månadsarkiv: september 2019

Misa kommer att fira 25 år i Västerås

Nu har det blivit 2019, vilket betyder att Misa AB fyller 25 år i år! Ni som inte vet vad Misa är så är det en arbetsinriktad daglig verksamhet för personer som har svårt för att komma ut i arbetslivet Det kan handla om personer med fysiska eller fysiska funktionsvariationer, personer med olika typer av sjukdomar, psykisk ohälsa eller de som av andra skäl haft det svårt på arbetsmarknaden. Misa gör med andra ord en mycket viktig insats! Själv arbetar jag ju på Misa Kompetens som är ett systerbolag till Misa AB.

Jag kommer att föreläsa om Aspergers syndrom i Västerås

Nu i år är det alltså dags för Misa AB att fylla 25 år, vilket självklart kommer att firas. På tisdagen den 22:a oktober är det dags för ett firande i Västerås, och jag kommer att föreläsa om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspekiv i samband med firandet. Jag kommer att ta upp saker svårigheter, styrkor, bemötande, strategier och mycket annat som är viktigt att känna till, och föreläsningen passar för alla: för yrkesverksamma, för anhöriga och självklart även för oss med egna diagnoser!

Vem som helst får anmäla sig

Vill ni veta vad det allra bästa är? Jo, vem som helst får anmäla sig till firandet, så ni som gärna vill komma och höra mig föreläsa behöver inte vara knutna till Misa på något sätt. Dock måste man anmäla sig i förväg och det finns tyvärr ett begränsat antal platser, så ni som gärna vill komma ska skynda er för att säkra er en plats! Jag vet att ni är några västeråsbor som mailat mig och frågat om jag kommer att föreläsa i trakterna någon gång, så nu har ni ett ypperligt tillfälle att anmäla er!

Dagen kommer att innehålla flera intressanta inslag

Självklart kommer dagen innehålla flera andra intressanta inslag än bara min föreläsning. Vår grundare Lennart Jönsson kommer att berätta om Misas historia, det kommer att vara soffsamtal mellan arbetsledare och deltagare, det kommer att bjudas på lunch och dagen kommer att avslutas med ett tårtkalas med en tillhörande frågestund.

Firandet kommer att börja kl 11 och sluta kl 15, och som sagt kommer allt avslutas med ett tårtkalas. Ni som är sugna på att anmäla er ska göra det via den här länken. Hoppas vi ses!

En föreläsning på vägen till en annan föreläsning

Gissa var jag befinner mig just nu? Jo, Finlandsfärjan! Imorgon fredag kommer jag nämligen föreläsa om Aspergers syndrom för speciallärare i Finland! Den här föreläsningen är planerad sedan länge och imorgon kommer den alltså äntligen bli av!

Jag älskar att åka Finlandsfärja

Jag älskar att åka Finlandsfärja för det är så lugnt, skönt och stressfritt, dock under förutsättningen att man inte bokar en hytt under bildäck för de däcken brukar vara fulla med festande ungdomar och höga motorljud. En B-hytt är betydligt bättre.

Jag lyckas aldrig somna på nattåg

Det är rätt intressant att jag aldrig lyckats somna på nattåg, och därför är ett nattåg helt uteslutet för mig när jag ska föreläsa. På nattågen sover jag bokstavligt talat inte en blund! På Finlandsfärjorna sover jag däremot bättre. Det enda som jag stör mig på är de lysande ljusknapparna i hytterna vilket försämrar min nattsömn. Därför sover jag aldrig helt bra på Finlandsfärjorna, men jag sover ändå betydligt bättre än på nattågen.

Det kommer att bli frukostbuffé imorgon bitti

När folk tänker Finlandsfärja, tänker de oftast på shopping och fest. Men det blir det aldrig för mig. Istället spenderar jag alltid resorna i min lilla hytt i pyjamas och njuter. Det är så stressfritt att åka färja! Hemma tänker jag alltid på disk och andra måsten, men här i hytten har jag inga andra måsten än bloggen. Imorgon bitti kommer det bli frukostbuffé på färjan så att jag får något i magen innan föreläsningen.

Min kollega är sjukskriven

Oftast när jag ska föreläsa på annan ort tar jag det lugnt tidigare på dagen, men idag blev det inte så. För ett par dagar sedan ringde min kollega Fredrik till mig och berättade att vår kollega Göran som är sjukskriven hade en föreläsning inbokad idag, skulle jag möjligen kunna ta den föreläsningen?

Tog mig direkt till hamnen från föreläsningslokalen

Mitt spontanta svar blev ett nej för jag skulle ju iväg till Finland idag. Men då kom jag på att fråga Fredrik var Görans föreläsning skulle vara och vilken tid. När svaret var T-Centralen i Stockholm mellan klockan 13:30 och 14:30 tvekade jag inte en sekund utan sa ja. Viking Line skulle ju avgå klockan 16:30 och Vikingterminalen låg inte långt från T-Centralen, så jag sklle utan problem hinna ta föreläsningen på vägen till färjeterminalen!

Och så blev det! Konstigt nog blev det inte ens speciellt stressigt. Jag hade med mig resväskan i föreläsningslokalen, körde en timmes föreläsning, tackade för mig och tog mig till färjan. Allt gick så smidigt att jag skulle kunna tänka mig att göra samma sak igen om det krisar!

Så här mycket kan en intolerant omgivning ställa till det

Många av oss som lever med Aspergers syndrom eller autism och även våra anhöriga känner att det inte är själva aspergern som ställer till det för oss utan en oförstående omgivning! Visst, alla håller inte med och det finns aspergare som känner att svårigheterna i Aspergers syndrom gör livet mycket svårt att leva. Men däremot är vi många som upplever att det snarare är andra människor och deras bemötande som ställer till det för oss totalt!

När andra föräldrar dömer

Ibland kan ett 10-årigt autistiskt barn få ett utbrott och andra föräldrar runt omkring blir onödigt irriterade och besvärade. Det är svårt att förstå varför. Visst, det kan låta lite, men å andra sidan låter ju också bebisar och 1-åringar utan att någon dömer dem. Det kan ibland göra lite ont i öronen, men tolererar vi småbarn och deras utbrott, varför tolererar vi inte utbrott från äldre barn med funktionsvariationer? Jag menar, så illa borde det väl inte vara?

Andra människors intolerans kan göra barnets autism till ett problem

Men föräldrarna till grannbarnen tolererar inte alltid de minsta avvikelserna från normen. “Herregud, ni kan väl inte leva med sådana här utbrott?” och “Varför gör ni inte något åt saken?” kan vara mycket vanliga kommentarer till sådana familjer. De allra värsta kan vara de andra föräldrars blickar! Många föräldrar till autistiska barn upplever att barnets autism nästan enbart är problematisk på grund av andra människors bemötande och intolerans.

När alla hjälpmedel inte tas på allvar

När jag berättar att jag har boendestöd för att jag behöver hjälp och stöd hemma, kan andra människor bli chockade. Men boendestöd är ett hjälpmedel för mig att få min vardag att fungera, precis som en närsynt person behöver glasögon. När jag förut bar glasögon och kontaktlinser, tyckte jag till och med att de var krångligare som hjälpmedel än boendestöd! Men det som gör boendestödet till ett problematiskt hjälpmedel är andra människors reaktioner, annars är det inga problem för mig att ha boendestöd.

Andra människors reaktioner på kognitiva svårigheter

Som 25-åring hade jag fortfarande inte lärt mig hur man öppnar en konservburk även om jag hade övat, övat och övat. Detta gjorde andra människor chockade, och många menade att jag inte skulle kunna leva så i längden.

Men visst kan man leva så! Om jag verkligen behövde öppna en konservburk, kunde jag ju lösa situationen genom att be någon annan om hjälp. Exempelvis hade jag en snäll granne som öppnade konservburkar åt mig, och min boendestödjare kommer också hem till mig två gånger i veckan. Återigen var andra människors bemötande det största problemet med att inte kunna öppna en konservburk, inte de motoriska svårigheterna i sig!

Omgivningen tolererar inte alltid ojämnheten i Aspergers syndrom

När jag var ett litet barn, tålde andra människor att jag inte visste saker som de vuxna visste. Men när jag var vuxen och det kom fram att jag aldrig hade hört talas om Putin, fick folk en chock och återigen fick jag höra att det inte gick att leva om man inte visste vem Putin var. Att jag borde skärpa till mig och börja läsa på om allmänbildning på fritiden!

Att jag talar många språk flytande gör mina svårigheter ännu mer oacceptabela för omgivningen. “Visst, vi är alla olika och alla är duktiga på olika saker, men någon gräns får det väl vara”, resonerar många människor. Själv har jag svårt för att förstå varför alla förväntas vara kunniga i exakt samma ämnen och varför människor inte tolererar alla människor är bra på olika saker.

Det är intoleransen, inte Aspergers syndrom, som ställer till det

Det finns lösningar på många av mina kognitiva svårigheter: boendestöd, fokus på styrkorna och acceptans. Men ett dåligt bemötande finns det sällan lösningar på. Eller jo, man kan såklart undvika att umgås med dömande personer, men man kommer ju alltid möta dem ute i samhället. Jag brukar säga att Aspergers syndrom sällan är ett problem för mig, men det är däremot intolerans och dåligt bemötande!

Därför ska du kommunicera rakt med någon med asperger

Många av oss med Aspergers syndrom eller autism tycker om rak kommunikation. Därför förerar vi oftast att få höra: “jag vill gärna att du städar en gång i veckan” istället för: “åh, vad smutsigt det är här” sagt med avsky. En person med Aspergers syndrom eller autism förstår inte nödvändigtvis de underförstådda budskapen mellan raderna och kan missa ansiktsmimiken helt.

Ibland övertolkar jag och tror att personen menat något negativt

Själv föredrar jag också rak kommunikation. Även om jag någon gång möjligen skulle ana att personen kan vilja säga något annat mellan raderna, hamnar jag nästan i panikläge om inte personen kommunicerar rakt med mig. För jag är ändå aldrig säker på vad personen menar. Det händer ju många gånger att jag övertolkar och personen inte alls menat något negativt.

Blir osäker när någon ställer en fråga på ett skämtsamt sätt

En annan sak jag har svårt för är om personen ställer en fråga till mig eller diskutera något ämne på ett skämtsamt sätt. Om personen ställer frågan på ett skämtsamt sätt, tror jag mig nästan alltid veta vad personen egentligen vill veta men jag hamnar ändå i något slags panikläge och undrar varför personen inte kan ställa frågan rakt ut. Då känner jag mig väldigt osäker på om jag borde svara på frågan och hur jag isåfall borde svara. Borde jag svara på ett allvarligt sätt, låta bli att svara eller skämta tillbaka?

Förstår vad personen egentligen vill veta

Om personen säger: “Haha, du gäspade många gånger igår, hade du så tråkigt i vårt sällskap?” förstår jag att personen troligen vill veta om jag hade tråkigt eller inte. Om personen konstaterar något med glimten i ögat något i stil med: “Men du var säkert ensam som tonåring och dejtade inte så mycket eftersom du har asperger, haha”, förstår jag direkt att personen är nyfiken på om jag dejtade som tonåring eller inte men inte ställer frågan rakt ut utan låtsas av någon anledning skämta.

Ger aldrig ett korrekt svar i sådana situationer

Oftast blir jag så ställd i sådana situationer att jag svarar på frågan, men oftast ger jag inget korrekt svar utan hittar bara på något. Jag ljuger aldrig med mening i sådana situationer utan jag känner mig så ställd att min hjärna liksom inte förstår för stunden att det jag säger egentligen inte är sant.

Jag vet inte alls varför jag fungerar på det sättet, och det är först efteråt jag kommer på “just det, det jag råkade säga då inte alls var sant.” Men när jag ger svaret för stunden, märker jag inte det just då. Jag kan exempelvis råka säga: “Nej, jag var aldrig på dejter som yngre” och först efteråt kommer jag på att det inte alls stämmer! Men jag går aldrig tillbaka till personen och rättar svaret efteråt eftersom personen ändå har ställt frågan på ett skämtsamt sätt.

Svarar alltid på allvarliga frågor

Om någon däremot ställer en allvarlig fråga till mig och säger: “Jag såg på dig att du gäspade många gånger igår, jag undrar därför om du hade tråkigt?” eller: “Jag är nyfiken på hur det var för dig att vara en tonåring med Aspergers syndrom, kan du berätta för mig hur det var att dejta eller var du mer ensam?” svarar jag alltid som det är (så länge frågan inte är för privat förstås) och råkar aldrig säga saker som inte stämmer. Jag känner mig alltid betydligt tryggare med frågor ställda på ett allvarligt än ett skämtsamt sätt.

Jag föredrar raka budskap och frågor

Det är en otroligt stor skillnad för mig med en rak kommunikation och hintar samt med allvarliga och skämtsamma frågor! Om man ska kommunicera med mig, ska man därför säga budskapet rakt ut utan att använda sig av kroppsspråket och aldrig skämta om frågan är allvarligt menad. Däremot är det helt okej att skämta med mig så länge det inte blandas med en allvarlig diskussion och personen egentligen inte vill veta vad jag tycker och hur jag känner. Då ska “allt” i diskussionen vara ett skämt, inklusive mitt svar!

Dessa saker har alla föräldrar till autistiska barn tänkt på

När jag föreläser om Aspergers syndrom och autism, möter jag många föräldrar till autistiska barn som får “goda” råd från andra välmenande föräldrar. Personen som häver ur sig kommentarerna tror sig förmodligen komma med ett unikt råd som föräldern till det autistiska barn aldrig tänkt på innan, men jag lovar att alla föräldrar till autistiska barn har tänkt på att:

1. Man måste sätta gränser för sitt barn.

Ja, det måste man! Och det är alla föräldrar till autistiska barn mycket medvetna om, förmodligen betydligt mer medvetna än vad du är. Som förälder till ett autistiskt barn måste man ständigt analysera frågor som: “Var jag för sträng nu? Blev barnet utmattat? Förstod barnet vad jag menade? Orkar barnet ta till sig fler instruktioner nu eller ska jag vänta till imorgon?” osv. Som förälder till ett autistiskt barn måste man hela tiden vara extrem medveten om balans så att kraven blir rimliga.

2. Barn behöver utmaningar.

Stämmer mycket väl! Men sanningen är att ett autistiskt barn redan har alldeles för många utmaningar i sin vardag som det är. Det är inte lätt att leva med autism när man ständigt missförstår andra människor och blir missförstådd, blir utmattad varje dag, är illa omtyckt, tvingas vistas i en otillgänglig skola, är känslig för sinnesintryck och alltid ses som jobbig, besvärlig och egoistisk av sin omgivning. Där finns det utmaningar och hinder så att det blir över! Ett autistiskt barn behöver därför färre utmaningar, inte fler!

3. Man måste förbereda sitt barn inför vuxenlivet.

Men nej, det måste man inte! Inte om barnet har autism. I alla fall inte på det sättet som du tror. Med ett autistiskt barn måste man oftast fokusera på nuet. För oss autister har barndomen oftast varit vår allra svåraste tid och ett autistiskt barn bör därför aldrig överbelastas med ytterligare krav. Dessutom kan man få boendestöd när man har Aspergers syndrom eller autism så det finns hjälp och stöd att få om man behöver det. Själv har jag fortfarande boendestöd trots att jag är 40 år gammal och mitt liv fungerar hur bra som helst!

4. Man måste lära sitt barn att man inte kan få allt.

Alla autistiska barn vet den hårda vägen att man inte kan få allt och inte ens det man behöver, så det behöver man inte lära barnet! Därför går inte världen under om man låter ett autistiskt barn äta middag med fötterna på stolen eller om man serverar barnet den mat barnet klarar av att äta för tillfället. Det viktigaste är att barnet äter!

5. Att du tror att barnets svårigheter kommer att försvinna med rätt träning.

Men nej, nej, nej! Aspergers syndrom och autism är funktionsvariationer som inte kan tränas bort. Visst, vi autister utvecklas ju med åren precis som alla andra, men det sker med naturlig utveckling och alla utvecklas olika. Ibland kan man som autist hitta lämpliga strategier för att hantera vardagens utmaningar senare i livet men det är inte samma som att träna bort sin funktionsvariation.

6. Att du har erfarenhet av barn och vet därför vad ett barn behöver.

Du vet förmodligen vad dina egna barn mår av, och du vet kanske till och med vad neurotypiska barn generellt sett mår bra av. Men det betyder inte att du vet vad ett autistiskt barn mår bra av! Visst, din kusins sambos son kanske har autism och klarar av andra saker än barnet till den här föräldern, men alla autistiska barn är individer och har olika förutsättningar!

7. Att autism inte betyder att man kan bete sig hur som helst.

Självklart är det inte okej att bete sig hur som helst när man har autism! Men du har ingen aning om vad och hur mycket man kan kräva av just det här specifika autistiska barnet. Visst, barnet kanske klarade av att bete sig annorlunda igår, men idag kan barnet vara totalt utmattat och mår kanske extremt dåligt. Därför klarar inte barnet av att bete sig på det sättet som du önskar idag även om allt i ditt tycke gick bra igår.

8. Att föräldrar till neurotypiska barn tillämpar straff/förbjuder godis innan mat/gör något annat du anser att den här föräldern borde prova.

Jag lovar, det vet föräldern mycket väl om och har förmodligen provat dessa tricks hur många gånger som helst! En förälder till ett autistiskt barn har provat så mycket under årens gång att hen vet vad som fungerar och vad som inte gör det. Om du däremot har autismspecifik utbildning, har erfarenhet av att arbeta på exempelvis habiliteringen och vet något trick som fungerar på många autistiska barn så är du däremot mer än välkommen att komma med ditt tips!

Trevlig helg

Nu lider höstsemestern mot sitt slut och jag kommer vara tillbaka på jobbet på måndag. Veckan har gått otroligt fort! Jag har egentligen inte gjort så jättemycket annat än umgåtts med min kille under semestern.

Har bloggat varje dag under semestern

Precis som jag skrev till er för en vecka sedan strax innan min semester skulle börja så var det lite osäkert om jag skulle blogga under höstsemestern eller inte och hur ofta i så fall. Det visade sig att det blivit ett blogginlägg varje dag under hela semestern, dock vissa dagar kortare inlägg än andra. Jag har inte kunnat hålla mig borta från bloggen, precis som jag misstänkte att det skulle kunna bli 😉 Men det var väntat.

Har ändå fått vila och återhämtning

Men även om jag bloggat varje dag under hela semestern har jag ändå fått vila och återhämtning. Bloggandet har ju inte känts som ett måste under semestern utan jag har gjort det bara för att jag själv velat det. Och därför har det inte blivit någon prestationsångest för att hitta intressanta bloggämnen. Så ni behöver absolut inte oroa mig för att jag inte skulle vilat ordentligt under semestern för det har jag absolut fått göra, och det mer än tillräckligt!

Det kommer att bli en bloggpaus nu i helgen

Dock har jag bestämt mig för att ta en bloggpaus nu under helgen och vila inför nästa vecka då det kommer att bli dags att åka till Finland och föreläsa. Detta innebär att jag inte kommer att skriva något mer än den här hälsningen på bloggen under helgen. Hoppas ni får alla en skön helg, vad ni än tänker göra! Från och med måndag kommer det bli nya inlägg om Aspergers syndrom, och jag har redan skissat en massa idéer om vad jag skulle kunna blogga om! Ha det så bra alla till dess! 🙂

Intervjustudier i Västerås och Skåne om hinder och lösningar på arbetsmarknaden

God morgon alla mina bloggläsare!

Kommer ni ihåg när min kollega Amir Noajnas efterlyste intervjupersoner för en gruppintervju om hinder och lösningar på arbetsmarknaden? Han hittade flera intervjupersoner tack vare mitt blogginlägg, och intervjuerna genomfördes på vårt kontor i Solna Strand. Jättekul att ni var så många som anmälde intresse!

Nu kommer Amir fortsätta med projektet, den här gången i Västerås och Helsingborg, och söker alltså personer som är intresserade av att ställa upp på en gruppintervju på dessa orter. Som vanligt räknas Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd som kognitiva funktionsnedsättningar i det här fallet, så vi som har egna diagnoser tillhör Amirs målgrupp. Så här skriver han:

“Vi på Misa Kompetens har genom regeringen och Myndigheten för delaktighet (MFD) fått uppdraget att undersöka förutsättningar för ett aktivt fritidsliv för personer med funktionsnedsättning.

Uppdraget är att genomföra gruppintervjuer med personer som har en funktionsnedsättning (syn, hörsel, rörelse och kognitiv). Intervjuerna kommer genomföras i Västerås och i Helsingborg och man kan vara med i högst en intervjugrupp.

Resultaten från intervjuerna kommer användas för att utvärdera lämpliga åtgärder i syfte att göra fritidsaktiviteter och hjälpmedel mer tillgängliga för personer. Vi tycker självklart att det är ett viktigt och relevant uppdrag, inte minst då resultaten ska redovisas till regeringen och beslutsfattare.

I Västerås kommer vi vara på Misas/IOGT-NTO:s lokaler på slottsgatan 6 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 25/9 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 26/9 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 26/9 klockan 10:00-12:30

I Helsingborg kommer vi vara i Misas lokaler på sundstorget 2 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 2/10 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 3/10 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 3/10 klockan 10:00-12:30

Finns denna person i din organisation, är du själv intresserad eller har du på möjlighet att koppla ihop oss med lämpliga personer vore det viktigt och kul för oss!

Berätta gärna då också om du har allergier, tolkbehov, behov av ledsagning eller transport till intervjun. Vi står givetvis för omkostnader och efter intervjuerna delar vi ut en liten tack-gåva.

Länk till Myndigheten för delaktighet och regeringsuppdraget finns här:

http://www.mfd.se/om-mfd/vi-arbetar-med/regeringsuppdrag/pagaende-regeringsuppdrag/kartlaggning-om-aktiv-fritid-och-tillgang-till-hjalpmedel/

Med Vänlig Hälsning

Amir Noajnas, Utbildare”

Autistiska intervjupersoner sökes till masteruppsats

Idag har jag en liten hälsning från två masterstudenter från Umeå universitet som söker intervjupersoner till sin masteruppsats. Så här skriver de:

Vad handlar studien om: 

Vi är intresserade av att intervjua individer som är i eller har haft förhållanden där den ena parten har högfungerande autism och den andra personen är neurotypisk. Med utgångspunkt i dessa intervjuer vill vi kartlägga erfarenheter och undersöka hur dessa relationer utvecklas över tid. Vi är särskilt intresserade av hur förmåga till ömsesidigt påverkar närheten och kvalitén i dessa relationer.  

Vad är syftet med studien:

Vår förhoppning är att resultaten av studien ska kunna bidra till mer kunskap om hur människor med högfungerande autism uppfattar att de upprätthåller nära relationer. 

Studiens upplägg:

Analyserna i studien kommer baseras på de intervjuer vi gör. Intervjuerna kommer att utgå från en rad frågor som vi vill diskuterar med dig. Intervjuernas längd är uppskattad till cirka en timme men kan variera.

Intervjun kan göras på plats eller över telefon, lite beroende på var du bor. Vi är flexibla men bor i Stockholm och Umeå. Intervjuerna kommer att spelas in och användas i vår masteruppsats vid Umeå universitet. Allt deltagande sker under lagstadgad sekretess, framförallt kommer inget du säger kunna knytas tillbaka till dig. Du kan när som helst avbryta en intervju utan att förklara varför.    

Är du intresserad av att delta: Hör av dig till oss! 

Mail: eawa0001@student.umu.se 

Mobilnummer: 0739784120

Vänligen

Jens Birkfeldt och Ea Wållgren

Sluta hävda att ångest är en del av autism

Inte sällan innebär Aspergers syndrom och autism komorbiditet, det vill säga samsjuklighet, med andra tilläggsdiagnoser så som ångest, depression eller annan typ av psykisk ohälsa. Enligt en studie led 50% av försökspersonerna med neuropsykiatriska diagnoser av depression eller ångest. Det finns med andra ord en hög grad av komorbiditet med depression och ångest när man har Aspergers syndrom eller autism.

Vissa yrkesverksamma viftar bort autisternas depression och ångest

Dock gör det mig irriterad att vissa yrkesverksamma har inställningen att depression och ångest är en del av Aspergers syndrom och autism och därför ingenting att bry sig om. “Men har du ångest? Det är ingen fara, nästan alla mina autistiska klienter har det så det är nog bara en del av din diagnos. Därför ska du lära dig att leva med att känna ångest ibland”, får vissa av oss höra.

Ingen ska behöva leva med psykisk ohälsa

Men även om det är vanligt att depression och ångest förekommer vid autism, betyder det på inget sätt att psykisk ohälsa bara är att acceptera. Man ska aldrig behöva leva med att må dåligt, oavsett autism eller ej! Om inget annat så borde det vara mindre acceptabelt att ha depression när man har autism för autismens konsekvenser gör ju livet svårt som det är. Som autist möter man många hinder i vardagen, och därför kan livet blir totalt ohanterbart om man dessutom har depressioner och ångest att brottas med.

Ångest har ingenting med Aspergers syndrom och autism att göra

Därutöver har människor som hävdar att ångest och depresson är en del av autism fel i sak: Varken depression eller ångest står skrivna i diagnoskriterierna för autism, vilket också är en indikation på att det inte är meningen att man som autist ska tvingas leva med dessa besvär. Att man har begränsade intressen och beteenden, annorlunda perception och andra typiska autistiska drag är en sak, att ha andra tilläggsdiagnoser är en annan. Depression och ångest är psykiska sjukdomar som inte har något med Aspergers syndrom och autism att göra!

Det kan finnas anledningar till autisternas psykiska ohälsa

Att så många autister lider av psykisk ohälsa är enligt mig inte ett dugg konstigt: vi tvingas leva med fattigdom, utanförskap, ett otillgängligt samhälle, exkludering och mobbing. Vi har inte samma möjlighet som andra människor att välja och vraka i yrkeslivet, och vår omgivning ställer inte sällan krav på oss som vi inte kan uppfylla. Denna exkludering börjar redan tidigt i livet i och med att otroligt många autistiska elever far mycket illa ut i skolan.

Som autist är det viktigt att anpassa sitt liv

När man möter så många hinder i vardagen, är det inte så konstigt att man börjar må psykiskt dåligt. Om en autist lider av ångest eller depression, bör de yrkesverksamma ställa sig följande frågor: “Lever autisten i en icke-autismvänlig miljö, och har autisten förblivit utan relevanta anpassningar? Hur kan man isåfall ändra på autistens omgivning?” I vissa fall är det det enda som krävs för att autisten ska må bättre.

Jag lyckades bli botad från ångesten

Själv var jag också allvarligt deprimerad och ville inte leva när jag som 24-åring fick min Asperger-diagnos. I mitt fall var det mycket enkelt att få ångesten och depressionen att försvinna: genom att få mig att förstå att jag inte behöver anpassa mig i alla situationer, att ge min kropp den vila och återhämtning den behöver, att sluta umgås med människor som inte accepterar autism som den funktionsvariation den är, att ansöka om aktivitetsersättning, att sänka kraven i min vardag och låta mina boendestödjare ta över en del av hemsysslorna.

Tänk om jag hade råkat ut för en okunnig psykolog?

Jag vågar knappt tänka på vad som hade hänt om jag hade fått en psykolog som hade sagt till mig: “Hemligheten till ett lyckligt liv är att träna på att utsätta sig för det man har svårt för. Känner du dig ångestfylld eller deprimerad ska du tänka på att dessa tillstånd är en del av din Aspergers syndrom.” Hade jag haft oturen att möta en psykolog med den inställningen, hade jag troligen inte ens levt idag.

Sluta hävda att depression och ångest är en del av Aspergers syndrom och autism! Fokusera istället på varför så många autister är deprimerade.