månadsarkiv: juni 2015

Vuxenlivet med Aspergers syndrom

Share Button

Nu har jag fått besked om att Gothia Förlag vill ge ut min nya bok som heter Vuxenlivet med Aspergers syndrom, vilket känns jätteroligt. Sedan Sivart Förlag på hösten 2013 gav ut min debutbok På ett annat sätt: mina erfarenheter av Aspergers syndrom – ett autismspektrumtillstånd, började många läsare höra av sig och önska om en fortsättning, och därför började jag jobba med en fortsättning nästan med en gång!

Manuset till den här nya boken blev klart för redan över ett år sedan, men av olika anledningar väntade jag nästan ett år innan jag började skicka ut det till förlag. Jag vet ännu inte exakt när boken kommer ut men gissningsvis blir det nog om ca ett halvår.

När jag började skriva den här boken, funderade jag lite på om jag skulle fokusera på barn- eller vuxenperspektivet men bestämde mig sedan för vuxenperspektivet. I min debutbok skriver jag nämligen rätt mycket om min barndom och skoltid, och därför ville jag den här gången skriva en bok som handlar mer om hur man bör bemöta vuxna med Aspergers syndrom.

Dessutom kommer den engelska versionen av min debutbok komma ut någon gång snart, och en arabisk översättning är på gång. Så under 2015 har jag många saker att se fram emot 🙂

Share Button

Att inte fungera i samhället

Share Button

I programmet “Svenska fall för FBI” påstod Henrik Belfrage att personer med autism inte fungerar i samhället. Att väldigt många av oss med autismspektrumtillstånd inte fungerar i detta samhälle har han rätt i men har han tänkt på vad det möjligen skulle kunna bero på?

Idag har det blivit viktigare och viktigare att passa in i en mall. I arbetslivet ska man vara social, man ska kunna hålla flera bollar i luften samtidigt, och man ska kunna lite allt möjligt. Det är mycket teamwork och man ska vara lite “allt i allo”. Men många av oss med Aspergers syndrom kan inte “allt möjligt” utan vi är ofta specialister inom just vår nisch. Och är inte det logiskt att man då hamnar utanför?

Många får aldrig ens någon chans i arbetslivet. Det finns personer med Aspergers syndrom som både skulle kunna och vilja jobba, men när arbetsgivarna utnyttjar oss med funktionsnedsättningar som gratis arbetskraft istället för att erbjuda oss anställningar, får man aldrig ens någon chans att få en anställning. För det finns faktiskt arbetsgivare som utnyttjar detta. Varför betala lön när man kan få gratis arbetskraft?

Att utbilda sig till sitt drömyrke är inte heller alltid så lätt för oss med Aspergers syndrom när reglerna är så byråkratiska som de är. Alla har inte 100% arbetsförmåga utan endast kanske 25% eller 50%. Men tyvärr kan man enligt dagens regler inte vara student på halvtid och få 50% CSN och 50% sjukersättning, utan ska man plugga är det heltid som gäller om man vill kunna ha råd med mat och tak över huvudet under studierna.

Visst, CSN erbjuder möjligheten att få studiemedel på heltid om man pga en funktionsnedsättning endast klarar av att studera på deltid, men då kommer det ju ta dubbelt så lång tid att läsa ett program, vilket innebär att man samlar på sig dubbelt så mycket skulder som andra. Och om man endast har 50% arbetsförmåga, kommer man kunna endast arbeta 50% efter studierna, vilket i praktiken innebär att nästan hela ens framtida lön skulle gå till att betala tillbaka alla de lån som man tvingats ta pga sin funktionsnedsättning. Och därför kan många funktionsnedsatta inte alltid studera, helt enkelt för att man inte har råd.

Utanförskapet börjar oftast redan i skolan: trots att lagen garanterar hjälp för elever med speciella behov, efterföljs inte detta i många skolor. Därmed hamnar dessa elever utanför redan i tidig ålder: de blir hemmasittare eftersom de inte klarar av att uppfylla de krav som skolan ställer. Jag har ofta hört argumentet att man visst kan gå i skolan om man vill, men för många elever med Aspergers syndrom är det precis tvärtom: de vill gå i skolan men de kan inte. För att skolan inte klarar av att ta hänsyn till deras funktionsnedsättning.

Den här världen är helt enkelt inte anpassad efter våra behov, och så länge det är så kommer vi inte fungera. På samma sätt som de döva behöver skolundervisning på teckenspråk och de blinda behöver punktskrift för att kunna fungera, behöver vi med Aspergers syndrom också vissa specialanpassningar. Och eftersom detta inte erbjuds till oss, är det inte vi autister som skapat utanförskapet utan det är samhället!

Share Button

Falska myter om autismspektrumtillstånd

Share Button

Att media sprider sina falska myter om oss med Aspergers syndrom och autism är förkastligt. I TV4:s program “Svenska fall för FBI” gjorde Henrik Belfrage uttalandet att vi kan bli fixerade vid exempelvis att döda samt att vi inte fungerar i samhället. Nu har TV4 blivit anmäld.

Snälla TV4, vad baserar ni ert korkade uttalande på? Om ni hade haft kunskap om autismspektrumtillstånd, hade ni känt till att:

1) Det finns inga belägg för att personer med autismspektrumtillstånd skulle begå brott i högre utsträckning än människor som inte har autism.

2) Vi som lever med autismspektrumtillstånd löper snarare en stor risk att bli mobbade och utstötta. Vi riskerar alltså snarare bli offer än förövare.

3) Det finns otroligt mycket okunskap om psykiska diagnoser i samhället redan som det är, och med sådana här okunniga uttalanden bidrar ni till att vi blir ännu mer utstötta och diskriminerade.

4) Vi är helt vanliga människor, precis som ni neurotypiker. Anders Breivik är en norsk terrorist, betyder det att norrmän i allmänhet bli fixerade vid att bli massmördare? Om en person med astma begår en våldtäkt, kan man då dra slutsatsen att astmatiker löper en stor risk att bli våldtäktsmän? Nej, precis.

Snälla TV4, läs på lite innan ni uttalar er!

Share Button

Vardagen har en enormt hög prislapp

Share Button

Många av oss med Aspergers syndrom och autism tycker att vanliga vardagliga aktiviteter bränner extremt mycket energi. Själv brukar jag jämföra energinivån med pengar. Om man har lite, måste man leva sparsamt. Och har man extremt lite, kan man ligga inom riskzonen för svält. Olika aktiviteter har väldigt olika prislappar, och tidåtgången har inte nödvändigtvis något att göra med hur mycket en viss aktivitet kostar.

Vanliga vardagliga aktiviteter är extremt dyra (=energikrävande) för mig. När jag vaknar på en vanlig morgon, har jag 100 kr. När jag duschar, kan hälften av dessa försvinna och jag har 50 kr kvar, och då har jag inte ens hunnit äta frukost. Att duscha är nästan den allra dyraste aktiviteten för mig, men det är skönt att ha det gjort nu.

Vid frukostdags blandar jag havregryn med vatten och sätter kastrullen på kokplattan. Detta kostar mig 5 kr. Egentligen skulle det kunna kosta 20 kr, men jag har lärt mig att spara 15 kr genom att låta havregrynspåsen ligga framme på diskbänken när jag inte använder den. Förut förvarade jag påsen i kökskåpet, men eftersom jag med åldern lärt mig att det kostar mig för mycket att öppna skåpet och ta fram havregrynspåsen, har jag lärt mig att jag inte bör förvara påsen där om jag inte vill börja svälta. Jag måste nämligen tänka mycket noggrant vilka saker jag vill lägga mina pengar på.

Dags att läsa min mejl. Jag ser att en kund vill diskutera med mig via telefon om ett föreläsningsupdrag. Jag funderar lite. Att ringa samtal kostar mig minst 35 kr eftersom det är så krävande, hur mycket pengar har jag kvar? Eftersom jag har 45 kr kvar och jag inte vet hur mycket pengar jag kommer att ha resten av veckan, är det bäst att ringa nu.

Efter samtalet har jag 10 kr kvar, och det är dags att gå till tandläkaren. Vilken tur att det är en billig aktivitet eftersom det endast handlar om tandkontroll och mottagningen ligger nära mitt hem! Jag sminkar mig, vilket kostar 2 kr, men eftersom det är så roligt, är det värt att lägga pengar på det. När jag är klar med sminkningen, inser jag att jag har 8 kr kvar och jag därmed inte har råd att kamma håret, vilket skulle kosta mig 5 kr. För att spara pengar går jag till tandläkaren med okammat hår.

Tandläkarbesöket var inte så dyrt idag, jag kom undan med endast 4 kr eftersom tandläkaren bara kontrollerade mina tänder. Så jag har 4 kr kvar när jag kommer hem. Nu måste jag fundera på vad jag vill lägga dessa pengar på. Ska jag lägga pengarna på att svara på sms som jag fått de senaste dagarna och inte svarat på? Men det kostar 3 kr att svara på sms, och det har jag inte råd med eftersom jag har viktigare saker att göra. Därför bestämmer jag mig för att svara på jobbmejl istället, vilket är billigare eftersom jag slipper knappa med mobilen. Jag har fått många jobbmejl, och att svara på dem kostar mig 2 kr idag. Denna prislapp varierar dock kraftigt från dag till dag.

Nu inser jag att jag endast har 2 kr kvar trots att klockan bara är 13, och jag måste spara mina pengar för att orka äta mina matlådor till lunch och middag samt att orka borsta tänderna ikväll. Reklam och viktiga brev får som vanligt ligga kvar på hallgolvet eftersom jag inte har råd att plocka upp dem, och eftersom jag inte har råd att hänga upp mina kläder i galgar när jag byter om till pyjamas, kastar jag kläderna på hallgolvet. Hela min lägenhet är stökig eftersom jag inte haft råd att plocka undan på en vecka, och jag har varit tvungen att kasta skräp på golvet för att spara pengar. Soppåsen skulle behöva slängas, men det har jag inte råd med att göra idag, och troligtvis kommer jag inte ha råd imorgon heller.

Eftersom den här dagen var extremt dyr och jag borstar tänderna på kvällen trots att jag egentligen borde ha spara pengarna och jag därmed levt över mina tillgångar, har jag endast 90 kr när jag vaknar nästa morgon. Till min förfäran upptäcker jag att det kostar 85 kr att duscha idag, vilken prishöjning på bara en natt! Så pengarna räcker inte till mycket idag, och jag måste vänta med viktiga ärenden tills jag har mer pengar igen, vilket kan dröja flera dagar. Allt som inte är livsviktigt, som exempelvis att svara på sms eller mejl på facebook, låter jag bli att göra.

Jag kan inte låta bli att avundas människor som har en billigare vardag än jag. De har också 100 kr när de vaknar, men däremot brukar det vara gratis för dem att duscha. Ibland får de till och med ännu mer pengar om de duschar: de känner sig så pigga och fräscha efteråt, så efter duschandet har de ibland till och med 105 kr.

Att diska frukosttallriken eller att ringa ett jobbsamtal kostar dem kanske högst 2 kr. Därför har de råd att jobba heltid eller att skaffa barn, i de flesta fall både och, och ofta har de till och med pengar att skaffa fler än ett barn. Dessutom har de råd att kamma håret varje dag, borsta tänderna två gånger om dagen samt duscha en gång om dagen.

Visst, de kanske i likhet med mig inte har råd att gå på gymmet på flera månader eller höra av sig till vänner varje vecka eftersom det är mycket, mycket dyrt att jobba heltid och samtidigt ha barn, men de har trots allt råd med det viktigaste: att ha familj och jobb, betala räkningar, kasta soporna och att sköta sin hygien. Och eftersom de till skillnad från mig klarar allt detta helt självständigt utan att ta hjälp av exempelvis boendestödjare, svälter de förmodligen inte trots att många är fattiga när de går och lägger sig på kvällen.

Share Button