Kategorier
Paulas blogg

Alla semestrar är lika mycket värda

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Så här mitt i högsommaren är det inte ovanligt att folk tar semester, och jag har märkt att många behöver en påminnelse om något viktigt: har man Aspergers syndrom eller autism så fungerar man annorlunda än normen. Och eftersom vi har specialbehov i skolan och arbetslivet, ter det sig också logiskt att många av oss även har specialbehov på fritiden och i synnerhet på semestern.

Vi vill inte alltid följa normen

Vissa av oss autister föredrar en helt traditionell semester i form av resor och sena grillkvällar med släkt och vänner. Några kan istället föredra att göra något helt annat på somrarna: jag har vissa bloggläsare som aldrig vill ta semester eftersom de tycker om att jobba och inte vill bryta de rutiner de trivs med. Andra kan däremot vilja ta semester men vill spendera den på ett helt annat sätt än det sedvanliga. Men bara för att man gör saker annorlunda betyder det inte att man har dålig livskvalitet. Tvärtom är vi autister ofta olyckliga om vi följer normen.

Annorlunda förr

I vårt samtida samhälle hyllas nya upplevelser: det eftersträvansvärda anses vara att man bryter rutiner då och då och upplever något nytt: man ska testa nya maträtter och se nya platser. Men så var det inte förr: på jordbrukssamhället var det knappast många bybor som hade sett storstäderna Stockholm och Göteborg. När mina föräldrar var små på 1950-talets Finland reste folk inte på samma sätt som idag. Om någon fick besöka Sverige sågs det som ett stort äventyr, men till skillnad från idag sågs inte resandet som något allmänmänskligt behov.

Resandet har blivit en norm

I dagens kapitalistiska samhälle ses resandet som normen: reser man inte bort på sin semester anses man tillhöra ett undantagsfall. Jag har till och med hört folk stressa över sina semestrar för de känner sig tvingade att resa bort men orkar egentligen inte. De skulle vilja vila hemma men känner sig pressade att resa. Vi människor har en tendens att titta på vad andra runt omkring oss gör och bli otroligt påverkade av det. Inte ens Gretas klimatengagemang verkar ha skapat nämnvärda förändringar när det gäller folks resevanor, och pressen är fortfarande stor.

Reser inte för resandets skull

Det är sällan jag har tvingats hantera höjda ögonbryn i och med att jag har mina föräldrar i Finland och min pojkvän i en annan stad i Sverige: därför brukar jag spendera en stor del av mina semestrar hos dem och därmed resa bort. Men det som många inte har förstått att jag inte reser för resandets skull utan för att få träffa människor jag älskar: jag har inget behov att bryta mina rutiner, och jag har inte samma intresse att se nya platser som många andra människor har. Nya upplevelser och maträtter låter rent av som något obehagligt för mig!

Blir tyckt synd om

Fram tills i år hade jag på allvar trott att folk hade förstått att den autist jag är så vill jag inte utsättas för onödiga rutinbyten och att jag sällan vill resa bort på skoj, men i år hände något oväntat: Covid-19 bröt ut varför jag inte kommer att resa någonstans i sommar! Inte till mina föräldrar i Finland, inte heller till min pojkvän och ingen annanstans heller. Och då har folk haft förskräckta miner och sagt: ”Men kommer du verkligen spendera hela sommaren hemma i Stockholm utan att resa någonstans och utan att träffa folk? Stackars, stackars dig.”

Inte lätt för mig att förstå

Det är nu jag har tvingats inse att många inte har förstått mig alls! Trots att de vet om min autism, utgår många ifrån att jag har samma behov som de och har inte förstått att jag älskar mina rutiner och specialintressen. I deras värld är det synd om mig eftersom jag inte upplever något nytt, men i min värld är det synd om dem: trivs de så dåligt i sina hem att de måste bort till vilket pris som helst?! Innerst inne vet jag att de inte misstrivs i sina hem utan vill bara ha variation, men det är ändå inte lätt för mig att sätta mig in i behovet att uppleva nya saker.

Viktigt att uttrycka sig försiktigt

Tack och lov är jag så här i 41-årsåldern säker i mig själv, men jag oroar mig för alla unga autister som har en tendens att vilja vara alla till lags: själv gjorde jag misstaget att resa mot min vilja som ung. Det är tråkigt om dagens unga autister också utsätts för pressen för det sliter enormt på den mentala hälsan att tvinga sig själv till energikrävande aktiviteter på semestern! Därför ska du med en autistisk närstående som väljer att spendera semestern på ett icke-normativt sätt vara försiktig med hur du uttrycker dig när personens semesterplaner kommer på tal!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

16 svar på ”Alla semestrar är lika mycket värda”

Sommaren kan vara en tid när man blir påmind om de omfattande osynliga funktionsnedsättningarna autism kan leda till OM man inte har en omgivning som ställer upp och underlättar samvaron.

Tiden när många har semester kan bli värsta tiden på året, ”socialt umgänge” med vissa blir mest negativt då energidräneringen tar mer än det trevliga i att umgås.

Det går ju inte att ta semester från specialbehov men det kan vissa i omgivningen få för sig.

”Att ta dagen som den kommer” dvs inte planera så mycket i förväg fungerar inte för mig men så vill många göra under semestern.
Dessa människor, vanligen NT, brukar strunta i mina behov då de under semestern ( och ofta även annars) sätter sig själva och sina behov före. Jag upplever att vissa inte heller vill förstå, önskar att allt och alla är normalt/normala kanske för att motsatsen kan bli för känslomässigt jobbig.

Lidandet och konsekvenserna det får för mig att anpassa mig syns inte utåt t ex psykisk ohälsa med energidränage som gör att jag måste spara väldigt på energin och inte göra så mycket praktiska svåra saker i hemmet under många veckor.. , hög stress och ångest i veckor,”klump i magen”., sämre sömn – listan kan göras längre.

Kan tänka mig att det är till min nackdel, eller allafall ökar det inte chansen att bli förstådd, för jag KAN anpassa mig – men enbart vid någon el några få ”isolerade” dagar per år- bara det att det det inte syns vad det tar!

Ja, tyvärr är det just kring högtider och semestrar som vi med specialbehov får det extrasvårt om vi lever i fel miljö: vi tvingas avvika från våra rutiner och i vissa fall utsätta oss socialt. Inte sällan utsätts vi för sammanhang vi inte klarar av. Det är tråkigt att semestern måste bli den värsta tiden på året för det är ju då man ska vila och återhämta sig!

Det är just det faktum att våra svårigheter inte alltid syns utåt och att vi ibland klarar av att anpassa oss någon enstaka gång som gör det svårt för omgivningen att förstå oss. De förstår inte hur otroligt mycket energi det tar och att vi inte orkar anpassa oss hela tiden. ”Men vadå, du klarade det ju förra veckan”, kan de säga.

Svara

Mannen i mitt liv tycker om att resa, men inte planerat, utan mer att ta dagen som den kommer , och uppleva naturen.

Jag har en fråga,jag vet att alla med autism/asperger är olika, men hoppas ändå du kan ge mig nån ledtråd. Jag har hållit ihop med honom i snart 3 år, han har inte sagt rakt ut att vi är ett par, han har sagt att han aldrig haft ett förhållande, och att han vill lära känna en kvinna i lugn och ro först för att vara helt säker, innan han skulle vara redo gifta sig, och att han då först skulle inleda ett förhållande.
Han ser på mig med ömhet och tonfallet är fullt av ömhet, hans vänner och föräldrar känner till mig, men än har jag inte fått en puss ens, och han vill ofta ha bekräftelse att jag håller fast vid honom.
Har du något tips på hur jag ska få honom att lita nog på mig så han kan ta nästa steg ? Jag har sagt att jag aldrig skulle lämna honom, och liknande saker när han frågat.
Han är väldigt oerfaren när det gäller närhet.

Hej Samara!

Jag har faktiskt ingen aning. Många personer med Aspergers syndrom har alexitymi, dvs en oförmåga att uttrycka, förstå och hantera känslor. Googla om du aldrig har hört talas om det! Många med alexitymi har svårt för att prata om känslor så om han har det och du vill börja fråga ut honom hur han känner finns risken att han blir obekväm.

Du skriver att du aldrig har fått en puss ens. Tycker han om att pussas? Tycker han om närhet? Vissa med Aspergers syndrom har taktil överkänslighet och alla tycker inte om det. Om han inte tycker om närhet så får du inte ta det personligt för det har isåfall ingenting med dig att göra! Om han däremot tycker om att pussas så kan du kanske ta initiativet och se vad som händer.

Jag antar att du ”med nästa steg” menar att flytta ihop och bli ett par på riktigt. Vill han ens bo tillsammans med någon överhuvudtaget? Är det så att han inte vill bo tillsammans med någon alls eller har han inte tillräckligt starka känslor för dig så att han inte kan tänka sig att bo med dig? Eller är han osäker på vad han känner för dig och vill vänta?

Jag tycker att du ska ta upp de här frågorna med honom för det är bara han som vet svaret. Är det så att han tycker bäst om att bo själv och är nöjd som det är nu utan att det har med dig att göra finns det tyvärr ingenting du kan göra. Då kan du fundera på om du är okej med att ni har det som ni har nu eller om du vill ha mer. Det är många par som bor särbo och trivs med det, även jag!

Svara

Tack så mycket för ditt svar, jag är väldigt tacksam.
Han har sagt att i ett förhållande ska man kyssas,men han har väldigt lite erfarenhet ,eftersom han inte haft ett förhållande, men några få har han pussat.
Jag misstänker att han är blyg på den fronten, eller inte vågar visa känslor än.
Han tycker om att sitta nära mig i soffan, och har gärna sin fot på min när vi äter.
Jag har gett honom en puss på kinden, och han såg verkligen glad och generad ut.

Han har sagt så mycket som visar på känslor, och när hans vänner inte vet att jag hör, så småretas de med honom om mig, alla hans vänner + föräldrar känner till mig.
Men jag vet ju inte vad han sagt om mig.

Han har sagt att han alltid drömt om att träffa den rätta och gifta sig, men har också sagt att särbo och gift kan vara bra till en början, vi bor i olika län så det är inte bara att flytta.
Han har sagt att han aldrig erkänt känslor för nån, när de frågat, för att hålla masken och skydda sig från att blir sårad, så först när han känt nån så länge att han vet att det blir ett bra äktenskap, så skulle han inleda ett förhållande och gifta sig.
Andra kvinnor före mig hann inte lära känna honom mycket, så när de frågade om han gillar dem sa han nej, då gav de upp.
Jag har sagt att jag aldrig skulle bry mig om nån annan, att han är mitt livs kärlek.
Han ställer lite testfrågor då och då för att se hur seriös jag är.

Jag får göra som du säger, fråga honom lite försiktigt, inte fråga ut på en gång, jag gjorde det en gång och han låste sig helt och blev uppstressad och sen när han lugnat ner sig sa han att han varit orolig jag ska tröttna, och han sa en del annat fint.

Tack än en gång för ditt svar, och för att du är så ärlig i din blogg

Vad bra att mitt svar var till hjälp! Jag hoppas verkligen att det löser sig. Ett tips kan vara att skicka ett mejl till honom och ställa frågan skriftligt i mejlet, då kommer han kanske inte bli lika stressad i och med att han kommer att få betänketid.

Svara

Det håller jag med dig om att alla semester är lika mycket värda om man vill semestra hemma eller någon annanstans.
Nu finns det nog blåbär till dig Paula så du får ta dig en plockningstur i skogen 🙂

Okej.
De pratade om att det fanns mycket blåbär nu på nyheterna och att bärplockare från Thailand inte kommit till Sverige.för att plocka blåbär pga av någon orsak.
Mitt tandvårdsstödsintyg det nya som jag skrev om på din blogg i oktober 2019, har inte kommit ännu till mig så i förra veckan fick jag kontakta hälso och sjukvårdsförvaltningen, tandvårdsenheten igen så nu kom tandvårdsstödsintygskortet till mig igår.
Bättre sent än aldrig 🙁 🙂

Ja, många utländska bärplockare har inte kunnat komma till Sverige p.g.a. Covid-19. Men jag tror nog att många av dessa bärplockare brukar hålla till någon annanstans än Stockholm så jag tror knappast att bristen på bärplockare har påverkat tillgången till blåbär här. Det har helt enkelt istället varit gynnsamt väder för blåbär att växa!

Vad bra att du äntligen fått tandvårdsintyget! Det tog tid men precis som du säger: bättre sent än aldrig 🙂

Svara

Ja, det har ju regnat en del så det är ju bra för blåbär.
Ingenting går fort i det svenska samhället om man ska ha något, kvarnarna mal långsamt.

Jag älskar att vara hemma på semestern, på helgen, ja jämt.
Är helt öppen med det och prisar glädjen att kunna slappa i min hammock och inte göra något alls.
Jag upplever att ganska många är lite avundsjuka för att jag trivs så bra hemma och inte behöver hitta på en massa saker. De säger att de önskar att de kunde vara såna. Jag håller med dem och tycker synd om dem i deras rastlöshet

Vad roligt att det finns fler som är likadana! Själv brukar jag säga, precis som du, att jag tycker synd om andra människor eftersom de verkar vara rastlösa. Men däremot säger folk aldrig till mig att de är avundsjuka på mig utan tvärtom blir jag tyckt synd om för att jag i andras ögon verkar ha ett tråkigt liv vilket jag inte alls upplever själv. Det är lite roligt att jag tycker synd om andra människor och de tycker synd om mig 🙂

Svara

Jag gillar inte att vara hemma, har aldrig varit en hemmatyp, älskar Afrika mycket.
Men reser själv , väninnor de trycker jämt ned mig och bestämmer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *