Aspergers syndrom och åldersrasism

Jag har länge funderat på frånvaro av åldersfixering hos vissa med Aspergers syndrom och hade tänkt skriva ett inlägg om det. Till min glädje såg jag att Johanna Svenningsson för ett par dagar sedan skrev ett bra blogginlägg om ämnet, mycket läsvärt!

Precis som Johanna har jag alltid varit öppen för olika åldrar. När det gäller val av partner brukar jag iofs bli attraherad av killar som är ungefär i min ålder med plus och minus 10 år, men när det gäller val av vänner så fungerar jag som Johanna. Jag bryr mig inte om hur gamla mina vänner är eftersom åldern i min värld bara är en siffra. De flesta av mina vänner idag är iofs ungefär jämngamla med mig, men jag har tidigare kommit mycket bra överens med människor som är betydligt äldre eller yngre.

En gång när jag var i 25-årsåldern lärde jag känna en 15-årig tjej i trappuppgången i min kompis bostadshus i Finland. Vi började prata, och eftersom jag tyckte att hon verkade trevlig, bad jag om hennes nummer. Vi träffades vid några tillfällen i Helsingfors och hade roligt. Innan jag åkte tillbaka till Stockholm sa jag till henne att hon gärna kunde hälsa på mig och min dåvarande man i Stockholm någon gång.

Senare hörde tjejen av sig och sa att hennes mamma inte ville att vi skulle ha kontakt. Mamman hade tyckt att det var konstigt att jag som var vuxen hade tagit kontakt med en 15-årig tjej på det där sättet och att jag dessutom ville att tjejen skulle komma till Sverige för att hälsa på mig och min 35-åriga man. Enligt mamman var inte detta normalt alls och att det definitivt låg en hund begraven i historian. Vad ville en vuxen kvinna av hennes dotter?

Jag blev lite paff. Vaddå en hund begraven? Trodde mamman verkligen att jag inte hade ärliga avsikter, jag ville ju bara ha tjejen som min vän? Varför fick jag inte vara vän med hennes dotter bara för att det låg flera år mellan oss? Vem hade egentligen bestämt hur man skulle vara när man var 25 år? Jag kände mig barnsligare än många andra 25-åringar, och därför trivdes jag bra med tonåringar.

Jag kan tycka att det är sorgligt att de som beter sig på ett annat sätt än sin ålder och dras till yngre eller äldre personer döms ut direkt. Det behöver inte nödvändigtvis ligga en hund begraven i allt! Men med detta sagt kan jag förstå mamman idag. Det är förståeligt att hon ville skydda sin dotter, och man vet aldrig när man lever i vår galna värld. Även om långt ifrån alla som avviker är galningar 😉

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

9 tankar kring ”Aspergers syndrom och åldersrasism

  1. Johanna Svenningsson

    Vad tråkigt att tjejens mamma inte ville att du skulle ha någon kontakt med hennes dotter. 🙁 Tyvärr är det ju så att det finns en norm som säger att vuxna inte ska umgås med barn/tonåringar såvida det inte är en släkting. Dock förstår jag mamman också, för precis som du skriver så finns det många galningar och det kan vara svårt att skilja en galning från en snäll och ärlig människa. Galningar spelar ju ofta snälla till en början.

    Jag skulle inte heller ha några problem att vara vän med en 15-åring, men brukar ändå undvika att ta kontakt med personer under 18 år, just för att de inte är myndiga och deras föräldrar har ett ansvar för dem.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, mamman agerade ju helt rätt med tanke på att jag faktiskt hade kunnat vara en pedofil, och jag hade förmodligen gjort på samma sätt om jag hade varit i hennes sits! Men ändå tycker jag att det är sorgligt för jag tyckte att tjejen verkade trevlig! Jag brydde mig inte alls om hennes ålder, jag ville träffa henne oavsett hur gammal hon var för jag tyckte att vi passade som vänner. Men idag gör jag som du och tar inte kontakt med minderåriga just för att det kan anses vara lite skumt. Men jag hade inte haft några problem med att vara vän med en 15-åring om vi hade haft mycket gemensamt!

      Svara
  2. Johanna Svenningsson

    Jag tänker även att samma misstänksamhet skulle kunna uppstå om du eller jag började prata med en 90-åring och sedan bjöd hem den personen. Chansen är nog rätt stor att personens eventuella barn och barnbarn skulle tänka “Vad vill Johanna/Paula mormor? Vill hon kanske lura till sig mormors bankkort och kod?”

    Det finns ju även irriterande normer som talar om vilka sätt och platser som är okej att träffa nya vänner på och inte. Jag blir vansinnig på sådant och kommer aldrig att anpassa mig till det, av den enkla anledningen att jag inte vill leva så begränsat.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Du har helt rätt, samma misstänksamhet skulle uppstå om vi började umgås med jättegamla personer! Min 93-åriga mormor bor själv, och förra året hade hon bjudit hem någon yngre kvinna eftersom kvinnan ville fika hos henne. Mamma gillade det inte alls, hon undrade direkt vad en främling ville av mormor. Och med tanke på att jag med åren lärt mig att det finns ondska i den här världen, fick t om jag lite obehagskänslor och undrade vad kvinnan hade för avsikter. Men man får hoppas att hon var en harmlös Aspergare som ville bli vän med alla oavsett ålder! 😉 Fast jag misstänker att mormor kan ha glömt bort att hon faktiskt kände kvinnan, hennes minne har börjat svika det senaste året.

      Ja, sådana normer är jättejobbiga! Det finns normer för nästan allt verkar det som. Varför får man inte bli vän med någon som man har träffat i ett trapphus?

      Svara
  3. Mats

    Jag tycker att det är bättre att föräldrar tar det säkra före det osäkra vad gäller främmande vuxna som söker kontakt med barn. Det finns som sagt alldeles för många vuxna som har ett illasinnat uppsåt bakom den typen av kontakter. Här får nog vi som har Aspergers syndrom finna oss i att bli missförstådda och istället tänka oss för innan vi tar kontakt med barn och ungdomar. Det är tur att det finns föräldrar som resonerar som kvinnan i exemplet. Det är mycket värre med föräldrar som inte bryr sig om att deras barn har kontakt med vuxna människor de inte har en narutlig relation till.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, så är det ju! Det är bra att föräldrar skyddar sina barn, och jag hade faktiskt agerat på samma sätt om jag hade varit i mammans sits. Vad jag önskar att det inte skulle finnas någon ondska i den här världen och att man alltid kunde lita på alla, men så är det inte och så kommer det förmodligen aldrig bli.

      Svara
  4. Matte

    sant man kan ju undra iofs som vänner så är det ju klart men vid val utav partner kanske man är lite stram i tyglarna visst insidan hjärtat personlighet räknas ju osv men sen så även en persons ansvarsfullt mogna beteende som person även om det helt olika ifrån person till person eventuella erfarenheter kanske ju också vara orsaker till att man söker sig till inom en viss åldersgrupp med

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, så är det! I princip skulle jag inte vara främmande för tanken att ha en kille som är mycket yngre eller mycket äldre än mig, men oftast råkar jag bli intresserad av de som är ungefär i min ålder med plus och minus 10 år och inte de som är typ 18 eller 60. Jag har aldrig varit kär i någon som jag har en jättestor åldersskillnad med, men skulle jag bli kär, skulle jag inte bry mig om ålder.

      Svara
      1. Matte

        ok jaa så kan det ju vara ^^ haha du är en vacker och fin kvinna du .. så du lär nog hitta någon som faller för dig 😛

        Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *