tyvärr går det inte riktigt ihop när man har föreläser. För att hålla en regelbunden dygnsrytm, brukar jag gå och lägga mig allra senast klockan 22 på kvällarna för det blir nästan en katastrof för mig om jag plötsligt vänder på dygnet. Nu på sommaren behöver jag däremot ”endast” sova runt 10 timmar eftersom jag inte behöver jobba. Jag lägger mig också senare och vaknar senare, men i slutet av sommaren kommer jag behöva så småningom byta tillbaka till min ”föreläsningsdygnsrytm” som jag brukar kalla det. Som tur är har jag inga krav på mig själv. Jag lyssnar endast på min kropp och bryr mig inte om att de flesta andra människor går upp mycket tidigare än jag och orkar mer.

Jag har alltid undrat varför idealet är att gå upp tidigt och göra så mycket som möjligt. Det verkar som att många människor som är arbetslösa, tjänstlediga eller på semester får dåligt samvete om de sover till tolv varje dag eller inte gör något speciellt på dagarna, och då känner de att dagen gått förlorad. Men varför är det så fel att gå upp lite senare och vara uppe på nätterna istället om man känner för det? Är inte semestrarna just till för att ta det lugnt och göra det man själv vill?

Nu menar jag inte att det skulle vara något fel med att gå upp tidigt om man råkar vara en morgonmänniska, men varför gå upp tidigt på semestern bara för sakens skull? Jag tror att alla människor, och inte bara vi som har Aspergers syndrom, skulle må mycket bättre om de sänkte kraven och lärde sig bara att ”vara”. Om alla lärde sig att anpassa sitt liv efter sin ork och sluta jämföra sig själva med andra människor, skulle förmodligen många sjukskrivningar kunna undvikas.

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

17 reaktion på “Varför eftersträvar många människor att gå upp tidigt?

    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Eva!
      Jag försöker undvika mediciner så gott det går, men i höstas fick jag sömntabletter utskrivna för jag hade verkligen inget annat val. Jag måste ta dem ifall jag har en föreläsning tidigt på morgonen eller om jag har något annat dagen efter som oroar mig. Jag tar dem bara vid behov, vilket brukar bli ca 1-2 ggr i månaden. Utan sömntabletter hade jag faktiskt inte kunnat föreläsa!

      Svara
  1. Elisabeth

    Vi kör sommarlovstider nu. Theodor är en nattuggla:) så på sommarlovet får han vara uppe länge och sova längre på morgonen/fm. Men en vecka innan skolan börjar måste vi börja ändra dygnsrytmen för att han ska vara i fas när skolan börjar. Vi har grejat och oroat oss över hans sömn sedan han var liten men nu har vi sett att han faktiskt inte behöver lika mycketb sömn som oss. Alla är olika och det är bara för oss att gilla läget så länge vi märker att han mår bra och inte somnar i skolan på grund av för lite sömn:))

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag tycker att du resonerar helt rätt. Så länge Theodor verkar må bra, tror jag inte att ni har något att oroa er för. Jag har lärt mig att man aldrig kan jämföra en persons sömnbehov med någon annans. Om jag har sovit 8 timmar, är det för lite för mig men för din son skulle det kanske t om vara för mycket!
      Vilken tur han har förresten som klarar sig på så lite sömn. Jag har alltid varit lite avundsjuk på sådana människor – tänk vad mycket de hinner göra på en dag! 😉

      Svara
  2. Mats

    Jag tror att det är en kvarleva från förr att det är bra att gå upp tidigt. Ju tidigare man gick upp ju mer arbete hann man med eftersom man bara kunde arbeta under dygnets ljusa timmar. Produktiva människor som fick mycket gjort under dagen gick alltså upp tidigt vilket innebar att ”duktiga människor” gick upp tidigt typ. I dagens samhälle är det här sättet att resonera förlegat. Särskilt i det 24-timmassamhälle som tex Fredrik Reinfeldt förespråkar. Men det finns så många människor som inte reflerkterar över varför vi gör som vi gör så därför tror jag att många människor även nu förknippar tidig uppgång med att vara en ambitiös människor. De lever kvar i värderingar från förra århundradet.
    Sedan tror jag att det finns en biologisk mening i att vara uppe när det är ljust och att sova när det är mörkt. Jag tror att vi människor är utvecklade att fungera efter en naturlig dygnsrytm vilket innebär att det tex är hälsosamt att vara vaken under dygnets ljusa timmar. Vi behöver solljus för att kroppen ska ta upp vitaminer mm.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, det måste vara en kvarleva från förr i tiden. Men ibland verkar det som att denna kvarleva kan göra mer skada än nytta hos vissa människor i våran tid för jag har träffat morgontrötta människor som känner ett dåligt samvete över att de inte går upp tidigt på semester. Som tur är känner jag inte så 🙂

      Det här med att det är bäst för kroppen att vara uppe när det är ljust och sova när det är mörkt stämmer säkert i de flesta fall, men jag undrar om det verkligen alltid stämmer. Jag minns ha sett studier som visar att vissa människor helt enkelt är nattugglor till naturen och mår bäst av att få sova längre på morgonen. Själv mår jag också allra bäst av att gå och lägga mig runt två på natten, men tyvärr kan jag inte leva så när jag har ett jobb att sköta. Jag har kunnat anpassa mig till någon grad till att gå och lägga mig kl tio och vakna tidigare istället, och visst går det men jag mår mycket bättre när jag får följa min kropps naturliga dygnsrytm.

      Svara
      1. Mats

        Du har nog rätt i att vissa är nattugglor av naturen. Sedan är det nog stor skillnad mellan att vrida dygnet några timmar och att vända på dygnet helt och hållet. Några timmar hit eller dit innebär ju inte att man missar de ljusa timmarna så det har nog inte så stor betydelse för hälsan.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Du har rätt i att det är skillnad på hur mycket man vänder på dygnet! Men å andra sidan har jag även träffat människor som vänt på dygnet helt och hållet, dvs som går och lägger sig runt sju på morgnarna och sover till fem på eftermiddagen. Och de har påstått att deras kroppar mår bra av det, så jag vet inte hur det egentligen är! Men för mig personligen skulle det nog inte vara den optimala dygnsrytmen, tror jag.

          Svara
      2. Mats

        Jag blir bara irriterad när jag träffar människor som tycker att det är viktigt att gå upp tidigt utan att de har en anledning att göra det. Jag stör mig på att vissa människor har en uppfattning om att en sak är bättre än en annan sak utan att de har någon som helst förklaring till varför det ena skulle vara bättre än det andra. Ett dygn har 24 timmar för alla människor men vissa personer verkar nästan tro att ett dygn bara har 20 timmar om man stiger upp sent.

        Jag är lite nyfiken på vad du gör under dagarna Paula. Du har skrivit att du ibland isolerar dig i flera veckor. Ligger du och fantiserar om blåbär eller hur får du tiden att gå under de här perioderna? Jag är själv väldigt isolerad och minns att utredningsteamet frågade vad jag gör på dagarna. Jag hade faktiskt svårt att svara på den frågan. Jag antar att jag går runt och dräller mycket i lägenheten och att dagarna liksom bara går. Hur är det för dig?

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Nuförtiden har jag boendestöd två gånger i veckan, så egentligen är jag inte ”helt” isolerad i flera veckor i dagsläget utan jag träffar nästan alltid någon person åtminstone två gånger i veckan. Men förut innan jag hade boendestöd, kunde jag däremot vara isolerad t om i månader i vissa perioder 🙂

          Men annars så går bara dagarna på något sätt när jag inte har boendestöd. Idag tog jag först en långpromenad på morgonen, sen jobbade jag lite på bloggen, sen skulle jag gått ut och plockat blåbär men eftersom det var alldeles för varmt för det, gick jag och badade igen istället. Och nu på kvällen gick jag i skogen och plockade blåbär och har nyss kommit hem.

          Mina dagar brukar alltid gå väldigt fort annars också. Jag sover ju väldigt mycket, sen ligger jag ofta kvar 1-2 timmar i sängen efter att jag har vaknat. Sen tar jag ofta en lång promenad innan frukost, sen går jag kanske på gymmet eller nåt. Om jag inte gör det, sitter jag hemma vid datorn och/eller kanske läser något hela dagen. Jag har alltid något att göra även om jag inte skulle gått utanför dörren alls! 🙂

          Svara
        2. Paula Tilli Inläggsförfattare

          PS. Förresten så förvånade det mig förut över att så många människor frågade mig vad jag brukar göra på dagarna. Men sedan förstod jag varför: andra människor brukar bli uttråkade väldigt fort, och därför kan de omöjligen förstå att jag aldrig någonsin blir det. För dem är det obegripligt, medan för mig är det obegripligt att andra människor inte hittar på roliga saker att göra när de är hemma 🙂

          Mamma är väldigt lik mig i den här aspekten. Hon gjorde sig illa i foten för fyra år sedan, och hon har sedan dess knappt kunnat gå. Därför har hon varit i stort sett bara hemma hela dagarna sedan dess. Men hon har aldrig tråkigt: hon läser tidningar och böcker hela dagarna, och sedan när pappa kommer hem från jobbet på kvällen, tittar de på tv tillsammans 🙂

          Har du tråkigt när du är hemma, Mats? Eller får du tiden att gå?

          Svara
          1. Mats

            Jag har lite tråkigt när jag är hemma men inte så tråkigt som normala människor hade haft av att vara hemma så mycket som jag är. Det är jag helt säker på.
            Jag spenderar väldigt mycket tid framför datorn. För mycket för mitt eget bästa tror jag. Jag går precis som många andra med Aspergers syndrom in väldigt mycket för det jag gör så är det ett ämne som intresserar mig så kan jag lägga många timmar om dagen på enbart det. Sedan tycker jag att tiden ofta bara går utan att jag egentligen vet var alla timmarna tog vägen.
            Jag vill bli mer produktiv för jag tycker att jag får gjort alldeles för lite om dagarna. Jag tror att jag behöver ha fler rutiner för att vara mer produktiv men samtidigt så blir jag så lätt uttröttad och stressad så jag behöver ha mycket oplanerad tid för att inte bli överansträngd. Det är så jag upplever det iaf. Jag planerar att göra tusen gånger fler saker än jag får gjort tyvärr. Jag tror att detta hänger ihop med de exekutiva svårigheterna i Aspergers syndrom och ADD. Det känns lite som att åren går och att jag bara står och trampar på samma ställe med alla fina planer på allt jag vill få gjort.
            Jag ältar mycket också tex hur jag har blivit behandlad av vissa personer osv. Jag vet att det inte är konstruktivt men jag har svårt att lägga saker bakom mig och gå visare. Det tar mycket tid och energi att älta saker.

            Du har skrivit att du har blivit mobbad under uppväxten. Har du lagt det bakom dig och gått vidare i livet eller ältar du sådana saker Paula?

            Svara
            1. Paula Tilli Inläggsförfattare

              Vissa dagar kan jag också sitta framför datorn en hel dag! Men däremot har det alltid varit något positivt för mig. Jag har aldrig känt ”oj, vad mycket jag sitter vid datorn, nu borde jag göra något annat”. Jag tycker att du kan försöka bli mer produktiv OM det är något du verkligen själv vill göra och du inte gör det för att du känner att du ”borde”. Men som jag förstod det så skulle det vara för din egen skull!

              Jag ältar inte mobbingen, men däremot kommmer jag nog aldrig någonsin att glömma mobbingen heller. Jag är absolut inte arg på någon och tänker inte på mitt förflutna speciellt mycket, men varje gång ämnet mobbing kommer upp, börjar jag tänka tillbaka på mina egna erfarenheter. Däremot ältar jag lite över andra saker istället. Om jag t ex har något framför mig som oroar mig, kan jag inte sluta tänka på det. Och om det blivit en jobbig oväntad förändring eller något, kan jag också älta det långt efteråt.

              Svara
  3. Brunett

    Jag har en liten droppe Autism och min man har Asperger! Vi bor samma boendestöd i Järna! Jag kan vara hemma hela dagen och sitta vid datorn och tv och vila och läsa på internet. Ibland choppa på stan i Södertälje eller Stockholm! Och nån gång i Skärholmen. Nån gång vill jag till Kista Galleriet med min kontaktperson! Jag har en katt! Jag är gift med min man! Älskar mode och smink och har långt hår själv! Jag kan sova mellan 22.30 till 09.00 även när det är semester och helger! Ibland till 10.00 eller 10.30 om jag lagt mig senare på kvällen eller till 09.00 även om jag varit uppe till 00.00 beroende hur trött jag är. Sällan uppe till 02.00 nån gång! Jag måste ha mer sömn!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att höra att du och din man har möjlighet att bo tillsammans i samma stödboende! Jag förstår dig när det gäller sömn. Jag klarade mig förut på 10 timmars sömn, men nu när jag föreläser måste jag sova 12 timmar för att orka. Någon enstaka gång har jag ingen möjlighet att få mina 12 timmar. T ex inatt har jag sovit på hotell i Vasa, och jag sov ”bara” 10 timmar, men jag ville gå upp till hotellfrukosten. Jag kommer nog vara trött hela dagen, men det är okej för mig att sova för lite någon enstaka gång, dock inte regelbundet.

      Svara
  4. Brunett

    Jag har också blivit mobbad i en vanlig grundskolan innan jag kom till en annan skola men nu är jag vuxen och bor med min man på ett boendestöd med min kära katt!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad tråkigt att höra att du också blivit mobbad 🙁 Men bra att du hade möjlighet att byta skola! Jag blev mobbad i hela grundskolan, men däremot har jag aldrig blivit mobbad i vuxen ålder, vilket jag är glad för 🙂

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *