månadsarkiv: juni 2019

Därför kan samma diagnoskriterium vara både en styrka och svårighet

“Begränsade intressen och beteenden” lyder ett av diagnoskriterierna för Aspergers syndrom och autism, ett kriterium som kan yttra sig på olika sätt. Vissa autister har ett så kallat specialintresse, vissa samlar på saker, vissa mår dåligt när rutinerna bryts och behöver veta alla planerna i förväg för att kunna slappna av, vissa uppvisar motoriska manéer i form av exempelvis handviftningar, vissa har olika typer av ritualer som de bara måste följa, vissa är fascinerade av exempelvis snurrande tvättmaskiner, vissa fastnar för tankar som de inte kan släppa och så vidare. Ja, diagnoskriteriet kan uppfyllas på otroligt många olika sätt!

Numera i vuxenåldern utgör kriteriet enbart en enorm tillgång och styrka för mig. Tack vare att jag har specialintressen har jag aldrig i hela mitt liv haft tråkigt när jag varit hemma, inte ens de gånger jag varit isolerad under längre perioder. Det finns inte i min värld att bli understimulerad, uttråkad eller rastlös om jag får styra mina dagar helt själv hemma. Att följa mina rutiner och syssla med mina specialintressen ger mig otroligt mycket glädje i livet, vilket gör att jag älskar att ha Aspergers syndrom trots alla de svårigheter funktionstillståndet medför. Många neurotypiska människor verkar i mitt tycke bli understimulerade, uttråkade och deprimerade extremt fort, men jag kan sysselsätta mig själv för resten av livet utan problem. Det underlättar mitt liv enormt.

Däremot medförde exakt samma diagnoskriterium enorma svårigheter för mig när jag som barn tvingades stöpas in i en form i skolan. I skolan får man ju inte koncentrera sig endast på sina specialintressen, i mitt fall språk, utan man tvingas läsa alla möjliga skolämnen. Kruxet för mig är att de ämnen som inte ingår i mina specialintressen var väldigt, väldigt jobbiga för mig att läsa och jag hade mycket svårt för att ta till mig kunskapen i dessa ämnen. Skolan blev en plåga för mig när jag bland annat tvingades läsa geografi, biologi, kemi, fysik, historia och samhällskunskap och dessutom tvingades spela bollspel och rita och pyssla. Mina begränsade intressen utgjorde därmed en enorm nackdel för mig och gjorde min skoltid till en plåga. Men nu som vuxen får jag ju välja själv hur jag vill leva, och därför har exakt samma egenskap förvandlats till en enorm styrka. Idag är jag mycket glad över att ha begränsade intressen och beteenden för det berikar mitt liv otroligt mycket!

Vissa andra autister upplever däremot att de begränsade intressena och beteendena medför stora svårigheter. Vissa uppfyller diagnoskriteriet genom att fastna i negativa tankar som de inte kan släppa och de kan älta gamla oförrätter väldigt länge. Vissa kan få ångest av att bli störda i sina ritualer, och andra kan utveckla skadliga intressen som de fastnar i. Vissa kan också fastna i en specifik person som de endast har träffat vid ett eller ett par tillfällen och därmed knappt känner men ändå kan de inte släppa personen mentalt. Den specifika personen kan utvecklas nästan till en fix idé, vilket kan upplevas som plågsamt för autisten i och med att autisten inte klarar av att gå vidare.

Huruvida det är positivt att autism innebär begränsningar i intressen och beteenden beror alltså helt på på vilket sätt diagnoskriteriet uppfylls samt vilket slags liv autisten lever. Att fastna i skadliga intressen som man får ångest av är alltid negativt, men i mitt fall har ju diagnoskriteriet förvandlas till en enorm styrka i och med att mina specialintressen ger mig sådan lycka. Det är jag mycket tacksam för! Andra autister kan däremot må mycket dåligt av att ha begränsningar i intressen och beteenden om de inte har turen att ha specialintressen som får dem att må bra. Därför kan diagnoskriteriet vara både en svårighet eller en styrka beroende på situationen!

6 tillgänglighetsåtgärder för oss med Aspergers syndrom och autism

Många människor frågar mig hur skolor, universitet och arbetsplatser kan göras tillgängliga för oss som har Aspergers syndrom eller autism. Här har jag samlat 6 tillgänglighetsåtgärder på arbets- och studieplatser:

1. Intrycksfri miljö. Alltför ofta innebär Aspergers syndrom och autism känslighet för sinnesintryck. Därför är det väsentligt att autisten vid behov får ett eget studie- eller arbetsrum utan mönstrade gardiner, starka sollyktor eller solljus som stör. Låt autisten också ta med sig egen mat till lunchen om han eller hon vill det! Under ett jobbmöte är det viktigt att inte öppna fönstret mot en hårt trafikerad gata om det finns en ljudkänslig aspergare med på mötet.

2. Känslan att få vara sig själv. Det är viktigt med trevliga arbets- eller studiekamrater som accepterar autism som den funktionsvariation den är och varken ser funktionstillståndet som en icke önskvärd avvikelse man borde försöka bli fri ifrån eller som ett samtalsämne som man till varje pris borde undvika. Om arbets- eller studiekamraterna ser annorlundaskap som något chockerande eller extremt udda, kommer autisten troligen aldrig kommer att slappna av.

3. Möjlighet att få ett arbetsbiträde eller en mentor. Det är viktigt att det är samma person som coachar autisten så att inte autisten slussas runt till olika personer med sina frågor och funderingar. På vissa högskolor får mentorer endast hjälpa till med påminnelser när det är dags att lämna in en uppgift, men däremot får de inte hjälpa autisten att hitta in till rätt sal eller kontakta den kursansvariga läraren om autisten behöver stöd med en viss uppgift. Då hänvisas autisten till att själv försöka få tag i de olika lärarna som håller de specifika kurserna, och det kan bli jobbigt för autisten att behöva ta kontakt med många olika personer helt utan stöd.

4. Att autisten välkomnas in i gemenskapen. Alla autister vågar inte hänga med på After Work eller gemensamma utflykten för autisten kan vara blyg och kanske har varit mobbad på tidigare studie- och arbetsplatser. Därför är det viktigt att autisten känner sig välkommen och aldrig behöver känna att man är i vägen. Arbetsbiträdet eller mentorn ska gärna få hänga med som extrastöd på sociala tillställningar om autisten inte vågar närvara själv.

5. Att autisten får höra att den sociala gemenskapen är totalt frivillig. En mycket viktig tillgänglighetsåtgärd som många studie- och arbetsplatser missar. För vissa autister är det viktigt med en känsla av gemenskap men för andra, bland annat mig själv, känns det enormt tryggt om jag får höra att det inte finns någon press att tvingas vara med i en social gemenskap. För mig räcker det med att studie- eller arbetskamraterna är trevliga, men någon gemenskapskänsla behöver jag inte. Jag tycker bara att det är jobbigt med många sociala aktiviteter men känner mig oftast inte tillräckligt trygg för att våga säga nej om ingen har sagt till mig att det är okej att skippa det sociala.

6. Möjlighet för autisten att nyttja sina styrkor. Vilket i praktiken innebär anpassade arbetsuppgifter. Om autisten har väldigt svårt för en uppgift, ska autisten få alternativa uppgifter. Om autisten får arbeta med det den är bra på, kommer autisten förhoppningsvis kunna vara till stor nytta! Tro mig, om autisten förväntas försöka träna bort sin autism och utsätta sig för det man har riktigt svårt för, kommer det inte komma något bra av det, jag lovar!

Därför kan en autist ge fel bild av sig själv

När man träffar en person, gör man sig oftast en bild av denne baserad på hur personen är i just den situationen. Ser man en person ha roligt med andra människor och hålla låda på en fest, tänker man oftast att personen är väldigt social. Läser en person mycket och talar många språk, brukar man tänka att personen är väldigt bildad och förmodligen var extremt duktig i skolan. Ser man en person som klär sig väldigt färgglatt, tänker man förmodligen att personen har en konstnärlig talang. Ibland stämmer bilden med verkligheten och ibland gör den inte det. Speciellt för oss som har Aspergers syndrom och autism händer det rätt så ofta att bilden andra människor får av oss inte alls stämmer.

Anledningen till att andra människor ofta kan få fel bild av oss är att vi kan ha en väldigt ojämn begåvningsprofil. Vi kan prestera långt över genomsnittet i ett område samtidigt som vi kan ha väldigt stora svårigheter i ett annat. Bara mina skolbetyg var extremt ojämna. Jag läste sju språk i gymnasiet och fick alltid beröm av språklärarna för de avancerade uppsatserna jag skrev på de olika språken, och jag fick ofta stipendier i slutet av skolåret för mina prestationer. Samtidigt hade jag så stora svårigheter i flera andra skolämnen. Jag lyckades inte lära mig så elementära saker som vad som hände på första och andravärldskriget, och jag förstod inte hur man skulle göra kemiska experiment i kemin. I syslöjden lyckades jag aldrig lära mig hur man trädde en symaskin. Vissa lärare tyckte därmed att jag var ovanligt begåvad samtidigt som andra lärare fick grå hår på grund av mig. De hade alla extremt olika bild av mig och min intelligens.

När andra människor får höra att jag åker runt Sverige och Finland och föreläser om Aspergers syndrom, tänker de ofta att jag måste vara en väldigt energisk person som har extremt mycket ork. Därför kan de bli totalt chockade när de upptäcker att jag kan bli totalt utmattad av att kasta grovsopor i grovsoprummet och att jag inte orkar öva hur man pumpar en cykel eftersom det är alldeles för ansträngande för mig. Jag har bara enormt mycket energi när det gäller mina specialintressen, vilket även inkluderar föreläsningarna. Annars blir jag utmattad av minsta lilla och orkar nästan inte med någonting.

Träffar jag en person som gillar att diskutera grammatik, Aspergers syndrom, autism, hälsa eller andra saker som jag har kunskaper om så inbillar sig ofta de personerna att jag är ovanligt social, pratig och intelligent. Andra människor som träffar mig på andra större tillställningar där man diskuterar helt andra saker kan däremot undra varför jag är så tyst, och de brukar uppfatta mig som extremt blyg. Dessa personer skulle förmodligen bli chockade om de fick veta att jag är pratig i andra situationer. Vill någon diskutera historia eller världspolitik med mig, tycker andra människor att jag är väldigt ointelligent eftersom jag knappt kan något om historia eller världspolitik. När jag började läsa ryska på Stockholms universitet, hade jag aldrig hört talas om Putin!

Du som gör arbetsförmågebedömningar av personer som har Aspergers syndrom eller autism ska vara medveten om den ojämna begåvningsprofilen. Testar du enbart vissa förmågor hos autisten, riskerar du att få den felaktiga bilden att personen klarar betydligt mindre eller mer än vad den egentligen gör. En person som enligt din bedömning verkar ha stora svårigheter kan vara extremt begåvad inom andra områden som du inte har testat. En person som du tycker verkar ovanligt intelligent klarar inte nödvändigtvis saker som är hur enkla som helst för dig!

Aspergers syndrom, autism och självmedvetenhet

När jag blev diagnosticerad med Aspergers syndrom, förklarade min läkare för mig att autistiska tjejer ibland kunde vara mer medvetna om sitt annorlundaskap än vad autistiska killar var om man skulle generalisera grovt, och tydligen var inte denna självmedvetenhet alltid till fördel. På den tiden förstod jag inte riktigt vad läkaren menade. I mina ögon var det bara bra att vara medveten.

Men för ett par år sedan när jag föreläste träffade jag en man i 40-årsåldern som också hade asperger. Han berättade för mig att han sällan umgicks med någon utanför sin familj, sin autistiska flickvän samt några få vänner med samma diagnos. Som sjukpensionär gick han inte ut bland andra människor speciellt ofta och därmed levde han ett ganska isolerat liv från övriga samhället trots att han hade regelbunden kontakt med dessa personer. Han hade insett nyligen att han egentligen hade stora svårigheter förknippad med Aspergers syndrom, bland annat svårigheter i att sätta sig in i andra människors känslor och svårt att läsa av deras kroppsspråk. Kruxet var att han inte hade varit medveten om sina autistiska svårigheter förrän relativt nyligen.

Anledningen till att han inte hade varit medveten tidigare var att hans familjemedlemmar hade varit vana vid honom, han hade inbillat sig att han var duktig på att tolka andras kroppsspråk och eftersom hans vänner och partner fungerade ungefär som han så hade ingen av dem reagerat på hans beteende. Han hade alltid sett sig själv nästan som en neurotypiker, men däremot hade han alltid märkt direkt om någon annan aspergare bröt mot normen. ”Herregud, så skulle jag aldrig göra, vilken tur att jag inte har lika stora svårigheter”, hade han tänkt då.  

För några år sedan hade han börjat umgås med några gamla skolkamrater och deras vänner som hade upplevt honom som oartig. Men eftersom han hade svårt för att tolka andra människors kroppsspråk, hade han inte förstått vad de andra hade tyckt om honom förrän en person talade tydligt för honom om varför de andra i gruppen hade börjat undvika honom. Tydligen hade han alltid sagt fel saker, sårat andra, avbrutit dem, låtit bli att hälsa, bara pratat om sina egna intressen och så vidare. Incidenten hade gett honom något att tänka på, och därefter började han förstå att han var mer autistisk än vad han hade varit medveten om.

Den här mannen upplevde att han hade mått bättre tidigare i livet när han hade varit omedveten om sina svårigheter och sitt annorlundaskap. Nu hade han plötsligt blivit överdrivet uppmärksam på andra människors signaler och börjat överanalysera allt de gjorde och sa, vilket gjorde att han nästan aldrig kunde slappna av längre. Han hade också börjat undra vad andra människor egentligen tyckte om honom eftersom han hade blivit medveten om att han hade svårigheter i att läsa av andras kroppsspråk, och han var ständigt rädd för att råka såra andra. ”Ju mer jag förstår hur andra människor fungerar, desto sämre mår jag. Jag mådde mycket bättre på den tiden när jag trodde att jag var precis som alla andra och var omedveten om hur mitt beteende framtod i andra människors ögon”, sa han till mig.

Jag kunde relatera till honom och förstod plötsligt vad min läkare hade menat när hon hade sagt att det inte alltid var till fördel att vara alltför medveten. Även om jag själv tycker att det är roligt att analysera andra människors beteenden, tycker jag samtidigt att det tar energi att vara medveten. Jag vet hur det känns att ständigt vara på helspänn och tänka: ”Har jag pratat för mycket om mina intressen nu, och har jag låtit otrevlig?” Om jag hade varit helt omedveten om att jag fungerar annorlunda, skulle jag slippa lägga energi på att oroa mig för sådana här saker!

Därför kan autism innebära olika typer av sociala svårigheter

Att svårigheter att samspela med andra människor anses vara ett kännetecken för Aspergers syndrom och autism brukar vara allmänt känt. Att man har ett annorlunda sätt att samspela med andra människor på kan bli ett stort handikapp när man själv fungerar annorlunda än andra människor och tvingas in i en miljö där omgivningen har orimliga förväntningar på en. Här kommer några exempel på sociala situationer en autistisk person kan uppleva svårigheter i:

1. Att umgås två och två med en relativt ny bekantskap. Vissa autistiska personer har svårt för att bedöma vad som generellt sett anses vara okej att säga till en ny bekantskap. Om den nya bekantskapen frågar autisten hur denne mår, kan vissa autister svara ärligt med en noggrann och detaljerad redogörelse. Vissa autister känner sig mycket osäkra i nya bekantskapers sällskap eftersom de är medvetna om att de inte vet vad den nya bekantskapen väntar sig, och de upplever att de inte kan slappna av när de inte kan säga allt som faller dem in. De känner att de måste vakta sin tunga för deras förmåga att föra ytliga samtal är inte automatiserad.

2. Att umgås två och två med en familjemedlem eller en nära vän. Vissa autistiska personer kan tycka att det blir jobbigt att behöva gå in i djupare samtal vilket ofta blir fallet när man umgås en och en med någon man känner väl. Däremot kan de tycka att det är enkelt att prata med en bekant på gatan för då krävs inte lika mycket engagemang. Dessa autister kan bli trötta när de sociala kraven blir alltför höga och det krävs att man delar alla glädjen och sorger med varandra. Om familjemedlemmen eller vännen accepterar att den här typen av autist inte orkar föra djupare samtal utan det anses vara okej att endast prata när man måste, uppstår det såklart inga sociala svårigheter!

3. Att umgås i en större grupp med bekanta eller ytliga vänner. Vissa autister kan tycka att det blir jättejobbigt med många intryck och ytliga diskussioner. Dessa autister kan även tycka att bekanta och ytliga vänner kan vara oförutsägbara eftersom de inte känner personerna lika väl, vilket kan skapa otrygghet. Vissa autister orkar inte heller hänga med i ett samtal i större grupper och går därför in i sin egen värld när det är många i ett samtal. Andra autister kan däremot tycka att just den här typen av sociala tillställningar är enklast då man inte behöver gå djupt in i varje samtalsämne.

4. Att umgås i en större grupp med nära vänner eller familjemedlemmar. Vissa autister upplever att det brukar bli alldeles för ytligt när många personer träffas samtidigt, oavsett om personerna är ytliga bekanta eller nära vänner. Andra autister kan däremot tycka att det är roligt att träffa alla nära och kära i en större grupp eftersom det kan vara betydligt mer tids- och därmed även energikrävande att träffa alla en och en. Därför kan det kännas praktiskt att träffa alla åt gången, och eftersom man känner personerna väl kan man slappna av. Själv har jag under de senaste åren börjat uppskatta den här typen av umgängesform mer och mer, inte minst när jag åker till Finland och träffar det gamla gymnasiegänget. Förut var det viktigt för mig med djupare samtal en och en, men nuförtiden uppskattar jag mer när hela gänget är samlat.

Tyvärr har jag alltför ofta varit med om att när en vuxen person tar upp sina misstankar om att man skulle kunna ha asperger eller autism så svarar vårdpersonalen att det inte är värt att göra en utredning eftersom personen träffar sina nära och kära i grupp utan större problem alternativt brukar föra förtroliga, djupa samtal med nära vänner. Då har vårdpersonalen helt bortsett ifrån att personen har svårt för ytliga samtal och kan bli knäpptyst och gå in i sin egen värld när personen träffar många människor samtidigt. Att man har många nära vänner som man träffar en och en betyder ingalunda att man inte kan ha autism!

Aspergers syndrom, autism och ekonomisk utsatthet

Alltför många av oss som lever med Aspergers syndrom och autism är ekonomiskt utsatta. Att man har svårt för att etablera sig i arbetsmarknaden kan i värsta fall leda till en livslång fattigdom. Lägg därtill att det under de senaste åren har blivit betydligt svårare att få aktivitets- och sjukersättning från Försäkringskassan, vilket har lett till en ännu större ekonomisk otrygghet. Sjukersättning är åtminstone en form av fast inkomst, men utan det kan man behöva leva på ekonomiskt bistånd från kommunen, vilket kan kännas mycket otryggt och stressigt.

Därutöver har vi autister inte sällan högre utgifter än många andra människor på grund av vår funktionsvariation. Många kan må psykiskt dåligt, vilket kan leda till relativt höga sjukvårds- och läkemedelskostnader. När jag själv behövde en läkare med autismspecifik kompetens, lyckades jag inte hitta en läkare som förstod vad autism handlade om, vilket ledde till att jag tvingades betala flera tusen kronor för ett enda läkarbesök hos en privat läkare. Dessutom har jag sönder mina saker och tappar bort grejer betydligt lättare än andra människor, dels på grund av mina motoriska svårigheter och dels på grund av min ADD. Vilket naturligtvis blir en extrakostnad och bidrar till vår ekonomiska utsatthet när vi står utanför arbetsmarknaden.

Det jag saknar i LSS är en garanti till ekonomisk trygghet. Med trygghet menar jag inte höga inkomster utan helt enkelt en garanti till en fast månadsinkomst under de år man saknar arbetsförmåga eller håller på att söka arbete. En arbetslös person utan en omfattande funktionsnedsättning eller sjukdom lyckas inte sällan hitta ett nytt arbete inom ett år, men för en person med autism kan det ibland ta tio år innan han eller hon lyckas hitta en arbetsgivare som är villig att anställa personen. Det är en helt annan sak att tillfälligt tvingas leva på ekonomiskt bistånd under exempelvis ett halvår när man håller på att reda upp sitt liv och att tvingas ansöka om socialbidrag månad efter månad, år efter år.

Jag brukar säga att den som påstår att pengar inte ger lycka aldrig har varit fattig på riktigt under längre perioder utan någon ljusning i sikte. Visst, det kanske inte ger någon skillnad i lycka om man får ut 15.000 kronor eller 30.000 kronor efter skatt. Men tvingas man däremot leva på riksnormen och dessutom med vetskapen om att kommunen när som helst kan avslå ens ansökan om ekonomiskt bistånd, kan det göra depressionen värre! Forskningen har slagit fast att endast 500 kronor extra i månaden gör deprimerade personer betydligt friskare. Autism medför redan många praktiska och sociala svårigheter i vardagen som det är. Därför är det oacceptabelt att diagnosen dessutom alltför ofta innebär fattigdom och ekonomisk utsatthet!

Aspergers syndrom och autism som drivkraft

Precis som jag konstaterat i ett tidigare blogginlägg kan Aspergers syndrom och autism innebära flera fördelar och styrkor. Det är olika vilka styrkor vi autister upplever att funktionstillståndet medför för oss, och det är inte alla autister som upplever att autism innebär fördelar. Men i mitt fall är utan tvekan den starkaste fördelen med autism det oerhörda drivet. Jag har en förmåga att lägga fullt fokus på en detalj i mitt liv och anstränga mig hårt för att nå mitt mål. Då kan jag vara nästan säker på att lyckas.

När jag var relativt nyinflyttad i Sverige, behövde jag ett jobb. Jag satte mig framför datorn och sökte, sökte och sökte arbeten. Jag vet inte hur många arbetsansökningar jag skickade ut, men med tanke på att jag ofta la ut 8 timmar om dagen på att söka arbeten blev det förmodligen minst 500 ansökningar i veckan om inte ännu fler. Jag hade bestämt mig för att söka arbete i varenda matbutik i hela Stockholms län från Nynäshamn till Norrtälje i varenda matkedja jag kunde hitta: Coop, ICA, Willys, Hemköp och ja, även mindre matkedjor. Självklart sökte jag även andra arbeten. Jag behövde aldrig vara arbetslös mer än några veckor åt gången med tanke på den enorma mängden tid och energi jag la på att söka arbete, och därför fick jag också välja och vraka bland jobberbjudanden.

Sedan har det bara fortsatt senare i livet med mina föreläsningar och böcker. När jag hade bestämt mig för att skriva min debutbok, satte jag mig framför datorn och skrev, skrev och skrev. Boken var det enda som existerade för mig och jag blev klar på tre månader. Jag var fast besluten för att få den utgiven och hade bestämt mig för att skicka manuset till vartenda bokförlag i Sverige och Finland. Jag var också fast besluten att få boken utgiven på utländska förlag och arbetade med att översätta boken själv samt skrev till utländska förlag och frågade om de ville ge ut boken. Det tog mycket mer tid och energi än arbetssökandet i Sverige i början och jag fick enormt många bakslag, men jag gav mig aldrig utan fortsatte. Det var ett mycket hårt jobb men betalade sig i längden.

När jag för 16 år sedan hade ett BMI över 30, bestämde jag mig för att lägga om mitt liv helt, börja leva mer hälsosamt och gå ner i vikt. Jag slutade äta onyttigheter och började motionera. Jag gick ner 25 kg på ett halvår och ytterligare 5 kg under de nästkommande halvåren. Jag köpte aldrig bantningsprodukter utan syftet var att gå ner i vikt med hjälp av hälsosamma metoder i lagom takt. Så här 16 år senare brinner jag fortfarande lika mycket för hälsa och har inte haft några problem med att upprätthålla en hälsosam livsstil. Mitt mål i livet är att vara så hälsosam som möjligt vilket är en njutning för mig i form av ett specialintresse, inte ett tabubelagt förbud, och det är onekligen Aspergers förtjänst!

Trots att Aspergers syndrom och autism innebär vissa begränsningar och svårigheter, är det viktigt att komma ihåg att diagnosen även kan innebära just sådana här superkrafter. Många av mina framgångar i livet har jag haft just min Aspergers syndrom att tacka för, det är jag helt övertygad om!

När autistens känslor inte tas på allvar

Alltför ofta händer det att vi med Aspergers syndrom eller autism inte blir tagna på allvar när vi behöver klaga på något. Många yrkesverksamma har inställningen att alla möjliga problem ingår i autism och att om vi upplever att något inte stämmer ska det alltid ha med autism att göra. Men det är viktigt att komma ihåg att allt absolut inte har med diagnosen att göra! Om jag känner på mig att det är något som är fel så brukar det stämma.

När jag för flera år sedan upplevde att jag var ovanligt trött, viftades det bort och jag fick höra att trötthet ingick i Aspergers syndrom och att det inte var något att oroa sig för. Om jag har försökt tala om att jag inte trivs i ett sammanhang, har jag fått höra att personer med Aspergers syndrom kan reagera kraftigt på nya händelser och att det kan ta ett tag för mig innan jag vänjer mig. Så kan det absolut vara ibland, men jag vet mycket väl skillnaden mellan att något känns läskigt i början eftersom det är nytt och att något inte passar mig alls. Om jag inte trivs med en ny boendestödjare, vet jag att det är personkemin som inte stämmer. Om jag inte trivs i ett socialt sammanhang, brukar jag märka direkt om sammanhanget inte passar mig.

Jag vet att jag inte är ensam. Vissa andra autister som har varit mobbade har fått höra att det ingår i autism att missförstå andra människors avsikter och att de därför felaktigt kan tolka andra människors beteende som mobbing. Vissa som haft stora problem med sina boendestödjare när dessa endast har suttit där och druckit kaffe istället för att vara delaktiga har fått höra av sina biståndsbedömare att de säkert bara misstolkat boendestödjarens avsikter och att boendestödjarna bara inte velat ta över för mycket. Även när autisten haft en stark känsla att boendestödjaren inte ens försökt göra sitt jobb har inte biståndsbedömarna lyssnat och påstått att missförstånden endast beror på klientens autism.

Det är viktigt att du alltid tar autistens känslor på allvar! Även om trötthet, misstänksamhet och svårigheter att tolka andra människors avsikter kan ingå i autism så betyder det inte att det måste vara så! Även en autist kan insjukna i en allvarlig sjukdom som orsakar en ännu allvarligare trötthet. Även en person med social ångest kan råka ut för mobbing. Våra upplevelser ska absolut inte viftas bort med orden att allt bara beror på diagnosen!

Aspergers syndrom, autism och automatisering

När man har Aspergers syndrom eller autism, kan dagliga göromål ta otroligt mycket energi vilket andra människor sällan kan relatera till. Vi autister måste nämligen ofta lägga energi på saker som andra människor gör automatiskt. Under de föregående dagarna har jag kommit på hur otroligt stor skillnad det blir när man behöver tänka på vartenda moment man gör jämfört med när man kan slappna av i hjärnan och tänka på andra saker samtidigt. Visst, ett jobb är ändå alltid ett jobb, men hur mycket energi man behöver lägga på samma jobb kan variera otroligt mycket från person till person.

Anledningen till att jag tänkt mycket på det den senaste tiden är att min blogg har strulat under de föregående veckorna vilket har tagit otroligt mycket energi av mig. Nu när bloggen fungerar igen tar det såklart ändå viss energi av mig att blogga. För att blogginläggen ska hålla en viss kvalitet, måste jag vara mentalt engagerad för att göra er läsare nyfikna och engagerade. Jag försöker även tänka på att språket håller en någorlunda bra kvalitet för många av er skulle förmodligen tröttna om språket var undermåligt och skulle innehålla stavfel och onödiga upprepningar. Jag anstränger mig även för att uttrycka mig tydligt och precist så att ni kan hänga med på mina resonemang. Därutöver försöker jag blogga regelbundet, komma på intressanta bloggämnen och även hålla koll på bloggkommentarerna. Därmed innebär det ändå ett visst arbete att blogga.

Med detta sagt är det ingenting att jämföra med när bloggen strulade. Ihärdig som jag var fortsatte jag, men ibland laddades inte sidan överhuvudtaget och allt jag hade skrivit försvann. Ibland gick det att läsa bloggen trots att sidan laddade långsamt, men däremot gick det inte att logga in på administrationspanelen. Ibland gick det inte ens att besöka bloggen, och när jag väl lyckades logga in på administrationspanelen kunde det ta 5-10 minuter för sidan att ladda. Det tog otroligt mycket energi av mig att arbeta med bloggen när allt tog sådan tid. Om bloggen normalt sett tar 10% av min energi så har den tagit 95% av min energi under de senaste dagarna. Jag höll verkligen på att tappa humöret totalt på grund av bloggen, vilket inte går att jämföra med när jag bloggar i vanliga fall. Jag hade aldrig orkat med strulet i längden.

Så är det även med många andra saker i autisternas vardag. Om en neurotypisk person arbetar heltid är personen förmodligen trött men klarar ändå livet, och inte sällan räcker även personens energi till att klara ett föräldraskap trots heltidsarbete. En person med autism kan ibland totalt krascha av 50% arbete, och då räcker energin inte ens till att handla, kamma håret och duscha. Samma sak med hemsysslor: en neurotypisk person kanske avskyr att städa, men autist kan bli totalt utmattad av det. Precis på samma sätt som det inte går att jämföra en fungerande och en icke-fungerande blogg, går det inte att jämföra en autists och neurotypikers ork och energi. Det går inte att jämföra äppen och päron!

Nu fungerar bloggen igen

Så där, nu verkar det som att Binero äntligen fixat sina problem! Trots problemen har jag fortsatt blogga som vanligt även om det tagit tid och energi. Ibland har det tagit mig närmare en halvtimme för mig att komma in till administrationspanelen och ibland har jag inte kommit in alls, men den ihärdiga aspergaren som jag är har jag bara fortsatt och fortsatt försöka 🙂 Nu laddas sidan snabbt igen, och jag hoppas att det håller i sig nu. Jag hoppas att strulet inte drabbat er alltför mycket!