Många föräldrar frågar mig om jag tror att deras barn kan ha Aspergers syndrom eller autism. Många tror felaktigt att man inte kan ha asperger eller autism om man inte stämmer in på den klassiska bilden av en aspergare och inte anser sig uppfylla diagnoskriterierna. Men alla autistiska drag syns inte lika tydligt för omgivningen. Utöver det som finns angivet i diagnoskriterierna så kan man därför vara bra att vara uppmärksam på följande tecken:
1. Barnet är ovanligt blygt. Själv var jag som liten livrädd för främlingar. Samtidigt som mamma tyckte att jag var blygare än de flesta andra barn, var det ingen som kom på att det kunde finnas något mer bakom. Jag misstänker personligen att min rädsla berodde på att jag inte förstod andra människors avsikter. Exempelvis skrämde leende människor mig enormt eftersom jag tyckte att människor som log såg farliga och hotfulla ut.
2. Barnet har en ojämn begåvningsprofil. Många vuxna var förstummade av att jag kunde läsa, skriva och räkna i 3-årsåldern. Jag hade många färdigheter som ansågs vara ovanliga för små barn. Samtidigt var jag rätt så gammal när jag lärde mig att hoppa på ett ben och jag lyckades inte lära mig att rita, trä en symaskin eller knäcka ägg i skolan.
3. Barnet får sämre och sämre betyg ju äldre det blir. Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om min hyperlexi. Jag var väldigt duktig på att läsa och stava mekaniskt och jag hade ett fenomenalt minne. Däremot saknade jag förmågan att förstå texternas innebörd om texternas innehåll inte fångade mitt intresse. Och i gymnasiet förväntades man kunna analysera, varför ett mekaniskt utantillärande inte längre räckte till för bra betyg.
4. Barnet skiljer sig från sina jämnåriga socialt. Många tror felaktigt att autistiska barn aldrig har vänner men det behöver inte stämma. Själv hade jag många vänner. Problemet var bara att jag var naiv och trodde på det folk sa. Jag kunde inte säga ”nej” och andra barn utnyttjade mig. Därför var jag också ett tacksamt mobbningsoffer.
Texten fortsätter längre ner på sidan.
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
5. Barnet har ångest. Tony Attwood skriver i sin bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom att social ångest är vanligt bland personer med Aspergers syndrom. Förmodligen för att man innerst inne är medveten om att man inte förstår de sociala koderna och känner att man inte kan läsa av andra människors tankar och känslor. Därför är det inte konstigt att barnet börjar oroa sig och tänka: Luktar jag illa? Ser jag konstig ut? Hatar alla andra mig?
6. Barnet försöker vara till lags. Själv var jag ett ovanligt lätt och lydigt barn. Mamma brukar säga att myten att alla barn med Aspergers syndrom och autism skulle anses vara besvärliga inte stämmer. Jag orsakade aldrig besvär för någon. Precis som jag skrivit i ett tidigare blogginlägg så hade jag svårt för att bedöma hur pass allvarlig en vanlig, välmenande tillsägelse var. Jag trodde att sånt var riktigt allvarligt och därför försökte jag alltid göra rätt.
7. Barnet hatar skolan. Det är stor skillnad på att ogilla tråkiga mattelektioner och verkligen ha ångest inför skolan. Själv sa jag till de vuxna i början att jag inte ville gå till skolan. Men när jag fick till svar att socialen skulle omhänderta mig och placera mig i en fosterfamilj som skulle tvinga mig till skolan om jag skolvägrade så var jag tyst och vågade inte klaga mer. Så om barnet säger sig hata skolan är det viktigt att undersöka saken närmare.
8. Barnet undviker ögonkontakt. Många barn som har Aspergers syndrom eller autism ogillar ögonkontakt. Om barnet har fått kritik för att det aldrig ser andra i ögonen så kan det vara så att barnet försöker ha ögonkontakt. Då får man vara uppmärksam på kompenserande strategier som att kontrollera om barnet verkligen ser andra i ögonen eller tittar bara åt det hållet så att det ser ut som att det upprätthåller ögonkontakt. Själv använder jag ibland den strategin.
Ja, dessa var några vanliga tecken. Med detta sagt är det viktigt att hålla i minnet att blyghet och dåliga betyg inte ingår i diagnoskriterierna för autism. För att en diagnos inom autismspektrat ska vara aktuell så måste man uppfylla flera diagnoskriterier angivna i diagnosmanualen och även ha omfattande svårigheter i vardagen. Det är endast ett legitimerat utredningsteam med specialkompetens som har befogenhet att diagnosticera asperger och autism. Man kan alltså inte självdiagnosticera sig själv.