Alla passar inte in i den typiska mallen av autism

Ibland kan en person med Aspergers syndrom eller autism tycka och tänka annorlunda än vad den stereotypiska bilden av en aspergare förväntas göra. Innan jag fick min diagnos hade jag hunnit pröva på en del olika jobb. Jag hade bland annat jobbat en del i förskolor, både som fast anställd och via vikariepooler. Och gissa vad folk tror att jag tyckte om bemanningsföretag och vikariepooler?

Ja, du gissade rätt. Jag brukar få höra: “Men vikariepooler? Oj, herregud! Det passar knappast någon med Aspergers syndrom.” Men samtidigt som det inte passade mig att arbeta i förskolor alls (det enda som passar mig är ju distansarbete och att föreläsa), var det betydligt jobbigare för mig att vara fast anställd än att vikariera i nya förskolor varje gång. Detta för att:

1. Jag fick tydliga instruktioner

Som vikarie är man ständigt ny på jobbet, och därför får man extremt tydliga instruktioner. Ingen förväntade sig att jag skulle veta hur barnens föräldrar såg ut (jag har väldigt uselt ansiktsminne), vad barnen hette och hur man orienterade sig i förskolan. Om det fanns något jag inte visste eller kunde, fick jag förståelse. “Men hon är ju ny här så det är klart att hon inte vet och kan”, verkade mina kollegor tänka. Och vi aspergare behöver tydlighet!

2. Jag fick roliga och lätta arbetsuppgifter

Som vikarie fick jag roliga och enkla arbetsuppgifter i stil med: “Nu får du leka med barnen” och “Nu får du läsa sagor för dem.” Jag slapp blanda mig in i den pedagogiska planeringen, och jag behövde inte heller ta emot nyanmälningar till förskolan eller möta arga föräldrar som av olika skäl inte var nöjda med förskolan. Som vikarie behövde jag inte ta lika mycket ansvar.

3. Jag slapp fasta kollegor

Eftersom ingen kände mig sedan tidigare, var kollegorna mycket försiktiga med mig. Ingen skämtade med mig eller väntade sig att jag skulle vara “en del i gänget.” Som vikarie var det helt okej att känna sig socialt vilsen! Det sociala bestod av att berätta om mig själv för de andra anställda och ställa frågor till dem i stil med hur länge de har arbetat i förskolan, vilket var mycket tydligt. Jag fick inte heller inbjudningar till After Works och slapp därmed tacka nej.

Fasta kollegor och ökat ansvar ställer till det för mig

Eftersom jag upplevde det som relativt enkelt att arbeta som vikarie, fick jag också ta emot betydligt mer beröm som vikarie än som fast anställd! Några ställen som jag vikarierade hos erbjöd mig fasta arbeten, och vissa förskolechefer kontaktade mig om och om igen varje gång de behövde en vikarie. i vikarierandet märktes inte alltid svårigheter alls på samma sätt. Det är när jag får fasta kollegor och tvingas ta ansvar som svårigheterna dyker upp!

Jag passar inte in i den typiska mallen

Du som arbetar som handläggare på Arbetsförmedlingen ska aldrig ta för givet att vissa typer av arbeten absolut inte passar någon med Aspergers syndrom. Alla aspergare passar inte in i den typiska bilden på autism. För mig var det en överraskning att få höra från min läkare att de flesta aspergare föredrar en fast och välbekant arbetsplats. För mig har det ju alltid varit totalt tvärtom!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *