Alla har tydligen inte samma värde

Det finns något som provocerar mig oerhört under dessa coronatider, nämligen det faktum att många har blivit av med sina jobb och plötsligt blivit arbetslösa och snart kommer att stå utan försörjning om de inte varit med i A-kassan tillräckligt länge. Och därför har regeringen lättat på A-kassevillkoren så att även nya medlemmar som ansluter sig till A-kassan nu kommer att få pengar från kassan om de skulle bli arbetslösa under coronakrisen. Som motivering har anförts att alla dessa arbetslösa annars skulle hamna hos socialtjänsten.

Utförsäkringarna ses som självklara

Jag tycker att det är bra att regeringen tänker på människor vars jobb står i fara, men det som irriterar mig är att inte arbetsoförmögna personer med sjukdomar och funktionsvariationer verkar ha samma värde. Regeringen har länge sett det som självklart att dessa personer trots giltigt läkarutlåtande ska ansöka om socialbidrag när de blir utförsäkrade från Försäkringskassan. Dessa utförsäkringar som pågått sedan 2008 ses som självklara idag, och detta trots att funktionsvariationer och sjukdomar ofta medför extrakostnader för individen.

Många har tvingats sälja allt

Följaktligen har många med livslånga funktionsvariationer tvingats leva på socialbidrag under väldigt långa tidsperioder utan någon förändring i sikte eftersom dessa personer har vetat om att de alltid kommer att sakna arbetsförmåga. Självklart har de tvingats använda upp sina sparpengar samt sälja alla sina fonder innan det varit aktuellt med socialbidrag. Har de haft sambo har de inte fått något socialbidrag utan tvingats leva helt på sambon. Och vissa har tvingats sälja sina bostadsrätter och leva upp pengarna som ett villkor för att få socialbidrag!

Människor med funktionsvariationer förväntas stå ut

Men nu när människor utan funktionsvariationer och sjukdomar tillfälligt riskerar att förbli utan fast inkomst ska A-kassereglerna plötsligt ändras till deras fördel! Och detta trots att det finns personer som medvetet valt att avstå från A kassan eftersom de inte haft lust att betala avgiften år efter år. Men inte ska väl vanliga människor behöva sälja sina fonder och bostadsrätter, leva på sina partners och bli urfattiga, tänk vad orimligt det hade varit! Människor med funktionsvariationer är däremot av en annan “sort” och får stå ut med det. Eller?

Krisen kommer nog vara övergående

Och detta alltså trots att coronakrisen förmodligen kommer att vara ytterst övergående samtidigt som många sjuka och funktionsnedsatta som tvingats sälja allt de äger och leva på sina partners har vetat om att de aldrig kommer att kunna få det bättre. Alla friska människor som skulle hamnat hos socialtjänsten p.g.a. en ekonomisk kris hade bara förmodligen behövt leva på socialbidrag ytterst tillfälligt, inte alls år efter år vilket däremot varit fallet med många med funktionsvariationer och sjukdomar.

Många skulle varit i samma sits

Sedan finns det också en annan viktig skillnad mellan personer med funktionsvariationer och sjukdomar och friska arbetslösa, nämligen att de förstnämnda ofta blir väldigt ensamma och exkluderade när de hamnar hos socialen. De måste ju se hur alla andra runt omkring dem lyxkonsumerar medan de själva inte ens kan unna sig en kopp kaffe. Om många arbetsföra svenskar skulle hamnat hos socialtjänsten samtidigt under coronakrisen, hade många varit i samma sits och de hade inte varit lika ensamma med sitt ekonomiska utanförskap.

Unnar alla A-kassa

Observera att jag inte ifrågasätter det faktum att de flesta arbetslösa personer kommer att få A-kassa under coronakrisen trots kort medlemskap i A-kassan. Det unnar jag dem! Jag ifrågasätter endast det faktum att inte personer med funktionsvariationer och sjukdomar har samma rätt till en dräglig ekonomisk tillvaro. Jag vill absolut inte att de arbetsföras A-kassa tas ifrån dem, men däremot vill jag att de omänskliga utförsäkringar som personer med funktionsvariationer och sjukdomar drabbas av ska upphöra omedelbart.

Kräver en förändring

Ju mer jag tänker på det, desto argare blir jag. Men jag borde väl ha fattat för länge sen att människor har olika värde. När coronakrisen är över så hoppas jag verkligen att regeringen tänker efter och inför ekonomisk trygghet även till de allra mest utsatta i samhället!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

3 tankar kring ”Alla har tydligen inte samma värde

  1. Mats

    Men nu när människor utan funktionsvariationer och sjukdomar tillfälligt riskerar att förbli utan fast inkomst ska A-kassereglerna plötsligt ändras till deras fördel!

    Det går att dra en parallell mellan a-kassan och avskaffandet av arvsskatten. Regeringen Persson hade knappast avskaffat arvsskatten RETROAKTIVT om inte många människor hade drabbats av att arvsskatten avskaffades 1 år EFTER tsunamikatastrofen.

    En tsunami, som krävde en kvarts miljon dödsoffer, behövdes för att Göran Persson riktigt skulle förstå hur brådskande det var att få bort arvsskatten. Den smögs ut sista dagen i riksdagen 2005. Då katastrofens efterlevande kunde drabbas av arvsskatt på ersättningarna avskaffades den retroaktivt från den 17 december 2004!

    Det ser ni hur verkligheten ser ut. Vi är bara lika mycket värda så länge resurserna tillåter. Det är också därför sjukvården kommer att börja använda sig av “hårda prioriteringar” för att avgöra vem som ska få intensivvård och vem som blir utan om intensivvårdsplatserna inte räcker till alla. Sjukvårdens “hårda prioriteringar” innebär att en som bedöms ha 50 % chans att överleva får chans att överleva medan en som bedöms ha 20 % chans att överleva lämnas att dö. Det är uppenbart i dessa coronatider att allt fint prat om människovärde inte är värt mer än resurserna tillåter. Jag är inte förvånad. Lika väl som att jag har praktiserat social distansering i flera decennier, lika väl vet jag att det här samhället inte värderar människor med neuropsykiatriska diagnoser lika högt som sk normala människor.

    Att samhället är anpassat för människor med normala förmågor är anledningen till att människor som har neuropsykiatriska diagnoser är överrepresenterade hos socialtjänsten från första början. Jag har skrivit det i en kommentar i din blogg förut och jag skriver det igen; Människor med neuropsykiatriska diagnoser är diskriminerade från vaggan till graven. Det börjar i skolan med att människor med NPF lämnar skolan med en kunskapsnivå som inte motsvarar den generella begåvningen, det fortsätter på arbetsmarknaden med massarbetslöshet och det slutar antagligen med diskriminering i äldreomsorgen. Det sista steget i diskrimineringen slipper dock många människor som har neuropsykiatriska diagnoser eftersom deras genomsnittliga livslängd är kortare än den genomsnittliga livslängden hos befolkningen i övrigt. En delförklaring till att de inte har normal livslängd är att de diskriineras till döds innan ålderdomen.

    Svara
    1. Mats

      Jag är för övrigt nyfiken på om det finns någon undersökning som ger svar på hur stor andel av alla människor med Aspergers syndrom som är långtidsarbetslösa, genomsnittlig utbildning, inkomst mm. Jag vet att människor med Aspergers syndrom är överrepresenterade bland de som påbörjar universitetsutbildning och jag vet att de är överrepresenterade bland de som hoppar av sin univeristetsutbildning. Jag gissar att de även är överrepresenterade bland de som är långtidsarbetslösa, långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd, sjukersättning mm. Detta tror jag är en väldigt stor del i den psykiska ohälsan i neuropsykiatriska diagnoser. Jag har själv levt på ekonomiskt bistånd och jag vet av erfarenhet hur viktigt det är att ha ett arbete som passar en och som gör att man har en normal levnadsstandard. Jag tycker att det är nästan löjligt av samhället att habilitera människor med neuropsykiatriska diagnoser utan att samtidigt se till att personen blir självöförsörjande. Det är som att spela fotboll utan boll att inte inkludera självförsörjningen som en viktig komponent i ett fungerande liv.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Jag är också nyfiken på hur stor andel av personer med Aspergers syndrom som är arbetslösa. Jag har hittat statistik över personer med funktionsnedsättningar generellt sett men inte specifikt Aspergers syndrom, autism eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar överhuvudtaget. Jag tror precis som du att vi är överpresenterade bland långtidsarbetslösa.

        Alla aspergare orkar nog inte jobba ens på ett anpassat jobb, men däremot finns det många som skulle klara av att arbeta i någon omfattning om de hittade ett anpassat jobb vilket de inte gör. Dessa personer borde få definitivt få mer hjälp med att hitta ett lämpligt jobb!

        Jag har också ett svagt minne av att ha läst att personer med Aspergers syndrom är mer benägna att påbörja och hoppa av universitetsutbildningar än en genomsnittsmänniska men jag minns inte längre källan!

        Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *