Aspergers syndrom och återhämtningsbehov

Share Button

Vi som har Aspergers syndrom eller autism måste ofta lägga energi på saker som andra mäniskor gör automatiskt. Små måsten i vardagen dränerar mig på energi, och därför försöker jag planera så att jag exempelvis inte alltför tätt inpå varandra kastar sopor och går till tvättstugan för att boka tvättid till nästa dag. Att enbart ta på sig ytterkläderna, gå till tvättstugan och boka en tvättid tar energi, och då tvättar jag ju inte ens!

För flera år sedan när jag levde på aktivitetsersättning, hade jag telefonsamtal med min LSS-handläggare som undrade om jag inte deltog i någon typ av praktik eller daglig verksamhet på dagarna. När jag svarade nekande, undrade hon vad jag gjorde på dagarna istället. “Jo, idag har jag varit i tvättstugan och bokat tvättid till nästa vecka, imorgon ska jag tvätta min hårborste, i övermorgon ska jag kasta soporna och handla mat”, svarade jag ungefär. Hon var inte riktigt nöjd med mitt svar. Hon tyckte att jag endast redogjorde små bagateller som alla människor gjorde utan att tänka efter och att det jag gjorde inte ens borde vara nämnvärt.

Sådana här kommentarer får mig alltid att bli smått avundsjuk på andra människor. Om de inte tycker att det tar energi att gå till tvättstugan och boka tvättid eller gå ut och kasta soporna, är det inte konstigt för mig att de exempelvis väljer att skaffa barn trots att det medför betydligt mer jobb och måsten i vardagen än de man redan har. Eftersom andra människor klarar av att göra så otroligt mycket, har de det i mina ögon otroligt lätt (naturligtvis under förutsättning att de inte har någon sjukdom eller någon annan diagnos som gör att de blir helt trötta och begränsade i vardagen).

Om din närstående med Aspergers syndrom eller autism i dina ögon är lat som bara ligger i sängen och sysslar med sina specialintressen, tycker jag att du ska se det som ett positivt tecken. Då innebär det att personen samlar på sig ork till nästa dag. Du kanske tycker att personen bara är bekväm och latar sig, men i själva verket kan det vara så att personen egentligen gör för mycket. Själv har jag vid ett flertal tillfällen insett att jag varit för ambitiös om jag torkat diskbänken, kastat soporna och plockat upp posten från hallgolvet på en och samma dag när konsekvensen blivit att jag känt mig helt utslagen efteråt!

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

3 reaktion på “Aspergers syndrom och återhämtningsbehov

  1. Linda

    Älskar din blogg, du skriver så himla bra och förklarar allting väldigt enkelt men ändå på ett sätt som gör att jag tycker att alla som utbildar sig för att jobba med “folk som oss” borde få i hemläxa att varje dag läsa din blogg! 🙂
    Jag har ofta, både som barn och som vuxen, blivit beskylld för att vara lat, slö, ansvarslös, bortskämd och bekväm. Fick min autism-diagnos 2002, och trots att de flesta jag känner vet om diagnoserna jag har, och vissa av dem är även hyfsat pålästa inom ämnet, så händer det dessvärre ibland att jag blir hårt kritiserad eller misstrodd när jag inte orkar eller klarar nåt visst moment etc. Det hjälper inte att jag poängterar att min utmattning/oförmåga att planera etc hör ihop med mina funktionsnedsättningar; då blir jag istället anklagad för att “skylla ifrån mig” på dessa för att slippa! Det är som att folk tycker att jag är för välfungerande för att de ska ta diagnoserna på allvar!?
    Vet du, fina Paula, nånting man kan göra/säga då omgivningen vägrar lyssna och är elaka emot en, för att man inte kan eller orkar? Det gör ont i min själ att få utstå hårda ord pga något jag inte valt att födas med och inte kan styra över! Som om svårigheterna i sig inte var tillräckligt jobbiga- nej man måste dessutom tampas med omgivningens misstro och oförståelse… 🙁

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Linda!

      Vad tråkig att du ofta blir beskylld för att vara lat och bekväm. Du är definitivt inte ensam om det, och jag vet hur det känns! 🙁 Ibland känns det som att en diagnos inte hjälper någonting för då kan personens omgivning säga saker i stil med: “Jag vet att du har asperger, men du får inte använda diagnosen som en ursäkt. Aspergers syndrom är inget hinder och det finns andra aspergare som klarar det du inte klarar av.” Och sen tycker jag faktiskt att vissa som tycker sig vara pålästa om ämnet ändå saknar kunskap. Men att man arbetar med aspergare, gått några kurser och läst några få böcker så betyder det inte nödvändigtvis att personen förstår vad Aspergers syndrom handlar om och hur diagnosen kan yttra sig hos olika personer!

      Jag önskar verkligen att jag hade råd att ge till dig, men jag har tyvärr märkt att de som redan har bestämt sig i förväg att personen bara är lat går sällan att påverka. Man kan såklart alltid be personen att läsa bloggar och böcker och lyssna på föreläsningar och då kan personen förhoppningsvis ändra sig, men det är tyvärr långt ifrån säkert. Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om just det här ämnet:

      https://blogg.aspiration.nu/vad-gora-nar-en-narstaende-inte-vill-acceptera-ens-diagnos/

      Om din omgivning inte lyssnar på dig, tycker jag att du ska säga hårt och bestämt att ni har olika uppfattningar om ämnet. Att du vet att du inte är lat och bekväm och att du blir ledsen av det de säger. Att du inte kommer att diskutera ämnet med dem i fortsättningen. Jag hoppas att det hjälper!

      Svara
  2. Linda

    Tack för ditt svar Paula, och tack för råden du gav mig i slutet av svaret! Det ska jag absolut prova att säga nästa gång det händer, och om personen ändå inte lyssnar utan fortsätter hävda sin åsikt kommer jag vägra att ha något med hen att göra i fortsättningen. Jag tycker att man måste kunna respektera varandras olikheter även om man inte kan vara överens om allt. Och de människor som inte kan respektera mig har ingenting i mitt liv att göra överhuvudtaget!
    Inlägget du länkar till fick jag syn på och läste intresserat, men det var först efter att jag skickat iväg kommentaren. Kommentaren hade passat mycket bättre till det inlägget istället, haha! 🙂
    Just det, det värsta jag varit med om gällande fördomar är följande: en klasskompis på en utbildning jag gick tyckte att jag var lat och borde skärpa mig, eftersom hon ju hade samma diagnoser som jag men hon kämpade ju och tog ansvar, och hon ansåg att man inte kan skylla på sina diagnoser hela sitt liv(!!!) Hon som sa detta har alltså själv Asperger och ADD!! Men ändå hade hon noll kunskap och förståelse för hur olika det kan yttra sig!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *