Aspergers syndrom, autism och högtider

Så här på påsken kommer jag att tänka på att vi som har Aspergers syndrom eller autism inte alltid känner på samma sätt inför högtider som många andra människor. Påsk kan orsaka följande känslor hos oss:

1. Stress. Eftersom alla högtider innebär rutinavbrott. Vissa aspergare och autister älskar att ha saker på samma sätt, och det kan uppstå ett avbrott i rutinerna när man plötsligt måste delta i en släktmiddag eller favoritbutiken man besöker varje dag stänger tidigare än vanligt. Då måste man tänka och göra på ett helt annat sätt än vad man brukar.

2. Ångest. Eftersom man kanske måste träffa släkten, och kusinen kan ha träffat en ny partner som man aldrig har träffat förr. Vissa aspergare och autister tycker att det blir jobbigt att behöva lära känna nya människor och småprata eftersom man kanske inte vet alls vad man ska säga.

3. Ensamhet. Vilket antingen kan vara positivt eller negativt. Vissa som har Aspergers syndrom eller autism älskar som bekant ensamhet, andra får ångest av den. Och vi som bor långt ifrån våra familjer, i mitt fall till och med i ett annat land, firar inte alltid påsken tillsammans med familjen. Dagliga verksamheter har stängt på påskhelgerna, många boendestödjare arbetar inte under påsken och de flesta är lediga från sitt arbete. Kontaktpersonerna har kanske inte heller tid att träffa en.

4. Trötthet. Eftersom man kanske umgås med släkten mer än vanligt, vilket kan göra en intryckskänslig aspergare utmattad och trött. De aspergare som har partners kan behöva umgås med sin partners släkt. Det kan också vara energiuttömmande att behöva vistas i butiker för att köpa påskgodis till släktens alla barn. Och under påsken kan ju butikerna vara mer fullsatta än i vanliga fall.

5. Glädje. Vissa autister älskar påsken! Då får man sova ut och vila och man slipper tänka på jobb och plugg. Och äntligen har man tid att syssla med sina specialintressen. Högtider kan dessutom innebära en viss typ av rutiner för man kanske firar påsk på exakt samma sätt varje år, vilket kan skapa trygghet. Och många som har Aspergers syndrom eller autism älskar ju förutsägbarhet.

Glad påsk, alla mina blogginläsare!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

10 reaktion på “Aspergers syndrom, autism och högtider

  1. Mathias Tillman

    Glad påsk, Paula! 🙂

    För mig är påsken och högtider generellt lite av en berg och dalbana av all det du nämner ovan, men det brukar gå bra så länge jag har personer jag känner mig trygg med omkring mig.

    Svara
      1. Mathias Tillman

        Tack så mycket! Hoppas verkligen det går bra för dig 🙂
        När jag är med personer jag känner mig trygg med och kan lita på är det mycket lättare att kunna dra sig undan och vila om det blir för mycket – och de vet att jag fungerar så, så de förväntar sig inte att jag alltid ska vara med. Det skulle däremot vara väldigt jobbigt om jag kände mig tvingad att vara med på precis allting.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag förstår vad du menar! Det allra värsta för mig med är att umgås med personer jag inte känner så väl och som kräver att jag ska vara på ett visst sätt. För mig är det också viktigt att kunna dra mig undan när jag vill.

          Svara
          1. Mathias Tillman

            Usch ja, samma här – bland det värsta jag vet. Därför umgås jag väldigt sällan med personer jag inte känner väl.

            Svara
            1. Paula Tilli Inläggsförfattare

              Jag med! Det händer sällan nuförtiden att jag umgås med någon jag inte känner väl. Förut gjorde jag det däremot rätt ofta.

              Svara
              1. Mathias Tillman

                Innan jag fick min diagnos tvingade jag mig själv att träffa nya människor, för det är ju vad man förväntas göra, och även något psykiatrin jag varit i kontakt med har sagt att jag nästan måste göra för att må bra – men det slutade sällan bra.
                Numera har jag släppt pressen på mig själv och trivs väldigt bra med att vara ensam, och känner en oerhörd lättnad över att det finns fler än jag där ute som känner så 🙂

              2. Paula Tilli Inläggsförfattare

                Vad skönt att höra! 🙂 Och så har det varit för mig med. Innan diagnosen trodde jag på allvar att det var farligt att vara ensam men idag skulle jag snarare påstå att det är en ofrivillig ensamhet som är farligt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *