Kategorier
Autism och normalitet Vardag med Asperger

Varför sträva efter normalitet?

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

När jag föreläser om Aspergers syndrom, frågar ibland åhörarna mig vilka strategier och verktyg det finns för att ta bort svårigheterna som ingår i autism. Vad är det som fungerar så att vi ska kunna leva ett normalt liv och att våra svårigheter försvinner? Hur har jag gjort?

Det känns ibland som att jag gör andra människor besvikna när jag svarar trots att det visst finns verktyg som kan kompensera för några svårigheter till någon grad i form av exempelvis påminnelser eller appar men att jag fortfarande har kvar de grundläggande svårigheter som är förknippade med Aspergers syndrom och ADD. Aspergers syndrom är trots allt en livslång funktionsnedsättning (eller en funktionsvariation om man föredrar det ordet), och min diagnos innebär att jag aldrig kommer att bli en neurotypiker.

Jag brukar jämföra mitt liv med min 93-åriga mormors: hon kan ju också få viss hjälp från kommunen, men hon kommer aldrig längre kunna leva på exakt samma sätt som unga människor gör. Men betyder det att min mormor har en dålig livskvalitet och mår dåligt? Nej. Hon måste bara anpassa sitt liv lite grann efter sin höga ålder. Och samma sak gäller för mig. Jag lever ett lite annorlunda liv, men annorlunda är inte detsamma som dåligt. Den dagen jag accepterade att jag alltid kommer att ha Aspergers syndrom och ADD började jag må riktigt bra. Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv med någon annan.

Anhöriga till personer med Aspergers syndrom blir ibland förvånade och något besvikna när jag berättar att jag har boendestöd och att jag förmodligen aldrig kommer att klara mig utan det. Men det går visst utmärkt att vara lycklig trots att man har en diagnos och behöver stöd. Normalitet är inte detsamma som en bra livskvalitet, det gäller bara att hitta rätt verktyg. Och mitt verktyg för att få min vardag att fungera heter boendestöd.

Sedan har jag andra svårigheter som boendestödjarna inte kan lösa: min enorma uttröttbarhet, mitt behov att sova 12 timmar per natt och min tendens att skjuta upp viktiga saker. Där heter lösningen acceptans. Alla människor har förmodligen vissa problem i sina liv oavsett om de har någon diagnos eller ej, och dessa är mina.

Men är dessa saker ett större problem för mig? Svar nej. Visst, jag har lever ett annorlunda liv men jag är lycklig och mår bra. Därför uppmanar jag alltid alla anhöriga till personer med Aspergers syndrom på mina föreläsningar: sträva inte efter att din familjemedlem ska bli så normal som möjligt, sträva istället för att han eller hon ska bli lycklig!

10 svar på ”Varför sträva efter normalitet?”

Tack för det Du delar med Dig ! <3
Jag har 3 barn varav 2 har Asperger (kille 22 och tjej 17) dom är så olika man kan vara och jösses vad jag önskar att jag kunde mer för att kunna bemöta på bästa sätt !

Annika

Hej Annika!
Jag kan förstå att dina barn är olika, jag och min bror är också olika trots att han också har Asperger. När det gäller bemötande så är det ju alltid olika hur olika Aspergare vill bli bemötta, men det viktigaste är att acceptera personen som den är. Jag brukar säga att man aldrig kan veta om man gör rätt, det viktigaste är att man försöker!

Svara

Normalitet, säg vad i helvete är det,
finns det någon som vet?
Hur är man när man är normal,
är man tjock eller smal,
säg hur är det med det?
Normalitet,
upp i häcken med det!

En del av texten till en lite fånig låt som jag gjorde för en massa år sen,
men jag tyckte den passade in här…

Du är en sådan bra förebild tycker jag 🙂 Hoppas många unga aspergare och deras anhöriga läser din blogg och kan inspireras av dina tankar och erfarenheter! Jag tror det är jätteviktigt att unga personer som får diagnosen kan känna att det är ok att inte vara som alla andra och att det går att få ett lyckligt liv ändå, som du beskriver.

Tack Anna, jag blir så glad att du tycker att jag är en bra förebild! Jag hoppas också att många Aspergare och deras anhöriga läser det här inlägget. Många verkar tro att diagnosen Aspergers syndrom är en dom till en dålig livskvalitet bara för att man inte är ”normal”.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *