Ångesten när en liten detalj saknas

Share Button

När jag läste Saila Seppos bok som handlar om hur det är att vara en förälder till ett barn med Aspergers syndrom, kände jag igen mig i en episod. Hon beskriver nämligen i boken hur hennes son vid ett tillfälle ville äta ananasringar och hon hade lovat sonen att han skulle få äta dem efter skolan. När han kommer hem från skolan, rusar han direkt till köket och börjar äta ananasringar ur burken. Förmodligen hade han tänkt på ananasringarna hela dagen, och den detaljen var så viktig att det var det första han gjorde när han kom hem.

För mig har också liknande detaljer varit viktiga, speciellt under min uppväxt. Någon kanske hade sagt eller lovat mig något speciellt skulle hända, och ofta hade det varit någon liten detalj i omginvingens ögon som inte varit viktig alls för dem. En gång blev jag på dåligt humör när mina föräldrar hade nämnt att det skulle finnas lax på julafton, och när det visade sig att det inte fanns någon lax trots allt så var nästan hela julen förstörd för mig. Men mina föräldrar hade inte varnat mig i förväg att det hade blivit ändring på planerna för de visste om att det fanns många andra saker på julbordet som jag tyckte om. Men jag hade fastnat för just laxen.

Nu när jag är äldre blir jag inte lika förstörd av liknande händelser, inte ens om denna lilla detalj skulle ha varit mycket viktig för mig. Att jag kan hantera sådana här händelser bättre idag betyder inte att min Aspergers syndrom har växt bort, utan det handlar om att jag har lärt mig att saker inte alltid blir som jag tänkt mig. Därför är jag förberedd för negativa överraskningar idag. Ibland kan det fortfarande kännas jobbigt, men jag visar inte längre utåt om jag blir sur i sådana här situationer. Jag vet nämligen att ingen vill förstöra det för mig med mening utan det handlar om att det ibland kan dyka upp omständigheter som man inte kan rå för.

Nyligen hände det en lite jobbig händelse. När jag föreläste i Danmark i helgen, hade jag köpt jordgubbar som jag åt i hotellrummet innan min föreläsning. Jag lämnade en liten jordgubbe kvar i lådan som jag hade planerat att äta efter föreläsningen. Den där lilla jordgubben skulle vara min belöning efter en genomförd föreläsning, och när tekniken krånglade i början av föreläsningen tänkte jag på jordgubben och blev direkt på bättre humör.

Men tyvärr blev det inte som jag hade tänkt mig. Det visade sig att en städerska hade varit i mitt hotellrum under tiden jag föreläste och slängt jordgubbslådan, inklusive den lilla jordgubben som fanns kvar. Förmodligen hade hon trott att det var skräp eftersom det troligen inte är så vanligt att man endast lämnar en liten jordgubbe kvar i en låda. Då blev kvällen lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig, och jag var fortfarande lite ledsen över jordgubben när jag gick och la mig för kvällen. Men eftersom jag är van vid sådana här händelser, försökte jag att inte låta händelsen förstöra min dag. 

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

13 reaktion på “Ångesten när en liten detalj saknas

  1. emma pettersson

    tips nästa gång paula om du reser typ över helgen be att dom inte städar rummet eller säg till i receptionen att dom inte får kasta nånting även om dom tycker det är skräp tex att dom bara damsugen och sånt. Jag känner och igen mig i det du säger ibland kan jag hantera det om det händer och ibland inte beror nog mest på hur trött eller nervös jag är, samt vilken omgivning som det händer vid eller person.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, nästa gång får jag verkligen göra det eller helt enkelt gömma jordgubbslådan någonstans om det skulle vara så att jag skulle köpa jordgubbar igen och lämna kvar en liten jordgubbe i lådan.

      Jag tycker också att sådana här situationer kan kännas värre i vissa situationer men lättare i andra. Men generellt sett har det blivit lättare för mig med åren att hantera sådadana här situationer i alla fall utåt sett eftersom jag har lärt mig att oväntade situationer kan uppstå när som helst, men å andra sidan gör den vetskapen mig stressad också.

      Svara
  2. Gunhild Jonsson

    Hej.
    Igår fick jag det värdefulla tipset om dig och din blogg. Har bara skummat på ytan om dig och ditt arbete men det lilla jag tagit del av skänker mig hopp och styrka i min resa. Tack för att du finns!

    Det var när jag och en kompis pratade om energiinventering som hon tipsade mig om dig. Jag behöver göra detta med mig och mitt liv och tänkte höra om du har något material, tips och råd hur göra?

    Mvh Gunhild

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Gunhild!

      Vad roligt att du hittade till min blogg! 🙂

      Jag vet inte riktigt vad du menar med energiinventering, menar du att du vill kartlägga vilka saker som tar energi av dig? Det är olika vilka metoder som passar, men jag personligen har bara känt efter vilka saker som tar för mycket energi av mig och har anpassat hela mitt liv efter min ork. Jag sover 12 timmar på nätterna (dock någon enstaka gång kan det hända att jag sover mindre eller mer), och jag har inte skaffat barn eller husdjur just för att jag vet att jag inte skulle orka ta hand om dem. Ibland händer det att jag är osäker om jag exempelvis orkar ta en promenad dagen innan jag ska föreläsa, och då låter jag bli promenaden för säkerhets skull så att jag inte tröttar ut mig för mycket.

      Egentligen har jag alltid vetat inom mig vad som tar energi av mig, men förut var det omgivningens krav och synpunkter som gjorde att jag struntade i att lyssna på min kropp. Så det enda jag gör nuförtiden är att jag lyssnar på mig själv och tackar nej till aktiviteter som jag inte orkar med, oavsett vad andra människor tycker. Jag har också mobilen ljudlös ganska ofta och tvingar inte mig själv att svara på mejl med en gång.

      Så mitt tips är att känna efter vad som tar energi av dig, och sänk kraven! Det allra viktigaste är att lyssna på sin egen kropp.

      Svara
  3. Tilda

    Oj! Vad tokigt!
    Ibland när det blir så för mig så kan jag börja gråta och bli arg, sen åker jag och köper en ny jordgubbslåda oavsett om det egentligen finns energi eller pengar till det. Jag blir så extremt envis, kan inte acceptera att min plan förändrats i den stunden!
    Jag försöker förändra mitt beteende genom att jag jobbar aktivt med mig själv genom att jag måste vänta en stund innan jag åker och köper fler jordgubbar exempelvis. Då efter en halvtimme så kan jag ha lugnat mig och då är det lättare att acceptera att det inte blev som jag tänkt mig.
    Mycket jobbigt!! =/
    Andra gånger tar det bara stopp en stund och sen gör jag en ny plan. Det är verkligen olika vid olika dagsform och situationer!:)
    Vad intressant att läsa att du kan reagera på liknande vis! Jag känner mig ibland som ett tjurigt barn!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad skönt att du förstår mig för många andra människor skulle nog höja på ögonbrynen och undra hur en liten jordgubbe kan vara så viktig för mig. Men den var viktig! När den detaljen saknades, blev hela dagen annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Jag tyckte att det var jobbigt att ingen förstod mig när jag var barn, och då kunde jag bli riktigt ledsen om någon detalj som i mina ögon var viktig saknades.

      Jag förstår verkligen att du skulle gå och köpa en ny jordgubbslåda om du hade varit i min sits! Jag skulle också ha gjort det om jag hade haft energin till det och affären hade legat lite närmare hotellet. Vad bra att du har lärt dig att vänta en stund innan du agerar, det låter som en bra taktik! 🙂

      Svara
  4. Malin Holm

    Tack Paula för den inblick dina blogginlägg ger i hur känslor och tankar kan se ut hos en person med Aspergers syndrom . Jag ser beteendet men det blir ju begripligt på riktigt, först när jag förstår tankar, känslor och andra saker som t ex energitillgång, som motiverar det. Att t ex vara väldigt upptagen av en detalj som ur ett annat perspektiv förefaller ”mindre viktig”. Ditt sätt att uttrycka det på gör det så lätt för mig att förstå.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad bra att blogginlägget hjäper dig att förstå oss med Aspergers syndrom bättre! Precis som du skriver så kan många människor tycka att detaljer som små jordgubbar är mindre viktiga, och därför kan omgivningen reagera med oförståelse om någon reagerar starkt vid sådana här händelser.

      Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för ditt superbra tips om energibitar, Supermamsen! Jag kan tänka mig att detta hjälper visuella personer mycket bra.

      Trevlig helg på dig också! 🙂

      Svara
  5. Eva Nysäter

    Hej!
    Har precis hittat dig och väntar nu på att boken ska komma.
    Fick diagnosen Asperger, ADHD och lindrig depressiv episod för några år sedan. Hade hoppats på att få 50 % sjukersättning men fick avslag.
    Är 60 år nu och har kämpat hela livet. Har alltid känt mig fel och tycker inte att det blivit lättare sen jag fick diagnoserna. Tycker jag isolerar mig mer och mer men tänker också att jag måste acceptera att det blir så. Min pappa var också sig själv nog.
    Ska läsa lite mer på din blogg.
    Tack.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Eva!

      Vad tråkigt att höra att du inte fick sjukersättning 🙁 Jag fick också avslag på min sjukersättningsansökan för några år sedan och blev utförsäkrad. Tyvärr är det jättesvårt idag att få sjukersättning.

      Tråkigt att du inte känner att livet blev lättare efter diagnoserna! 🙁 Jag upplevde själv att mitt liv blev betydligt lättare tack vare diagnoserna men alla är ju olika. Om det är så att du inte trivs med att leva ett isolerat liv så kan du försöka gå på träffgrupper för personer med Aspergers syndrom om de har sådana träffar i din hemstad. Annars kan du ansöka om en kontaktperson via LSS som du kan träffa vid några tillfällen i månaden. Hoppas det löser sig för dig!

      Svara
    2. Mats

      Fick diagnosen Asperger, ADHD och lindrig depressiv episod för några år sedan. Hade hoppats på att få 50 % sjukersättning men fick avslag.

      Varför fick du avslag? Hur motiverade Förskingringskassan avslaget?

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *