Aspergers syndrom och en annorlunda språkförståelse

Share Button

När jag för första gången läste om att Christopher Gillberg anser att vi som har Aspergers syndrom ofta har språksvårigheter trots ett ytligt sett perfekt språk, undrade jag lite vad han menade. “Hurså språksvårigheter?! Jag har i alla fall alltid varit extremt språkbegåvad”, tänkte jag.

Men sedan kom jag på att jag i likhet med många andra med Aspergers syndrom visst tänker annorlunda, och vissa ord kan ibland ha ett helt annat betydelse för mig än för andra människor. Därför har jag ofta missförstått vad människor egentligen menat, och då uppstår det ju svårigheter i språkförståelsen trots att jag ytligt sett har ett perfekt språk.  

Ett ord som jag förut tolkade helt annorlunda än andra människor var begreppet “kunna”. Enligt mig “kunde” man nästan alltid göra saker, om man nu inte mådde så dåligt att man verkligen var oförmögen kliva upp ur sängen så att musklerna gav vika. Så när människor frågade mig om jag kunde låna dem pengar, tyckte jag att det var en konstig fråga för i mina ögon “kunde” nästan alla människor låna pengar till varandra. Visst, jag levde på socialbidrag under en period, och om jag hade lånat ut mina pengar under denna period, hade det betytt att jag inte hade haft råd med annan mat än havregrynsgröt på en hel månad, men man kunde ju överleva om man tillfälligt levde på havregryn. Däremot ville jag inte låna ut mina pengar för jag ville inte få bristsjukdomar. Även om jag ville vara snäll, ville jag inte avstå från mitt eget välmående för mina vänners skull genom att utsätta mig för något sådant, men jag hade fortfarande kunnat göra det.

Däremot gjorde jag ofta lite andra saker när människor frågade mig om jag “kunde” det om dessa saker inte innebar någon direkt hälsofara. Om jag hade bokat tid hos en frisör eller med en personlig tränare och dessa ringde mig för att fråga om jag kunde komma en timme tidigare, undrade jag också hur de menade. Klart jag kunde det, kunde nästan inte alla människor komma tidigare om de var lediga?  Jag tolkade deras fråga som att det var jätteviktigt att jag skulle komma tidigare, och eftersom jag ville vara snäll, gjorde jag det för deras skull trots att det innebar ett enormt stressmoment för mig.

“Att kunna” betydde ju för mig just “kunna” och inte “vilja”, och man kunde i mina ögon göra nästan allt som man inte skulle dö av. Jag fick kanske hoppa över en måltid, sluta tvätta mitt i en tvättid eller liknande, men eftersom de frågade mig om jag kunde komma tidigare, var det kanske någon av deras anhöriga som låg döende i dödsbädden! Hade det inte varit så viktigt, skulle de i mina ögon ha frågat mig om jag “ville” komma en timme tidigare, och då hade jag svarat “nej, det vill jag inte för annars hinner jag inte äta/tvätta, och jag vill inte gå hemifrån hungrig/med smutsiga kläder”.

Idag vet jag om vad andra människor menar med ordet “kunna”. Ofta menar de med det exakt samma sak som jag menar med begreppet “vilja”. Så när jag igår fick ett samtal igår från en tjej som jag hade bokat tid hos för ögonbrynsplockning, och hon frågade mig om jag kunde komma lite tidigare, svarade jag “nej”. För jag ville ju hinna duscha och äta innan jag skulle gå hemifrån, så därför “kunde” jag inte det. Även om jag fortfarande tycker att det är konstigt att formulera sig så när sanningen i mina ögon är att man inte vill.

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

12 reaktion på “Aspergers syndrom och en annorlunda språkförståelse

  1. Gösta

    Det där hänger väl ihop med att vi med AS ofta tolkar det andra säger väldigt bokstavligt. Säger någon kunna så betyder det för oss verkligen kunna, dvs rent bokstavligt klara av det. Jag har av lång erfarenhet lärt mig att folk inte alltid menar exakt de de säger, men när jag hör dem säga det uppfattar det ändå bokstavligt. Sen får jag tänka efter en extra gång, eller kanske två extra gånger, för att komma på vad de egentligen menar. Idag fungerar det oftast, men när jag var yngre uppstod det en del dråpliga situationer. Och när jag är trött så missar jag oftare vad folk egentligen menar.

    Ett, tycker jag, rätt typiskt exempel på bokstavstolkning från här om dan:

    – Vet du hur jag bäst ska laga den här sprickan i grunden?
    – Javisst.

    Tystnad. Jag visste ju det, och det var det som personen frågade om. Inte om hur det skulle lagas. Men vad han egentligen undrade var ju förstås hur han skulle laga den.

    Jag tycker det skulle vara mycket enklare om folk sa vad de verkligen menade, men eftersom de flesta inte gör det så måste jag anpassa mig om jag vill fungera ihop med andra. Men visst är det energikrävande och tröttande .

    Svara
    1. Gösta

      Hoppsan, jag skrev av misstag hela mitt inlägg i kursiv text, det var inte meningen. Det var bara meningen att ordet kunna skulle vara kursivt.

      Svara
    2. Mats

      Jag håller med Gösta om att det låter som om Paula tolkar “kunna” alltför bokstavligt jämfört med normala människor.

      Jag tror inte att jag har haft den här typen av uppenbara språksvårigheter. Jag förstår om någon frågar mig hur man bäst lagar en spricka i grunden att de frågar efter en förklaring. Jag skulle därför aldrig svara bara “javisst” på en sådan fråga. Men jag vet att jag ibland fäster för stor betydelse vid det uttalade ordet. Detta leder ofta till missfördstånd då jag vet att personen har sagt si eller så medan personen säger sig inte har menat så som personen har sagt.

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Jag har märkt att det är väldigt olika vilka saker man tolkar bokstavligt. Vissa Aspergare tolkar saker bokstavligt som jag skulle förstå vad man menade och tvärtom (fast innerst inne brukar jag ändå att det är Aspergarna som tänker logiskt även om jag själv skulle förstå vad man menade för jag är för tydlig kommunikation :)) Det är intressant, tycker jag, hur olika människor tolkar språket. Men alla tänker ju inte speciellt bokstavligt, och du kanske tillhör den gruppen, Mats!

        Svara
    3. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, precis, det handlar om bokstavlig tolkning! Och det kan nog ses i andra människors ögon som språksvårigheter fast jag ser det själv naturligt inte så, utan helt enkelt som ett annorlunda tankesätt 😉 Jag tycker att det är vi som har Asperger som tänker logiskt i det här fallet! Och jag tycker, precis som du, att det skulle vara mycket enklare om alla sa vad de menade. Tänk på vad många missförstånd som skulle kunna undvikas då om alla talade tydligt!

      Haha, vilken rolig historia 😀 Du svarade ju bara logiskt på den frågan 🙂

      Svara
  2. Pingback: Andra missförstånd | Paula Tilli

  3. Malin

    Det här fick mig att tänka på en sak… jag är inte aspie och jag har ofta svårt att säga att jag “vill” eller “inte vill” göra saker. Det blir för nära mig som person på nåt sätt, för nära min privata sfär. Och ibland känns det även som att någon skulle ta illa upp om jag säger att jag inte vill göra något, istället för att jag inte kan. För om jag inte kan träffa min kompis så kommer hon förstå, men om jag säger att jag inte vill så kanske hon blir ledsen och tror att jag inte tycker om henne. Även fast jag bara menar att jag vill vara ensam för att jag är en introvert person. Jag tror att många i Sverige hellre säger att dom inte “kan” göra saker än att dom inte “vill”. För det är en norm att man ska vara hjälpsam och trevlig och alltid vilja träffas eller hitta på saker. Jag låtsas därför ofta att jag redan har bokat in saker att göra om någon frågar, även fast jag bara inte vill. Det tar mycket energi..

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag har också fått förklarat för mig att människor blir ledsna om man säger till dem att man inte “vill”, så det är precis som du säger! Men om jag fick göra det JAG tycker är rätt, skulle jag förklara varför jag inte vill. Typ: “Jag vill inte träffa dig eftersom jag vill hinna äta/planera min föreläsning/tvätta, men vad roligt ändå att du frågade, vi kan gärna ses någon annan gång”. Men tydligen låter det konstigt också för man borde i såna här situationer säga att man inte KAN, har jag fått höra 🙂 Och nu säger jag det också! Det var en enorm lättnad för mig att förstå vad människor menade med ordet “kunna”, och då slapp jag stressa ihjäl om andra människor frågade mig om jag kunde göra en viss sak 😉

      Svara
    2. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag har också fått förklarat för mig att människor blir ledsna om man säger till dem att man inte “vill”, så det är precis som du säger! Men om jag fick göra det JAG tycker är rätt, skulle jag förklara varför jag inte vill. Typ: “Jag vill inte träffa dig eftersom jag vill hinna äta/planera min föreläsning/tvätta, men vad roligt ändå att du frågade, vi kan gärna ses någon annan gång”. Men tydligen låter det konstigt också för man borde i såna här situationer säga att man inte KAN, har jag fått höra 🙂 Och nu har jag själv också börjat använda det uttrycket. Det var en enorm lättnad för mig att förstå vad människor menade med ordet “kunna”, och då slapp jag stressa ihjäl om andra människor frågade mig om jag kunde göra en viss sak 😉

      Svara
  4. Pingback: Att kunna förklara sina svårigheter | Paula Tilli

  5. Pingback: När man misstolkar andra människor utan att veta om det | Paula Tilli

  6. Pingback: 8 tips för att kommunicera med personer med Aspergers syndrom | Paula Tilli

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *