Varför sträva efter normalitet?

Share Button

När jag föreläser om Aspergers syndrom, frågar ibland boendestödjare och anhöriga mig vilka verktyg det finns för svårigheterna. Vad är det som fungerar så att vi kan leva ett normalt liv och att svårigheterna försvinner? Hur har jag gjort?

Det känns ibland som att jag gör andra människor besvikna när jag svarar att det visst finns verktyg som kan kompensera för några svårigheter till någon grad, som exempelvis påminnelselappar, appar osv, men att jag fortfarande har kvar en massa svårigheter som är förknippade med Aspergers syndrom och ADD. Aspergers syndrom är trots allt en livslång funktionsnedsättning (eller en funktionsvariation om man föredrar det ordet), och min diagnos innebär att jag aldrig kommer att bli en neurotypiker.

Jag brukar jämföra mitt liv med min 93-åriga mormors: hon kan ju också få viss hjälp från kommunen, men hon kommer aldrig kunna leva på exakt samma sätt som unga människor. Hon är ju trots allt gammal. Men betyder det att min mormor har en dålig livskvalitet och mår dåligt? Nej. Hon måste bara anpassa sitt liv lite grann så att hon tar hänsyn till sin höga ålder.

Samma sak gäller för mig. Jag lever ett lite annorlunda liv, men annorlunda är inte detsamma som dåligt. Den dagen jag accepterade att jag alltid kommer att ha Aspergers syndrom och ADD började jag må riktigt bra. Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv med någon annan.

Anhöriga till personer med Aspergers syndrom blir ibland förvånade och lite besvikna när jag berättar att jag har boendestöd och att jag aldrig skulle klara av att göra hemsysslorna självständigt. Anledningen till att jag skrev min bok var just att uppmärksamma allmänheten om att det går utmärkt att vara lyckig trots att man har en funktionsnedsättning och behöver stöd. Normalitet är inte detsamma som en bra livskvalitet, det gäller bara att hitta rätt verktyg. Och mitt verktyg för mina svårigheter att sköta hushållssysslor heter boendestöd.

För mina svårigheter att hålla ordning de dagar mina boendestödjare inte är här, för min bristande ork, mitt behov av att sova 12 timmar per natt och mina svårigheter att ta tag i saker heter lösningen acceptans. Alla människor har förmodligen några problem i sina liv, oavsett om de har någon diagnos eller ej, och dessa är mina.

Men är dessa saker ett större problem? Svar nej. Visst, jag har lever ett annorlunda liv, men jag är lycklig och mår bra. Därför uppmanar jag alltid alla anhöriga till personer med Aspergers syndrom på mina föreläsningar: sträva inte efter att din familjemedlem ska bli så normal som möjligt, sträva istället för att h*n ska bli lycklig!

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Köp min bok På ett annat sätt hos Bokus eller Adlibris.

10 reaktion på “Varför sträva efter normalitet?

  1. Annika Hallberg

    Tack för det Du delar med Dig ! <3
    Jag har 3 barn varav 2 har Asperger (kille 22 och tjej 17) dom är så olika man kan vara och jösses vad jag önskar att jag kunde mer för att kunna bemöta på bästa sätt !

    Annika

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Annika!
      Jag kan förstå att dina barn är olika, jag och min bror är också olika trots att han också har Asperger. När det gäller bemötande så är det ju alltid olika hur olika Aspergare vill bli bemötta, men det viktigaste är att acceptera personen som den är. Jag brukar säga att man aldrig kan veta om man gör rätt, det viktigaste är att man försöker!

      Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack så mycket, HL! 🙂 Jag hoppas också att du kan börja föreläsa om Aspergers syndrom i Norge i framtiden, det behövs alltid kunskap!!

      Svara
  2. Gösta

    Normalitet, säg vad i helvete är det,
    finns det någon som vet?
    Hur är man när man är normal,
    är man tjock eller smal,
    säg hur är det med det?
    Normalitet,
    upp i häcken med det!

    En del av texten till en lite fånig låt som jag gjorde för en massa år sen,
    men jag tyckte den passade in här…

    Svara
  3. Anna

    Du är en sådan bra förebild tycker jag 🙂 Hoppas många unga aspergare och deras anhöriga läser din blogg och kan inspireras av dina tankar och erfarenheter! Jag tror det är jätteviktigt att unga personer som får diagnosen kan känna att det är ok att inte vara som alla andra och att det går att få ett lyckligt liv ändå, som du beskriver.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Anna, jag blir så glad att du tycker att jag är en bra förebild! Jag hoppas också att många Aspergare och deras anhöriga läser det här inlägget. Många verkar tro att diagnosen Aspergers syndrom är en dom till en dålig livskvalitet bara för att man inte är ”normal”.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *