ADHD och dess svårigheter

“Sluta skriva snyftande blogginlägg om ADHD”, skriver Emelie Walles. Själv har jag inte ADHD utan Aspergers syndrom och ADD, men eftersom jag har erfarenhet av att leva med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och jag har träffat flera med svår grad av ADHD, tar jag mig rätten att kommentera texten ändå.

Emelie skriver att alla människor har bra och dåliga egenskaper och att alla kämpar med olika svårigheter. Det håller jag med henne om! Min Aspergers syndrom och ADD gör att jag måste kämpa med många saker mer än de flesta andra, men jag har varit envis och inte gett upp. Och tack vare denna envishet har jag lyckats skriva böcker och försörja mig på att hålla föreläsningar om Aspergers syndrom. Tony Attwood har skrivit de positiva Aspie-kriterierna, och jag känner igen mig i flera av dem. Varför fokusera på det negativa när det finns otroligt många positiva saker att fokusera på?

Emelie skriver vidare: “Att skylla på att man inte kan göra visa saker för att man har ADHD är för mig att vara lat, alltför många identifierar sig med sin diagnos och lutar sig tillbaka. Allt går om man bara vill”. Det där håller jag inte med om! Människor som har ADHD är precis som vi med Aspergers syndrom olika och har olika svårigheter i olika grader. Vi som har styrkor tack vare våra diagnoser är många, men det är viktigt att komma ihåg att Asperger/ADHD inte innebär styrkor för alla. Det står ju trots allt ingenstans i diagnoskriterierna för ADHD att diagnosen innebär drivkraft och andra positiva egenskaper trots att det kanske är fallet för många.

Jag har träffat människor med svår ADHD som beskriver att diagnosen är ett mycket stort handikapp och hinder för dem i vardagen. De lyckas inte vare sig på sina jobb, inte ens på anpassade sådana, eller med relationer i privatlivet, och de har ofta ett mycket dåligt samvete pga detta. Alla har nämligen inte till skillnad från mig och Emelie ett stort driv och alla har inte nödvändigtvis specialtalanger. Och dessa människor har ibland mycket svårt för att bli trodda och har dåligt självförtroende, just för att andra med ADHD klarar mycket mer än de. Deras verktyg i livet måste istället vara att acceptera att de inte klarar exakt allt pga sin funktionsnedsättning. För neuropsykiatriska funktionsnedsättningar KAN, till skillnad från vad Emelie påstår, göra att man inte klarar av att göra vissa saker.

Jag har lyckats bli Aspergerinformatör, därför måste alla andra som också har Aspergers syndrom klara samma sak eller åtminstone ha talanger de kan använda sig av i arbetslivet, ta sig i kragen och söka jobb och sluta sitta hemma med sjukersättning. Trots att jag har Aspergers syndrom, gick jag i normal klass och fick inget speciellt stöd i skolan, därför måste alla resursklasser avskaffas. Att några Asperger-elever inte behöver resursklasser är ju ett bevis på att alla kan gå i normala klasser om de vill anstränga sig lite. Och jag behöver inget gruppboende eller ledsagare och har lätt för att prata med människor, därför måste alla Aspergare också klara samma sak. Det är väl så. Eller?

Nej, inte riktigt. Människor har olika svårigheter och olika förusättningar. Precis som barn med hörselnedsättningar hör olika bra, klarar människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar olika mycket. Och även neurotypiker klarar olika mycket. Någon neurotypiker kanske klarar av att få nobellpris, men det betyder inte att alla neurotypiker klarar det. Och för den som inte klarar det är det inte att bara att ta sig i kragen så att man lyckas få nobellpris nästa gång.

Vidare är det så att det finns gradskillnader i allt, även i svårigheterna i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. På samma sätt som det finns olika grader i smärta och man inte kan jämföra vanligt magknip med den smärta en födande kvinna upplever, kan man inte jämföra svårigheterna hos människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med de svårigheter som andra med samma diagnos har.

Jag vill faktiskt själv att de positiva egenskaperna i Aspergers syndrom och ADHD ska lyftas fram, och det är bland annat därför jag är med i projektet Vägar till jobb. Många böcker och beskrivningar koncentrerar sig tyvärr på det negativa, och människor förstår inte alltid att det kan finnas en stor fördel i att ha en annorlunda fungerande hjärna och att detta kan innebära enorma styrkor. Men när man lyfter fram de positiva egenskaperna, är det viktigt att detta inte sker på bekostnad av de som inte klarar av att jobba och bo själv och som har mycket stora svårigheter i sin vardag.

Som jag ser det, finns det en stor risk att människor som är okunniga om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar läser Emelies inlägg och tänker: “Jasså, det där är ett bevis på att människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar faktiskt är lata och lutar sig tillbaka på sin diagnos om de inte klarar allt.” Vidare finns risken att människor som själva har ADHD läser hennes tankar och får dåligt samvete över att de inte klarar lika mycket som hon och misslyckas gång på gång med det de vill göra. För till skillnad från vad Emelie påstår, går inte alltid allt även om man vill! 

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

21 tankar kring ”ADHD och dess svårigheter

  1. HL

    Jeg er så enig med deg Paula. VI med asperger kan også ha tilleggsvansker som gjør det enda vanskeligere å ha et normalt liv. Det betyr ikke at vi er late eller ikke gjør så godt vi kan.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, exakt! Och det är precis det budskapet jag försöker föra fram när jag föreläser om Aspergers syndrom: om någon inte klarar lika mycket som de flesta andra, bör man sänka kraven och acceptera situationen. Och att man inte klarar allt har inget med lathet att göra, precis som du skriver!

      Svara
  2. Thomas

    Ja tyvärr så finns det ju människor som använder sig själva som en referens,kan jag så kan väl alla andra göra som jag.Jag minns från tiden jag jobbade med missbrukare där det fanns en föreståndare för ett sånt hem,som tiden innan han blev boss där hade varit alkoholmissbrukare och rejält nerkörd i botten och låg på parkbänkarna,han hade en syn att dom som bodde där också skulle kunna klara den han klara d.v.s att bli helnykterist,och det blev ju absolut inte bra för dom som skulle bo där mins jag.Det är allt illa när man själv har en neuropsykiatrisk och går ut och skriver något dylikt,men man ser ju att media nappar på all möjligt skit att skriva om,sen är det väl upp till läsarna att tolka en sån blogg som hon har.Jag har stött på folk ibland som pratat som hon och många tycker att det gnälls för mycket och det bara att rycka upp sig.Jag ser som på min son som just nu har det jäkligt jobbigt,efter att han fick lämna sin skola på grund av att han klara inte kraven på att delta i alla aktiviteter och det var på en skola för aspergare/adhd,där inte ens personal kunde se gradskillnaderna.Det är väl lätt att tycka att en ung människa som utåt verkar trevlig och glad ska fixa allt som alla andra,men när han är hemma då kommer det fram en deppig och ledsen kille fram.Nej man ska fasen inte ha sig själv som en referens till vad andra ska klara och kunna,det är illa

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad bra att du sa att kommentaren hade försvunnit!

      Vad jobbigt att föreståndaren på missbrukarhemmet var så där oförstående och saknade empati för de andras situation. Usch! 🙁 Du har helt rätt, man ska aldrig använda sig själv som referens. Och det säger jag alltid på mina föreläsningar: om en person med Aspergers syndrom klarar en sak, betyder det inte att nästa person klarar det. När åhörarna frågar mig om jag t ex skulle klara av föräldraskap, svarar jag sanningsenligt att jag inte skulle göra det men lägger till att det är viktigt att jag inte används som referens. För samtidigt som jag inte skulle klara det, finns det många Aspergare som är utmärkta föräldrar för sina barn!

      I våras skrev en mamma en insändare om mig i den största finska dagstidningen Helsingin Sanomat. Hon tyckte att jag lutar mig tillbaka på min diagnos för att slippa göra saker jag inte tyckte om eftersom jag har boendestödjare som hjälper mig. Hennes egna barn hade nämligen också Aspergers syndrom, och båda de hade kunnat lära sig att sköta hemsysslorna. Därför borde jag enligt henne också klara samma sak!

      Jag tycker att det var tråkigt att en sådan insändare publicerades i en stor tidning och dessutom i Finland där kunskapen om Aspergers syndrom nästan är lika med noll. Tyvärr sa min mamma efter att läst insändaren att det där är bevis på att jag skulle klara mer om jag bara ansträngde mig lite. När människor skriver sina erfarenheter om hur det är att leva med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, borde det vara deras skyldighet att informera människor om att alla är olika för annars kan andra med samma diagnos råka illa ut. Personal på Försäkringskassan kan också läsa sådana där inlägg och fortsätta utförsäkra människor.

      Svara
      1. Mats

        I våras skrev en mamma en insändare om mig i den största finska dagstidningen Helsingin Sanomat. Hon tyckte att jag lutar mig tillbaka på min diagnos för att slippa göra saker jag inte tyckte om eftersom jag har boendestödjare som hjälper mig. Hennes egna barn hade nämligen också Aspergers syndrom, och båda de hade kunnat lära sig att sköta hemsysslorna. Därför borde jag enligt henne också klara samma sak!

        Har ni hört talas om TV-programmet “Snillen spekulerar”? Nu vill jag se TV-programmet “Neurotypiker spekulerar” med undertiteln “Hjulet snurrar, men hamstern är död”. TV-programmet där okunniga och oförstående människor tillåts tala som de har förstånd till. Av någon märklig anledning kommer lärare och handläggare på Försäkringskassan och socialtjänsten samt en och annan flygvärdinna att vara överrepresenterade bland deltagarna.

        Tyvärr sa min mamma efter att läst insändaren att det där är bevis på att jag skulle klara mer om jag bara ansträngde mig lite.

        Det är nog snarare ett bevis på att om du prioriterar att sköta tex hemsysslorna så skulle du kanske iofs klara det men samtidigt på bekostnad av annat tex arbetet som aspergerinformatör. Det går liksom inte att diskutera vad man klarar och inte klarar utan att ta hänsyn till helheten men det verkar många neurotypiker som inte har nedsatt förmåga att se helheten framför detaljerna förstå många gånger.

        Jag tror att problemet delvis beror på att många människor i vårt samhälle saknar vettiga referenser. Det är som om jag skulle påstå att längden är 1 meter utan att berätta om jag talar om min kroppslängd eller om mitt könsorgan. Det har ganska stor betydelse för innebörden av det jag säger vilket av det jag talar om. Jag kan tillägga att det neurotypiska utredningsteamet neuropsykiatriska utredningsteamet påstod att jag hade ett annorlunda referensssytem. Jag tycker det är viktitgt att påpeka att “annorlunda” inte betyder “fel”.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag skulle definitivt orka göra mer hemma om jag inte jobbade som Aspergerinformatör, men däremot skulle jag fortfarande inte orka städa! Förut hade jag ingen sysselsättning, och inte ens då orkade jag.

          Du har så rätt när det gäller helhetsbilden! Det sägs att vi Aspergare har svårt för att se helheten, men det kanske beror på vad man menar med “helhet”. Människor som har otroligt mycket ork kan ju ibland ha svårt för att se helheten när det gäller vår livssituation. Vilket är förståeligt, men det som är oroande att personalen på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen inte alltid förstår helheten i vår livssituation. Ditt exempel med längden var jättebra!

          Älskar ordet neurotypiska utredningsteamet! 🙂 Och du har så rätt i att annorlunda inte är detsamma som fel. Vi som tänker annorlunda är kanske bara före vår tid. Människor har hjärntvättats att tro att man ska tänka och vara på ett visst sätt.

          Svara
  3. Johanna Svenningsson

    Jag håller helt med! ADHD, Aspergers syndrom eller andra funktionsnedsättningar har verkligen ingenting med lathet att göra. Det fungerar inte att enbart utgå från sig själv och förutsätta att alla med samma diagnos kan, eller inte kan, klara samma sak.

    Jag har träffat människor som sagt: “Men jag känner en annan som har asperger och hon jobbar heltid.” Jag har också träffat människor som sagt: “Men hur kommer det sig att du kan skriva skönlitteratur? Jag känner en annan som har asperger och hon har ingen fantasi alls.” Då känns det viktigt för mig att berätta att jag och den andra personen med asperger förmodligen har våra styrkor respektive svårigheter på olika plan och att sådant är väldigt vanligt. Om man utgår från att alla är likadana så blir det ju inte bra för någon.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag har precis liknande erfarenheter som du! Jag har fått höra: “Men jag känner andra som har Asperger och de behöver inget boendestöd. Därför borde du också klara dig utan.” Och sen har jag även träffat människor som sagt: “Helt otroligt att du klarade av att flytta till Sverige helt ensam trots att du inte kunde svenska så bra och inte kände någon här. Är du helt säker på att du har Aspergers syndrom? Jag känner nämligen ingen annan Aspergare som klarar sånt”. Många vet att vi är olika, men de förstår inte att det kan betyda sådana här saker i praktiken.

      Det värsta är att när man får höra sådana här saker från läkare. Att privatpersoner är okunniga kan jag förstå, men de som jobbar inom vården borde veta bättre. Och även personer som själva har Asperger och/eller ADHD.

      Svara
  4. Mats

    Felet Emelie gör är att hon applicerar sina personliga erfarenheter på alla människor med samma diagnos. Det är ett autistiskt drag att ha svårt att se saker ur andra människors perspektiv. Det skulle inte förvåna mig om hon har en tänknedsättning som vi finlandssvenskar brukar säga.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja exakt! Fast vissa neurotypiker har också det draget har jag märkt. Och du och jag har både Asperger, men vi båda förstår att alla inte är som vi, så vår theory of mind verkar fungera på det här planet.

      Tänknedsättning, har aldrig hört det ordet! Nu vet jag inte om du skojar eller inte, men jag utgår ifrån det. Eller är du finlandssvensk på riktigt?

      Svara
      1. Mats

        Tänknedsättning, har aldrig hört det ordet! Nu vet jag inte om du skojar eller inte, men jag utgår ifrån det. Eller är du finlandssvensk på riktigt?

        Men du kanske har hört talas om ordet “hörnedsättning”? 😉
        Nej jag är inte finlandssvensk. Det vara bara när jag skrev som jag gjorde som jag var finlandssvensk för stunden. Vanligtvis är jag svensk och då brukar jag skriva “hörselnedsättning” och “tankenedsättning” eller ännu bättre “nedsatt tankeförmåga”.

        Svara
        1. Mats

          Det är lustigt. Jag stör mig väldigt mycket på när människor märker ord men jag verkar inte leva som jag lär på den punkten.

          Svara
          1. Paula Tilli Inläggsförfattare

            Hahaha! 😀 Det kanske beror på hur man märker ord. Om man gör det på ett humoristiskt sätt som du, är det bara roligt 🙂

            Svara
        2. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Haha, det har jag inte gjort, och tror knappast att de använder det ordet i finlandssvenskan heller 🙂 Och nu när du påpekade det såg jag att jag råkade skriva fel i inlägget. Menade förstås “hörSELnedsättning” 🙂

          Svara
  5. Jenny

    Är det inte lustigt att man om har diagnos förväntar vara stöpta i samma form men om man inte har det är det ok att vara olika. Alla människor är olika, men om man har dignos kan behöva extra hjälp och stöd, problemet är väl egentligen att vi generellt har för lite kunskap om hjärnan, så därför är det svårt att vet vilket det stödet ska vara. Det är så mycket lättare med synliga handikapp, en person med synnedsättning behöver glasögon inte rullstol, men om alla fick samma styrka på glasögonen skulle det knappast hjälpa alla med synnedsättning.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Du har så rätt, Jenny! Varför förväntar sig människor att vi som har Aspergers syndrom är likadana, men ingen (förmodligen) skulle förvänta sig att alla närsynta människor var likadana? Just det här med styrka i glasögonen brukar jag använda mig av som exempel på mina föreläsningar för att få människor att förstå hur tokigt det blir när människor tror att samma strategier fungerar på alla Aspergare.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *