månadsarkiv: maj 2016

Läkarundersökningar

Share Button

Eftersom vi som har Aspergers syndrom kan ha ett känsligt beröringssinne, kan vi ibland uppleva att det är obehagligt med läkar- eller tandläkarundersökningar. Det kan kännas obehagligt när någon plötsligt tar på vår kropp när vi inte är förberedda och ibland kan undersökningarna göra ont.

Själv hade jag nästan dödsångest när jag var barn och mamma tog mig till läkaren när jag var sjuk. Det allra värsta var när läkaren stoppade in en pinne i min mun för att titta till halsen. När de misstänkte halsfluss och de skulle ta ett halsprov totalvägrade jag. Jag grät, grät och grät och trots att mamma försökte muta mig gick det inte att få mig på andra tankar. När läkaren och mamma försökte övertala mig, fick jag totalpanik för jag trodde att de skulle ta mig med våld och tvinga in pinnen i min hals. Jag grät oftast till och med på hemvägen och flera timmar när jag och mamma hade kommit hem för jag var rädd att läkaren skulle dyka upp i vårt hem och tvinga mig.

Nu är jag vuxen och kan fortfarande inte göra halsprov. Eftersom jag har kräkfobi, klarar jag överhuvudtaget inte det. Jag är så rädd för att få en kräkreflex att jag får totalpanik. Men som tur är är jag sällan sjuk nuförtiden, och det var länge sedan jag hade halsfluss så jag har inte blivit ombedd att göra halsprov på länge. Men skulle jag hamna i sitsen att jag skulle bli tvingad att göra ett halsprov skulle jag behöva lugnande tabletter.

En annan sak som jag har svårt för är blodprover. Det är inte lika jobbigt för mig att ta blodprov som det är att ta halsprov eftersom jag klarar av att ta blodprover om jag måste, men det är väldigt obehagligt. En gång svimmade jag när en sköterska tog ett blodprov på mig, en händelse som jag aldrig kommer att glömma. Men nuförtiden brukar jag tala om för skötarna att jag är orolig för att svimma, och därför låter de mig ligga ner vid ett blodprov och jag får också ligga stilla ett tag efter att de är klara.

Hur personer med Aspergers syndrom vill bli bemötta när de är oroliga för läkarundersökningar skiljer sig från person till person, men i mitt fall hjälper följande:

1 Att bli bemött med förståelse. Det är viktigt att läkaren förstår och respekterar min rädsla istället för att bara vifta bort det.

2 Att få höra att jag får vara rädd. Ibland försöker välmenande läkare säga att “äsch, det där är inget att vara orolig över”, men då blir jag bara ännu oroligare. När jag istället får höra: “Jag vet att du är orolig, och det är helt okej”, känns allt mycket lättare. När jag känner mig orolig behöver jag få bejaka den känslan.

3. Att få förvarningar. Jag tycker att det är mycket lättare när exempelvis sköterskan förvarnar mig innan de sticker mig i armen för då är jag beredd. Om jag inte får en förvarning är jag spänd hela tiden.

4. Att få förklaringar på vad läkaren gör. När jag exempelvis drog ut en visdomstand för första gången i mitt liv, tyckte jag att det var skönt att tandläkaren förklarade hela tiden vad hon gjorde och vad hon skulle göra sen.

Share Button